Mytologi och juridik
I hovrättsrådet Sven Beckmans intresseväckande artikel i denna årgång s. 305 ff beröres Odens, Tyrs och Balders roller i den nordiska mytologien. En teori, som om den är riktig kastar nytt ljus över denna, har framställts av fransmannen Georges Dumézil, teologie hedersdoktor i Uppsala. Följande rader återger något av hans lilla men innehållsrika skrift "De nordiska gudarna", Aldus/Bonniers, Stockholm 1962. Teorien förklarar bl. a. det märkvärdiga förhållandet, att våra förfäder skilde mellan två släkter av gudar: asar och vaner. Oden och Tor tillhör asarna. Till vanerna hör Frej. Kultbilder av de tre stod enligt Adam av Bremen bredvid varandra i det berömda Uppsalatemplet.
Enligt Dumézil förklaras skillnaden mellan asar och vaner av en urgammal indoeuropeisk föreställning om gudavärldens tre funktioner, nämligen härskarens, styrkans och fruktbarhetens. Den sist nämnda funktionen är olik de båda förstnämnda, vilka sinsemellan företer viss likhet. Till den tredje funktionens gudar hör Frej, till den andras Tor och till den förstas Oden. De tre funktionernas gudar konkurrerar inte. I stället kompletterar de varandra.
Den första funktionen, härskarens, utövas som sagt av Oden men också av asen Tyr. Oden härskar genom sin magiska makt. Han är den store trollkarlen. Av godhet utmärkes han inte. Funktionerna är inte karakteriserade efter gott och ont. Oden företer i själva verket ganska oroväckande drag. Enligt mytologien har han t. ex. ingått fost brödralag med den ondskefulle Loke. Han är inte domare. Han utväljer visserligen i strid fallna att komma till Valhall men inte såsom en domare, som väger förtjänst mot skuld. Den rättsliga härskarfunktionen tillkommer i stället Tyr. Dennes makt är grundad på rättens förpliktande verkan. Att han kunnat uppfattas som en krigsgud förklaras av att kriget uppfattades som ett avgörande av en konflikt mellan parter, vilket åtminstone kunde vara rättsligt reglerat: man överenskom ofta om dag och plats för ett slag, och slaget kunde ersättas av ett rättsligt envig. Å andra sidan uppfattades en tingsprocedur som en kraftmätning mellan parterna, också den en kamp låt vara inte utkämpad med vapen.
Den enda i bevarad mytologi omtalade episod, vari Tyr uppträder som en hjälte, har anknytning till rättsliga förhållanden. Det är den, där Tyr gav garanti åt Fenrisulven att denna tryggt kunde gå in i en av Oden anskaffad magisk snara. Garantien bestod i att Tyr stack sin högra hand in i ulvens gap somett slags pant. Snaran höll emellertid, och Tyr miste sin hand. Enligt Snorrevar han därefter oförmögen att vara fredsmäklare mellan människor. I alla händelser överskuggade Oden småningom Tyr. Dennes gestalt bleknade alltmer.
Enligt Dumézil var "juristguden" Tyr omöjlig som representant för densanna rätten. Den rätt han företrädde liknade alltför mycket det bland män