CARL W. NISSER. Tryckfrihet och annan yttrandefrihet. Uddevalla 1979. Liber Förlag (Publica). 174 s.

 

I vår nuvarande samhällsutveckling tycks massmedierna få spela en allt viktigare roll. Pressens funktion som "tredje statsmakten" har gammal hävd. Lika stor betydelse för opinionsbildning och information har nu radion och televisionen. Den snabba utvecklingen skapar liksom på andra områden behov av ny eller ändrad lagstiftning. 1812 års tryckfrihetsförordning gällde i 137 år, 1949 års TF är redan föremål för omfattande revision. Lagstiftarnas ambition är att skapa en lag, som skall ge det grundlagsskydd tryckfriheten har även åt andra former av yttrandefrihet. Främst gäller det förstås radio och television men tanken är att utsträcka skyddet även till andra arter av opinionsbildning och information såsom film, teater, utställningar och demonstrationer.
    Ett förslag till en "massmediegrundlag" framlades år 1975 av en kommitté, som hade Sven Romanus till ordförande. Av olika orsaker blev förslaget inte i sin helhet antaget. Men dess arbete blev grund för viktiga ändringar i TF och radioansvarighetslagen, som trädde i kraft år 1978. Bl. a. utsträcktes reglerna för tryckta skrifter att, på vissa villkor, gälla även stencilerade och fotokopierade utgåvor. Massmediernas rätt att skydda sina källor förstärktes. I övrigt fortsätter utredningsarbetet på den gemensamma grundlagen.
    Den nuvarande tillgången på information om tryckfrihetsförordningen och annan lagstiftning angående massmedier kan sägas vara bristfällig. De tillgängliga kommentarerna är kortfattade eller föråldrade. Den sista upplagan av Malmgrens grundlagskommentar, som även omfattar TF, utgavs t. ex. 1971.
    Den bok som Carl W. Nisser gett ut fyller därför en funktion för den som behöver orientera sig på området. Nisser var en av sekreterarna i den nyssnämnda utredningen. De lagändringar, som föranleddes av kommitténs förslag, kommenteras liksom lagstiftningen i sin helhet. Värdefullt är att Nisser utvidgat sin framställning till att gälla alla former av yttrandefrihet. Man får t. ex. veta något om hur filmcensuren fungerar och om vem som är ansvarig för yttranden på en teaterscen.
    De problem som uppkommer på tryckfrihetsområdet nuförtiden är oftast av annan karaktär än förr. Några hotande ingrepp från statsmakternas sida för att begränsa yttrandefriheten behöver man knappast befara. Däremot har det t. ex. hänt att enskilda organisationer eller företag sökt hindra eller begränsa spridningen av tryckta skrifter. Är detta

714 Anm. av Carl N. Nisser: Tryckfrihetförenligt med tryckfriheten? Ett annat intressant problem har gällt gränsdragningen mellan tryckfrihet och lagstiftningen om otillbörlig marknadsföring. När är en framställning kommersiell, när är den opinionsbildande? HD har t. ex. i en dom från 1975 klarlagt att löpsedelsrubriker som regel faller utanför KO:s och marknadsdomstolens kompetens.
    Det är värdefullt att Nissers bok tar upp sådana aktuella frågor till behandling. Han redogör också tämligen utförligt för pressens etiska regler och deras tillämpning. De spelar en viktig roll bl. a. på områden där lagstiftning saknas. Radionämndens praxis beskrivs däremot inte närmare. Ej heller finner man i boken någon redogörelse för rättspraxis i ärekränkningsmål som rört massmedierna. Det är också svårt att ge en sådan beskrivning eftersom målen mestadels avgörs under medverkan av tryckfrihetsjury, som inte lämnar någon motivering för sina domslut.
    Till boken har som bilagor fogats bl. a. tryckfrihetsförordningen, radiolagen, radioansvarighetslagen samt de etiska reglerna för press, radio och tv. Alla i nu aktuella lydelser.


Lennart Groll