Revision av Liechtensteins associationsrättsliga lagstiftning
Liechtenstein är bekant för sina brevlådefirmor. Bakom dem döljer sig en mängd skiftande juridiska konstruktioner. En juridisk person kan antagligen uppträda i flera former i Liechtenstein än i något annat land. I stor utsträckning är det redan enligt lagen svårt att jämföra dem med konstruktioner i svensk rätt. Dessutom är många bestämmelser dispositiva. En del av konstruktionerna lär också vara obsoleta. Under sådana förhållanden måste den som betraktar lagstiftningen utifrån förse sin redogörelse med reservation för misstag och missförstånd (följande redogörelse bygger delvis på "Grúndriss der liechtensteinischen Gesellschaftsreform 1980", utgiven av furstendömets "Präsidial-Anstalt").
Antalet juridiska personer i Liechtenstein är inte känt. Alla behöver inte registreras, och registren är inte offentliga. Uppgifterna om antalet varierar mellan 10 000 och 50 000. I varje fall torde det stå klart att antalet överstiger behovet hos landets eget näringsliv. Själva sysslandet med juridiska personerut gör emellertid en givande näringsgren för landet. Den ger inte bara sysselsättning åt många personer utan också goda inkomster åt Liechtensteins statskassa, enligt en uppgift omkring 45 milj. schweiziska francs per år.
För att tillmötesgå Liechtensteins önskemål om ett valutaavtal med Schweiz krävde detta land en revision av den liechtensteinska lagstiftningen om juridiska personer. Chefen för schweiziska nationalbanken uttryckte kravet så, att ett valutaavtal förutsatte förbättrade redovisnings-, bokförings- och ansvarsbestämmelser för de juridiska personerna i Liechtenstein. Detta krav föranledde regeringen där att föreslå lantdagen (parlamentet) en revision av den associationsrättsliga lagstiftningen som också genomfördes år 1980. Under sommaren 1981 har parlamenten i Schweiz och Liechtenstein godkänt valutaavtalet. Därigenom får Schweiz anses ha godtagit den liechtensteinska lagstiftningen, åtminstone tills vidare, även om det från socialdemokratiskt håll i schweiziska parlamentet förklarades att man inte var nöjd med resultatet.
Bestämmelser om de juridiska personerna i Liechtenstein finns i 1926 års lag om "Personen- und Gesellschaftsrecht", som innehåller inte mindre än 1 400 artiklar, och en lag av år 1928 om "Treuunternehmen". I 1926 års lag finns bestämmelser om juridiska personer med förebilder på vitt skilda håll. Reglerna om aktiebolag motsvarar förslag under förarbetena till gällande schweizisk lagstiftning men skiljer sig betydligt från denna i dess slutliga form, medan institutet stiftelse liknar motsvarande schweiziska institut. Den internationellt kända konstruktionen "anstalt" lär ha hämtats ur gammal österrikisk lagstiftning — Liechtenstein var t. o. m. första världskriget nära knutet till Österrike. Som enda land på kontinenten har Liechtenstein övertagit den anglosachsiska "trust" under beteckningen "Treuhandschaft" och "business trust" som "Treuunternehmen". Juridiska personer i den senare formen har egendomligt nog kunnat bildas i Liechtenstein med tillämpning av lagen i vilket land som helst där "business trust" finns. I Liechtensteins lagstiftning har också tagits
upp sådana former av juridiska personer som diskuterats i andra länder men inte införts där, t. ex. "Einzelunternehmung mit beschränkter Haftung", en enkel konstruktion för att ge mindre företagare möjlighet att bilda en avskild företagsförmögenhet genom en juridisk person med endast en delägare.
