Jan Carle 137Något om länsrättens handläggning av körkortsmål
Länsrätternas domar i körkortsmål grundar sig på bestämmelser i körkortslagen. I den lagen regleras, så långt det är möjligt, i vilka situationer och undervilka förutsättningar länsrätterna i en eller annan form skall ingripa mot körkortshavaren. Jag tror därför att det kan vara på sin plats att något litet och i korthet redogöra för samtliga återkallelsegrunder. För de allmänna domstolarna kommer egentligen endast de återkallelser, som har anknytningtill olika trafikbrott, att vara intressanta. Jag kommer därför att något mera ingående redogöra för dessa återkallelsegrunder. Övriga typer av återkallelsegrunder kommer jag endast att beröra översiktligt.
    Körkortsåterkallelsen är en trafiksäkerhetsåtgärd.. Den används för att få bort de olämpliga förarna från trafiken, även om det inte alltid lyckas. En annan sak är att återkallelsen uppfattas som ett straff, ofta värre än böterna för trafikbrottet.
    Länsrätten skall alltså göra en bedömning av förarnas lämplighet som körkortshavare. Brottet blir en indikation på olämplighet. Vissa brott, grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri och rattonykterhet över 0,8 promille, anses dock visa på så allvarliga brister hos föraren, att återkallelser i princip är obligatoriska. Vid andra brott är utrymmet för länsrätternas lämplighetsbedömningar större.
    Till att börja med kanske jag bör nämna att min framställning till någon del kan kompliceras av det faktum att en viss förändring av den nuvarande körkortslagstiftningen är i vardande. Det kan därför i några fall vara nödvändigt att redogöra för både den lagstiftning som gäller nu och den som kommer efter den 1 juli 1981. Det bör kanske tilläggas, att de förändringar som kommer har sin största betydelse just för de allmänna domstolarnas möjlighet att vid straffmätningen för brott mot trafikbrottslagen ta hänsyn till körkortsåterkallelsen.

 

Allmänt ombud
En nyhet är inrättandet av ett allmänt ombud i körkortsmålen. Det allmänna ombudet, d.v. s. kort uttryckt "åklagaren" i körkortsmålen, blir en tjänsteman på länsstyrelsen. Denne tjänsteman skall anmäla körkortshavare till länsrätten för eventuella åtgärder angående körkortet. Det allmänna ombudet får i stort sett det utredningsansvar som en vanlig åklagare har. Inrättandet av ett allmänt ombud i körkortsmålen innebär bl. a. att körkortsprocessen blir kontradiktorisk.

 

Återkallelse och varning
De körkortsåtgärder som länsrätterna vidtar nu och också kommer att kunna vidta efter den 1 juli 1981 är återkallelse och varning. Vad återkallelse innebär säger sig självt. Varning innebär att länsrätten bedömt, att den förseelse eller vad det är körkortshavaren gjort sig skyldig till är av så allvarlig art att förutsättningar för återkallelse i princip föreligger. Länsrätten har emellertid ändå av något skäl ansett, att det räcker med en mindre ingripande åtgärd. Det är då varning aktualiseras.

 

"Erinran"
För närvarande kan länsrätterna också meddela en mildare form av varning, som jag för enkelhetens skull kallar "erinran". Det är nämligen det namn,

138 Jan Carlesom denna form av varning kommer att få efter den 1 juli. Erinran innebär att grund för återkallelse ej finns trots förseelsen. I stället bestämmer länsrätten att vederbörande skall få en "erinran". Det är i all enkelhet ett påpekande om att man skall ändra sig och göra bättring. I annat fall kan länsrätten komma att vidta andra åtgärder. Efter den 1 juli skall allmänna ombudet överta besluten om erinran. Den erinran som allmänna ombudet bestämmer kommer dock inte att ha någon särskild rättsverkan. Den är avsedd att vara ett påpekande, som inte skall ligga vederbörande till last, när körkortsinnehavet vid ett senare tillfälle eventuellt prövas i länsrätt för någon annan förseelse.

