Svensk rättspraxis
Stämpelskatt för förvärv av fast egendom och tomträtt samt för inteckning för fordran
Av förste advokatfiskalen F. A. af SANDEBERG
I SvJT 1971 s. 449 har publicerats en rättsfallsöversikt som avser stämpelskattelagen 1964-21-05 nr 308 (SL). Här upptages avgöranden efter paragrafindelningen i lagen för tiden efter 1971-05-01 intill 1979-05-01. Hovrätternas namn har förkortats.
2 §
Då stiftsnämnd köpte jord för stiftets prästlönejordsfonds räkning, fick stiftsnämnden inte åtnjuta den för staten gällande skattefriheten (HD1978-10-13 SÖ 1650).
I äldre rättsfall har stämpel betalats då staten sålt fastighet men ej då staten varit köpare (NJA 1901 s. 403 och 1903 s. 584 respektive 1891 s. 82). — Vid överlåtelse av fartyg till statens vägverk förelåg ej skattskyldighet enligt SL för överlåtaren (RÅ 1974 s. 214).
3 §
I samband med att understödskassa upplöstes överlät kassan innan likvidationen var klar sin fasta egendom till Metodistkyrkan, varvid skatt uttogs (NJA 1971 C 116). — Bolagsman utträdde ur handelsbolag och erhöll därvid, jämte annat, fast egendom. Fånget ansågs skattepliktigt som "skifte från bolag" (NJA 1974 s. 730). — Fusion enligt 96 § lagen om ekonomiska föreningar har ansetts ej medföra skatteplikt (Övre Norrland 1975-08-11 SÖ 1060).
A och B ägde 1/2 av en fastighet. Avstyckning skedde varefter vardera ägde 1/2 av varje fastighet. De bytte så att var och en blev ägare till en hel fastighet. Skattepliktigt byte ansågs föreligga (HD 1975-12-03 SÖ 1629, ej dispens).
I köpekontrakt år 1970 stadgades att säljaren, A, sedan köpesumman erlagts i överenskommen ordning, skulle överlämna "för lagfart erforderliga handlingar". Köparen fick lagfart, men sedan köpet hävts därför att köpesumman inte hade erlagts, ansågs det avtal, varigenom A fått tillbaka fastigheten och ånyo fått lagfart, inte vara skattepliktigt (NJA 1974 s. 317). Märk att vid förvärv efter nya JB:s ikraftträdande gäller skattefrihet enligt 4 § 11). — Avtal om återgång har i några fall ansetts skattepliktigt (Skåne 1973-02-27 SÖ 3024, HD 1973-02-19 SÖ 197 och 1978-11-08 SÖ 1835, ej dispens).
Frågor huruvida förvärv skett genom köp eller fastighetsreglering har behandlats i NJA 1975 s. 13 och 1977 s. 166.
En som köp betecknad överlåtelse har, då köpeskillingen skulle gäldas bl. a. genom att de båda köparna som gåva, för vilken gåvoskatt erlades, skulle erhålla 50 procent av köpeskillingen, som motsvarade taxeringsvärdet, ansetts huvudsakligen innebära gåva varför stämpelskatt ej utgick (NJA 1972 s. 263). — Den omständigheten, att i gåvobrev saknades
föreskrift om att gåvotagaren skulle överta ansvaret för intecknad gäld, har ansetts sakna betydelse, när det upplysts, att det från början varit meningen att så skulle ske (NJA 1971 C 105). — Att gälden måste styrkas framgår av NJA 1976 C 454.
Vid beräkning av vederlagets värde skall förbehållen nyttjanderätt beaktas (NJA 1977 C 146). — I den intecknade gälden medräknades ej beloppet av s. k. avskrivningslån, som lämnats i samband med ladugårdsrenovering och som avskrivits medan målet var anhängigt hos HD (NJA 1973 C 178). — Rådighetsinskränkningar hjälpte inte till skattefrihet (NJA 1975 C 224). — När vederlaget var exakt 85 procent, utgick skatt (HD 1976-12-17 SÖ 2234, ej dispens och 1978-04-27 SÖ 774).
Vid gåva av både fast och lös egendom, där värdet av den senare angivits i gåvobrevet, ansågs — då ej särskild utredning förebragts — vederlaget böra fördelas proportionellt på de båda slagen av egendom (Övre Norrland 1977-12-22 SÖ 212).
Åbyggnad hör enligt JB 2: 1 till fastighet och ingår i köparens skattepliktiga förvärv om det ej i skatteärendet framgår att den bortförts (Göta 1973-03-16 SÖ 212). — Av förvärvaren uppförd byggnad ingick inte i byte (HD 1978-09-18 SÖ 1476). — Vid bedömningen av om köp eller gåva förelåg har hänsyn inte tagits till uppförd byggnad som ej ingick i taxeringsvärdet (HD 1979-04-04 SÖ 784, ej dispens).
