Moderna rättsuppfattningar tema för rättsfilosofisk världskongress

 

    Vid månadsskiftet augusti—september 1979 höll internationella föreningen för rätts- och socialfilosofi sin nionde världskongress i Basel. Kongressens tema var moderna rättsuppfattningar och plenarsessionerna hade reserverats för fyra huvudämnen:
1) den analytiska rättsteorin. Detta ämne behandlades i anslutning till dels plenarreferat av Donald Neil MacCormick (Edinburgh), Ota Weinberger (Graz), Aleksander Peczenik (Lund) och Abraham Edel (Philadelphia), dels 10 referat, bl. a. av Aulis Aarnio (Helsingfors).
2) orientaliska rättsläror. Detta tema diskuterades med utgångspunkt från ett arabiskt, ett indonesiskt, ett indiskt och ett kinesiskt föredrag.
3) den marxistiska rättsteorin. Denna fråga dominerades av östeuropéerna som fått alla plenarreferaten.
4) naturrättsläran. Naturrätten framställdes främst ur katolsk synvinkel, även om den engelska Hart-Dworkin-debatten också väckte uppmärksamhet.
Sex olika arbetsgrupper arbetade om eftermiddagarna parallellt med följande ämnen:
— den juridiska argumentationen

 

Aleksander Peczenik
SvJT 1980

726 Nordiskt och internationellt— rättens sociala kontext
— överpositiva normer (moral, rättvisa, mänskliga rättigheter)
— rättens grundprinciper
— moderna utvecklingslinjer och individuella synpunkter(!)
— filosofiska aspekter på särskilda rättsfrågor.
    Den moderna rättsteorin ägnar sig numera i ökad omfattning åt legitimeringspörsmålet: den antimetafysiska försiktigheten är borta och man frågar vad som bestämmer rättsordningens godtagbarhet. Man söker härvid alltmer tillämpa den moderna vetenskapsfilosofin — denna trend har säkert en stor framtid. Det sker också ett snabbt generationsskifte — åtminstone ett par unga forskare har gjort insatser som kan bli klassiska. Tyngdpunktsförskjutningar geografiskt sett är påtagliga, bl. a. måste man notera den tyska rättsteorins snabba tillväxt. Slutligen är det klart att socialfilosofin har varit underrepresenterad till förmån för rättsfilosofin.

    Nästa kongress äger rum i Mexico 1981 och därefter blir Helsingfors mötesplats 1983. Detta faktum kan tas till intäkt för att den nordiska rättsteorin — denna gång främst den finska — kommer att återvinna de förlorade "marknadsandelarna". Vi har en unik chans att höja både dess nivå och dess ställning och att förvandla Helsingforskongressen till en nordisk, icke blott en finsk, angelägenhet.

Aleksander Peczenik