Lagstiftningen i riksdagen våren 1978
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid 1977/78 års riksmöte under våren 1978. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskttaget helt. Om annat inte sägs, har redovisad ny lag eller lagändring trätt ikraft den 1 juli 1978. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1978 års samling.

 

Offentlig rätt
Som vilande för vidare grundlagsenlig behandling har antagits ett förslag om införande av kvinnlig tronföljd. Förslaget, som föranleder ändringar i successionsordningen och regeringsformen, är utformat så att arvsrätten till tronen utsträcks till att omfatta såväl manliga som kvinnliga avkomlingar till den nuvarande monarken. I en syskonkrets skall enligt förslaget alltid den som är äldst stå närmast till tronen, oberoende av kön. Vidare skall de särskilda regler i successionsordningen, som gäller när en prins vill ingå äktenskap, gälla även för prinsessor. Samtycke till tronarvinges äktenskap skall lämnas av regeringen på hemställan av konungen. Det nuvarande förbudetför prins att ingå äktenskap med enskild svensk mans dotter upphävs.
    Lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1980. Som ändringen i successionsordningen utformats blir emellertid de nya reglerna om kvinnlig tronföljd fullt ut tillämpliga på det nuvarande kungaparets barn oberoende av om barnet har fötts före den tidpunkt då ändringen i successionsordningen träder i kraft.

 

    Enligt riksdagsordningen gällde tidigare att riksdagens utskott tillsattes genom val vid början av varje lagtima riksmöte samt att valet gällde för tiden till dess nästa lagtima riksmöte började. Bl. a. för att förbättra möjligheterna för utskotten att arbeta effektivt även under tid då riksdagen inte är samlad har utskottens mandatperiod ändrats till att omfatta riksdagens valperiod (SFS 193).

 

    Ändringar har gjorts i lagen om allmänna arvsfonden beträffande reglerna om avstående av egendom som har tillfallit allmänna arvsfonden som arv. Regleringen innebär bl. a. att tidigare gällande värdegräns med avseende på regeringens befogenhet att pröva frågor om avstående av arv har höjts till 200 000 kr. Vidare har bestämmelserna anpassats till den nya regeringsfor-

 

men genom att kravet på riksdagens samtycke tagits in i lagen. Lagstiftningen har trätt i kraft i juni 1978 (SFS 239).

 

    I lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.har gjorts ändringar som innebär att alla frågor om återbetalning av ekonomiskt bistånd som lämnats enligt lagen skall prövas av utrikesdepartementet och att departementets beslut i sådana frågor är direkt verkställbara. Enligt en annan ändring skall småbelopp, som har utgått som bistånd i rättsligt förfarande i utlandet, stanna på statsverket (SFS 273).

 

    En ny förfogandelag har ersatt rekvisitionslagen, beredskapsförfogandelagen, rekvisitionsförordningen och allmänna förfogandelagen. Den nya lagen är utformad som en fullmaktslag enligt 13 kap. 6 § regeringsformen. Lagens regler om förfogande gäller om riket kommer i krig och kan också genom särskilt beslut av regeringen sättas i tillämpning när riket är i krigsfara eller när det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Beslut att lagen skall sättas i tillämpning skall underställas riksdagens prövning inom viss tid.
    Lagen omfattar inte s. k. fredskriser och skiljer sig därigenom från allmänna förfogandelagen, som kunde tillämpas också vid utomordentliga förhållanden som hade annan orsak än krig eller krigsfara. I övrigt innebär lageninga genomgripande förändringar utan syftar främst till en koncentration och förenkling av lagstiftningen inom förfoganderättens område. Följdändringar har gjorts i bl. a. civilförsvarslagen (SFS 262 f).

 

    Allmänna ransoneringslagen har ersatts av en ny ransoneringslag. Även denna lag är en fullmaktslag som automatiskt träder i tillämpning om riket kommer i krig och som i andra krissituationer får sättas i tillämpning av regeringen. Ett beslut härom skall på samma sätt som enligt den nya förfogandelagen underställas riksdagen för prövning. Från allmänna ransoneringslagen skiljer sig den nya lagen bl. a. genom att den har utformats så att skilda typer av försörjningskriser skall kunna bemästras utan att särlagstiftning behöver tillgripas. Sålunda kan lagen sättas i tillämpning vid s. k. fredskriser och då försörjningssvårigheter har uppstått till följd av någon extraordinär händelse som har inträffat inom landet, s. k. inre kris (SFS 268).

 

    Med anledning främst av omorganisationen av Sveriges Radio och ställningstaganden till radio- och TV-verksamheten har relativt omfattande ändringar gjorts i radiolagen.
    Omorganisationen av radioföretaget innebär i sammanfattning följande. Två nya programbolag, ett för TV och ett för riksradio, bildas. Jämte Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio skall dessa bolag ingå i en koncern som skall ledas av ett moderbolag. Vart och ett av de fyra programföretagen skall ha ansvaret för utformningen av sin egen programverksamhet och vart och ett av dem skall med vissa i lagen angivna begränsningar självständigt avgöra vilka program företaget skall sända. I denna del har föreskrivits att varje programföretag skall utöva sin sändningsrätt opartiskt och sakligt och därvid beakta att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i radio och TV. Det krav på balans i programverksamheten som tidigare gällde för Sveriges Radio som en enhet kommer därmed i fortsättningen att gälla för varje programföretag för sig utom för TV-före-

 

taget där kravet skall gälla varje kanal för sig. Vidare har en tidigare avtalsbestämmelse ersatts med en lagregel att programföretag i programverksamheten skall hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principenom alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. För programföretag skall i övrigt gälla vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och företaget (SFS 476).

 

    I radioansvarighetslagen har gjorts den ändring som följer av att flera företag får rätt att sända program i radio och TV. Med anledning av att det skall ankomma på riksdagen i stället för regeringen att meddela föreskrifter om avgift för innehav av TV-mottagare har de i administrativ ordning utfärdade bestämmelserna om mottagaravgiften förts över till en lag om avgift för televisionsmottagare (SFS 477 f).

 

    Vidare har antagits en lag om försöksverksamhet med närradio som reglerar den försöksverksamhet med s. k. närradio och när-TV som skall bedrivas av en parlamentarisk utredning för översyn av frågan om sändning av radio och TV-program i lokalt begränsade sändningar. Föreskrifter om ansvarighet i denna försöksverksamhet har meddelats i en särskild lag om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio, m. m. (SFS 479 f).

