Skrifter till minnet av Halvar G. F. Sundberg. Institutet för offentlig och internationell rätt. Sthlm 1978. 204 s. Kr. 150,00.
Prof. Halvar Sundberg, framstående vetenskapsman, dugande praktiker, stark personlighet, har av Institutet för offentlig och internationell rätt ägnats en minnesskrift. Boken är ej lika omfattande som den festskrift, vilken till Sundbergs 65-årsdag utgavs av juridiska fakulteten i Uppsala,1 men ej desto mindre en intresseväckande publikation.
Det är inte ovanligt att jurister — både rättsvetare, domstolsfolk och advokater — under ett långt liv visar sig duga till mycket skiftande ting, men frågan är om inte Halvar Sundberg med sin livsgärning kommer nära rekordet i facket. Som man kan se av justitierådet Fredrik Sterzels biografi över läraren, den första uppsatsen i minnesskriften, började han som kommunaljurist i Stockholm, blev så docent i statsrätt och förvaltningsrätt i Uppsala (1927), var stadsjurist i Stockholm 1930—35, blev professor i Uppsala sistnämnda år, var finansborgarråd i Stockholm 1936—40, sedan åter professor i Uppsala, från 1961 slutligen verkställande ledamot — i realiteten direktör — i Stockholms stads brandförsäkringskontor (där han — efter uppnådd pensionsålder — gjorde en mycket aktiv insats). Vid sidan av allt detta hann han som bekant med en omfattande litterär gärning och en stor konsultverksamhet. En intressant episod — ej omnämnd av Sterzel — är, att Sundberg vid ett rektorsval i Uppsala på 1950-talet på sitt namn samlade en stor minoritet av de akademiska lärarna (trots att han åtnjöt rykte som en ibland rätt hårdhänt kollega).
De övriga nio bidragen rör vitt skilda ämnen: skrankorna för den statliga maktutövningen, det nordiska samarbetet, skatterätten i högskattesamhället och rättsvetenskapens uppgifter. Därtill kommer Britt Sagnerts bibliografi.
Regeringsrådet Petrén kallar sitt bidrag "Vägen till en svensk rättighetskatalog" och ger i uppsatsen en instruktiv, lyckligt frispråkig översikt över förslag, utredningar och nya lagstadganden i ämnet sedan 1930-talet. Det kan ju konstateras att man kommit rätt långt på vägen (se 2 kap. RF), men Petrén bedömer utvecklingen med en klart dämpad optimism. Det förtjänar tilläggas, att mycket hänger på, hur man kommer att tillämpa de olika grundlagsreglerna. Det legera sätt, varpå samtliga regeringspartier det sista decenniet — till förmån för folk med politiska meriter — vid utnämningar ofta bortsett från grundlagens regler om "skicklighet och förtjänst"1 (RF 11: 9 st. 2) är härvidlag illavarslande.
Bland bidrag till minnesskriften finns, som rimligt är, artiklar av föremålets två juridiskt-vetenskapligt verksamma ättlingar. Docenten Brita Sundberg-Weitman skriver kritiskt om "Rättssäkerhet och godtycke — Strasbourgdomstolens tolkning av art. 14 i konventionen till skydd för de