 

Å terkallelsegrunderna
Rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik
16 § punkt 1 KKL: Ett körkort skall återkallas, om körkortshavaren har brutit mot 1 § andra stycket eller 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott.
    Det innebär att den som gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i trafik eller rattfylleri eller rattonykterhet får sitt körkort återkallat. Återkallelse av körkortet är vid dessa brott i princip obligatoriskt. När de allmänna domstolarna dömer någon för ett sådant brott, behöver alltså ingen tvekan råda om vilka effekter det kan ha på körkortsinnehavet. Dessutom är körkortet som regel redan omhändertaget eller interimistiskt återkallat. Det har då inte någon betydelse, om den allmänna domstolen dömt till böter eller fängelse som brottspåföljd. Det finns visserligen en s. k. nådeparagraf (24 § KKL), som medger länsrätten att göra undantag från den obligatoriska återkallelsen. Användandet av den undantagsregeln är emellertid så sällsynt förekommande, att det inte är någonting som de allmänna domstolarna behöver ta hänsyn till eller bör räkna med. Grunden för länsrättens bedömning är givetvis den dom som beslutats av den allmänna domstolen. Det har påståtts att det skulle vara så, att diverse förundersökningsprotokoll skulle vara det som länsrätterna stödde sig på. Så förhåller det sig naturligtvis inte. Förundersökningsprotokoll och liknande behöver bara infordras ibland, när strafföreläggande eller ordningsbot ligger till grund för länsrättens bedömning. Förundersökningsprotokollkan undantagsvis infordras av länsrätten, när allmän domstols dom finns tillgänglig. Det beror då på att länsrätten kan behöva litet kött på benen i någon speciell trafiksäkerhetsfråga, som allmän domstol inte haft anledning att pröva. Länsrätten kan t. ex. behöva se fotografier från olycksplatsen. Vi gör ändå aldrig någon överprövning av de domar som de allmänna domstolarna meddelar. Om den allmänna domstolen dömt till rattonykterhet återkallas körkortet nästan undantagslöst. Det gäller särskilt om alkoholkoncentrationen i blodet under eller efter färden uppgår till 0,8 promille eller däröver. Om alkoholkoncentrationen varit mindre än 0,8 promille, kan körkortet i vissa fall få behållas. Jag vill emellertid understryka att det bara är i undantagsfall, som återkallelse inte blir aktuell vid rattonykterhet. Det undantag från återkallelse som kan aktualiseras sker i så fall om alkoholkoncentrationen endast obetydligt överstigit 0,5 promille och omständigheterna varit mildrande. Enbart det förhållandet att alkoholkoncentrationen varit låg är inte tillräckligt för att varning skall kunna anses tillräcklig. Därtill kommer trafiksituationen, om t. ex. förseelsen skedde när trafiken varit obetydlig, tidpunkten för förtäringen samt den risk som berusningen inneburit för medtrafikanter m. m. En varningssituation, som anges i propositionen till lagstiftningen 1975/76: 155, är att någon som haft låg promille flyttat sin bil på en parke-

Körkortsmål 139ringsplats nattetid. Redan detta exempel visar hur restriktivt varningsinstitutet är avsett att användas vid rattonykterhet. Jag vill med detta ha sagt att de allmänna domstolarna kan och bör utgå ifrån att den som döms till rattonykterhet också blir av med sitt körkort.

 

Smitning
16 § punkt 2 KKL: Körkortet skall återkallas om körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa.
    Den nu lämnade redogörelsen för punkt 2 avser lydelsen efter den 1 juli 1981. Den skiljer sig nämligen i viss mån från den nuvarande. Till den nuvarande har nämligen lagts "och personskada eller sådan sakskada som ej är ringa har uppkommit". Skillnaden i sak mot vad som gäller nu är ändå inte stor.
    Innebörden av punkt 3 är att länsrätterna skall se allvarligt på smitning. Smitning anses alltså vara ett från trafiksäkerhetssynpunkt mycket allvarligt brott. Det är emellertid inte enbart arten och storleken av en skada, som avgör om körkortet skall återkallas på grund av smitning. Bedömningen skall i stället göras med utgångspunkt från brottets svårhetsgrad ur trafiksäkerhetssynpunkt. Vid denna bedömning skall visserligen skadans art och omfattning beaktas. Körkortet kan emellertid återkallas på grund av smitning oavsett eventuella skador. Avgörande är i stället hur allvarligt brottet vid en samlad bedömning anses vara från trafiksäkerhetssynpunkt. Om körkortshavaren smitit från olycksplatsen efter att ha skadat t. ex. en fotgängare, kan man utgå ifrån att körkortet nästan undantagslöst återkallas. Detsamma gäller vid mera omfattande sakskador. De fall där återkallelse inte skett är nästan enbart de så kallade bagatellfallen. Sådana föreligger t. ex. då någon backat på en bil vid en parkeringsplats och en mindre skada uppstått eller då skada uppstått på ett staket, en lyktstolpe eller liknande. I sådana fall brukar länsrätterna ofta anse, att en varning kan vara tillräcklig för att åstadkomma rättelse. Allmänt kan alltså sägas, att den körkortshavare som döms för en smitning, som inte kan hänföras till bagatellfallen, blir av med sitt körkort för längre eller kortare tid. Jag vill redan nu framhålla — jag återkommer till detta senare — att det inte i första hand är dagsboten, som avgör svårhetsgraden i smitningen och som därigenom är avgörande för länsrättens bedömning. Det är i stället den i domen lämnade beskrivningen av omständigheterna vid smitningen, som har den största betydelsen för länsrätten.

