Något om partsombuds redbarhet och tystnadsplikt
När parts talan inför domstol föres genom ombud, måste parten regelmässigt ha rätt att förvänta sig, att ombudet kommer att utföra denna talan på ett icke blott tekniskt riktigt utan även och främst i allo redbart sätt. Ombudet har ju att i betydande och kanske avgörande mån företräda sin huvudman, som ytterst får bära följderna av ett ombuds misskötsel.
I 12 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken (RB) säges också, att såsom ombud ej må brukas annan än den, som rätten finner därtill lämplig i målet med hänsyn till "redbarhet, insikt och tidigare verksamhet". Av skilda ombud kan givetvis icke fordras ett och samma mått av tekniskt kunnande och erfarenhet, men däremot kan på varje ombud ställas ett och samma krav på redbarhet. Detta krav måste för att kunna fylla sin uppgift vara ovillkorligt, och detta oavsett konsekvenserna för exempelvis en av ombudet bedriven yrkesverksamhet och därigenom för denne själv.
Av stadgandet framgår, att det ankommer på domstolen att ex officio pröva ett ombuds lämplighet med hänsyn till, bland annat, redbarhet, vilken prövning i möjligaste mån bör ske vid handläggningens början.
Frågeställningen gäller icke främst den mån, i vilken ombudet må ha brustit i redbarhet, utan huruvida han över huvud brustit därvidlag på ett icke oväsentligt sätt.
Om emellertid ombudet under målets gång visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller han eljest finnes olämplig, skall han ex officio jämlikt 12: 5 avvisas i målet. Rätten äger också, om skäl därtill är, förklara honom obehörig att för viss tid eller tills vidare brukas såsom ombud vid den rätten. Denna strängare åtgärd kan dock tillgripas allenast, om olämpligheten manifesterat sig genom ombudets processföring i målet. Härom skriver Ekelöf i Rättegång, andra häftet, 3 upplagan, s. 77:
"HD har icke ansett detta stadgande (12: 5) vara analogt tillämpligt i andra fall. Eftersom en notoriskt olämplig person omedelbart skall avvisas jämlikt 12: 2 st. 1, skulle ett sådant ombud sålunda aldrig kunna förklaras obehörig för framtiden. Genom att tillämpa 12: 5 p. 2, efter dess ordalydelse och inte i överensstämmelse med dess ändamål kommer man att på detta sätt beröva detta stadgande nästan all praktisk betydelse."
Det är uppenbart, att särskilt en sådan prövning, vilken avses ske enligt paragrafens första stycke och helst vid handläggningens början, regelmässigt blir av mera formell natur, som på intet sätt innebär en garanti från domstolens sida, att ombudet verkligen uppfyller kravet på redbarhet. Tid och tillfälle att forska i ombudets föregående gives självfallet endast i undantagsfall, och det blir därför naturligen ombudets handlande i förevarande sak inför domstolen, som bildar underlag för bedömningen ifråga.
Svårigheten att erhålla vederhäftigt underlag och möjligheten för en mera tillförlitlig bedömning av en persons redbarhet är emellertid i regel sådana, att domstol och parter utan vidare utgår därifrån, att ett ombud är redbart, där annat inte undantagsvis dokumenterats, exempelvis när det kan visas, att