Ny schweizisk asyllagstiftning

 

Fr. o.m. år 1981 gäller i Schweiz en ny asyllag med anslutande asylförordning. Den nya lagstiftningen innebär dels formellt en sammanfattning, systematisering och kodifiering av tidigare gällande regler och praxis, dels sakligt en förbättring av flyktingarnas rättsställning.
    Den nya lagstiftningen innebär inte att en flykting tillerkänns subjektiv rätt till asyl i Schweiz. Under förarbetena till den nya lagstiftningen och remissförfarandet diskuterades denna fråga livligt. Även i förbundsförsamlingen (parlamentet) föreslogs att flyktingar under vissa förutsättningar skulle tillerkännas rätt till asyl enligt lagen. Från regeringens sida förklarades att schweiziska förbundsförfattningen i dess nuvarande lydelse inte medger en lagstiftning som ger flyktingarna ett rättsanspråk på asyl. Dessutom menade man från regeringshåll att det är omöjligt, åtminstone för en liten stat som Schweiz, att i lag tillerkänna flyktingar en subjektiv rätt till asyl. En sådan rätt skulle i varje fall behöva förses med en rad reservationer som skulle göra den subjektiva asylrätten mer eller mindre illusorisk och överlämna prövningen åt myndigheternas godtycke.
    Den nya lagen innebär emellertid enligt regeringen att myndigheterna inte kan fritt avgöra om asyl skall beviljas. Tvärtom är myndigheterna skyldiga att bevilja asyl när de lagliga förutsättningarna föreligger. I lagen heter det att Schweiz på ansökan beviljar flyktingar asyl. En flykting har anspråk på att lagens regler om förfarandet följs. På detta sätt kommer den nya lagstiftningen enligt regeringens uppfattning att ge flyktingarna en ställning som i praktiken ligger mycket nära en subjektiv rätt till asyl.
    Enligt asyllagen är en flykting en sådan utlänning som i sitt hemland eller i ett annat land, där han/hon sist bodde, på grund av sin ras, religion, nationalitet eller tillhörighet till bestämd social grupp eller på grund av politiskåskådning är utsatt för allvarliga olägenheter eller har grundad anledning att befara sådana olägenheter. Som allvarliga olägenheter betraktas särskilt risk för liv och lem eller frihet liksom åtgärder som utgör ett olidligt psykiskt tryck. Make/maka till flykting och deras minderåriga barn erkänns likaledes som flyktingar, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta.
    Asyl definieras i lagen som det skydd en utlänning garanteras i Schweiz på grund av hans egenskap av flykting. Det viktigaste momentet är naturligtvis rätten att vistas i Schweiz.
    Lagstiftningen innehåller särskilda regler för sådana flyktingar som först kommer till tredje land. Enligt hittills varande praxis accepterar man i Schweiz som flykting den som passerat tredje land på väg till Schweiz under förutsättning att han/hon kommer mer eller mindre direkt till Schweiz. I praxis har man tidigare satt en tidsgräns om tio dagar, men i den nya lagstiftningen förlängs denna tid till 20 dagar med möjlighet för den handläggande "myndigheten" inom justitie- och polisdepartementet, Bundesamt für Polizeiwesen (i fortsättningen kallad Bundesamt), att medge undantag från denna regel, om den asylsökande gör troligt att han på grund av speciella omständigheter varit tvungen att uppehålla sig längre i tredje land. Annars

 

avslås en asylansökan från den som redan varit i tredje land dit han/hon kan återvända.
    Asylansökan avslås också om den sökande kan resa till tredje land där nära anhöriga eller andra personer lever med vilka han har nära förbindelser. Asylansökan av en utlänning, som befinner sig utanför Schweiz, kan också avslås, om man av annan anledning skäligen kan kräva av honom att han söker asyl i annat land än Schweiz. En flykting, som redan mottagits mera slutgiltigt i ett annat land men sedan kommit till Schweiz enligt schweiziska regler och uppehållit sig där enligt de regler som gäller för utlänningar i allmänhet, kan efter två års vistelse i Schweiz, avbruten av högst sex månaders uppehåll i annat land, få schweizisk asyl.
    Lagen innehåller särskilda bestämmelser om familjesammanföring. Make/maka till en flykting liksom flyktingens minderåriga barn beviljas asyl, om familjen blivit splittrad genom flykten och vill förenas i Schweiz. Om särskilda skäl talar för en återförening i Schweiz, kan även en annan nära anhörig under samma förutsättningar få schweizisk asyl. Därvid skall man ta särskild hänsyn till personer som är handikappade eller av annat skäl är hänvisade till hjälp av en person som lever i Schweiz.
    Lagen innehåller undantag från de allmänna förutsättningarna för asyl. Sålunda heter det att en utlänning inte får asyl, om han på grund av "förkastliga handlingar" är ovärdig asyl eller om han har stört eller riskerat den inre eller yttre säkerheten i Schweiz. Beträffande "förkastliga handlingar" hänvisar man till folkrättslig praxis och anger som exempel personer som brutit mot mänskliga rättigheter. Avvisning av detta skäl lär inte ha förekommit under överskådlig tid.
    Under tider av ökade internationella spänningar eller vid utbrott av beväpnad konflikt förutsätts avvikelser kunna bli nödvändiga från de allmänna förutsättningarna för asyl, även om Schweiz inte deltar i konflikten, men i lagen har sagts att asyl skall beviljas flyktingar så länge detta är möjligt med hänsyn till omständigheterna. Därvid kan det bli fråga om tillfällig asyl i väntan på möjligheter till fortsatt resa för flyktingarna. Dessa undantagsbestämmelser mötte stor tvekan i förbundsförsamlingen, och man införde därför en bestämmelse om skyldighet för regeringen att omedelbart rapportera till förbundsförsamlingen om avvikelser från de allmänna förutsättningarna.
    En flykting, som kommit in i Schweiz legalt eller illegalt och som ansöker om asyl, skall normalt ställa en ansökan om asyl till den behöriga myndigheten hos kantonen (i allmänhet kantonala främlingspolisen) där flyktingen blir utfrågad efter ett schema som utarbetats av Bundesamt. Med stöd av detta "förhörsprotokoll" avgör Bundesamt ärendet. I oklara fall anordnar Bundesamt förhör med den asylsökande personligen. Om han inte har något att erinra, skall förhöret hållas i närvaro av representant för de frivilliga flyktinghjälporganisationernas centralorgan. Om Bundesamt avslår ansökningen, har flyktingen möjlighet att besvära sig först hos justitie- och polisdepartementet, dvs. i praktiken departementschefen, och sedan hos regeringen, varvid ärendet bereds i finansdepartementet och blir föremål för verkligt kollegialbehandling. Besvär lär anföras i mer än hälften av avslagsfallen men lär bifallas endast i ett ytterst ringa antal fall.
    Om en flykting anmäler sig redan vid gränsen och där ansöker om asyl, måste gränsmyndigheten medge inresa, om den resande gör troligt att han är utsatt för omedelbar fara till liv och lem eller till sin frihet av ett sådant skäl