4 §
Bestämmelsen i 4§ 1) ansågs analogt tillämplig vid fastighetsreglering (Skåne 1977-06-10 SÖ 4154). — Oaktat flera handlingar förelåg och dessa upprättats vid skilda tidpunkter ansågs skattefrihet enligt 2) föreligga (NJA 1972 s. 220).
Är, då rätt till skattebefrielse enligt 6) föreligger, byggnad belägen delvis på gatumark och delvis på tomtmark, har skattefriheten ansetts omfatta endast den del av byggnaden som är belägen på gatumarken. Värdet av byggnaden fördelades då proportionellt mellan den skattefria delen och den skattepliktiga i förhållande till hur stor del av byggnaden som låg på ett vart område (NJA 1972 s. 19). — Markköp till T-station har ej ansetts fritt eftersom köparen inte var kommun utan ett kommunalt bolag (Svea 1971-07-14 avd. 9 SÖ 23). — En romersk-katolsk "församling" yrkade skattefrihet för sitt förvärv, men eftersom församlingen enligt sina stadgar ej är menighet utan stiftelse avslogs yrkandet (Västra Sverige 1972-02-02 avd. 3 SÖ 13). — Endast den omständigheten att mark enligt stadsplanen skulle användas för "allmänt ändamål" räcker ej (NJA 1974 s. 323).
Beträffande återgångsfallen se ovan under 3 §.
5 §
I NJA 1976 s. 659 ansågs tiden för lagfarts sökande böra räknas från den dag, då kommunen beslutat att inte utöva förköpsrätt. — Att tiden börjar löpa först då överenskommet villkor uppfyllts belyses av Västra Sverige 1977-04-20 avd. 1 SÖ 47. — Ansökan måste ha inkommit på den sista inskrivningsdag som infaller inom tre månader (Västra Sverige 1975-12-11 avd. 3 SÖ 100).
Ej skattebefrielse då transport ej skett på oförändrade villkor (HD
1977-08-25 SÖ 1256, ej dispens) eller då skriftlig försäkran ej förelåg (HD 1976-11-18 SÖ 1958, ej dispens). — I visst fall har försäkran med uttrycket betalning i stället för vederlag godtagits (HD 1979-03-02 SÖ 510).
7 §
För köp av fastighet påfördes Stiftelsen Sjukhusbostäder i Borås enkelt belopp (NJA 1972 s. 17). — Detsamma vid förvärv av en av arbetsgivare grundad pensionsstiftelse (NJA 1974 s. 75) och av allmän försäkringskassa (Svea 1973-09-06, avd. 2 SÖ 54). — AB Östergötlands landstings Bostadsbyggen, som ej i vederbörlig ordning erkänts som allmännyttigt bostadsföretag, debiterades skatt efter två procent (NJA 1974 s. 83). — Studiehemssstiftelse inom Svenska Spiritualisternas Riksförbund har också behandlats som icke allmännyttig (NJA 1976 s. 523).
8 §
När lagfartsansökan inkom under år 1970 men för komplettering fick kvarligga till 1971 tillämpades 1970 års taxeringsvärde (SvJT 1973 rf s. 26). — Taxeringsvärdet ansågs tillämpligt oaktat ny byggnad tillförts fastigheten (HD 1979-04-04 SÖ 784, ej dispens).
Enligt köpeavtal kunde köparen under vissa villkor få 50 procents rabatt på köpeskillingen. Då det framgick att villkoren uppfyllts uttogs skatt endast på halva köpeskillingen (NJA 1973 s. 523). — A hade köpt fastighet för 230 000 kronor jämte utfästelse att betala säljaren och dennes hustru en livstids ränta å 28 000 kronor. Skatten beräknades även å räntans kapitalvärde (Skåne 1974-05-28 SÖ 2101). — I vederlaget har inräknats intrångsersättning (Västra Sverige 1971-11-11 avd. 4 SÖ 122 och Nedre Norrland 1971-11-15 avd. 2 SÖ 82). — Likaledes flyttningskostnad (NJA 1971 s. 351) och ombudskostnad (Västra Sverige 1975-01-13 avd. 4 SÖ 1 — 8).
Med förvärvet avses det förvärv som ligger till grund för lagfarten. I ett fall, där köparen, som var utlänning, försummat att i tid söka förvärvstillstånd, förnyades köpet. Värdet den dag, då detta skedde, lades till grund för skattens bestämmande (Västra Sverige 1974-10-18 avd. 4 SÖ 112). Sedan stämpelskatt vederbörligen bestämts uppgavs i besvär till HovRn, att kontrahenterna överenskommit om nedsättning av köpeskillingen. Besvären lämnades utan bifall (Västra Sverige 1973-03-09 avd. 2 SÖ 37).