 

    Genom en lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, som träder i kraft den 1 januari 1979, har programföretag med rundradioverksamhet och beställare eller importörer av fonogram och videogram ålagts skyldighet att lämna pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar till en ny statlig myndighet, arkivet för ljud och bild. I fråga om fonogram och videogram skall dock i princip endast svenska upptagningar och vissa utländska upptagningar som har svenskt intresse bevaras. Vad gäller film omfattar leveransskyldigheten såväl svenska som utländska filmer som visas vid biografföreställningar. Filmen skall bevaras såsom videogram, varför plikt exemplar av film efter överföring till detta medium kan återställas till den leveransskyldige.
Lagen innehåller också föreskrifter om vidgad leveransskyldighet för skrifter. Normalt skall sju exemplar av varje skrift lämnas. Av dessa skall två bevaras för framtiden. De skall tillfalla kungl. biblioteket och biblioteket vid universitetet i Lund. Övriga fem exemplar skall tillfalla biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg och Umeå. För dagstidningar och för kombinationer av skrifter och ljud- och bildupptagningar,t. ex. läromedelspaket, gäller särskilda leveransbestämmelser.
    Samtidigt har företagits vissa ändringar i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och i lagen om rätt till fotografisk bild. Dessa ändringar, som trätt i kraft den 1 juli 1978, innebär bl. a. att bevarade ljud och bildupptagningar får kopieras för forskningsändamål utan att rättighetshavarnas samtycke behöver inhämtas (SFS 486 f).

 

    I samband med överväganden rörande bl. a. ansvarsfördelningen mellan stat och kommun inom bostadssektorn har gjorts ändringar i lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. Sålunda har, för att den helhetssyn som bör prägla kommunernas insatser för bostadsförsörjningen skall markeras, den nuvarande skyldigheten för kommun att fortlöpande upprätta bostadsbyggnadsprogram — och i vissa fall också bostads-

 

saneringsprogram — ersatts av en skyldighet att upprätta bostadsförsörjningsprogram. Sådana program skall antas av kommunfullmäktige. I denna delträder lagändringarna i kraft den 1 januari 1979. En annan ändring i lagen, som trätt i kraft den 1 juli 1978, innebär att kommun givits möjlighet att i vissa fall förskottera medel som behövs till fastighetsskötsel, då fastighetenställts under tvångsförvaltning enligt bestämmelserna i bostadsförvaltningslagen (SFS 379).

 

    Här kan även nämnas att ett principbeslut fattats om en reform av länsdomstolarnas organisatoriska ställning. Reformen, som är planerad att bli genomförd den 1 juli 1979, innebär att länsrätterna, länsskatterätterna och fastighetstaxeringsrätterna bryts ut från länsstyrelserna och läggs samman till en fristående förvaltningsdomstol i varje län. I administrativt hänseende skall de nya domstolarna — länsrätterna — samordnas med regeringsrätten och kammarrätterna med domstolsverket som central förvaltningsmyndighet. Vidare skall den mellankommunala skatterätten brytas ut från riksskatteverket och i administrativt hänseende samordnas med länsrätten i Stockholms län.

 

Privaträtt
Den under hösten 1977 antagna nya konsumentkreditlagen, som skall reglera sådana avbetalningsköp som sker mellan konsument som köpare/kredittagare och näringsidkare som säljare/kreditgivare, träder i kraft vid årsskiftet 1978—79. Genom riksdagsbeslut under våren 1978 träder samtidigt i kraften ny lag om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl., vilken skall gälla för avbetalningsköp som sluts mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet eller som annars faller utanför konsumentkreditlagen. Tillsammans ersätter de båda lagarna den nu gällande lagen om avbetalningsköp.
    Den nya avbetalningsköplagen bygger i stor utsträckning på den nuvarande. Samtidigt är bestämmelserna anpassade till konsumentkreditlagens systematik och terminologi. Lagen ger en tvingande reglering till köparens förmån och syftar främst till att ge avbetalningsköparen ett skydd mot allt för stränga påföljder, om han får svårt att fullfölja köpet. Sålunda begränsas säljarens möjligheter att kräva betalning i förtid eller att återta varan; sådana åtgärder får vidtas endast om köparen har gjort sig skyldig till ett mer väsentligt kontraktsbrott. Vidare garanteras köparen en rimlig ekonomisk uppgörelse med säljaren när varan måste återlämnas. När det gäller förfarandet vid återtagande har den nuvarande avbetalningsköplagens regler om handräckning m. m. i huvudsak förts över till den nya lagen. Lagstiftningen har medfört vissa följdändringar i konsumentkreditlagen och brottsbalken (SFS597 f).

 

    En brottsskadelag med nya regler om ersättning av statliga medel för brottsskador ersätter med verkan fr. o. m. den 1 oktober 1978 de nuvarande, provisoriska ersättningssystem som ger ersättning av allmänna medel för s. k. rymlingsskador och personskador i allmänhet på grund av brott. Den nya lagen innebär att den nuvarande behovsprövningen vid vanliga personskador försvinner och att ersättning för såväl person- som egendomsskador i stället skall utgå enligt den skadeståndsrättsliga grundsatsen om full gottgörelse för skadan. Även i övrigt skall skadeståndsrättsliga grundsatser tillämpas i princip.

 

34—783358, Svensk Juristtidning 1978

 

    I fråga om egendomsskador har ersättningsrätten begränsats till de särskilt angelägna ersättningsbehoven. Ersättning skall sålunda utgå om den skadelidandes försörjningsmöjligheter allvarligt har äventyrats genom skadan eller om ersättningsbehovet i övrigt framstår som särskilt angeläget med hänsyn till den skadelidandes ekonomiska villkor och omständigheterna i övrigt. Dessutom skall ersättning utgå om skadevållaren varit omhändertagen i bl. a. kriminalvårdsanstalt, ungdomsvårdsskola eller häkte.
    Brottsskadeersättningen utgår endast om och i den mån ersättning för skadan inte kan erhållas av den skadevållande eller på grund av försäkring eller liknande. Vid personskada och vid sakskada eller ren förmögenhetsskada skall avräknas ett självriskbelopp som avses ligga i nivå med den lägsta självrisk som tillämpas vid försäkring för brottsskador, f. n. ca 300 kr. Brottsskadeersättning med anledning av personskada som fastställs i form av engångsbelopp skall utgå med högst tjugo gånger det basbelopp som gäller då ersättningen bestäms. För ersättning med anledning av sakskada och ren förmögenhetsskada har maximibeloppet bestämts till tio gånger basbeloppet.
    En annan begränsning när det gäller möjligheten att få ersättning består i att ersättningen skall kunna nedsättas ej endast såsom inom skadeståndsrätten på grund av medvållande från den skadelidandes sida utan även då denne genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet ökat skaderisken.
    Ärenden om brottsskadeersättning skall prövas av en ny myndighet, brottsskadenämnden. Nämnden skall bestå av ordförande och vice ordförande, vilka skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv, samt tre andra ledamöter (SFS 413).

