Något om 1912 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar
Den 3 november 1977 beslutade regeringen att upphäva två kungörelser om tillämpning av 1905 års Haagkonvention rörande konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap (SFS 1977: 802). Beslutet har föregåtts av beredning inom justitiedepartementet, vid vilken jag i egenskap av sakkunnig har medverket. Jag ber att i det följande i korthet få ge bakgrunden till beslutet.
    År 1912 ratificerade Sverige den nämnda Haagkonventionen angående konflikter mellan olika lagar i fråga om äktenskapets rättsverkningar i avseende å makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende även som å deras förmögenhetsförhållanden. Med anledning av ratificeringen utfärdades därefter lagen (1912:69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar. Enligt 1 § första stycket denna lag fick Kungl. Maj:t rätt att under förutsättning av ömsesidighet förordna att i fråga om tillämpningen av främmande stats lag de bestämmelser som hade meddelats i lagen och som var upptagna i Haagkonventionen skulle lända till efterrättelse här i riket. Med stöd av detta bemyndigande utfärdade Kungl. Maj:t samma år kungörelsen SFS 1912: 171 om tillämpning av bestämmelserna i konventionen och, såvitt nu är av intresse, år 1929 kungörelsen SFS 1929: 279 i anledning av att Polen och staden Danzig hade tillträtt konventionen.
    År 1962 sade Sverige upp Haagkonventionen. Något upphävande av lagen eller kungörelserna kom emellertid inte till stånd. Vid denna tid pågick familjerättskommitténs arbete. År 1969 presenterade kommittén ett betänkande (SOU 1969: 60) med bl. a. förslag till en ny lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap, vilken skulle upphäva bl. a. 1912 års lag. Kommitténs förslag i denna del kom emellertid inte att leda till lagstiftning. I stället överlämnades betänkandet såvitt avsåg reglerna om makars rättsförhållanden m. m. till familjelagssakkunniga (Ju 1970: 52) för fortsatta överväganden i samband med deras utredningsarbete (riksdagsberättelsen 1974 s. 41 f). Detta arbete pågår och f. n. kan det inte sägas när de sakkunnigas översyn av den internationella äktenskapsrätten kan vara slutförd.
    Mot bakgrund av uppsägningen år 1962 av konventionen har det ifrågasatts om 1912 års lag alltjämt är tillämplig. Frågan togs upp bl. a. av justitierådet Gösta Walin i en artikel i SvJT 1965 s. 198 ff. I anslutning till Walins artikel uttalade föredragande statsrådet i propositionen 1973: 158 (s.24) att det var klart att lagen i väsentliga hänseenden var analogiskt tilllämplig.
    Sedan Sverige år 1962 sagt upp konventionen har ytterligare stater sagt upp den. Eftersom ömsesidighetskravet i 1912 års lag i och med Sveriges

 

Äktenskapets rättsverkningar 309frånträde inte längre är uppfyllt har det ansetts att de två kungörelserna från åren 1912 och 1929 bör upphävas. Frågan om att upphäva lagen har däremot ansetts böra tas upp när familjelagssakkunnigas översyn är slutförd.
    Fastän 1912 års lag inte är upphävd är den alltså inte längre direkt tilllämplig i något fall. Det torde emellertid kunna antas att lagen än så länge i stor utsträckning ger uttryck för "allmänna internationellt privaträttsliga grundsatser" (se NJA 1970 s. 420) inom det berörda området. Till stöd härför kan åberopas bl. a. det nyss nämnda uttalandet i prop. 1973:158, låt vara att man inte längre i strikt mening kan tala om analogisk tillämpning av lagen.
 

Nina Pripp