Med "den handling varå förvärvet grundas" avses den handling som ligger till grund för lagfartsansökningen och gäller förvärvet från den aktuelle säljaren till den aktuelle köparen, men inte handling rörande ett avtal som inte fullföljts (NJA 1974 C 334, HD:s beslut 1975-02-04 SÖ 149-160, ej dispens och Skåne 1977-11-24 SÖ 1183). — Med sådan handling behöver enligt HD 1976-09-21 SÖ 1490 inte avses den handling å vilken lagfart beviljats, utan denna kan utbytas mot annan handling.
Fastighet behandlades som icke taxerad i fall då taxeringsvärdet omfattade byggnad men fastigheten var obebyggd (NJA 1977 s. 208). — Skatt som för obebyggd fastighet debiterades oaktat säljaren ej ägde fastigheten den dag då köpeavtalet dagtecknades (NJA 1977 s. 518). — Då det framgick, att byggnaden uppförts före köpet samt att intecknings- och belåningsförhållandena dessförinnan ordnats med utgångspunkt från att byggnaden var tillbehör till marken, ansågs byggnaden ej ha varit lös
egendom, utan skatt uttogs jämväl å byggnadvärdet (Västra Sverige 1974-10-18 avd. 5 SÖ 20, Nedre Norrland 1975-02-19 avd. 1 SÖ 18 och 1978-07-06 avd. 2 SÖ 90). — Annan utgång HD 1979-02-22 SÖ 422.
Då ett bolag köpt en brandskadad fastighet för 47 968 kronor, lades till grund för skattens bestämmande ett av fastighetstaxeringsombud utfärdat värdeintyg å 50 000 kronor (Skåne 1974-10-03 SÖ 2254). — Då fastighets värde nedgått genom bortflyttning av fasta inventarier, godtogs för bestämmande av värdet 1974-12-09 det preliminära taxeringsvärde som åsatts på hösten 1974 (Göta 1975-04-24 avd. 1 SÖ 1074). — Den omständigheten, att ett tingsställe flyttats och att tingshuset därför blivit överflödigt, ansågs vara en sådan anledning till värdenedgång som avses i st. 3 p. 3 (Göta 1976-01-27 SÖ 20). — Om ett industriföretag går i konkurs och dess fastigheter säljs exekutivt är dessa oavsett taxeringsvärdet inte mer värda än vad den exekutiva auktionen ger (Göta 1972-10-06 SÖ 239 samt 1972-10-12 SÖ 248 och 249).
Hovrätt har ansett sig behörig att påkalla värdering hos länsstyrelse (Västra Sverige 1973-01-19 i mål Ö 623/72 samt Göta 1972-10-06 SÖ 239 ävensom 1972-10-12 SÖ 248 och 249).
9 §
Förevarande stadgande befriar inte helt beskattningsmyndighet från undersökningsplikt. I några fall har av handlingarna framgått att förutom ett för lagfart företett köpebrev funnits ett tidigare daterat köpekontrakt och att värdet dagen för kontraktet var lägre. Som "den handling varå förvärvet grundas" har då ansetts köpekontraktet i följd varav 9 § inte tillämpades (Skåne 1973-03-07 SÖ 4057 och 1973-03-13 SÖ 1059). — Jfr beträffande inskrivningsmyndighets undersökningsplikt NJA 1978 s. 295. — Lagrummet däremot tillämpat i NJA 1972 s. 390, NJA 1978 s. 295 och HD:s beslut 1979-03-16 SÖ 603 — 605, ej dispens.
11 §
Skatt för inteckning skall uttagas även när inteckning sker som led i avveckling av fideikommiss (NJA 1973 s. 560). — Genom att en officiell blankett fyllts i oriktigt kom ansökan och beslut om inteckning att få annat innehåll än som avsetts. Besvär av inteckningssökanden, avseende besluten om inteckning och skatt, lämnades utan bifall (NJA 1976 s. 317).
12 §
Intecknat skuldebrev gällde i både fastigheter och näringsverksamhet. De dödades i vad de besvärade fastigheterna. Då pantbrev beviljades i samma fastigheter fick avräkning ske (NJA 1975 C 32). — Sedan ett större markområde genom fastighetsreglering överförts från fastigheten A till fastigheten B, dödades alla inteckningarna i B. Stämpelskatten för inteckningar i A som samtidigt dödats fick inte tillgodoräknas (Skåne 1976-01-27 SÖ 3017). — Inteckningar hade beviljats i ett aktiebolags A näringsverksamhet. Inteckningarna dödades, och inteckningar söktes i aktiebolaget B:s näringsverksamhet. B uppgav sig äga alla aktierna i A och har övertagit A:s näringsverksamhet. På denna grund yrkades att skatten för de dödade inteckningarna skulle avräknas från skatten på de nya. Yrkandet bifölls inte (Svea 1976-02-03 avd. 7 SÖ 6).