 

som är förutsättning för asyl. Gränsmyndigheten kan inte på egen hand slutgiltigt vägra inresa. Däremot kan gränsmyndigheten medge inresa, ochsedan måste den inresande vända sig till den kantonala myndigheten med ansökan om asyl. Tvivlar gränsmyndigheten på den inresandes uppgifter om att han är flykting, skall gränsmyndigheten i stället för att avvisa den resandegenast leda ansökningen om medgivande till inresa vidare på telefon ellertelex till Bundesamt som avgör inresefrågan. Om man hos Bundesamt finner att den sökande är i en sådan situation i grannstaten som är förutsättning för asyl eller att det finns en möjlighet att han/hon av grannstaten tvingas resa till ett land där han/hon är utsatt för fara, måste Bundesamt enligt lagstiftningen medge inresa. Bundesamt kan vidare medge inresa, om sökanden har nära förbindelser med personer som bor i Schweiz.
    Dessa regler om förfarandet vid gränsen har mindre betydelse under nuvarande förhållanden i grannländerna. Reglerna gäller emellertid också personer som kommer med flyg till Schweiz och vid gränskontrollen uppger sigvara flyktingar. Inreseansökningar där skall alltså behandlas på samma sättsom motsvarande ansökningar vid gränsen. Som grannstat betraktas därvidden stat varifrån flygningen till Schweiz skedde.
    Beslut, som innebär avslag på ansökan om asyl, skall motiveras skriftligen och måste ange de väsentliga moment som utgör stöd för beslutet. Detta skall dessutom vara försett med besvärshänvisning.
    Den som ansökt om asyl har rätt att uppehålla sig i Schweiz, tills förfarandet är avslutat inkl. eventuella besvär. Han/hon kan emellertid avvisas, om fortsatt resa till tredje land är möjlig och skälig. Det gäller särskilt, om sökanden har uppehållit sig där någon tid före inresan i Schweiz eller har nära anhöriga eller andra närstående kontaktpersoner där. Asylsökande får i regel arbeta som anställd, om han behöver arbete för sitt uppehälle. I brist på andra försörjningsmöjligheter är det vistelsekantonen som svarar för flyktingens uppehälle.
    Sedan en flykting beviljats asyl, anses han i förhållande till schweiziska myndigheter som flykting enligt 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning. Han har rätt till arbetstillstånd med rätt att byta anställning och yrke utan hänsyn till arbetsmarknadsläget. Sedan han uppehållit sig minst 5 år i Schweiz, har han normalt anspråk på bosättningstillstånd. Det innebär att han i praktiskt taget alla hänseenden blir jämställd med en schweizisk medborgare, dock inte i fråga om politiska rättigheter.
    Asylrätten kan återkallas under förutsättningar som anges i lagen, bl. a. i vissa fall som avses i 1951 års flyktingkonvention. En sådan återkallelse gäller inte make eller barn. Asylrätten förloras normalt, om en flykting uppehåller sig i ett annat land mer än tre år eller far tillstånd till varaktigt uppehåll där. En flykting, som fått asyl i Schweiz, får utvisas därifrån bara om han sätter landets inre eller yttre säkerhet i fara eller svårt stör den offentliga ordningen. Ingen flykting får annat än under mycket speciella förutsättningar tvingas resa till ett land där han är utsatt för sådana förhållanden som utgör förutsättning för asyl. Mot beslut om återkallande av asyl kan flyktingen besvära sig hos högsta domstolen.
    Asyllagen slår fast att det är schweiziska edsförbundet som svarar för omhändertagandet av flyktingar med asyl i Schweiz. Edsförbundet kan emellertid överföra ansvaret för denna uppgift till erkända enskilda hjälporganisationer eller till kantonerna. De enskilda hjälporganisationerna spelar en myc-

 

ket stor roll för det praktiska genomförandet av den schweiziska flyktingpolitiken och svarar normalt för omhändertagandet av flyktingar även vid större målinriktade aktioner för att föra flyktingar till Schweiz. För denna verksamhet utgår bidrag från edsförbundet med i allmänhet 90 % av kostnaderna. Lagstiftningen ger en legal grund för organisationernas verksamhet på detta område och edsförbundets stöd till denna.
Sven-Eric Nilsson