Beiträge zum Seerecht. Eine Gedenkschrift für Jörgen Haalck 1924—1976. Rostock 1978. 148 s.

 

Rostock har under senare år utvecklats till ett centrum för sjörättslig forskning. Till minnet av den, som i hög grad bidragit till detta, har en rad medarbetare och vänner till honom utgivit en uppsatssamling.
    Inkörsporten är Ralf Richters studie över den internationella sjörättens omvandling. Temat är den nya utvecklingstendensen från enbart privatråttslig reglering till vad förf. kallar en kooperativ gestaltning av sjönäringsrättsliga arrangemang ända till bildandet av internationella organisationer med produktionsledande uppgifter. En så framstående auktoritet på västlig handelsrätt som Clive M. Schmitthoff brukar för sin del tala om att den nya handelsrätten utvecklas av centrala internationella organ och går utanför den klassiska privaträtten genom att uppta starka inslag av offentligrättslig reglering, ofta av politisk art. Var och en anpassar sin terminologi efter sin egen bakgrund, som helt naturligt är, men det är uppenbarligen samma händelseförlopp de båda iakttar och berättar om. Detta är en bekräftelse på att det är en internationell förändring som är på gång, inte bara en begränsad utveckling i enstaka länder. Både affärslivet och dess jurister har allt skäl att uppmärksamma, till vilka konsekvenser denna utveckling kan tänkas leda.

Anm. av Beitrage zum Seerecht, m.m. 217    Nära till denna uppsats ansluter sig en studie över Grotius' Mareliberum av Gerhard Reintanz, där doktrinens ursprungliga syfte att bryta portugisernas monopol på handeln på Indien blir startpunkten och doktrinens sönderfall genom dagens protektionistiska sjöfartspolitik blir slutpunkten.
    Hur gamla regler verkar under ändrade förhållanden har fångat flera bidragsgivares intresse. Max Oesau undersöker, hur de nya Hamburgreglerna om ansvar för sjötransporterat gods genom sitt avskaffande av ursäktsgrunden nautiskt fel kan väntas inverka på det vördnadsvärda institutet gemensamt haveri. Hans slutsats blir, att detta fortfarande får användning, men att redaren mer än förut måste fråga sig hur långt en tillämpning av gemensamt haveri i fall av exempelvis besättningens culpaverkligen är av intresse. Det kan erinras om att den svenska dispaschören Kaj Pineus kommit till ungefärligen samma slutsats i en nyligen publicerad artikel (NFT 1978 s. 163 ff).
    Dolly Richter-Hannes undersöker frågan om produktansvaret inom den allmänna skadeståndsrätten kan införas som korrelat till upptrappat sjörättsligt ansvar (atomskepp, oljeskador av fartyg o. s. v.).
    Minnesskriften innehåller många andra läsvärda bidrag. Genomgående är, vilken noggrann kännedom förf. har om västländernas sjörätt.


Kurt Grönfors