 

Upprepade forseelser
16 § 3 KKL: Körkortet skall återkallas, om körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser, som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn.
    Efter rattfylleri och rattonykterhet är upprepade förseelser den vanligaste återkallelsegrunden. Lagstiftaren har också i den proposition, som jag nämnde förut, uppmanat körkortsmyndigheterna att ingripa strikt och konsekvent mot den upprepade trafikbrottsligheten. Till grund för dessa återkallelser ligger oftast upprepade hastighetsförseelser, bristfälliga fordon och upprepade mindre allvarliga fall av vårdslöshet i trafik. Det är mera sällan som ansvarsfrågan, när det gäller dessa förseelser, varit föremål för allmän domstols

140 Jan Carleprövning. Till grund för länsrättens ställningstagande ligger i stället oftast ordningsbot och strafföreläggande.
    Det kan vara på sin plats att nu försöka beröra en av de missuppfattningar som finns, när det gäller länsrättens bedömning av hur allvarlig en trafikförseelse kan anses vara. Det är nämligen en utbredd missuppfattning, att det är antalet dagsböter, som är det avgörande för om återkallelse skall ske eller inte vid t. ex. en vårdslöshet i trafik. Det är naturligtvis ofta så, att en hög dagsbot är en anledning för länsrätten att se allvarligt på saken. Det är emellertid inte alltid så, att den straffrättsliga bedömning den allmänna domstolen gjort direkt kan överföras till de trafiksäkerhetsbedömningar länsrätten måste göra. Låt mig ta ett exempel. Antag att någon en kväll, av vårdslöshet, kör på en gående på landsvägen. Om den påkörda personen inte skadas, blir straffet betydligt lägre än om vederbörande olyckligtvis skulle ha avlidit vid påkörningen. Gärningen skall ju då också bedömas som vållande till annans död. Ur trafiksynpunkt däremot är brottet lika allvarligt oavsett dess följder. Det förhållandet att den påkörde avlidit behöver inte vara en försvårande omständighet vid länsrättens bedömning. Det förhåller sig i stället så, att vad länsrätten fäster störst avseende vid är de omständigheter vid vårdslösheten eller vad det kan vara, som finns beskrivna i domen eller strafföreläggandet. En bra illustration till detta finns i riksåklagarens tabeller för ordningsboten. Olika brister på t. ex. en bil "värderas" där från 50 till 300 kr i böter.
    Vad säger detta om förarens lämplighet som körkortshavare? Egentligen ingenting.
    Avgörande för körkortsmålet är naturligtvis inte förseelsens straffvärdhet som sådan. Vi skall i stället — mot bakgrund av bl. a. omständigheterna kring förseelserna — bedöma förarens förmåga att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Återkallelsen skall drabba bara den som visat sig vara olämplig som körkortshavare. Det finns ett rättsfall som exempel på vad jag menar; A dömdes för rattonykterhet till 20 dagsböter. Promillen var 0,66. Enligt tingsrätten var omständigheterna mildrande. Bötesbeloppet hade därför satts lågt. Länsrätten återkallade körkortet för en tid av 12 månader. Kammarrätten och regeringsrätten gjorde ej någon ändring. Regeringsrätten uttalade, att tingsrättens bedömning inte var bindande, såvitt gällde den reaktion som i administrativt hänseende borde följa på händelsen. A hade druckit alkohol före bilkörningen. Alkoholkoncentrationen uppgick till 0,66 promille och A hade kört en icke obetydlig sträcka inom storstadsbebyggelse. Varning kunde därför inte komma i fråga enligt regeringsrätten (RRK 75 R: 56). Det är alltså inte särskilt meningsfullt för den allmänna domstolen att lägga ned någon möda på att jämka dagsböterna bara för att försöka undvika en återkallelse av körkortet, om domstolen skulle tycka att en sådan är olämplig. Det bör inte heller förekomma att den allmänna domstolen i sin dom gör uttalanden i körkortsfrågan. Det skulle förutsätta att domstolen känner till anmärkningar, som tidigare riktats mot körkortshavaren, och eventuella åtgärder med anledning av dem. Vidare måste domstolen gå utöver den straffrättsliga bedömningen och pröva vederbörandes lämplighet som bilförare från de utgångspunkter som anges i körkortslagstiftningen. Sådana rena trafiksäkerhetsbedömningar är ett främmande moment hos de allmänna domstolarna.
    En fråga, som ofta uppkommer, är hur många upprepade förseelser, t. ex. hur många hastighetsöverskridanden man kan ha innan körkortet återkallas.

