Commission Internationale de 1'Etat Civil
Internationella civilståndskommissionen (CIEC) hade sin 33:e generalförsamling i Luxemburg veckan den 7—12 september 1981. I generalförsamlingen deltog delegater från kommissionens 12 medlemsstater (jfr SvJT 1981 s. 573). Vidare var EG, Europarådet, Haagkonferensen för internationell privaträtt och Förenta Nationernas kommissarie för flyktingfrågor representerade genom observatörer.
    Generalförsamlingen öppnades med ett hälsnings- och inledningsanförande av Luxemburgs justitie- och utrikesminister, fru Colette Flesch.
    Under år 1981 skedde byte på generalsekreterarposten i kommissionen. Professorn Spiros Simitis, verksam vid universitetet i Frankfurt am Main, som innehaft tjänsten som generalsekreterare sedan 1967, hade begärt entledigande. Till ny generalsekreterare hade kommissionen utsett den franske professorn J.M. Bischoff från Strasbourg. Förändringen på generalsekreterarposten innebär att sekretariatet överflyttas från Frankfurt till Strasbourg.
    Förhandlingarna inleddes med att de båda generalsekreterarna höll var sitt anförande. Simitis rapporterade om CIEC:s förhållanden under det gångna året och Bischoff talade om kommissionens betydelse för rättsutvecklingen i Europa på person- och familjerättens område samt för den internationella privaträttens utveckling.
    Vid generalförsamlingen behandlades ett förslag till konvention om utfärdande av certifikat rörande skilda familjenamn (certificat de diversité de noms de famille). Förslag härom hade diskuterats redan vid förra årets generalförsamling i München. Nu förelåg ett omarbetat förslag till konvention och till certifikat. Syftet med ett sådant certifikat är att underlätta identifieringen av individer vid flyttning från ett land till ett annat, då lagarna i respektive land medför att vederbörande får olika familjenamn i den ena och den andra staten. Inte ens i Norden finns en enhetlig syn på rätten för en annan stats medborgare att byta namn. Även om byte får ske i ett land, blir det inte alltid giltigt i ett annat. Certifikatet skall då användas för att officiellt intyga att den personsom bär ett namn i det land, som utfärdat intyget, är samma person som i sitt hemland bär ett annat namn. För invandrare finns ofta ett starkt behov av att kunna identifiera sig på detta sätt. För den svenska namnmyndigheten är problemet väl bekant. Kommissionsförslaget genomgicks och godkändes med vissa ändringar särskilt beträffande utformningen av certifikatet.
    Härefter behandlades ett förslag om revision av konvention nr 3 om internationellt utbyte av civilståndsuppgifter. Vidare föredrog den österrikiske namnrättsexperten Dr.Oskar Edelbacher en utredning innefattande jämförelser mellan förekommande uppgifter i formulären till födelse-, vigsel- och dödsfallsregister samt motsvarande bevis i de till kommissionen anslutna staterna. Det beslöts att arbetet på att sprida ökad kännedom i de anslutna länderna om registrens och bevisens innehåll och strävandena tillökad standardisering av dessa handlingar skulle fortsättas.
    Den tyska delegationen presenterade sedan ett förslag till nyredigering av kommissionens "Fiche" nr 10 Vigsel. Delegationens ordförande professor Ferid föredrog en promemoria härom. Nästa generalförsamling kommer att hållas i Haag.
Stig Hiljding