Att man i Liechtenstein verkligen varit angelägen att tillmötesgå alla önskemål på detta område framgår av att där vidare har kunnat bildas dels juridiska personer, som inte var förutsedda i liechtensteinsk lag men återfanns i något annat lands lag ("besondere Verbandsperson gemäss ausländischem Rechte"), dels juridiska personer som inte var reglerade i något lands lag utan bara genom egna stadgar ("bewilligte Auslandsverbandsperson") — i det senare fallet behövdes dock tillstånd av regeringen.
Ett led i lagrevisionen var en upprensning i den vildvuxna floran av juridiska personer. Sålunda har de märkliga instituten "besondere Verbandsperson gemäss ausländischem Rechte" och "bewilligte Auslandsverbandsperson" tagits bort. Så har skett även med "Einzelunternehmung mit beschränkter Haftung", som nämndes tidigare, samt "Gesamtverband" (sammanslutning av två eller flera juridiska personer), "verselbständigte Abteilung" (sammanslutning av flera självständiga juridiska personer eller andra "Gesellschaftsformen"), "Einmannverbandsperson" (bolag eller annan juridisk person med endast en delägare) och "anstaltsähnliche Körperschaft" (en märklig form av bolag, förening etc. som efter uppköp av alla egna aktier, andelar eller motsvarande saknade delägare och "ägde sig själv" med en stiftelseliknande förmögenhet).
I praktiken anses nu endast formerna aktiebolag, stiftelse, anstalt, "Treuhandschaft" och "Treuunternehmen" vara av betydelse. Dessutom finns följande former av juridiska personer som mer eller mindre erinrar om kända begrepp, nämligen förening ("Verein"), "kommanditaktiebolag" ("Kommanditaktiengesellschaft"), "andelsbolag" ("Anteilsgesellschaft" -"Gewerkschaft"), "bolag med begränsat ansvar" ("Gesellschaft mit beschränkter Haftung"), "andelsförening" ("Genossenschaft"), "ömsesidig försäkringsförening" ("Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit") och "biståndskassa" ("Hilfskasse").
Aktiebolag i Liechtenstein lär inte uppvisa några anmärkningsvärda associationsrättsliga särdrag.
Institutet stiftelse har däremot skilt sig från andra länders lagstiftning genom stiftarens starka ställning som gjort det möjligt att missbruka detta institut. Stiftaren har sålunda kunnat själv ändra stiftelseurkunden, återkalla eller upphäva stiftelsen och bestämma en tid efter vilken stiftelsen automatiskt upphör. Trots detta har stiftelsen haft karaktären av ett rättsligt självständigt subjekt med förmögenhet som är avskild från stiftarens tillgångar. Stiftelse har kunnat användas som juridisk form för rent kommersiell verksamhet. Lagrevisionen innebär en principiell ändring i detta hänseende. Sålunda får en stiftelse efter lagändringen ägna sig åt "en på köpmannamässigt sätt bedriven rörelse" endast om denna tjänar till att nå ett icke-ekonomiskt syfte eller om innehavet eller omfattningen av stiftelsens "ekonomiska intressen" ("Beteiligungen") kräver köpmannamässig drift. Här torde fortfarande finnas en möjlighet att använda stiftelseformen för holding-konstruktioner, särskilt som stiftarens inflytande över stiftelsen är praktiskt taget orubbat även efter lagrevisionen. Ekonomiskt verksamma stiftelser skall registreras i handelsregistret, och de får rättskapacitet genom registreringen.
Den mest omdiskuterade formen av juridisk person i Liechtenstein torde vara "anstalt", en konstruktion som inte lär ha sin motsvarighet i något annat land. Lagreglerna om "anstalt" har varit dispositiva, och den juridiska verkligheten lär därför ha kommit att avvika betydligt från lagens förebild. Vid lagrevisionen sades avsikten från början vara att begränsa användningen av "anstalt" till verksamhet av icke-kommersiell karaktär, men denna avsikt blev inte förverkligad. I stället sägs reglerna för "anstalt" ha anpassats till den juridiska verkligheten. Liksom hittills är lagreglerna dispositiva, och varjehanda avvikelser från lagens modell kan alltså fortfarande förekomma. Enligt schweiziska bedömare har ändringen av de speciella reglerna om "anstalt" inte minskat "användbarheten" av detta rättsliga institut.
