beträffande förutsättningarna för säkerhetsåtgärd enligt 179 § UL. Sålunda uttalar Hassler följande (a. a. s. 374, jfr s. 371):
Då sökanden fått dom på sitt anspråk, har han i regel intet behov av att erhålla säkerhetsåtgärd. Genom verkställighet av domen kan han nämligen få sitt anspråk realiserat eller i erforderlig mån säkerställt. Detta torde gälla utan undantag, när domen äger laga kraft eller eljest kan till fullo verkställas. Har däremot domen ej vunnit laga kraft, kan någon gång behov av säkerhetsåtgärd föreligga.
Allenmark anför än mera kategoriskt (a. a. s. 206):
Något behov av kvarstad föreligger icke sedan dom fallit i målet. På grund härav brukar domen innehålla förordnande, att tidigare meddelat kvarstadsbeslut skall äga bestånd endast till dess lagakraftägande dom föreligger. Kvarstaden bör sålunda direkt avlösas av utmätning, innan domen vunnit laga kraft. En icke lagakraftvunnen dom med sådant förordnande måste för denskull behandlas som ett angeläget förtursärende (JO 1966 s. 289).
I det utlåtande av JO som Allenmark hänvisar till anför JO:
Det är allmänt förutsatt att intet behov av kvarstad kan föreligga sedan dom vunnit laga kraft (jfr Gärde, Nya RB s. 200, Ekelöf, Rättegång III s. 10, Hassler, Utsökningsrätt, 2 uppl. s. 214 not 50 och s. 374 not 3637). Detta resonemang bygger på att borgenären omgående skall kunna få till stånd utmätning så att kvarstaden direkt avlöses av utmätning. Enär dröjsmål med utmätningen till tidpunkt efter fullföljdstidens utgång, då kvarstaden förfallit, skulle leda till att borgenärens anspråk icke bleve säkerställt, måste utmätning på grund av icke lagakraftvunnen dom, vari beslutats att kvarstad skulle bestå intill laga kraft, behandlas såsom ett angeläget förtursärende.
Uppfattningen att kvarstad i vart fall inte bör gälla längre än tills domen vunnit laga kraft tycks ligga bakom även vissa uttalanden av Stjernquist i dennes avhandling Om handräckningsutslag (1946, s. 189) och av Vinge (a. a. s. 9 och 10, jfr s. 44). Ekelöf gör i Rättegång III (3 uppl. 1970, s. 8) ett uttalande som ger uttryck åt samma inställning. Som strax skall beröras vill det emellertid synas som om Ekelöf inte är beredd att kategoriskt utesluta kvarstad efter domens lagakraftvinnande. Olivecrona tycks inte ha gått närmare in på frågan (jfr Utsökning, 9 uppl. 1978, s. 190 och 197).
Den nu redovisade uppfattningen om kvarstads giltighet efter dom har kritiserats av Beck-Friis i SvJT 1962 s. 58 (jfr även den av riksskatteverket utgivna handboken Utsökning, 1977, s. 145). Beck-Friis påpekar att domstolarnas praxis är mycket skiftande i berörda hänseende. Bl. a. förekommer förordnanden att kvarstad skall bestå viss tid efter det att domen vunnit laga kraft liksom förordnanden att kvarstad skall bestå tills vidare. Han framhåller vidare att tidpunkten för domens lagakraftvinnande inte i och för sig har avgörande betydelse för frågan om kvarstadens varaktighet, eftersom möjlighet till utmätning enligt 39 och 40 §§ UL formellt sett finns redan beträffande icke lagakraftvunnen dom på betalning. Enligt hans mening måste behovet av kvarstad bedömas med hänsyn till UL:s regler om kommunikation med gäldenären och möjligheten tilltagande av vård om egendom i avbidan på utmätning (59 och 60 a §§). Vad särskilt gäller tagandet av vård om egendom framhåller han att borgenär som har kvarstad till säkerhet för sin fordran har större möjlig-