Om trassatbanks agerande beträffande av annan honorerad check under åberopande av att täckning saknas eller att checkkontoinnehavaren försatts i konkurs


Nedanstående synpunkter får ses mot bakgrunden av att postverket, som inte självt driver någon checkrörelse, sedan många år i sin penningförmedlande verksamhet honorerar checkar. Omfattningen härav under år 1980 har uppskattats till i medeltal (beräknat efter 250 arbetsdagar) ca 80 000 checkar på tillhopa ca 1,5 milliarder kr per arbetsdag. Ärenden angående checkar, som banker vägrat inlösa från postverket, har regelmässigt handlagts på postverkets juridiska sektion och genom min fleråriga, nyligen avslutade tjänstgöring som chef för sektionen har jag fatt stor erfarenhet av hur olika trassatbanker agerat i fråga om check utan täckning eller då checkkontoinnehavaren försätts i konkurs.
    Inledningsvis redogörs kortfattat för vad som för närvarande gäller enligt avtal med bankerna (genom affärsbankernas, sparbankernas och föreningsbankernas centrala organisationer) angående checkar som mottages i poströrelsen. Nämnda avtal avser check på högst 2 000 kr som lämnas såsom likvid till postverket, dock att av checkbeloppet högst 500. kr får utbetalas kontant. För sådan check gäller som huvudregel att trassatbanken svarar om täckning saknas eller om checken återkallats eller om utställaren var omyndig eller försatt i konkurs, medan postverket bär ansvaret i andra fall, i praktiken i första hand för falskeligen utställd check. Överenskommelse om bestämmelser av samma innebörd har träffats i förhållandet bankerna emellan.
    Utöver checkar på högst 2 000 kr enligt postverkets avtal med bankerna mottager verket i stor utsträckning checkar på mycket större belopp enligt av verket lämnade s.k. fortlöpande checktillstånd. Sådant tillstånd maximerat till visst belopp var dag kan beviljas checkkontoinnehavare efter ansökan till vederbörande lokala postanstalt. Dessförinnan har då med sökandens medgivande skriftlig förfrågan om tillrådligheten av att lämna tillståndet gjorts till det bankkontor, där checkkontot är upplagt, och tillståndslämnande förutsätter positivt besked. Förfrågan om eventuellt ändrade förhållanden avlåtes därefter årligen till bankkontoret av den lokala postanstalten. Från postverkets sida är man medveten om att av bankkontor på sådana förfrågningar lämnade besked för banken inte kan föranleda något ekonomiskt ansvar, såvida inte exceptionella omständigheter skulle föreligga. För t. ex. myndigheter och börsnoterade företag kan fortlöpande checktillstånd avse miljonbelopp per dag och beträffande check fallande inom maximibeloppet för beviljat tillstånd vidtager postanstalten regelmässigt ingen åtgärd för att skydda checken.
    För sådana av postverket enligt avtalet med bankerna mottagna checkar på högst 2 000 kr, varpå verket gjort kontant utbetalning (av högst 500 kr),

708 Gunnar Timelinbetingar sig verket av vederbörande bank viss ersättning för hanteringen och erforderliga ökade kassabehållningar. Därutöver får verket ingen gottgörelse av bankerna för sin checkhantering, som å ena sidan med nuvarande omfattning medför avsevärd ränteförlust för verket men å andra sidan när det gäller checkar på stora belopp torde förenkla postanstalternas kassaarbete. När det gäller det allmänna accepterandet av check som betalningsmedel torde postverkets godtagande av checkar spela en betydelsefull roll.
    Samtliga av postverket honorerade checkar — både de på högst 2 000 kr och de som grundar sig på fortlöpande checktillstånd — översändes omgående till kasssaexpeditionen på Postgirot, som är anslutet till riksbanksclearingen, och överlämnas därifrån varje arbetsdag (före kl 12.00) till riksbanken för avräkning i förhållande till andra i clearingen deltagande penninginstitut. Så snart sammanräkning skett lämnar riksbanken varje institut skriftlig uppgift om såväl slutsumman av de belopp institutet påförts resp. gottskrivits som det saldo vilket påförts eller gottskrivits institutets checkräkning hos riksbanken.