Avräkning måste begäras hos inskrivningsmyndighet, när inteckning söks (NJA 1972 s. 73). — Nedsättning har ansetts ej utan vidare kunna ske ens i det fallet att den äldre inteckningshandlingen redan finns hos inskrivningsmyndigheten (NJA 1976 s. 694).
30 §
Avser köpeavtal egendom under två eller flera tingsrätter får varje inskrivningsmyndighet inte debitera skatt för annan egendom än den som ligger i domsagan (Nedre Norrland 1973-07-09 avd. 1 SÖ 59 och Västra Sverige 1975-12-19 avd. 4 SÖ 1345).
42 §
Efter fusion enligt 174 § äldre aktiebolagslagen gällde i beskattningshänseende att moderbolaget skulle behandlas som om moder- och dotterbolag redan före fusionen varit samma skatteobjekt. Samma regel måste antagas gälla enligt ABL 14: 1. Detta innebär bl. a. att moderbolaget inträder i sådan rätt till återvinning som dotterbolaget skulle haft om fusion ej gjorts (Svea 1974-05-03 II SÖ 36, Göta 1974-05-28 SÖ 118 och Västra Sverige 1975-08-21 avd. 4 SÖ 72).
Som statens förvärv är skattefria, kan försäljning till staten ej medföra rätt till återvinning för fångesmannen (NJA 1972 s. 525 II). — Då skattefri gatumark ingår, samma utgång (NJA 1972 s. 525 I). — Då i samband med exploatering av ett stort jordområde ägaren-byggnadsföretaget skänkt gatumark till kommunen har Kungl. Maj:t (regeringen) konsekvent medgivit "återvinning" med stöd av 56 § SL men ej när företaget sålt gatumark till kommunen. — När bolag, som köpt jord, inom tio år sålt all den fasta egendomen utom en fastighet, som genom ägoutbyte mot kontanter överförts till andra fastigheter och avförts ur fastighetsregistret, förelåg ej hinder mot återvinning (NJA 1972 s. 525 III). — Då allenast en del av den förvärvade egendomen sålts men det ansågs möjligt att beräkna hur stor del av skatten som belöpte på den sålda delen beviljades återvinning (NJA 1971 s. 349, NJA 1972 s. 218 och NJA 1973 s. 312). — Återvinning vid byte (NJA 1973 s. 54). — Rätt till återvinning har ansetts föreligga om till grund för den vederlagsfria överlåtelsen ligger ett anläggningsbeslut (Svea 1973-07-12 avd. 9 SÖ 33 och Göta 1973-12-03 SÖ 259).
"Skattepliktigt fång" ansågs vid tillämpningen av äldre JB ej föreligga förrän villkoren för lagfart blivit uppfyllda (NJA 1974 s. 67). Då en återvinningssökande sålt till tredje man och dennes fång, som rätteligen var skattefritt, beskattats av inskrivningsmyndigheten, ansågs rätt till återvinning inte föreligga (Göta 1974-12-19 SÖ 307).
43 §
Se NJA 1974 s. 67, nyss anmärkt. — Ettårsfristen börjar löpa ej å dagen för lagfart utan å dagen för fånget (NJA 1973 s. 34) — Genom en handling köptes flera fastigheter och köpeskillingen uppdelades i köpebrevet. Det ansågs inte för sent att få återvinning då ansökan gjordes inom ett år sedan alla fastigheter sålts (NJA 1977 s. 10).
44 §
I visst fall uppkom fråga huruvida skattefritt fång förelåg samt, då så ej ansågs vara fallet, huruvida överlåtelse överhuvudtaget skett (NJA 1975 s. 10). — I avtal mellan kommun, säljare, och A, köpare, hade föreskrivits att A skulle betala lagfarten. Lagfart hade sökts och skatt bestämts. Emellertid råkade A i obestånd, i följd varav skatten ej betalades i tid (36 §). Inskrivningsdomaren anmälde enligt 37 § 1 mom. saken till länsstyrelsen, som med stöd av 32 och 37 §§ avkrävde kommunen skatten jämte restavgift. Kommunen anförde besvär mot inskrivningsdomarens beslut att "debitera kommunen stämpelskatt". Besvären lämnades utan avseende (Nedre Norrland 1972-12-15 avd. 2 SÖ 99).
45 §
Sedan stämpelskatt fastställts för förvärv av fast egendom har efter besvär beslutet ändrats då i den fångeshandling som åberopats i lagfartsärendet förekommit felskrivning rörande förhållande av betydelse för skattefrågans bedömande (NJA 1976 s. 424 I och II).