 

    I samband med godkännande av ett antal tilläggsprotokoll till transporträttsliga konventioner med bestämmelser om att transportörers och andras ansvar för skador inte skall överstiga vissa belopp, beräknade på grundval av internationella valutafondens särskilda dragningsrätter, har gjorts ändringar i bl. a. luftfartslagen, sjölagen och lagen om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Lagstiftningen har trätt i kraft i april 1978 (SFS 132 f).

 

    Enligt 13 kap. 4 § aktiebolagslagen gällde tidigare att beslut om likvidation inte skulle meddelas, om det innan ärendet avgjordes i tingsrätten styrktes att likvidationsgrunden upphört. På grund av bestämmelsens utformning kunde överrätt inte upphäva ett beslut om likvidation om det först senare styrktes att likvidationsgrunden faktiskt upphört innan tingsrättens beslut meddelades. Genom ändring av lagrummet har överrätt givits sådan möjlighet (SFS 272).

 

    I samband med att riksdagen godkänt att Sverige tillträder två konventioner på det patenträttsliga området, 1970 års samarbetskonvention (Patent Cooperation Treaty) och 1973 års europeiska patentkonvention (European Patent Convention), har patentlagen ändrats i åtskilliga avseenden.¹
    Syftet med samarbetskonventionen är i första hand att minska det dubbelarbete som uppstår vid granskning av sådana patentansökningar som lämna sin i olika länder och avser samma uppfinning. Genom konventionen har öppnats möjlighet att till vissa patentverk i världen, däribland Sveriges, ge in en s. k. internationell patentansökan för central nyhetsgranskning och central

 

¹ Se Måns Jacobsson i denna årgång av SvJT s. 474 ff.

 

förberedande patenterbarhetsprövning. De enskilda staternas patentmyndigheter är inte bundna av granskningens resultat. Reglerna om internationell patentansökan har intagits som ett nytt kapitel 3 i patentlagen. Bestämmelserna i det förutvarande kapitel 3 om nordisk patentansökan har upphävts.
    Genom den europeiska patentkonventionen bildar de fördragsslutande staterna en europeisk patentorganisation med ett gemensamt patentverk i München. Verket kan meddela s. k. europeiskt patent för en eller flera av de europeiska staterna. Ett europeiskt patent har i varje stat för vilket det meddelats samma rättsverkan som ett nationellt patent i den staten. Nationella patent kan fortfarande meddelas av de fördragsslutande staternas egna patentverk. Bestämmelser rörande ansökan om europeiskt patent har införtsi ett nytt kapitel 11 i patentlagen.
    Sveriges tillträde till konventionerna har i och för sig inte påverkat innehållet i den svenska materiella patenträtten. I samband med att de nyssnämnda kapitlen tillagts i patentlagen har dock den svenska patenträtten anpassats på vissa punkter till vad som gäller i övriga västeuropeiska länder. Ändringarna innebär bl. a. följande. Gällande rätt beträffande vad som kan patenteras har modifierats. Lagens bestämmelser rörande innehållet i den ensamrätt som ett patent ger har ändrats i viss utsträckning. Institutet tilläggspatent har upphävts. Giltighetstiden för patent har förlängts från 17 till 20 år. Regler om nya grunder för ogiltigförklaring av patent har införts. Det i övergångsbestämmelserna till patentlagen intagna förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel har upphävts.
    I lagstiftningsärendet har också antagits en ny lag om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område samt gjorts följdändringar i bl. a. lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol och lagen om försvarsuppfinningar.
    Lagstiftningen har med visst undantag trätt i kraft den 1 juni 1978 (SFS 149 f).
    En ny hyresförhandlingslag anger i vilka former och under vilka förutsättningar kollektiva hyresförhandlingar rörande bostadslägenheter får bedrivas. Lagen innehåller också regler om förhandlingsöverenskommelsers rättsverkningar och om den enskilde hyresgästens ställning inom ett kollektivt förhandlingssystem.
    Förhandlingar enligt lagen kan avse ett eller flera hus och skall bedrivas mellan å ena sidan hyresvärden och hans organisation och å andra sidan organisation av hyresgäster. Förhandlingarna skall grundas på en skriftlig förhandlingsordning, som normalt avses komma till stånd genom avtal mellande förhandlande parterna. Om avtal inte kan träffas, skall hyresnämnden på begäran av hyresgästorganisation eller hyresvärd kunna besluta om införande av förhandlingsordning. I fråga om hyresgästorganisations rätt att erhålla förhandlingsordning har inga andra villkor uppställts än att det bör vara en rättskapabel förening som åtnjuter förtroende bland de berörda hyresgästerna och som har förutsättningar att kunna tillvarata deras intressen.
    De förhandlande parterna skall kunna påkalla förhandling angående samtliga boendeförhållanden som berör hyresgästerna gemensamt. När det gäller hyran har införts regler om s. k. primär förhandlingsskyldighet för hyresvärden. Reglerna innebär att hyresvärd, som är bunden av förhandlingsordning, är skyldig att påkalla förhandling med hyresgästorganisation, när han vill höja hyran.