    Deltagarna i riksbanksclearingen har att underteckna ett tryckt regelformulär (Bl. 692.200.5.75). Punkt 8 i formuläret föreskriver följande:

 "Vid anmärkning mot check avseende bristande täckning skall checken återsändas till det bankkontor som honorerat den senast bankdagen efter den då trassatkontoret självt reskontrafört checken eller erhållit kännedom om att den reskontraförts av annan enhet inom banken. Checken återsändes direkt tillsammans med ett meddelande om att beloppet samtidigt indrages genom clearingen. Om emellertid checken kan återsändas lika snabbt eller snabbare genom clearingen skall detta göras. Göres annan anmärkning mot check än bristande täckning eller göres anmärkning mot annan genom clearingen mottagen handling än check, må skälig behandlingstid efter felets upptäckande åtnjutas. Avräkning skall därvid ske genom clearingen medan handlingen återgår till honorerande bankkontor på lämpligt sätt. Vid uppenbart checkmissbruk bör anmärkning snarast möjligt framföras per telefon till den clearingdeltagare som honorerat checken. Framställes icke anmärkning mot emottagen handling inom tid och på sätt som ovansagts, skall likvid av handlingen anses ha skett med samma rättsverkan som om handlingen av den avlämnande clearingdeltagaren direkt presenterats hos och inlösts av den mottagande clearingdeltagaren eller beträffande check av trassatkontoret."
    Regelformuläret avslutas med att "Ovanstående regler godkännes av undertecknad bank" varefter följer undertecknande av clearingdeltagaren.
    När det gäller annan anmärkning mot check än bristande täckning torde intet vara att erinra mot att skälig behandlingstid efter felets upptäckande må åtnjutas. Bestämmelsen lämnar utrymme för att beakta olika omständigheter och sålunda kan ju t.ex. vid falskeligen utställd check dröja avsevärd tid innan checkkontoinnehavaren får kännedom därom. Föreskrifterna i första stycket av punkt 8 om anmärkning mot check avseende bristande täckning senast bankdagen efter reskontraföring och påföljden av underlåtenhet därutinnan enligt fjärde stycket får emellertid med checkrörelsens nuvarande omfattning anses alltför stränga. Föreskrifterna har också av en jurist vid Svenska Bankföreningen betecknats som "obsoleta". I och för sig synes kunna ifrågasättas om inte clearingdeltagare genom undertecknande av clearingreglerna blir bunden inte bara gentemot riksbanken utan också gentemot övriga clearingdeltagare, vilket i så fall enligt min bedömning skulle medföra att trassatbank genom åsidosättande av föreskrifterna definitivt skulle förlora regressrätten gentemot den honorerande clearingdeltagaren eftersom checken då anses ha "inlösts" av trassatbanken. Framhållas må att påföljden enligt fjärde stycket i punkt 8 knappast kan vara en riksbankens angelägenhet.
    Checkar (eller vid polisanmälan kopior därav), som trassatbank på grund av

Trassatbanks agerande 709bristande täckning vägrar inlösa från postverket, returneras till verket antingen genom riksbanksclearingen eller enligt några bankers praxis med skrivelse till postverkets juridiska sektion med uppgift om anledningen till återsändandet och krav på ersättning. Med clearingmeddelande eller sådan skrivelse kan enligt min erfarenhet dröja 714 dagar från den dag då checken av postverket lämnades i clearingen men i undantagsfall även något längre. Tidpunkten för postverkets överlämnande till clearingen har ju verket dokumenterad medan tidpunkten för reskontraföring hos trassatkontoret kan vara beroende av på vilket sätt erforderliga uppgifter om checken överförts till trassatkontoret och var detta är beläget.
