Olof Blix 455Kontraktsvård
Den 1 september 1979 började en ny lag om vård av narkomaner som begått brott att gälla, en lag som reglerar det treåriga försöket med kontraktsvård vid Ulleråkers sjukhus (SFS 1979: 661 och 662).
Grundtanken är, att narkomaner, som begått brott på vilka fängelse normalt följer, i stället kan erbjudas ett ettårigt kontrakt med Ulleråkers sjukhus, där de förbinder sig att hålla sig drogfria, sköta sitt arbete och boende och i övrigt följa vårdprogrammets regler under ett års tid. Under denna tid förklaras brottmålet vilande. Om klienten under vårdtiden bryter mot kontraktet återupptas målet omedelbart, och det straff som ursprungligen var tilltänkt utdöms. Klarar klienten hela året utan större anmärkningar, återupptas målet och rätten förmodas döma till icke frihetsberövande påföljd.
Då liknande projekt startats i USA och England har man haft stora initiala svårigheter med urvalsmetoder och programutformning. Detta har gjort att programmen de första åren haltat en hel del. Domstolar, jurister och vårdare har inte varit vana vid detta nya instrument, och en lärotid har varit nödvändig. Så småningom har dock de flesta program börjat uppvisa resultat i storleksordningen 20-40 % drogfria ett år efter genomgånget program.
Det finns anledning att förmoda, att vi i Sverige skulle ha förutsättningar att kunna genomföra vår kontraktsvård på ett lika framgångsrikt sätt (dvs. med 20-40 % rehabilitering) som amerikaner och engelsmän, om vi får möjlighet att utveckla den här typen av vård. Därför startades kontraktsvården i liten skala för att möjliggöra en utvärdering och ge möjlighet till en upplärningstid för alla berörda instanser.
Halva försöksperioden har snart genomförts och vi kan börja skönja en del tendenser inom programmet. Jag vill här redovisa intrycken från oss på Ulleråker. Först och främst ska sägas att intresset för programmet varit betydligt större än som beräknats inför starten, då det var sagt att c:a 50 klienter skulle passera programmet fram till augusti 1983 (lagen gäller till den 31 augusti 1982 men reglerar endast intagningen till programmet). Men fram till idag har vi tagit emot 46 klienter, och vi kommer alltså att ha fått in c:a 50 när halva försökstiden gått.
Vårdprogrammet är uppbyggt kring en slutenvårdstid, då klienterna är intagna på narkomanvårdsavdelningen på Ulleråker i c:a 2 månader (minimitid 5 veckor enligt vårdprogrammet). Därefter sker öppenvård, med återbesök 2 ggr/vecka vid mottagningar på Ulleråkers, Huddinge eller Danderyds sjukhus. Under hela vårdtiden sker kemisk drogkontroll av urinen, dagligen under sjukhusvistelsen, i övrigt vid varje återbesök. Klienten sköter arbete och boende, erbjuds stödterapi vid mottagningarna. Vid komplikationer under öppenvårdstiden (återfall, förlust av arbete eller bostad) sker återintagning till Ulleråker i första hand. Går inte situationen att reda upp, dvs. återfallen återkommer trots upprepade varningar, betraktas kontraktet som brutet.
Under första halvåret skedde intagningen till Ulleråker enbart efter principen platstillgång. Tingsrätten kunde ringa upp oss dagen före eller samma dag som huvudförhandlingen och fråga om plats fanns. Fanns plats, kunde vilandeförklaring genomföras, annars ej.
Då vi efter ett halvår med denna intagningsmodell insåg att ett meningsfullt rehabiliteringsarbete var omöjligt med helt "osorterade" (ur vår synvinkel) klienter, har vi sedan april 1980 börjat söka intagningskriterier för att kunna