Domare i England
Professor Jackson1 hävdar att ännu mot 1800-talets mitt var engelska domare ibland omänskligt hårda och den engelska kriminallagen den mest brutala bland civiliserade nationer (han kände förmodligen inte missgärningsbalken i 1734 års lag). Stora reformer genomfördes snart i fråga om domarrekryteringen, rättsproceduren och straffrätten. De tidigare bristfälligheterna illustrerar Jackson med att från Sir Henry Hawkins' (senare Lord Justice Brampton) memoarer återge följande referat av ett brottmål vid the Old Bailey 1843, när Hawkins advocerade där som nybliven barrister.
Häktade Jones stod åtalad för fickstöld och höll upp sin hand till bedyrande av sin oskuld.
Juryn hade högtidligt svurit att noga väga bevisningen.
Målsäganden klev in i vittnesbåset, och innan han hunnit se sig om och konstatera varifrån rösten kom, inledde åklagaren förhöret. Det var ju så, att ni promenerade uppför Ludgate Hill torsdagen den 25:e omkring klockan halv tre på eftermiddagen, när ni plötsligt kände ett ryck vid er ficka och saknade er näsduk, vilken poliskonstapeln nu visar upp. Är det den?
Yes, Sir.
Jag antar att ni inte har något vidare att fråga honom?, säger domaren. Nästa vittne!
Konstapeln står upp.
Åklagaren: Följde ni målsäganden vid det här tillfället när han rånades på Ludgate Hill, och såg ni den häktade placera sin hand i målsägandens ficka och ta ut den här näsduken?
Yes, Sir.
Domaren till den häktade: Ingenting att säga, förmodar jag?
Sedan till juryn: Gentlemän, jag antar att ni inte har något tvivel?
Jag har inget.
Juryn: Skyldig, My Lord — som för att tillmötesgå His Lordship.
Domaren till den häktade: Jones, vi har mötts förut — vi kommer inte att mötas igen för någon tid — sju års landsförvisning. Nästa mål!
Tid: 2 minuter 53 sekunder.
Hawkins tillägger: Kanske detta mål var ett tillspetsat exempel på snabb expedition, ty det var inte alltid som åklagaren (the learned counsel) kunde ställa sina frågor så prydligt; men jag går i god för att dessa rannsakningar efter domarens goda lunch inte i genomsnitt varade mer än fyra minuter per mål.
När Her Majesty the Queen Elisabeth II 1968 invigde nya domstolsbyggnader i the Royal Courts of Justice i London, anförde hon:
Såsom oavhängiga vårdare av lagen bär domarna en direkt och personlig ansvarsbörda, vilken gör deras ämbete ensligt och vanskligt. Det är lyckosamt att våra domare är värdiga arvtagare till deras företrädares höga traditioner.