    Såvitt jag från min tjänstgöring kan erinra mig har postverket, i medvetande om att reglerna i punkt 8 i clearingavtalet inte tillämpas efter bokstaven, knappast i något fall vägrat att gottgöra bank för check utan täckning under åberopande av att anmärkning skulle ha framställts för sent. Sakernas tillstånd är dock otillfredsställande och min bestämda uppfattning är att anpassning till nuvarande checkhanteringsrutiner bör ske. Närmast till hands ligger väl att riksbankens clearingregler i punkt 8 i fråga om checkar utan täckning ändras, varvid möjighet torde finnas att förtydliga reglerna så att de binder också clearingdeltagarna inbördes. Alternativt skulle samtliga banker kunna överenskomma om vilken tidsfrist som skall gälla för anmärkningar mot sådana checkar. Därmed skulle den tidpunkt fixeras, vid vilken ansvaret för check utan täckning övergick från det honorerade institutet till trassatbanken. Sannolikt skulle från postverkets sida intet vara att erinra mot att det fastställdes, att skriftlig anmärkning mot sådan check skulle avlåtas senast sju dagar från den dag "då trassatkontoret självt reskontrafört checken eller erhållit kännedom om att den reskontraförts av annan enhet inom banken" (för att använda clearingreglernas nuvarande formulering). I praktiken torde förekomma att trassatkontoret vid övertrassering kontaktar checkkontoinnehavaren och att denne enligt överenskommelse genom inbetalning inom några dagar täcker underskottet på kontot. Av denna anledning kan en kortare tidsfrist från dagen för reskontraföringen vara motiverad. Avgörande för huruvida viss check saknar täckning är givetvis dagen för utställandet men i praktiken torde trassatkontoret räkna med dagen för reskontraföring.
    Ytterligare skulle genom en mera verklighetstrogen precisering av tidsfristen för anmärkning mot check utan täckning den tveksamhet undanröjas, som nu kan råda om sådan check är att anse som av trassatbanken "inlöst" eller ej. Hur därmed förhåller sig har, såsom framgår av rättsfallet NJA 1971 s. 343, betydelse för huruvida checkutställaren gjort sig skyldig till bedrägeri eller brott mot 74 § checklagen och därmed är skadeståndsskyldig gentemot den som honorerat checken eller ådragit sig endast civilrättslig betalningsskyldighet gentemot trassatbanken. I nämnda rättsfall ogillades åtal mot checkutställaren då förfång för annan (än trassatbanken) ej uppkommit, i det aktuella fallet på grund av att banken enligt gällande överenskommelse om butikscheckar och avtalet med postverket inte ägt regressa mot vare sig butiken eller verket. Nämnas kan att i ett av domstol ännu ej avgjort ärende mot yrkande om ansvar och skadeståndsskyldighet för utställare (checkkontoinnehavaren aktiebolag) gjorts invändning om att, då trassatbanken ej inom den i clearingreglernas punkt 8 första stycket angivna tiden framställt anmärkning mot postverket, verket inte varit skyldigt att såsom skett efter skriftlig anmodan från banken utge ersättning för checkarna, som samman-

710 Gunnar Timelinlagt avsåg betydande belopp. Med hänsyn till föreliggande omständigheter — fråga var om tre checkar lämnade på postanstalt näraliggande dagar och banken (en mindre sparbank) hade för den juridiska bedömningen vänt sig till advokat, som i en skrivelse till postverket krävt på summan av checkbeloppen — ansågs emellertid kravskrivelsen ha inkommit inom sådan tid, att postverket enligt allmänt tillämpad praxis beträffande punkt 8 i clearingreglerna inte kunde undgå att ersätta banken.
    Nuvarande stora användning av check vid penningtransaktioner och tilltron till check som betalningsmedel kan sägas grunda sig på två omständigheter. För det första utgår man ifrån att det bankkontor, där checkkontot är upplagt, noga följer kontot och ingriper mot kontoinnehavaren om kontot missbrukas. Det förutsättes därvid att banken för eventuell checkkredit försäkrar sig om betryggande säkerhet och inte lämnar utan åtgärd annat än helt tillfällig mindre övertrassering. För det andra bör kriminaliseringen enligt 74 § checklagen av utställande av check utan täckning — enligt andra stycket redan om detta sker av oaktsamhet — verka avhållande i fråga om övertrassering av checkkonto.
    När det gäller falskeligen utställd check ankommer det på den för vilken checken presenteras — postverket, butik eller annan — att genom noggrann legitimationsprövning söka stoppa honorering. Checkavtalet med postverket och överenskommelsen om "butikscheckar" innehåller bestämmelser om sådan prövning.