En "anstalt" skall enligt lagen ha ett eget kapital om minst 30 000 schweiziska francs som inte är uppdelat på andelar. För "anstaltens" förpliktelser svarar bara dess egen förmögenhet. En typisk "anstalt" beskrivs av en liechtensteinsk jurist på följande sätt.
"Anstalten" grundas i regel av en liechtensteinare som "Treuhänder" för en utlänning. Grundaren förvärvar därvid "Gründerrechte" som han i de flesta fall överlåter till uppdragsgivaren. Därigenom blir en person, som formellt inte deltagit vid grundandet, i fortsättningen den som bestämmer över "anstalten". "Grundarrättigheterna" berättigar i regel innehavaren att ändra stadgarna, att utse, avsätta och bevilja ansvarsfrihet åt förvaltningen och ett sådant "kontrollställe" som nämns i fortsättningen, att besluta om fördelning av vinst, att bestämma destinatärer för vinst samt upplösa "anstalten". Grundarrättigheterna, som normalt är i en enda innehavares hand, kan överlåtas och ärvas men inte pantsättas. Sin rättskapacitet får "anstalten" genom registrering i handelsregistret. Där syns normalt bara den "Treuhand" som grundat "anstalten", däremot inte senare innehavare av grundarrättigheterna trots att denne är "anstaltens" ägare och beslutande organ.
"Treuhandschaft" ("trust") kunde tidigare, liksom förhållandet lär vara i andra länder, bildas formlöst men kräver efter revisionen en skriftlig överenskommelse mellan "Treugeber" och "Treuhänder" eller en skriftlig bekräftelse av "Treuhänder" att han åtar sig uppdraget från "Treugeber". "Treuhandschaft" skall enligt huvudregeln registreras eller anmälas till handelsregistret, men från denna huvudregel finns sådana undantag att rättsosäkerheten i denna fråga, som har avgörande betydelse för den externa kontrollen över "Treuhandschaft", är betydande.
"Treuunternehmen" ("business trust") kunde, som tidigare nämnts, hittills bildas inte bara enligt liechtensteinsk utan även enligt valfri utländsk lag. Möjligheterna att välja utländsk lag har tagits bort vid lagrevisionen. Dessutom fastställdes skyldighet att registrera alla "Treuunternehmen" i handelsregistret och föreskrevs att ett "Treuunternehmen" får sin rättskapacitet först genom sådan registrering.
Det schweiziska kravet på lagrevision, såsom det utformades av den schweiziske nationalbankschefen, tog ju syfte på redovisnings-, bokförings- och ansvarsbestämmelserna för de juridiska personerna i Liechtenstein. För att tillmötesgå dessa krav har i lagstiftningen, utöver ändringarna för de enskilda formerna av juridisk person, gjorts en del mera generella ändringar. Sålunda har införts skyldighet att framlägga "årsräkning" eller avge deklaration att en "förmögenhetsuppställning" finns. Vidare har tillkommit regler om ett "kontrollställe". Kravet på förbättring av ansvarsbestämmelserna har man mött
genom att ställa ökade krav på den medlem av styrelsen (eller motsvarande) som skall vara bosatt i Liechtenstein.
Efter lagrevisionen är varje juridisk person, som driver rörelse "på köpmannamässigt sätt" ("nach kaufmännischer Art") eller vars ändamål enligt statuterna medger sådan rörelse, skyldig att ge in en "årsräkning" ("Jahresrechnung" med "Bilanz" och "Erfolgsrechnung") till skatteförvaltningen inom sex månader efter bokföringsårets utgång. Räkningen skall vara försedd med bevis att den granskats av ett "kontrollställe".