 

    Förhandlingsöverenskommelse om hyran m. m. blir bindande för de enskilda hyresgästerna bara under förutsättning att en s. k. förhandlingsklausulhar tagits in i hyreskontrakten. Motsätter sig hyresgäst att förhandlingsklausul tas in i hyresavtalet eller anser han att en befintlig klausul bör slopas, kanhan få frågan om klausulens införande eller slopande prövad av hyresnämnden. En hyresgäst får på det sättet möjlighet till utträde ur det kollektivaförhandlingssystemet.
    Om en hyresgäst inte är nöjd med vad som för hans del har bestämts genom en förhandlingsöverenskommelse, kan han utan uppsägning av hyresavtalet ansöka hos hyresnämnden om prövning av överenskommelsen i den delen.
    De förhandlande parterna får enligt den nya lagen rätt att bestämma atti hyran för samtliga lägenheter skall ingå visst belopp som utgör ersättningtill hyresgästorganisationen för dess förhandlingsarbete. Av förhandlingsöverenskommelsen skall framgå hur stor del av hyran som utgör ersättning avdetta slag. Hyresgästen har möjlighet att hos hyresnämnden begära prövningav ersättningens skälighet.
    Om en kollektiv förhandling skulle stranda, har hyresvärd och hyresgästrätt att utan uppsägning av hyresavtalet vända sig till hyresnämnden och begära ändring av hyresvillkoren i den del som förhandlingen har avsett. Hyresnämndens beslut kommer i princip att börja tillämpas tre månader efterdet att ansökan gjordes hos nämnden (SFS 304).

 

    Enligt lagen om avveckling av hyresregleringen gäller f. n. att hyrorna, förvissa tidigare hyresreglerade lägenheter kan anpassas till en friare hyresmarknad med bruksvärdehyra under en avvecklingsperiod som löper ut den 30september 1978. Avvecklingsperioden har förlängts t. o. m. den 31 december1978 (SFS 311).

 

    I syfte att motverka den s. k. svarta handeln med bostadslägenheter harstraffbestämmelserna i 65 § jordabalken om uthyrning mot otillåtet vederlagändrats, så att en särskild straffskala införts för grova brott. I normalfalletskall straffet vara böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt,t. ex. därför att det har utgjort led i en yrkesmässigt bedriven verksamhet,är straffet fängelse i högst två år.
    För att motverka organiserad hyresbrottslighet i samarbete mellan hyresvärd och mäklare har samtidigt bestämmelserna i lagen med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter om förbud mot otillåten ersättning av hyressökande för anvisning av bostadslägenhet skärpts och förts över till jordabalken.
    I jordabalken har också införts regler om att vräkning på grund av betalningsförsummelse ej får ske om inte socialnämnden av hyresvärden har underrättats om uppsägningen och anledningen till denna.
    I bostadsrättslagen har gjorts en ändring i reglerna om avsägelse av bostadsrätt (SFS 305 f).

 

Straffrätt m. m.
I brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott har med verkan från den1 april 1978 gjorts ändringar som innebär att homosexuella och heterosexuella handlingar i princip skall behandlas lika i straffrättsligt hänseende.

 

Likställdheten har åstadkommits genom att stadgandet i 6 kap. 4 § förstastycket BrB om otukt med ungdom gjorts tillämpligt även på sexuella gärningar riktade mot någon som är av samma kön som gärningsmannen samtgenom att andra stycket, som gav särregler beträffande homosexuell otuktmed ungdom mellan 15 och 20 år, har upphävts. Vidare har den särskilda20-årsgränsen för homosexuella förbindelser i 6 kap. 8 § BrB slopats. Denskillnad, som består i att "homosexuell våldtäkt" och "homosexuellt våldförande" inte kan bestraffas enligt 6 kap. 1 § BrB utan endast som frihetskränkande otukt och eventuellt grov misshandel eller olaga tvång som utgörgrovt brott, har behållits i avbidan på pågående utredningsarbete. I lagstiftningsärendet väckta förslag om upphävande av bestämmelserna i 6 kap. 5 §BrB om straff för vissa incestuösa handlingar har avslagits av riksdagen(SFS 103).

 

    Ett regeringsförslag om avskaffande av förvandlingsstraffet för böter m. m.har avslagits av riksdagen. En ny översyn skall göras angående möjligheterna att på straffrättslig väg kompensera ett borttagande av förvandlingsstraffet.

 

    I syfte att begränsa bevakningsföretagens samlade behov av vapen har ivapenlagen införts föreskrifter som gör det möjligt för sådana företag att fåtillstånd att inneha skjutvapen för tillfällig utlåning till väktare som är anställda i företaget. Som villkor för sådant lån gäller att väktaren också harmeddelats personligt tillstånd att som lån inneha ett motsvarande skjutvapen.Samtidigt har gjorts vissa ändringar och tillägg i lagen av övervägande redaktionell natur. Lagstiftningen har trätt i kraft i juni 1978 (SFS 303).

 

    En reform inom vapenfrilagstiftningens område har föranlett ändringar ilagen om vapenfri tjänst, värnpliktslagen och civilförsvarslagen. Lagstiftningen innebär i förhållande till tidigare reglering bl. a. att möjligheterna att erhålla tillstånd till vapenfri tjänst blivit större, att prövningsförfarandet förenklats och att tjänstgöringsområdena blivit fler.
    Vid angivande av de grundläggande förutsättningarna i vapenfrilagen föratt värnpliktig skall erhålla tillstånd till vapenfri tjänst har uttrycket "djupsamvetsnöd" tagits bort. I stället har upptagits som villkor att det kan antasatt bruk av vapen mot annan är så oförenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse att han icke kommer att fullgöra värnpliktstjänstgöring. De vapenfria skall fullgöra tjänst i verksamhet som är betydelsefullför samhället under beredskap och krig. Det är avsett att huvudalternativetäven fortsättningsvis skall vara utbildning och tjänstgöring inom civilförsvaret men nya tjänstgöringsalternativ avses komma till inom olika vårdsektorer m. m. i samband med kommunal och landstingskommunal beredskapsplanläggning.
    Lagstiftningen innefattar inte några ändringar i de straffrättsliga regler ivapenfrilagen och i brottsbalken, som tillämpats vid vägran att fullgöra värnplikt eller vapenfri tjänst. I lagstiftningsärendet har emellertid i anslutningtill i propositionen förutskickade ändringar i praxis när det gäller inkallelseav vägrare — samtidigt med principuttalanden angående lagstiftning genommotiv — gjorts vissa uttalanden i fråga om påföljden för vägransbrott. Dessa innebär i den slutliga utformning som de fick vid riksdagsbehandlingen ihuvudsak följande. Omständigheterna vid fall av vägran kan ofta vara såda

 

na att hänsynen till allmän laglydnad ej kräver ådömande av fängelsestraffvid förstagångsvägran. En prövning i det enskilda fallet bör därför ofta kunna leda till att villkorlig dom förenad med böter utgör en tillräckligt ingripande påföljd. Å andra sidan är det ej uteslutet att en första vägran börleda till dom på fängelse. Även när det gäller andragångsvägran bör bedömningen ske efter individuell prövning med iakttagande av brottsbalkens allmänna bestämmelser för påföljdsval. Självfallet måste straffmätningen anpassas till den nya ordningen för förnyad inkallelse efter vägran.
    Ändringarna i värnpliktslagen reglerar bl. a. regeringens möjligheter attbesluta om värnpliktig eller vapenfri efter vägran m. m. skall inkallas för nytjänstgöring eller inte. Ändringarna i civilförsvarslagen innebär främst enanpassning till vissa av ändringarna i vapenfrilagen (SFS 524 f).