    Såsom ovan nämnts vidtager postverket regelmässigt inte någon åtgärd för att skydda check på över 2 000 kr förutsatt att den omfattas av sådant av verket lämnat fortlöpande checktillstånd, som beviljats efter införskaffande av upplysningar från vederbörande bankkontor. Det torde också förekomma att annan bank än trassatbank honorerar check på över 2 000 kr utan att skydda den. Bidragande härtill torde vara att deltagarna i riksbanksclearingen har att emotse snar anmärkning om checken inte godtages ävensom praktiska skäl. Nämnas kan hur som, med anledning av att sparbank honorerat check på ca 76 000 kr avseende checkkonto för ett stort välrenommerat företag med kända allvarliga ekonomiska problem (Algots) utan att hos trassatbanken skydda checken, bankinspektionen i skrivelse den 13 juni 1978 för samtliga banker framhållit, att god banksed krävt att sparbanken bl. a. i remittentens intresse bort skydda checken innan den honorerats, likväl med samtidigt uttalande om att inspektionen funnit omständigheterna i viss mån ursäktliga.
    Om bank vägrar inlösen av en utav postverket honorerad check sker detta mestadels genom att trassatkontoret genom riksbanksclearingen returnerar checken eller i skrivelse till verket kräver ersättning med checkbeloppet med angivande av grunden till vägran och icke centralt genom trassatbanken. Det är därför ganska naturligt att de olika trassatkontorens bedömningar av frågan om postverkets ersättningsskyldighet kan växla. Uppenbart är att frågan om banken eller postverket skall svara för check inte kan anses slutligt avgjord genom den ensidiga åtgärden att banken genom clearingen returnerat checken till postverket och ännu mindre genom den likaledes ensidiga åtgärden att verket dessförinnan via postgirot genom clearingen tillgodogjort sig beloppet på samma check.
    Uppkommande meningsskiljaktigheter i fråga om checkansvaret brukar kunna lösas genom kontakter mellan postverket och trassatkontoret, i förekommande fall dess region- eller huvudkontor. När det gäller för checkkredit

Trassatbanks agerande 711lämnad säkerhet borde emellertid bankerna enligt mitt förmenande agera mera aktivt för att med utnyttjande av säkerheten och inom ramen för denna hålla dem som honorerat checkar skadeslösa. Fråga därom kan bli aktuell om banken återkallar checkkrediten eller om checkkontoinnehavaren inställer betalningarna eller försättes i konkurs. Från min tjänstgöring har jag erfarenhet av att olika banker bedömer sådana fall på olika sätt.
    I standardkontrakt angående checkräkning med kredit — enligt av sparbankerna använt formulär Bl. 1520 (3 70) — föreskrives bl. a. följande. Krediten anges till belopp, löpande giltighetstid och förlängningstid. Enligt bestämmelserna i punkt 8 under rubriken "Generell panträtt" gäller som huvudregel att lämnad pant skall utgöra säkerhet inte endast för kontraktet utan även för alla övriga förpliktelser som kredittagaren har eller kommer att få i sin egenskap av kund hos banken. I punkt 14 under rubriken "Uppsägning av krediten i vissa fall" föreskrivs att, om kredittagaren inte i behörig ordning fullgör sina förpliktelser på grund av kontraktet eller kungörelse om exekutiv auktion på intecknad egendom utfärdas, är kontraktet förfallet till omedelbar betalning om banken påfordrar detta samt att, om enligt bankens beprövande säkerheten för kontraktet eller för annan kredittagarens förbindelse inte längre är betryggande eller risk eljest föreligger att kredittagaren inte kommer att fullgöra sina förbindelser i behörig ordning, är kontraktet om banken så påfordrar förfallet till betalning vid den tidpunkt banken bestämmer. Vidare gäller enligt punkt 22 i fråga om rätt för banken att vägra inlösen av check att banken inte är skyldig att omedelbart inlösa check, om banken finner att närmare undersökning bör göras på grund av checkens beskaffenhet eller av annan anledning, att banken inte heller är skyldig att inlösa check sedan kredittagarens rätt att utnyttja krediten upphört, vilket gäller även i fråga om check som har utställts dessförinnan samt att, om medlen på kontot inte räcker till full inlösen av check eller av flera checkar som samtidigt föreligger för inlösen, banken kan antingen helt vägra inlösen eller verkställa delinlösen. — Enligt andra att-satsen i redogörelsen för innehållet i punkt 22 är bank, sedan checkkredit upphört, inte skyldig att inlösa check även om den i god tro utställts och utlämnats innan checkkontoinnehavaren underrättats om kreditens upphörande. Regeln kan således få retroaktiv verkan. Om sådan check omfattades av ännu gällande kredit, har den som honorerat checken givetvis inte möjlighet att vid vägrad inlösen av checken rikta krav mot utställaren under åberopande av oaktsamhet enligt 74 § checklagen.