För aktiebolag gäller denna redovisningsskyldighet oberoende av rörelse och ändamål. Begreppet företag, som driver rörelse "på köpmannamässigt sätt", har inte definierats positivt men hit anses höra handelsföretag, industriföretag och andra företag som på grund av karaktär och omfattning kräver "köpmannamässig drift och ordnad bokföring". Negativt säger lagen att hit inte hör "i synnerhet" förmögenhetsplacering eller -förvaltning ("Anlage und Verwaltung von Vermögen") eller holdingföretag ("Halten von Beteiligungen oder anderen Rechten"), med mindre ett sådant företags art och omfattning kräver "köpmannamässig drift och ordnad bokföring". Definitionen av företag, som måste presentera en "årsräkning", är alltså synnerligen vag.
En juridisk person, som är registrerad i handelsregistret men inte driver rörelse "på köpmannamässigt sätt" och som enligt ändamålet i sina stadgar inte heller får göra detta, underkastas en deklarationsplikt. Den styrelseledamot som är bosatt i Liechtenstein måste ge in en försäkran till handelsregistret om att den juridiska person han företräder inte drivit rörelse "på köpmannamässigt sätt" och att en uppställning över förmögenheten vid slutet av det gångna räkenskapsåret föreligger. Denna förmögenhetsuppställning behöver inte ges in. Handelsregistret kan emellertid kontrollera deklarationens riktighet, men det är oklart hur långt denna kontroll får och skall gå. Deklarationsplikten har av lagstiftarna tillmätts stor betydelse i fråga om "anstalter", registrerade stiftelser och "Treuunternehmen" som bara sysslar med förmögenhetsplacering eller -förvaltning.
Alla juridiska personer, som driver rörelse "på köpmannamässigt sätt" eller vars ändamål medger sådan rörelse, måste efter lagrevisionen ha ett "kontrollställe" ("Kontrollstelle"). För aktiebolag gäller denna föreskrift genomgående. "Kontrollställets" uppgifter är att granska balansräkningar och inventarier, vinst- och förlusträkningar samt bokföring i övrigt i fråga om ordning och riktighet. I övrigt råder oklarhet om innebörden av redovisningen till "kontrollstället". Detta är inte någon offentlig institution, utan kontrollfunktionen skall utövas av någon auktoriserad advokat, "Rechtsagent", revisor eller "Treuhänder" — även utländska revisorer och revisionsföretag med tillstånd av regeringen kan komma i fråga.
Sedan år 1963 måste minst en medlem av styrelsen för varje juridisk person ("Verwaltungsrat" i aktiebolag, "Anstaltsverwaltung" eller "Verwaltungsrat" i "anstalt", "Stiftungsrat" i stiftelse och "Treuhänderrat" i "Treuunternehmen") ha sitt civilrättsliga hemvist i Liechtenstein. I "Treuhandschaft" måste en "Treuhand" likaledes vara bosatt inom furstendömet. Detta krav uppfylldes ofta genom helt okvalificerade personer, s.k. "Feld-, Wald- eller Wiesenverwaltungsräte" eller "hemmafruar" som fick extraförtjänster på detta sätt. Samtidigt var det kanske en advokat i Liechtenstein som bestämde över allt i företaget. Efter lagrevisionen måste minst en liechtensteinsk med-
lem av styrelsen ha auktorisation som advokat, "Rechtsagent", revisor eller "Treuhänder" eller en av regeringen godkänd köpmannautbildning. Denliechtensteinske styrelsemedlemmen skall svara för att företagets bokföring finns tillgänglig för kontroll, även om den förs i utlandet.
Vid lagrevisionen har slutligen tidigare bestämmelser om tvångsupplösning av juridiska personer preciserats. Regeringen kan nu besluta om tvångsupplösning av juridisk person som skadar landets intresse eller anseende och stör dess förbindelser med andra stater eller internationella organisationer.