 

    I utlänningslagen har gjorts ändringar som bl. a. syftar till att förkortaväntetiderna i ärenden angående uppehålls- och arbetstillstånd samt förpassning. En sådan ändring är att utlänningsnämnden, vars yttrande tidigare inhämtades i vissa ärenden om avvisning, förpassning och verkställighet, haravskaffats. En annan ändring innebär att statens invandrarverk då det lämnar ansökan om uppehållstillstånd utan bifall samtidigt skall meddela beslut om förpassning om ej särskilda skäl är däremot. En förutsättning fördenna nya ordning har ansetts vara att mer kompletta polisutredningar, ägnade att ligga till grund för en bedömning av såväl tillstånds- som förpassningsfrågor, kommer till stånd.
    Vidare har beslutsordningen i ärenden om verkställighet av förpassningsbeslut ändrats så att polismyndighet i stället för länsstyrelse skall fatta beslutom verkställighet liksom den fattar beslut om avvisning.
    Andra nyheter är att länsrätt blivit förhörsmyndighet i utlänningsärendesom handläggs av regeringen eller invandrarverket samt att rätten till offentligt biträde i utlänningsärenden vidgats. Sistnämnda ändringar har kommittill uttryck i lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt ochrättshjälpslagen. Ändringarna i rättshjälpslagen innebär bl. a. att offentligtbiträde skall kunna förordnas under polisutredningen och att rätt till biträdepresumeras i utlänningsärenden (SFS 361 f).

 

    De grundläggande reglerna om rätten för svensk medborgare att erhållaoch behålla pass samt om skyldigheten för honom att medföra pass vid resaut ur det nordiska passkontrollområdet har samlats i en passlag. Lagen innebär att rättssäkerheten i passärenden förstärks genom en fastare reglering avrätten till pass och genom utvidgade möjligheter till besvär i sådana ärenden,bl. a. när det gäller beslut av övervakningsnämnd. I övrigt innebär lagen attbefogenheten att utfärda pass decentraliseras från länsstyrelserna till de lokala polismyndigheterna, varigenom möjliggörs en förbättrad service för allmänheten i passärenden. Det nya systemet avses också leda till vissa rationaliseringsvinster för statsverket.
    Den nuvarande ordningen för passhantering inom utrikesförvaltningen harbehållits utan större förändringar. Nu förekommande straffbestämmelser ipassförfattningarna har ansetts obehövliga och inte förts över till den nyalagen.
    Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer, sannolikt den 1 oktober 1979 (SFS 302).

 

Trafiklagstiftning

 

Promillereglerna i 4 § trafikbrottslagen, som tidigare ej gällde förande avmotorredskap och traktor utan släpfordon, har gjorts i princip tillämpliga påförande av alla motordrivna fordon. Undantag har gjorts i fråga om förandeav motordrivet fordon som är avsett att föras av gående. Lagändringen harföranlett följdändringar i lagen om alkoholutandningsprov och körkortslagen.
    Samtidigt har gjorts en ändring i trafikskadelagen som tillsammans medandra av regeringen vidtagna författningsändringar bl. a. syftar till att motverka att äldre lastbilar byggs om så att de kan klassificeras som motorredskap och användas för persontransport utan att vara registrerade, beskattade eller försäkrade.
    Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 maj 1978 (SFS 91 f).

 

    I samband med olika åtgärder för att skapa bättre betingelser för den lokala och regionala kollektiva persontrafiken har antagits en lag om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Lagen innebär att frågan om huvudmannaskapet för den lokala och regionala kollektiva trafiken på landsväginom länen skall lösas genom interkommunal samverkan mellan landstingskommunen och kommunerna i länet. I Stockholms län och Gotlands länskall landstingskommunen resp. kommunen vara huvudman. Lagen ger möjlighet till en betydande flexibilitet och valfrihet beträffande formerna förhuvudmannaskapet och sättet att fördela eventuellt uppkommande underskott i trafikrörelsen.
    Det gemensamma huvudmannaskapet skall vara etablerat i Västsverige senast den 1 juli 1983 och i övriga delar av landet senast den 1 juli 1981.
    För att man i de olika länen skall kunna sammansluta sig i förbund fördet trafiksamarbete som avses med reformen har en mindre ändring vidtagits i lagen om kommunalförbund.
    Reformen innebär vidare att huvudmannen skall kunna inneha eget linjetrafiktillstånd och få rätt att anlita entreprenör med tillstånd för beställningstrafik för att utföra trafiken. Huvudmannen skall vidare kunna utöva denkommunala företrädesrätten i fråga om linjetrafiktillstånd. I dessa delar harreformen föranlett ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (yrkestrafikförordningen).
    För att underlätta arbetsuppgörelser mellan huvudman och trafikutövareom ersättning vid entreprenadtrafik har antagits en lag om kollektivtrafiknämnd. Enligt lagen skall, om parterna trots förhandlingar inte kan enas,ersättningsfrågorna prövas av en särskild kollektivtrafiknämnd (SFS 438 f).

 

    Yrkestrafikförordningen har även i övrigt ändrats i betydande utsträckning. Dessa ändringar, som främst gäller lastbilstrafiken och uthyrning avmotorfordon, syftar till att få bort konkurrensbegränsande regleringar ochatt möjliggöra ett effektivare utnyttjande av transportapparaten.
    I fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken slopas sålunda behovsprövningen vid tillståndsgivningen liksom de geografiska begränsningarna i rättenatt utöva trafiken. För att en bättre branschstruktur skall uppnås inom åkerinäringen avskaffas också kravet på att särskilda skäl skall föreligga för att juridisk person skall kunna meddelas tillstånd att bedriva buss- eller lastbilstrafik.

