Replik om återkrav av bostadsbidrag
I SvJT 1980 s. 645 har Bengt Lion tecknat några reflektioner kring problemet angående återkrav av obehörigen uppburna bostadsbidrag.
    Lion utgår från att beskedet om återkrav inte utgör exekutionstitel. (Veterligen förekommer inte i svensk rätt att en fordran är direkt exigibel i andra fall än då uttryckligt lagstöd föreligger.)
    Därefter för Lion emellertid ett resonemang om att — för det fall den krävde inte godvilligt betalar — inkassoåtgärder inte skulle erfordras innan anspråket presenteras i en ansökan om betalningsföreläggande. Lion åberopar till stöd härför 7 § inkassolagen som medger undantag om det föreligger särskilda skäl

från skyldigheten att tillställa gäldenär krav enligt 5 § inkassolagen och att avvakta med domstolsansökan till dess fristen i kravet löpt ut enligt 6 §. Den administrativa myndighetens lagakraftvunna beslut om återbetalningsskyldigheten torde, enligt Lion, utgöra sådana "särskilda skäl". Detta resonemang synes inte ha stöd i lagens förarbeten och knappast heller i praxis.
    Undantagsregeln i 7 § är avsedd att användas i undantagsfall då kravrutiner kan förväntas bli helt resultatlösa eller då fara för preskription föreligger. Vidare kan det administrativa beslutet knappast ses som en ersättning för inkassokravet. Det är i stället ett underlag för fakturering av återbetalningsanspråket. Förekomsten av ett i vederbörlig ordning tillkommet underlag för en faktura är ingalunda något sådant särskilt skäl som medger undantag enligt 7 § inkassolagen. I förekommande fall bör således, efter det betalningsanspråket fastställts av kommunen, gäldenären på lämpligt sätt faktureras, och om likvid inte inflyter senast angiven förfallodag bör inkassoåtgärder vidtas före eventuellt erforderliga rättsliga åtgärder.

G. A. Westman