Enligt övergångsbestämmelserna är de nya reglerna omedelbart tillämpliga på juridiska personer som grundats efter lagarnas ikraftträdande i juni 1980. Tidigare bestående juridiska personer måste i princip anpassa sig till det nya rättsläget före utgången av år 1983.
Om den sakliga räckvidden av lagrevisionen går meningarna isär. Vid sitt förslag till lagändringarna förklarade Liechtensteins regering att de syftade till att skapa effektiva hinder mot missbruk i fråga om liechtensteinska domicil- och holding-företag så långt det nu är möjligt. Med hänsyn till de juridiska personernas ekonomiska betydelse för landet var dock ingen systemändring avsedd, tillades det lugnande. Lantdagspresidenten förklarade vid behandlingen av lagförslaget att Liechtenstein genom föreskrifterna om kontroll över de juridiska personernas verksamhet i form av årsräkningar och deklarationer jämte reformen av reglerna om "Treuhandschaft" nått en nivå av statlig kontroll som inte står att finna i jämförbara lagstiftningar. Efter detta skulle man inte längre kunna komma med berättigade förebråelser mot Liechtenstein för att bereda plats åt tvivelaktiga etableringar av juridiska personer. Den socialistiske utrikesministern i Schweiz förklarade också vid behandlingen av valutaavtalet i parlamentet att Liechtenstein genom reformen av sin associationsrätt infört "talrika garantier mot missbruk".
Enligt en del jurister i Liechtenstein skulle reformen vara så långtgående att landet måste räkna med en förlust om minst 30 % av de firmor som fanns där. Detta motiverar man närmast med det obligatoriska "kontrollstället" för alla kommersiellt verksamma juridiska personer och deklarationsplikten för alla andra juridiska personer.
Kritiska iakttagare i Schweiz menar däremot att lagrevisionen inte kommer att få någon nämnvärd betydelse. Skyldigheten att presentera en årsräkning och att anlita ett "kontrollställe" faller enligt dem vid en extensiv tolkning av lagtexten bort för alla juridiska personer som begränsar sin verksamhet till kapitalplacering och -förvaltning. Därmed skulle de flesta domicil- och holding-företagen falla utanför dessa bestämmelser. Så länge reglerna om offentlighet för uppgifter i handelsregistret inte ändras, kommer f. ö. de nya reglerna inte heller att verka avskräckande, menar de. Enligt gällande offentlighetsregler i Liechtenstein, som nog stämmer med regler eller praxis i många länder, kan man nämligen inte få insyn i registret utan att göra troligt att man har ett beaktansvärt intresse av uppgifter därifrån. Reglerna om ökade kvalifikationer hos den liechtensteinske styrelseledamoten och om "kontrollställe" förefaller också illusoriska, om man tänker på att det är ett par dussin advokater m. fl. i Liechtenstein som skall vara ansvariga styrelseledamöter och sköta "kontrollstället" för kanske 50 000 juridiska personer. Man frågar sig också hur relationen mellan den ansvarige styrelseledamoten och "kontrollstället" i praktiken blir. Lagrevisionen hindrar inte att ägaren och den verkligt bestämmande i en liechtensteinsk juridisk person behåller sin anony-
mitet. F. ö. har de viktigaste juridiska personernas struktur inte ändrats nämnvärt och, vad som naturligtvis är av särskild betydelse, behandlingen av dem i skattehänseende är också oförändrad. De s.k. domicil- och holdingföretagen behåller sina skatteprivilegier i Liechtenstein.
Som antytts i det föregående, var uppfattningarna om värdet av den liechtensteinska lagrevisionen delade även i schweiziska förbundsförsamlingen. Den motsvarade tydligen ändå schweiziska nationalbankens krav på insynsmöjligheter och ansvarstagande. Den är också ett bevis på liechtensteinsk medvetenhet om den kritik som internationellt riktats mot Liechtensteins associationsrätt och om underlaget för denna kritik.
Sven-Eric Nilsson