Individualprevention ./. allmänprevention
Med anledning av Bengt Westerlings replik i SvJT 1981 s. 552 vill jag göra några korta kommentarer.
    1. Det är mig främmande att önska den kriminalpolitiska debatten förbehållen "experter' av det slag som Westerling och jag representerar. Det är tvärtom i högsta grad önskvärt att experternas inflytande minskar och att bl. a. de politiska partiernas engagemang ökar.
    2. När Westerling drar slutsatser av statistiska upplysningar bortser han från flera viktiga omständigheter. Viktigast är den reform av skattebrotten som gjordes när skattetilläggen infördes. En av effekterna därav var att åtal nu bara väcks för jämförelsevis allvarliga skattebrott. Den inofficiella beloppsgränsen går vid omkring 10 000 kr. i undandragen skatt. Ofta väcks åtal endast när åklagaren anser sig kunna räkna med frihetsstraff. Detta, liksom t. ex. den låga upptäcktsrisken, påverkar självklart andelen som får fängelse.
    3. Westerling anser att skattetrycket och medborgares uppfattning att de har "rätt till nödvärn" mot staten måste beaktas när skattebrott bedöms. Skulle den fattige på motsvarande sätt kunna åberopa nödvärn när han stjäl? Menar Westerling att skattebrott egentligen bara är att värja sin egendom mot andras anspråk? Konsekvenserna av ett sådant synsätt kan knappast godtas.
    4. Westerling ifrågasätter om rättstillämpningen överhuvudtaget skall rikta sin udd mot något håll. Det kan naturligtvis inte undgås. Och vad Westerling och jag egentligen är oense om är sist och slutligen en värderingsfråga. Vi har olika uppfattningar om vilka straffvärden som bör ges skatte- och tillgreppsbrott. Och på den punkten tror jag att Westerling har mindre anledning att vara missnöjd än

Sten Heckscher