 

    Andra ändringar hänger samman med övervakningen och tillsynen av denyrkesmässiga trafiken. Bl. a. ändras förutsättningarna för meddelande av varning så att beslut härom ges på ett tidigare stadium än f. n.
    I fråga om uthyrning av motorfordon innebär lagstiftningen bl. a. attlångtidsuthyrning av bilar, s. k. leasing, undantas från kravet på tillstånd tilluthyrningsrörelse. Vidare förs det trafikrättsliga ansvaret, d. v. s. ansvaret förbl. a. fordonets skick, skatt och försäkring, över från uthyraren till hyresmannen i leasingförhållandet.
    Lagstiftningen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Vissa följdändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall, lagen om överlastavgiftoch trafikskadelagen träder i kraft den 1 januari 1979 (SFS 449 f).

 

    I syfte bl. a. att åstadkomma en starkare kommunal förankring av beslutom lokala trafikföreskrifter skall de nuvarande trafiknämnderna avvecklasoch deras uppgifter när det gäller lokala trafikföreskrifter föras över till kommunerna. Tanken är att grunderna för den kommunala trafikregleringspolitiken skall beslutas av kommunfullmäktige och föreskrifter av övervägandeteknisk natur av en kommunal nämnd. Det skall stå kommunerna fritt attför ändamålet inrätta en särskild trafiknämnd eller uppdra åt en redan befintlig nämnd att vara trafiknämnd. Om kommunfullmäktige inte fattar något beslut i frågan, skall uppgifterna fullgöras av kommunstyrelsen. Även omrätten att besluta om lokala trafikföreskrifter sålunda i princip skall tillkomma kommunerna, skall det ankomma på polismyndigheten att besluta i falldå ett kommunalt beslut inte kan avvaktas utan olägenhet.
    De grundläggande reglerna i nu angivet hänseende har tagits in i en lagom trafiknämnd. Bestämmelserna om trafiknämndens organisation och arbetsformer har utformats på samma sätt som reglerna om specialregleradekommunala nämnder. De nuvarande trafiknämndernas uppgifter i fråga omtaxitrafiken har överförts på länsstyrelserna genom ändringar i yrkestrafikförordningen.
    Genom ändringar i lagen om kommunal trafikövervakning har kommunerna också fått ett ökat ansvar för den kommunala trafikövervakningen. Ändringarna syftar till att ge kommunerna ett odelat huvudmannaskap för trafikövervakarna. Kommunen skall dock samråda med polismyndigheten angående omfattningen och den allmänna inriktningen av verksamheten. Särskilt samråd skall ske om polismyndigheten påkallar det rörande trafiknämndernas medverkan i särskilda situationer, såsom t. ex. vid vissa slag av offentliga tillställningar. Enligt lagen gäller f. n. som förutsättning för anordnandeav kommunal trafikövervakning att avgiftsbelagd parkering förekommer ikommunen. Denna regel har slopats och ersatts med en bestämmelse somföreskriver en allmän bedömning av kommunens behov av särskild personalför parkeringsövervakning.
    För att förbättra rörelsehindrades parkeringsmöjligheter har en ändringgjorts i lagen om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser åallmän plats, m. m. Ändringarna ger kommunerna rätt att befria rörelsehindrade från skyldighet att betala avgift på allmän parkeringsplats.
    Ändringar har också gjorts i lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer. De innebär en formellanpassning av reglerna för handläggning av vägtrafiklagstiftningsfrågorna tillregeringsformens reglering av normgivningsmakten.

 

    I lagstiftningsärendet har slutligen gjorts en ändring i lagen om kungörande av lagar och andra författningar som innebär att lokala trafikföreskriftersom tillkännages genom vägmärken inte skall behöva kungöras i länets författningssamling.
    Lagstiftningen träder i kraft den dag regeringen bestämmer med undantagför bemyndigandelagen, som trätt i kraft i juni 1978 (SFS 233 f, 575,581 f).

 

    Mot bakgrund av bl. a. luftfartens expansion och den tekniska utvecklingen under de senaste tjugo åren har konstaterats ett behov av en effektivareorganisation för utredning av luftfartsolyckor. Som följd därav har genomändringar i luftfartslagen inrättats en central myndighet — statens haverikommission — för utredning av allvarligare civila och militära luftfartsolyckor. Samtidigt har verksamheten vid försvarets haverikommission upphört (SFS 232).

 

Banklagstiftning m. m.
I anslutning till införandet av ett nytt lönsparsystem med skattelättnader harantagits en ny lag om aktiesparfonder, som i huvudsak träder i kraft den 1oktober 1978. Den nya lagens bestämmelser kompletterar 1974 års aktiefondslag, vars regler i första hand skall gälla för de nya sparfonderna. Dessaskall förvaltas av för ändamålet särskilt bildade fondbolag. För fondbolagensstyrelse skall gälla särskilda sammansättningsregler. Fondbolagen skall placera sparmedlen i nyemitterade svenska aktier eller konvertibla skuldebrev, omdet lämpligen kan ske (SFS 428 f).

 

    För att ge Skeppsfartens sekundärlånekassa möjlighet att lämna amorteringsanstånd till svenska rederiföretag har riksdagen höjt den garantiförbindelse som staten ställt till förfogande för kassans förbindelser med 7 milj. kr.till 52 milj. kr. Ändringen, som trätt i kraft i april 1978, har kommit till uttryck i lagen om Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa (SFS 113).

 

    Genom ändringar i lagen för Sveriges riksbank har riksbankens grundfondhöjts från 50 milj. kr. till 1 000 milj. kr. och riksbankens reservfond höjtsfrån 20 milj. kr. till 500 milj. kr. (SFS 357).

 

    Grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har höjts från6 till 7 miljarder kr. och grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbankfrån 600 till 900 milj. kr. Vidare har genomförts viss lättnad i kraven på avsättning till reservfond i landshypoteksförening. Besluten har kommit till uttryck genom ändringar i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassaoch om stadshypoteksföreningar och i lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar. Lagstiftningen har trätt i kraft i maj1978 (SFS 213 f).

