Något om språket i rättsfallsreferat
1. Inledning.
Den som undervisar juris studerande och läser deras promemorior och uppsatser, som ofta behandlar rättsfall ur NJA, kan få anledning att fundera över den framställningsteknik som används i rättsfallsreferaten. Många studenter saknar förmåga att referera händelseförlopp och juridiskt material. Ofta blir det oklart vad som är författarens egna påståenden och åsikter och vad som är referat av vad andra har sagt. Som deras handledare vill man naturligtvis framhålla rättsfallsreferaten i NJA som föredöme. Men då måste man först klara ut, vilken referatteknik som används där. Kanske kan några iakttagelser vid en sådan språklig granskning av rättsfallsreferaten ha ett mera allmänt intresse.
2. Dåtid och nutid.
Låt mig inleda med en kort redogörelse för vilket tempus man använder för att uttrycka händelser i olika tidsskeden. Jag grundar min framställning i huvudsak på Thorell, Svensk grammatik, 1973, s. 120 ff. Thorell skiljer, såvitt nu är av intresse, mellan "dåtid" och "nutid". Dåtid är ett visst tillfälle i det förgångna, och man kan tänka sig händelser som inträffat före, samtidigt med eller efter detta tillfälle. Nutid är den talandes tid, och man kan på motsvarande sätt tänka sig händelser som inträffat före, samtidigt med eller efter nuet.
Vid beskrivning av händelser vid ett visst tillfälle i det förflutna — "då" — används preteritum (imperfekt). Ex.: Han kom igår. — I förhållande till "då" föregående händelser uttrycks med pluskvamperfekt, samtidiga med preteritum och efterföljande med skulle + infinitiv. Ex.: Jag hade just läst brevet, när du kom. Igår läste jag alla breven. När du kom, skulle jag just läsa brevet.
Vid beskrivning av händelser i nuet använder den talande presens. Ex.: Han läser nu. — I förhållande till nuet föregående händelser uttrycks med perfekt, samtidiga med presens och efterföljande med skall/kommer att + infinitiv. Ex.: Nu har jag läst färdigt för idag. Idag läser jag den sista boken. Det skall bli roligt att läsa boken.