Körkortsmål 141Detta är ganska svårt att svara på. Det beror nämligen ofta på omständigheterna. Om körkortshavaren har tre hastighetsöverträdelser på 16 — 30 km/tim inom en tvåårsperiod, bör en varning vara aktuell. Om vederbörande därefter, kort tid efter varning — inom ett år — gör sig skyldig till ytterligare en förseelse på 16 — 30 km/tim bör en återkallelse bli aktuell. Frågan kompliceras emellertid av de hänsynstaganden, som länsrätten skall göra, när det gäller behovet av körkort, omständigheterna i övrigt m. m. Det är därför knappast möjligt att ge något entydigt svar. Oftast har i alla fall körkortshavaren fått en varning eller erinran före återkallelsen. Det är alltså sällan som återkallelsen kommer som en överraskning för körkortshavaren. Han vet vad han har "på sig".

 

Brott mot väsentlig regel
16 § punkt 4 KKL: Körkortet skall återkallas, om körkortshavaren i annat fall har brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel vid förandet av ett motordrivet fordon eller en spårvagn och överträdelsen inte kan anses som ringa.
    Den angivna bestämmelsen gäller från och med den 1 juli 1981. En viss ändring av den nu gällande bestämmelsen kommer då att ske. Till den nuvarande bestämmelsen har nämligen tillagts "och överträdelsen inte kan anses som ringa".
    Utgångspunkten vid bedömningar enligt både den kommande och den nuvarande bestämmelsen är att brott mot grundläggande trafikregler skall föranleda ingripanden från körkortsmyndigheterna. Exempel på sådana överträdelser är körning mot rött ljus, körning i uttröttat tillstånd, underlåtelse att stanna vid stopplikt, omkörning på eller strax före övergångsställe, omkörning vid backkrön eller vid skymd sikt samt grövre hastighetsöverträdelser. En av anledningarna till att länsrätten ser allvarligt på dessa överträdelser är, att den medtrafikant som drabbas ofta inte har någon möjlighet att undvika att träffas. Som den nuvarande bestämmelsen är utformad, anser körkortsmyndigheterna att också en enstaka rödljuskörning måste föranleda omprövning av körkortsinnehavet. Det innebär inte, att man blir av med körkortet för en enstaka sådan förseelse, men frågan prövas ändå. Vid den prövningen skall givetvis hänsyn tas till de särskilda omständigheterna i fallet. Det skall länsrätten för övrigt alltid göra, också vid andra bedömningar enligt punkt 4. Ändå gäller för närvarande, att det är typfarligheten och inte faran i det enskilda fallet som har störst betydelse. För att göra bestämmelsen mindre stelbent har ovan nämnda tillägg gjorts. Det innebär att körkortsfrågan skall kunna avgöras, mera än som nu sker, efter en helhetsbedömning av överträdelsens svårhetsgrad från trafiksäkerhetssynpunkt. Det innebär också, att trafikfaran i det aktuella fallet får än mer beaktas. Om omständigheterna är sådana att någon fara inte har förelegat, kommer inte överträdelsen omedelbart att leda till en så sträng reaktion som återkallelse av körkortet. Utredningen kan t. ex. visa, att föraren förvissat sig om att någon annan trafik inte förekom eller att överträdelse av annat skäl inte kunde medföra någon trafikfara. Även en överträdelse, som beror på ett tillfälligt förbiseende, kan bedömas som ringa. Allvarliga överträdelser och medvetet risktagande bedöms däremot också i fortsättningen allvarligt. Jag vill ännu en gång framhålla att avgörande för länsrättens bedömning av körkortsfrågan inte är antalet dagsböter utan den svårhetsgrad överträdelsen kan ha från trafiksynpunkt och vad