 

    Genom en lag om tillämpning av valutalagen har valutaregleringen förlängts att gälla ytterligare ett år d. v. s. för tiden den 1 juli 1978—den 30juni 1979. Samtidigt har gjorts ändringar i valutalagen i syfte att öka möjlig

 

heterna till kontroll av resandes in- och utförsel av valuta, främst genomstickprovskontroll vid gränsstationerna (SFS 257 f).

 

    En ändring i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltninginnebär att det belopp som får överföras till AP-fondens fjärde fondstyrelsesförvaltning har ökats med 250 milj. kr. till 1 250 milj. kr. Lagändringen harträtt i kraft i juni 1978 (SFS 430).

 

Energilagstiftning

 

Genom en ändring i atomenergilagen har anläggning för bearbetning, lagring eller förvaring av använt atombränsle eller radioaktivt avfall som uppkommer vid användning av atombränsle eller vid bearbetning av använtatombränsle förts in under lagens tillämpningsområde. I fråga om anläggning för använt atombränsle innebär lagändringen att uppförande, innehavoch drift av sådana anläggningar kräver regeringens eller, efter särskilt bemyndigande, statens kärnkraftinspektions tillstånd samt att anläggningarnastår under kärnkraftinspektionens tillsyn. Kärnkraftinspektionen har sålundafått möjlighet att pröva och kontrollera säkerheten hos anläggningarna ikärnkraftens hela processkedja.
    Lagen med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m., den s. k.skyddslagen, har samtidigt ändrats i syfte att förbättra möjligheterna attskydda kärnreaktorer och vissa andra anläggningar inom kärnenergiområdetmot sabotage m. m. Ändringen innebär att lagens regler om bl. a. förbud mottillträde till vissa försvarsanläggningar gjorts tillämpliga för sådana anläggningar (SFS 281 f).

 

    I anslutning till antagandet av ett energisparprogram med förslag till ytterligare åtgärder som kan främja energihushållningen i befintlig bebyggelsehar gjorts vissa ändringar i byggnadsstadgan. Ändringarna innebär bl. a. attdet införts krav på att byggnad i vissa fall skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning bibehålls i skälig utsträckning (SFS 369).

 

Näringsrätt i övrigt

 

Vissa ändringar har gjorts i lagen om bestämning av volym och vikt. Bl. a.har kravet på särskild kundvåg slopats och straffbestämmelsen angåendeoriktig volym- eller viktuppgift på färdigpackad vara skärpts på det sätt attbestämmelsen gjorts tillämplig också på fall där den oriktiga uppgiften harlämnats av oaktsamhet (SFS 276).

 

    I anslutning till olika åtgärder för att ge svenska företag ökade möjligheter att konkurrera på i huvudsak samma villkor som andra länders företag ifråga om krediter vid export har antagits en lag om exportkreditstöd. Lagen innebär bl. a. att nuvarande exportkreditstöd, som utgår i form av ettextra avdrag vid inkomsttaxeringen för vissa räntekostnder vid exportkredit, förlängs och kompletteras samtidigt med ett bidrag för de företagsom ej kan utnyttja avdraget. Lagen har trätt i kraft i juni 1978 (SFS 401).

 

    Giltighetstiden för den provisoriska lagen om tillstånd till överlåtelse avfartyg har förlängts till utgången av juni 1979 (SFS 348).

 

    Särskild lagstiftning om anläggande och drift av rörledningar för transport av olja eller naturgas eller av annan vätska eller gas som används sombränsle har införts genom en ny lag om vissa rörledningar. Lagen innebäratt rörledning för transport av bl. a. råolja, naturgas eller produkter av sådana ämnen inte får framdragas eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). Koncession krävs dock inte för ledning som har en längd av högst20 kilometer eller som är avsedd för vissa lokala behov. Fråga om koncession prövas av regeringen.
    I övrigt upptas i lagen de grundläggande bestämmelserna om förutsättningar för koncession, villkor för koncession och upphörande av koncession.
    Koncessionsbeslut enligt rörledningslagen får viss bindande verkan viden prövning av rörledningsföretaget enligt miljöskyddslagen eller vattenlagen.
    Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar är tillämplig på rörledning som är koncessionspliktig enligt rörledningslagen.
    Lagstiftningen, som medfört ändringar i nyss angivna lagar, har trätt ikraft den 1 maj 1978 (SFS 160 f).

 

Arbetsrätt m. m.

 

Lagen om rätt till föräldraledighet ersätts den 1 januari 1979 av en lag omrätt till ledighet för vård av barn, m. m. som ger föräldern en utökad rätttill ledighet från anställning. Lagstiftningen ansluter i princip till vad somredan gäller för statligt anställda. Enligt den nya lagen har en förälder rättatt för vård av barn dels vara helt ledig från anställningen till dess barnetuppnått ett och ett halvt års ålder, dels förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet uppnått åtta års ålder eller tillden senare tidpunkt då barnet avslutat sitt första skolår. Reglerna innebärenbart en vidgad rätt till ledighet och alltså inte några nya ekonomiskaförmåner. Rätten till ledighet har i motsats till vad är fallet f. n. gjortsfristående från föräldraförsäkringens förmånsregler. Under tid då föräldrapenning utgår skall dock alltid rätt till ledighet föreligga. Vidare ges liksomf. n. kvinnlig arbetstagare rätt till ledighet i samband med barnafödselnunder minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomstenoch sex veckor efter nedkomsten. Ledighet får, oavsett om den tas ut somheltids- eller deltidsledighet, delas upp på högst två perioder per kalenderåroch skall förläggas till dag eller dagar som arbetstagaren begär. Deltidsledighet skall dock i princip spridas över arbetsveckans samtliga dagar. Närdet gäller deltidsledighets förläggning under dagen har förutsatts att uppkommande frågor skall lösas genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren eller genom förhandling enligt medbestämmandelagen. Om parterna inte kan komma överens, får arbetsgivaren bestämma.Utan arbetstagarens samtycke kan dock ledigheten inte läggas till annantid än arbetsdagens början eller slut (SFS 410).