    När det gäller återkallelse av checkkredit och checkkontoinnehavarens betalningsinställelse eller trädande i likvidation har i flera fall av postverket honorerad check inlösts men också förekommit att inlösen vägras. Jag anser att det i en sådan situation borde åligga trassatbanken (genom trassatkontoret) att från checkkontoinnehavaren införskaffa uppgift om de checkar, som utöver redan av banken reskontraförda utställts och utlämnats före den aktuella händelsen, samt att inom ramen för beviljad kredit inlösa honorerade sådana checkar. Tillförlitliga uppgifter om checkarna bör banken i allmänhet kunna erhålla från checkkontoinnehavaren och dem på vilka checkarna utställts. Därest banken ansåg den för checkkrediten lämnade säkerheten inte vara tillräcklig för att medgiva inlösen av checkarna, borde det åligga banken att styrka detta förhållande.
    I en konkurssituation uppkommer frågan hur det skall förfaras med check, som utställts och honorerats före dagen för konkursbeslut men på grund av

712 Gunnar Timelindet oundvikliga dröjsmålet vid checkregleringen (genom riksbanken eller på annat sätt) kommit trassatkontoret tillhanda först därefter. Vid konkurs har trassatbanken att till konkursboets förfogande ställa såväl behållningen på konkursgäldenärens checkkonto som den del av för eventuell checkkredit lämnad säkerhet, som inte tages i anspråk för inlösen av utställda checkar. Icke sällan torde situationen vara den, att realiserande av säkerheten för krediten får ankomma på konkursboet och att trassatbanken i konkursen har att med yrkande om förmånsrätt i säkerheten bevaka sin fordran på grund av inlösta checkar. Enligt det kontrakt angående checkräkning med kredit, för vilket jag ovan redogjort, är bank inte skyldig att omedelbart inlösa check om banken finner närmare undersökning påkallad och konkursboet torde inte kunna påfordra att trassatbanken omgående tager ställning till vilka checkar som skall inlösas. Naturligt är att den som i god tro och i vart fall före konkursen honorerat check anser sig böra ha företrädesrätt till den för checkkrediten lämnade säkerheten framför övriga konkursgäldenärer och att därför yrkande om förmånsrätt i säkerheten för checkbeloppet borde framställas i konkursen. Sådant yrkande kan givetvis endast framställas av trassatbanken och inte av den som honorerat checken.
    Från min erfarenhet i fråga om av postverket honorerade checkar där konkurs sedermera inträffat kan följande tre fall från senare år nämnas. 1) I en och samma månad utställdes en check på 20 000 kr och lämnades som likvid på postanstalt den 1, överlämnades av postverket till riksbanksclearingen den 2 och reskontrafördes hos trassatkontoret (sparbank) den 7, medan checkkontoinnehavaren försattes i konkurs den 6. Trots att enligt banken av checkkrediten (på 500 000 kr) vid den aktuella tiden endast en mindre del var tagen i anspråk vägrade banken att inlösa checken. Jag anser att inlösen bort ske och att detta inte bort föranleda anmärkning från konkursboet. 2) I en stor koncern, vari ingick tre intimt samarbetande företag ett vart med checkräkningskredit i olika banker, försattes företagen i konkurs sedan de dessförinnan inställt betalningarna. Förvaltarna i de tre konkursbona bedömde de för företagens checkkrediter lämnade säkerheterna vara betryggande för före konkursen utställda och utlämnade checkar och enades om att föreslå att — för att uppnå ett enhetligt förfarande beträffande företagens checkräkningar i de mycket omfattande konkurserna — de berörda bankerna inlöste samtliga sådana checkar. Detta förslag accepterades av alla banker utom en (föreningsbank) och för checkar hos sistnämnda bank har postverket i nuvarande läge en förlust om nära en miljon kr. 3) En affärsbank returnerade genom riksbanksclearingen av postverket honorerade checkar på tillhopa ca 81 000 kr avseende checkkonto för aktiebolag som sedermera försattes i konkurs. Vid närmare överväganden i fråga om bl. a. dessa checkar och den för krediten lämnade säkerheten fann banken, att säkerheten måste anses betryggande och efterbevakade därför i konkursen bl. a. summan av de utav verket honorerade checkarna med yrkande om förmånsrätt i säkerheten. Genom banken fick postverket sedermera full ersättning för sin förlust inklusive ränta.
