JON BING & TRYGVE HARVOLD. Legal Decisions and Information Systems. Oslo 1977. Universitetsforlaget. 272 s.

 

I forna tider ledde lagmannen tinget. Det var också hans uppgift att i minnet bevara och uppläsa lagsagan. Med tiden sattes lagarna på pränt.
    Alltjämt försöker vi i detta land upprätthålla skenet av allkunniga domare och medlemmar av advokatsamfundet. Torgny Lagman skulle haft det besvärligt idag. Det moderna komplexa samhället kräver en högt uppskruvad takt även på lagstiftningens område. — Under 1970-talets första hälft lär, enligt beräkningar av en riksdagsledamot, mer än en ny lag ha stiftats var 30:e timme. Till detta kommer all dokumentation av den utveckling som sker genom rättstillämpningen. — Fackmannens situation har egentligen ganska länge varit besvärlig. För allmänheten är den än besvärligare. Rättsvillfarelse lär knappast lända till ursäkt ens när lagstiftarens bristande fantasi (eller förutseende) ställer krav på generalklausuler.
    Detta är en kanske något drastisk skildring av den situation vi befinner oss i. Vad kan man då göra åt den och vad görs redan?
    För drygt 25 år sedan började man marknadsföra datorer. Datorer används mer och på fler områden än mången anar. Automatisk databehandling (ADB) används sedan mer än 15 år även för Legal Decisions and Information Systems. Den synnerligen mångsidige bitr. professorn vid avdelningen för EDB-spørsmål¹, Institutt for privatrett, Oslo universitet, Jon Bing och hans tidigare kollega vid institutionen Trygve Harvold har nyligen på engelska publicerat en bok med denna titel.
    Legal Decisions and Information Systems är uppdelad på fyra huvudavsnitt. Det första avsnittet inleds med en ganska utförlig allmängiltig beskrivning av den juridiska beslutsprocessens alla beståndsdelar, en nyttig checklista för besättningen i cockpiten på rättvisans jumbojetplan. Samtidigt som det blir alltmer komplicerat att hålla ordning på instrumenten gäller det att bjuda de allt fler resenärerna genom samhällets regelsystem en, om inte lyckad, så dock kvalitetsmässigt acceptabel landning. Läsaren förs i detta avsnitt via idealistiska mål som "the rule of law", rättvisa osv. till den informationskris som på många håll med fog anses underminera rättssäkerheten. Hänvisning görs till den hessiske dataombudsmannen, prof. Spiros Simitis' tidiga larmrapport, som sedermera följts upp av många andra och som leder fram till skälen för att skapa ADB-system för informationsbehandling på juridikens område.
    I bokens andra avsnitt lämnas en redogörelse för utvecklingen av biblioteks- och andra informationssystem i ett historiskt perspektiv. Flertalet informationsbehandlings- eller informationsåtervinningssystem av betydelsebeskrivs, däribland det svenska rättsväsendets informationssystem (RI). Detta system, som inledningsvis togs i bruk för omläggning av kriminalre-

 

¹ ADB-frågor.

 

gistret och de centrala polisregistren till ADB-rutiner, databehandling av domar i brottmål, för saköreslängd, process- och reaktionsstatistik samt s. k. maskinella registermeddelanden (underrättelserutiner), har bl. a. kommit att omfatta IMDOC-systemet. Detta, som i sin numera ganska avancerade version tillåter hög effektivitet mätt i lagringsmängd, uppdaterings- och återvinningsmöjligheter, får befogat beröm. Systemet används i dag både för att hålla ordning på Svensk författningssamling, våra administrativa domstolars rättsfall samt justitiedepartementets och datainspektionens m. fl. myndigheters diarier. — Redogörelser för likartade system i andra länder ger läsaren idéer om utvecklingsmöjligheterna på detta område.
    Det tredje avsnittet är en tekniskt präglad redogörelse för bl. a. principerna för informationsåtervinning och forskningen på detta område.
    I det fjärde avsnittet ägnar författarna en betydande uppmärksamhet åt sambandet "the rule of law" och informationssystemen; förberedelserna för ett juridiskt ställningstagande eller bedömning av ett rättsfall och de verktyg på informationsbehandlingsområdet som nu är tillgängliga för att förbättra möjligheterna att nå detta ideal. För många praktiserande jurister är detta avsnitt särskilt intressant. Det belyser fördelar, begränsningar och nackdelar vid användningen av de automatiska informationssystemen. Vad som också indirekt belyses är att än så länge den praktiska tillgången till informationssystemen är begränsad för både fackmannen och den rättssökande allmänheten. Redskapen får absolut inte bara bli ett hjälpmedel för specialister bland fackmännen.
    Vad man kanske saknar är något av den allt mer intensiva debatten om datakvalitet. Den eftersträvade effekten av förbättrad kvalitet inom en av informationskris drabbad rättstillämpning uppnås inte, om inte datakvaliteten är tillfredsställande. På det området återstår alltjämt mycket att göra. Vidare skall man inte glömma funktionen som informationssystemen kan fylla genom att de ger överblick och därmed möjlighet att rensa ogräs i regelfloran. Det är inte bara fråga om obsoleta bestämmelser utan också om "onödiga" paragrafer. Den funktionen borde vara viktigare än många anar.
    Resultatet av författarnas möda har dock blivit en grundläggande och nyttig lärobok, försedd med en omfattande litteraturförteckning. Som lärobok är den användbar både för den som allmänt vill följa utvecklingen av databehandling på detta område och för den som i det enskilda fallet har att lösa juridiska problem i praktiken. Den vänder sig också till en annan kategori beslutsfattare, nämligen de som beslutar om inrättandet av system av denna karaktär och som har anledning att fundera över alla möjligheter att underlätta och förbättra den allt tyngre administrationen i samhället. Min förhoppning är att denna bok finner många läsare bland fackmännen även utanför specialistkretsen.
 

Jan Freese