Litteratur 719KONDRAD ZWEIGERT & HANS-JÜRGEN PUTTFARKEN (utg.). Rechtsvergleichung. Darmstadt 1978. Wissenschaftliche Buchgesellschaft. (Wege der Forschung, bd. CCCXXXH) 467 s.
I den utomordentliga skriftserien "Wege der Forschung", som utges av det likaledes utomordentliga Wissenschaftliche Buchgesellschaft i Darmstadt, har den tyska komparatismens grand old man, professor Konrad Zweigert, tillsammans med en yngre medarbetare utgivit en antologi med några av de främsta artiklar som publicerats på rättsjämförelsens område under detta århundrade. Bland författarna återfinner man Ernst Zitelmann, Josef Kohler, Edouard Lambert, Ernst Rabel, Hessel E. Yntema, Fredrick Lawson, René David, André Tunc och Marc Ancel. Artiklarna återges var på sitt originalspråk. Ett bättre komparatistiskt breviarium kan inte anbefallas åt denna exotiska disciplins gynnare och vänner.
S. S.
WERNER KRAWIETZ. Juristische Entscheidung und wissenschaftliche Erkenntnis. Eine Untersuchung zum Verhältnis von dogmatischer Rechtswissenschaft und rechtswissenschaftlicher Grundlagenforschung. Wien — New York 1978. Springer-Verlag. (Forschungen aus Staat und Recht, hrsg. v. G. Winkler u. W. Antoniolli, bd 38.) 316 s. DM 127,00.
Münster-professorn Werner Krawietz tar i sin habilitationsskrift upp en fråga, som under de senaste tio åren i stigande omfattning sysselsatt den tyska rättsteorin. Undersökningens syfte är, säger författaren, att bearbeta de politiska, ekonomiska och sociala relationsproblem som ett mot praxis inriktat "rättsfinnande" stöter på och att söka finna hållpunkter för en mer principiell praktisk rättsvetenskap. Detär en hög ambition, och det kan — från den nordiske läsarens synpunkt — genast sägas, att frågeställningar och lösningsförslag knappast förefaller att bjuda på några revolutionerande nyheter vid sidan av de bidrag från nordiskt (t. ex. dansken Stuer Lauridsen och den finske professorn Aulis Aarnio) och från anglosaxiskt håll som framlagts under de senare åren. Inte så att Krawietz skulle vara osjälvständig eller sakna originalitet. De tyska utgångspunkterna är emellertid i många hänseenden så annorlunda beskaffade — man vågar nog utan chauvinism säga: till en del så präglade av äldre problemställningar — att mycken kraft och mycket utrymme går åt till kritisk diskussion av grundläggande frågeställningar rörande jurisprudensens vetenskaplighet och anspråk på praktiskt intresse. Krawietz är på det hela taget väl bevandrad i amerikansk realism och skandinavisk rättsteori, som bestås var sitt fylligt avsnitt. Det enligt min uppfattning mest förtjänstfulla inslaget i boken är den ingående och lärorika framställningen (s. 7—85) av den juridiska metodlärans olika öden på olika konkreta rättsområden. Sådana sammanställningar — som bättre än något annat visar hur försiktig man bör vara med generella metodologiska förslag — är det så vitt jag vet ont om; de har förtjänsten att tillföra den ibland något lufttunna metodologidebatten handfasta empiriska exempel, som illustrerar hur olika intressen och partsförhållanden påverkar tolknings- och tillämpningsprinciper på skilda juridiska områden.
S. S.