    Enligt förenämnda checkkontrakt kan bank, om medel på checkkonto inte räcker till full inlösen av check eller av flera checkar som samtidigt föreligger för inlösen, antingen helt vägra inlösen eller verkställa delinlösen. Min erfarenhet är att delinlösen mycket sällan sker och att banken i stället vägrar inlösen. Jag anser emellertid skäl tala för att bank i sådana fall påtager sig det besvär som är förenat med delinlösen. Delinlösen torde då innebära procen-

Trassatbanks agerande 713tuell fördelning allt efter checkarnas belopp men av praktiska skäl inte vara erforderlig, om det belopp som skulle fördelas är förhållandevis ringa.
    Två gånger under senare år har jag med Svenska Bankföreningen upptagit fråga om trassatbanks agerande beträffande inlösen av en utav annan honorerad check. Vid det senare tillfället diskuterades i Bankföreningens juristkommitté i oktober 1979 "inlösen av checkar i samband med konkurs, betalningsinställelser m. m." och en promemoria härom upprättades. Checkar, som utställts och utlämnats före betalningsinställelser och liknande situationer, brukade förutsatt att säkerheten för checkkrediten var betryggande inlösas inom en av våra storbankers Stockholmsregion medan praxis i övriga banker var annorlunda. I konkursfall ansåg juristkommittén att trassatbank måste vägra inlösen eftersom gäldenären förlorat rådigheten över sin förmögenhet.
    Nämnda promemoria föranleder följande kommentarer från min sida. Praxis i fråga om inlösen vid betalningsinställelse och liknande situationer då säkerheten är betryggande torde vara mera växlande än enligt promemorian. Kommittén citerade lagberedningens betänkande i SOU 1973: 22 s. 217 not 10, vari uttalas att "Om checkens inlösen innebar att konkursgäldenären befriades från en skuld som kunnat bevakas i konkursen, bör banken rimligen på grund av checkkontoavtalet kunna bevaka det utbetalade beloppet". Avses inte därmed bevakning med yrkande om förmånsrätt i ställd säkerhet, då bevakningen eljest torde vara av mindre värde? Enligt kommittén kunde bank visserligen åtaga sig att bevaka aktuellt checkbelopp men därav följde inte, att banken borde ha att svara för förlust när banken inte erhöll full betalning. Skulle sådan bevakning innefatta yrkande om förmånsrätt eller ej? Kommittén var enig om att det inte kunde godtagas att bank "tog över checkar" och bevakade därför med förmånsrätt i säkerhet för checkräkningskredit, eftersom detta skulle strida mot den grundläggande principen att i en konkurssituationen oprioriterad fordran inte får på sådant sätt förvandlas till en prioriterad. Jag förmenar dock inte annat än att trassatbank borde vara skyldig att i konkurs genom bevakning med yrkande om förmånsrätt för "nödlidande" checkar svara för att säkerhet för checkkredit till hela sitt realisationsvärde användes för det ändamål för vilket säkerheten lämnats. Av sådan bevakning skulle följa att trassatbanken till den del utdelning från konkursboet inflöt åtog sig betalningsansvaret eller "inlöste" de aktuella checkarna, varvid i förekommande fall procentuell fördelning fick göras. På den, som honorerat sådan check eller såsom checkansvarig eljest lider förlust genom att det honorerande institutet framtvingar återbetalning, får ankomma att i konkursen framställa bevakning reservationsvis och utan yrkande om förmånsrätt.
    För alla berörda parter — banker, postverket och andra checkansvariga — torde vara önskvärt att ett enhetligt förfarande i förenämnda hänseenden tillämpas. Inom postverket utredes för närvarande frågan om verkets lämnande av fortlöpande checktillstånd beträffande check på över 2 000 kr av en arbetsgrupp. Jag föreställer mig att hänsyn därvid kommer att tagas till de risker för förluster — i enstaka fall på betydande belopp — som sådana tillstånd visat sig medföra med trassatbanks nuvarande agerande beträffande check utan täckning och då checkkontoinnehavaren försätts i konkurs.

Gunnar Timelin