142 Jan Carleman kan dra för slutsats om förarens lämplighet som körkortshavare. Det är ju, som jag tidigare sagt, inte alltid dessa bedömningar sammanfaller.
    De överträdelser enligt punkt 4, som länsrätterna ser allvarligast på, är omkörning vid övergångsställe, omkörning vid skymd sikt och körning i uttröttat tillstånd. Den sistnämnda förseelsen brukar rendera föraren ett ganska lågt antal dagsböter men leder nästan undantagslöst till återkallelse av körkortet. En trafikutredning uttalade för många år sedan, att en uttröttad förare i vissa avseenden kunde vara mer trafikfarlig än en rattfull sådan. Vilka risker som är förknippade med omkörning vid övergångsställe och vid skymd sikt behöver knappast kommenteras.

 

Återkallelsetiden
Länsrätterna kan återkalla ett körkort under en tid av högst tre år och kortaste återkallelsetiden är en månad. Mellan dessa tider ligger alltså alla återkallelser. Den längsta återkallelsetiden brukar förbehållas rattfylleristerna. För dem är återkallelsetiden minst ett år och stiger så att säga med promillen upp till cirka två år. Upprepade rattfyllerier ger ännu längre återkallelsetid. Rattonyktra förare får ofta en återkallelsetid på ett år. Vid övriga återkallelsegrunder ligger ofta återkallelsetiden mellan tre månader och ett år beroende på omständigheterna.

 

Övriga återkallelsegrunder
Jag vill under denna rubrik bara nämna, att länsrätterna också kan återkalla ett körkort för onyktert levnadssätt (16 § punkt 5 KKL), d.v.s. om någon "super" eller "knarkar", eller för allmän brottslighet (16 § punkt 6 KKL), d.v. s. att någon dömts för misshandel, rån, grova narkotikabrott eller för sådan sjukdom som har betydelse för körförmågan. Vid återkallelse av medicinska skäl sätter man naturligtvis inte ut någon återkallelsetid.

 

Varning
Som jag tidigare sagt kan länsrätten, när återkallelsegrund föreligger, i stället meddela varning. Det gäller dock ej vid rattfylleri eller rattonykterhet med en alkoholkoncentration i blodet överstigande 0,8 promille. Förutsättningen för varning är, att den av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Sådana särskilda skäl kan vara de särskilda omständigheterna kring förseelsen, t. ex. den faktiska situationen eller andra förmildrande omständigheter vid förseelsen. Därtill kommer naturligtvis körkortshavarens personliga förhållanden, t. ex. långt prickfritt körkortsinnehav eller mycket stort behov av körkort. Det sista gör, att t. ex. chaufförer kanske får varning något lättare än andra körkortshavare.

 

Interimistisk återkallelse
Avslutningsvis vill jag bara nämna litet om de interimistiska återkallelserna. Enligt 19 § KKL skall länsrätten återkalla ett körkort tills vidare, om det på sannolika skäl kan antas, att körkortet kommer att återkallas slutligt. De fall, som jag då först tänker på, är de, där föraren gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott. Visar blodprovet, att någon har en alkoholkoncentration i blodet om minst 0,8 promille, skall körkortet återkallas tills vidare. Det finns också andra fall, t. ex. grövre trafikförseelser, där det kan bli aktuellt med interimis-

Körkortsmål 143tisk återkallelse av körkortet. Ofta har polismyndigheten redan omhändertagit körkortet. Så är det nästan alltid vid t. ex. trafiknykterhetsbrotten. Polismyndighetens beslut att omhänderta körkortet underställs alltid länsrättens prövning. Fattar sedan länsrätten ett interimistiskt beslut i saken, kan det överklagas till kammarrätt.

Jan Carle