Kommentar till replik
Den långa replik Lotta Westerhäll-Gisselsson skrivit i SvJT 1979 s. 380 till min korta recension kräver några kommentarer. Jag nöjer mig dock med två.
    1. Föreskriften om anmälan till åtal vid fel av svårare beskaffenhet begångna i yrkesutövningen har till syfte att sådana fall normalt skall kunna rendera böter eller fängelse (utan att det är frågan om brottsbalksbrott). Gäller det vållande till annans död behöver — givetvis — felet som sådant inte vara av allvarligare beskaffenhet. Konstruktionen är helt enkelt en följd av att man inte skall dömas två gånger för samma sak och att man inte heller skall undgå påföljd när sådan är motiverad.
    2. I repliken heter det att ansvarsnämndens culpabedömning framstår som "mer medicinsk-teknisk till sin natur, medan en domstols bedömning är av mer 'allmänmänsklig' natur". Som exempel på att bedömningarna inte alltid leder till samma resultat åberopas NJA 1974 s 99. HD, som hade att bedöma en skadeståndsfråga, fann att två läkare brustit i uppmärksamhet och noggranhet i sådan mån att de borde vara skyldiga ersätta skada som åsamkats till följd av feldiagnosen. Medicinalstyrelsens disciplinnämnd hade (se ref. s. 102) funnit att röntgenologisk feldiagnos förekommit men att vad som härigenom låg vederbörande läkare till last dock icke var av beskaffenhet att medföra ansvar. Skillnaden är inte så stor, särskilt som nämnden hade att ta ställning till disciplinär bestraffning, medan HD endast behandlade skadeståndsfrågan. I repliken står det emellertid att "enligt nämndens uppfattning var förbiseendet ursäktligt och inte att beteckna som uttryck för vårdslöshet". Denna milda inställning hade intagits av läkarnas ansvarighetsnämnd (ref. s. 102), ett helt annat, mer partsbetonat organ. Om Westerhäll-Gisselssons felläsning är ursäktlig är något som hon själv må grubbla över.


Carl Fr. Hadding

 

Hövlighetsterminologi
På, troligen, fullaste allvar föreslog Stig Nystrand i SvJT 1979 s. 229 f. en hierarkisk uppbyggnad av hövlighetsuttrycken. I skrivelser till regeringen rekommenderade han "respektordet" hörsamt, i skrivelser till hovrätterna ordet vördsamt, medan han i skrivelser till länsstyrelserna inte ansåg det finnas behov av något respektord.
    Det vore värdefullt med synpunkter, tillade han.
    Om han verkligen vill så...
    Kanske det räcker med att återberätta historien om den gamle översten, som inför vinterledigheten tillönskade regementets officerare "En riktigt god jul!" Underofficerarna önskade han "En god jul!" och manskapet — "En jul!"
    Önskesverige?!


Jan Linders