 

    För att arbetsmiljön ombord på fartyg skall kunna förbättras har omfattande ändringar gjorts i lagen om säkerheten på fartyg. Ändringarna, som

 

utgör ett led i strävandena att anpassa den angivna lagstiftningen till vadsom gäller i land enligt den nya arbetsmiljölagen, innebär sammanfattningsvis följande.
    Den lokala skyddsverksamheten har byggts ut och de anställdas inflytande i de lokala skyddsfrågorna har stärkts. Skyddsombud skall finnas påalla fartyg med minst fem ombordanställda. Begreppet huvudskyddsombudhar införts i lagen. Skyddsombud skall under vissa omständigheter kunnavara gemensamt för flera fartyg inom ett och samma rederi.
    Skyddsombudens uppgifter har breddats och grundläggande regler omderas verksamhet har förts in i lagen. Bl. a. skall skyddsombud delta i planeringen av anordningar och arbetsmetoder ombord. Vidare skall skyddsombud beredas tillfälle att fullgöra sina uppgifter som skyddsombud underarbetstid. Skyddsombud har givits rätt att avbryta arbetet när omedelbaroch allvarlig fara hotar.
    Skyddskommitté skall finnas på fartyg med minst 15 ombordanställda ochäven på andra fartyg, om de ombordanställda begär det. Om förhållandenakräver det skall en för rederiets fartyg gemensam skyddskommitté kunnautses. Även skyddskommittéernas uppgifter har breddats, bl. a. i fråga omplaneringen av nya eller ändrade arbetslokaler, arbetsmetoder etc.
    Det har uttryckligen slagits fast att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svarar för att skyddsombud får den utbildning som behövs. Vidarehar nya regler införts om samordning av skyddsåtgärderna på fartyg som ärgemensamma arbetsställen för flera arbetsgivares anställda. Därvid skallansvaret falla på redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget. Ifråga om fartyg som har tagits in på varv i Sverige blir dock den arbetsgivare som har hand om varvsdriften ansvarig. Då fartyg lastar eller lossar iSverige skall samordningsansvaret vila på den arbetsgivare som är ansvarigför detta arbete.
    Tidigare gällande regler om förbud att nyttja fartyg eller arbetsinrättningar har kompletterats med en bestämmelse som ger tillsynsmyndighetmöjlighet att meddela förelägganden som är förenade med vite. Förbudkan meddelas mot att använda viss arbetsmetod eller visst ämne (SFS 109).

 

    Två nya dagpenningklasser på 170 och 180 kr. har införts i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Samtidigt har de två lägsta klasserna om 50 och 60 kr.tagits bort och det kontanta arbetsmarknadsstödet enligt lagen om kontantarbetsmarknadsstöd höjts från 55 till 65 kr. per dag (SFS 228 f).

 

    För att undanröja vissa hinder för medbestämmandeavtal för försäkringskassornas område har lagen om allmän försäkring ändrats så att styrelsenför allmän försäkringskassa skall, i den mån regeringen så förordnar, kunnaöverlåta på företrädare för arbetstagarna att fatta beslut i frågor som rörförhållandet mellan kassan som arbetsgivare och arbetstagare hos kassan(SFS 412).

 

    Med anledning av den nya arbetsmiljölagstiftningen och ändringar i allmänna arbetstidslagen har gjorts ändringar i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete. Ändringarna innebär bl. a. att arbetstagare skall beredas minst36 timmars sammanhängande ledighet varje vecka och att ledigheten såvitt möjligt skall förläggas till veckoslut (SFS 340).

 

Sociallagstiftning

 

I huvudsaklig överensstämmelse med tidigare uppdragna riktlinjer för ettnytt förmånssystem för värnpliktiga m. fl. har antagits en ny familjebidragslag. I den nya lagen har det tidigare begreppet familjemedlem slopats ochrätten till familjepenning begränsats till i huvudsak fall då den värnpliktigehar barn under 18 år. Familjepenning skall främst utgå för den värnpliktiges barn samt för maka eller annan person som vårdar barnet. Med makaavses även den som utan att vara gift med den värnpliktige sammanlevermed denne under äktenskapsliknande förhållanden. Om synnerliga skälföreligger, kan familjepenning även utgå för maka som inte vårdar barn.Lagen ger också förmånligare regler för behovsprövningen av familjepenning och bostadsbidrag. Den tidigare administrationen har behållits t. v.men vissa ändringar har gjorts i besluts- och besvärsordningen. Statsbidragssystemet har förenklats på så sätt att staten bestrider 95% av kommunernas familjebidragskostnader och att det härvidlag inte görs skillnad på olikaformer av familjebidrag utan att samma procentsats tillämpas i fråga omalla familjebidrag (SFS 520 f).

 

    Genom ändringar i studiestödslagen har beloppen för studiestöd i form avstudiehjälp räknats upp. Ändringarna innebär bl. a. höjningar av det inkomstprövade tillägget från högst 75 till högst 105 kr. i månaden, av detbehovsprövade tillägget från 150 till 175 kr. i månaden och av inackorderingstillägget från 230 till 260 kr. i månaden. Justeringar har i lagstiftningsärendet förutsatts skola ske i de i administrativ ordning utfärdade reglernaom resetillägg och om inkomstgränserna för de inkomst- och behovsprövade tilläggen.
    Vidare har vuxenstudiestödet i form av tim- och dagstudiestöd förbättratsbl. a. på det sätt att timstudiestödet höjts till 25 kr. per timme och såvälinkomst- som internatbidraget höjts till 125 kr. per dygn (SFS 220).

 

    I övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring har gjorts enändring rörande adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning. Lagändringenhar trätt i kraft i juni 1978 (SFS 256).

 

    I anslutning till godkännande av riktlinjer för skolhälsovårdens mål, innehåll och organisation har riksdagen gjort ändringar i skollagen. Genom ändringarna har bl. a. markerats att skolhälsovården utgör en del av den samlade elevvården och inte är begränsad till de rent medicinska frågorna.Samtidigt har gjorts en ändring i lagen om barnomsorg, varigenom kommunen i lag ålagts skyldighet att bereda barn, som fått sin skolstart uppskjuten, plats i förskola (SFS 294 f).
    Den socialavgift som tas ut enligt sistnämnda lag höjs den 1 januari 1979från 1,3 % till 1,6 % av avgiftsunderlaget (SFS 190).

 

Övrigt

 

Genom en lag om upphävande av lagen om allmän arbetsgivaravgift harden allmänna arbetsgivaravgiften avskaffats med verkan fr. o. m. den 1 juli1978 (SFS 434).
Ove Lindh