316 DödsfallCarl Tage Lindhagen avled 20 juli 1979. Han var född i Eskilstuna 28 sept. 1901, avlade stud. ex. 1921 och jur. kand. ex. i Uppsala 1929. Han tjänstgjorde vid Stockholms rådhusrätt och Svea hovrätt innan han 1936 blev polisnotarie i Norrköping. 1942 blev han polisintendent.
Mats Fredricson avled 22 juli 1979. Han var född i Limhamn 16 maj 1944, avlade stud. ex. 1965 och jur. kand. ex. i Lund. Efter tingstjänstgöring och tjänstgöring som länsnotarie i länsskatterätten i Göteborgs och Bohus län anställdes han som ombudsman i Motorbranschens Arbetsgivareförbund 1976.
Åke Johan August Ekstrand avled 23 juli 1979. Han var född i Uppsala 27 juli 1884, avlade stud. ex. 1902 och jur. kand. ex. i Uppsala 1907. Efter tingstjänstgöring tjänstgjorde han som lärare i juridik vid Ultuna lantbruksinstitut 1909 — 32 och vid Lantbrukshögskolan 1934 — 52.
Bo Bertil Fredelius avled 1 augusti 1979. Han var född i Göteborg 13 febr. 1913, avlade stud. ex. 1931 och jur. kand. ex. i Uppsala 1937. Efter tingstjänstgöring och tjänstgöring som amanuens vid fortifikationsförvaltningen biträdde han i kammarrätten i Stockholm där han blev kammarrättsråd 1961.
En ny rättshistorisk tidskrift
Den som löpande vill hålla sig orienterad om rättshistorisk forskning i den tyskspråkiga delen av vår kontinent griper av tradition efter de tre digra volymer Zeitschrift der Savigny-Stiftung für Rechtsgeschichte, som årligen utkommit i ett helt sekel. I enlighet med den uppdelning av rättsstoffet, som 1800-talets rättsvetenskap skapade, har tidskriften en del för "germanistisk", en del för romanistisk och en del för kanonistisk rättshistoria. Beträffande den rättshistoriska utvecklingen i "det romerska riket av tysk nation" har germanisterna ägnat stort intresse åt de äldre tidsperioderna. Ser man på innehållsförteckningarna i denna del av Savigny-tidskriften i ett längre perspektiv konstaterar man nämligen, att medeltidens rättshistoria prioriterats — ett fenomen vi finner också beträffande den rättshistoriska forskningen i vårt eget land under det senaste seklet. Detta förhållande var naturligt under en tid då de medeltida rättskällorna, hos oss aktualiserade genom de schlyterska lageditionerna, utgjorde utgångspunkten för nära nog varje rättsvetenskaplig undersökning och reformförslag på lagstiftningens område.
Ämnet rättshistoria spelar i dag inte samma aktiva roll som tidigare för domare och lagstiftare i det praktiska juridiska livet. Fortfarande företrädes ämnet dock av jurister och även idag kan ämnet relateras till aktuella rättsproblem i den gällande rätten. De problem och de frågeställningar, som idag aktualiseras inom historie- och rättsvetenskapliga discipliner får också återverkningar på den forskningsprocess, som pågår i ämnet rättshistoria. I allt större utsträckning har rättsliga utvecklingslinjer och interaktionsprocesser kunnat påvisas med hjälp av historiediscipliner som exempelvis socialhistoria samt idé- och lärdomshistoria. Den rättsteoretiska diskussionen om rättens historiska anknytning, "die Geschichtlichkeit des Rechts", har givit rättshistorikerna ytterligare en framtida arbetsuppgift.
Man kan alltså konstatera, att den "imponerande slutenhet" som tidigare präglat rättshistorien som akademisk disciplin inte längre föreligger. Rättshistorisk forskning kan inte längre statiskt placeras in under de under 1800-talet grovt tillhuggna