Gösta Lind †. F. d. justitierådet Gösta Lind avled den 5 september 1980 vid en ålder av 81 år. Han tog säte som ledamot i Högsta domstolen 1948 och lämnade den med pension 1965. Vägen till Högsta domstolen gick för honom liksom för så många andra över tjänstgöring i hovrätt och skilda uppdrag. Efter tingstjänstgöring började sålunda Gösta Lind i Svea hovrätt 1926 och blev efter adjunktion och assessorsförordnande hovrättsråd 1937. Redan dessförinnan hade han börjat tjänstgöra som revisionssekreterare och blev ordinarie sådan 1939, i vilken befattning han kvarstod till justitierådsutnämningen.
    Under den nu berörda tiden togs Gösta Lind i mycket stor omfattning i anspråk för uppdrag utom domstolsväsendet. Så var han redan 1931 — 1932 särskilt förordnad åklagare i det s. k. Ådalsmålet, hade sedan utredningar inom jordbruksdepartementets område och sysslade med juridiska frågor inom marinen. Under åren 1943— 1948 hade han den krävande uppgiften som vice ordförande i arbetsdomstolen. Härtill kommer att Gösta Lind under skilda perioder hade förordnande att uppehålla justitiekanslersämbetet.
    Det var sålunda en ovanligt mångsidig erfarenhet från skilda arbetsfält inom juridiken Gösta Lind besatt när han trädde in i Högsta domstolen. Denna hans erfarenhet var förenad med ett gediget kunnande och ett mycket gott praktiskt förstånd. Självfallet vägde därför hans inlägg under överläggningarna tungt och det gällde i alldeles särskild grad i frågor med arbetsrättslig anknytning.
    Gösta Linds arbetskapacitet räckte till för mer än arbetet i Högsta domstolen. Så var han under en följd av år ordförande i anstaltsnämnden vid Långholmen. Vid folkomröstningen 1955 om högertrafik var han ordförande i folkomröstningsnämnden.
    Med obruten vitalitet trädde Gösta Lind in i pensionsåldern och flera nya uppgifter kom också att därefter läggas på honom. Så var han på grund av särskilt förordnande under fyra år ordförande på en av lagrådets avdelningar. Såsom tillkallad sakkunnig verkställde han en utredning av frågan om ersättning för vissa obefogade frihetsinskränkningar, vilken låg till grund för lagstiftning 1974. Och alldeles särskilt må framhållas att han under ett tiotal år från 1965 var ordförande i styrelsen för Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) och att han på den uppgiften nedlade ett stort och i hög grad intresserat arbete.
    Det var sålunda ett liv fyllt av verksamhet som ändades genom Gösta Linds bortgång. Utom av arbetsamhet utmärktes Gösta Lind av omtänksamhet och vänlighet. Samarbetet med honom löpte alltid lätt och präglades av trivsel. Vi som hade förmånen att samarbeta med Gösta Lind bevarar i minnet den skicklige domaren och den gode kamraten.

Otto Petrén

 

 

Avskedshyllning/uppvaktning
    Den 29 augusti 1980 avtackades vid en ceremoni i Uppsala tingsrätts lokaler lagmannen i tingsrätten borgmästaren Frey Björlingson, som vid månadens utgång avgick med pension. De närvarande, omkring 150, hälsades välkomna av rådmannen Bo G. Nordström, som tillkännagav att bankerna i Uppsala låtit bekosta målning av den avgående borgmästarens porträtt, vilket utförts av konstnärinnan Carin Adler, Saltsjöbaden. Sedan porträttet avtäckts överlämnade bankdirektören Gunnar Lundh på bankernas vägnar porträttet till Björlingson personligen, vilken i sitt tacktal förklarade att han i sin

Notiser 77tur överlämnade porträttet som gåva till tingsrätten. Härefter hölls anföranden av hovrättspresidenten Sten Rudholm, som erinrade om Björlingsons insatser under en 25 årig tid som domstolschef, varav 14 i Uppsala, av generaldirektör Mats Börjeson, som särskilt uppehöll sig vid Björlingsons intresse för administrativa frågor, av kommunfullmäktiges i Uppsala ordförande Brita Nordlander, chefrådmannen Jan Dufwa, som framförde personalens tack, ordföranden i Uppsala nämndemannaförening Vita Rodling, professor Robert Boman såsom företrädare för juridiska fakulteten, länsåklagaren Axel Morath samt advokaten Peter Nobel för advokatkåren i Uppsala. Ett antal minnesgåvor överlämnades. I sitt tacktal betygade Björlingson hovrätten och domstolsverket sin uppskattning av den förståelse man visat tingsrättens skiftande problem, underströk värdet av de goda relationer som under hans tid präglat tingsrättens förhållanden till kommun, universitetet, åklagare och advokater samt lovordade juristkollegernas, kanslipersonalens och nämndemännens skickliga och intresserade insatser.
 

B.G.N.