BERTIL WENNERGREN. I statens tjänst. Tredje omarbetade upplagan. Liber Förlag Stockholm 1981. Jurist- och Samhällsvetareförbundets Förlag AB. 246s.
Bertil Wennergrens välkända och förträffliga I statens tjänst har utkommit i en omarbetad upplaga. Omarbetningen har denna gång varit relativt begränsad.Viktiga nyheter som föranlett förändringar är sekretesslagen samt medbestämmandeavtalen inom den statliga sektorn. 1980 års konflikter på arbetsmarknaden har föranlett vissa tillägg. Vissa nya partier har tillkommit. Så är fallet med ett — mycket välkommet — avsnitt om staten som arbetsgivare, s.44 ff (där man dock gärna hade sett hänvisningar även till prop. 1976/77: 25och 1978/79: 133). Sammanlagt har texten vuxit med knappt 10 sidor.
Alldeles moderniserad har framställningen emellertid ändå inte alltid blivit. Så har det intensiva jämställdhetsarbetet på senare år helt förbigåtts. Ordet "jämställdhet" finns inte vare sig i sakregistret eller i framställningen om antagningsgrunder! I noten 3 på s. 74 hänvisas till och med till jämställdhetsförordningen från 1976. Såväl denna som övriga två i denna not anförda författningar är dock upphävda! (Se numera SFS 1980:540—541 samt —såvitt avser straffade — 5 och 6 §§ förordningen 1979:518 om arbetshandikappade i statligt reglerad anställning m. m. — Ett liknande skönhetsfel finns i not 8 s. 92 och s. 108; 1960 års cirkulär rörande partiellt arbetsföra har ersatts avsagda förordning från 1979.)
Synpunkter? Åtskilligt vore värt att diskutera. Här skall bara pekas på en fråga. På s. 90 f behandlar förf. ändring av anställdas arbetsuppgifter och ställer frågan om arbetstagare kan "få sin arbetssituation totalt förändrad för gott". Förf. ger ett antal hänvisningar som stöd för sitt påstående att staten successivt vidgat sin rätt att omreglera en tjänsts innehåll, senast genom prop.1974: 174. Förf. menar att det "framstår här naturligt att analogivis tillämpa vad som gäller om skyldighet att utöva annan tjänst eller att låta sig förflytta till annan tjänst". Kanske. Men kanske ändå inte! På övriga delar av arbetsmarknaden har utvecklingen den senaste tiden gått i riktning mot att begränsa arbetsgivarens möjligheter att ensidigt besluta om ingripande förändringar, på den privata sektorn främst genom domstolspraxis (särskilt AD 1978 nr 68, 89 och 161) och på den kommunala sektorn genom avtal (§6 ABK/ABT75 jämfört med §6 AB 80). Det synsätt som ligger bakom denna utveckling kan nog inte undgå att sätta sin prägel även på den statliga sektorn.
Önskemål? Framställningen är mycket väl disponerad. Inte desto mindre torde framställningen på s. 81 f om antagningsgrunderna i RF 11:9 böra byggas ut. Särskilt efterlyser man en behandling av hur arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska hänsyn påverkar tillsättningar. Här finns ju redan viss praxis (Förvaltningsrättslig Tidskrift 1979 s. 255). — Kanske har förf. en desillusionerad syn på värdet av de i RF 11:9 fastslagna principerna? Kanske menar förf. att skillnaden mellan staten och den privata sektorn inte är alltför stor? Alltnog, saken vore nog värd en utförligare behandling.
En författnings- och avtalsbilaga avslutar boken. Kanske kunde kungörelsen om tjänstetillsättning m. m. vid armén, marinen och flygvapnet utgå och ersättas av någon för den breda publiken "matnyttigare" författning. Varför inte t. ex. förordningen 1980:540 om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst?!
Andra önskemål? Läsaren njuter av bredden i framställningen. Mången skulle nog bra gärna vilja följa förf. djupare in i den statliga tjänstens labyrinter. Varför inte be förf. att skriva en kommentar till lagen om offentlig anställning (LOA)? Få — om någon — skulle vara bättre skickade att göra detta än Bertil Wennergren. En sådan kommentar skulle fylla ett besvärande tomrum, ett tomrum som den utmärkta I statens tjänst varken kan eller vill fylla.
Reinhold Fahlbeck