Lagstiftningen i riksdagen våren 1982
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor sombehandlats vid riksmötet 1981/82 under våren 1982. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömtss ärskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 juli 1982. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1982 års samling.

 

Offentlig rätt m. m.
Riksdagen har som vilande antagit ett förslag till lag om ändring i regeringsformen. Ändringen gäller reglerna om stiftande av kyrkolag i övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Enligt förslaget blir huvudregeln att riksdagen ensam stiftar kyrkolag. Kyrkomötet skall dock medverka vid kyrkolagstiftningen i viss utsträckning. Riksdagen får också möjlighet att delegera normgivning i kyrkliga angelägenheter till kyrkomötet. Förslaget innebär vidare att vissa föreskrifter om svenska kyrkan i regeringsformens övergångsbestämmelser upphävs. Ett förslag till följdändring i tryckfrihetsförordningen har också antagits som vilande (KU 1981/82:36, rskr 263).
    Ett annat förslag om ändring i tryckfrihetsförordningen som riksdagen antagit som vilande gäller reglerna om allmänna handlingars offentlighet. Enligt förslaget skall det föreskrivas i tryckfrihetsförordningen att en begäran om att få en avskrift eller kopia av en allmän handling skall behandlas skyndsamt. Vidare lagfästs principen att den som begär att få ta del av en allmänhandling inte skall behöva tala om vem han är eller vilket syfte han har med sin begäran i större utsträckning än som behövs för att myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen lämnas ut. I samma lagstiftningsärende har riksdagen beslutat om ändringar i sekretesslagen. De syftar till att förhindra att myndigheternas ADB-system byggs ut på ett sätt som försvårar tillämpningen av offentlighetsprincipen. I lagen har således föreskrivits att myndigheterna skall beakta offentlighetsprincipen när de använder ADB-tekniken. Också det intresse som enskilda kan ha att själva använda dataterminaler och andra tekniska hjälpmedel för att ta del av allmänna handlingar skall beaktas. Enligt en annan bestämmelse skall allmänheten i princip ha rätt att själv använda myndigheternas terminaler föratt ta del av uppgifter i allmänna handlingar. Vidare har införts krav på att myndigheterna skall tillhandahålla beskrivningar av sina ADB-register (KU1981/82:21, rskr 163, SFS 183).
    Ett annat beslut att som vilande anta ett förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen behandlas under rubriken Straffrätt.
    Riksdagen har beslutat om ändringar i vallagen som — tillsammans med andra åtgärder — syftar till att göra det möjligt att hålla extra val snabbare änf. n. Ändringarna innebär bl. a. att tiden för förtidsröstning vid extra val har förkortats. Poströstning får således ske endast fr. o. m. den sjuttonde dagen före valdagen och röstningen på fartyg far börja tidigast 45 dagar före valda-

 

Björn Edqvist 665gen. Dessa bestämmelser gäller också omval till riksdagen och omval av landstingsledamöter och kommunfullmäktige. I samma lagstiftningsärendehar beslutats om ändringar i lagen om kyrkofullmäktigval och i folkomröstningslagen (SFS 146 ff).
    Även ett annat lagstiftningsärende har gällt vallagstiftningen. Sålunda har politiska partier fått rätt att överklaga riksskatteverkets och länsstyrelsernas beslut om utgången av allmänna val. En motsvarande besvärsrätt har införts för partier och kampanjkommittéer vid folkomröstningar. En annan ändring i lagstiftningen innebär att valnämnderna vid den preliminära rösträkningen hos nämnderna på onsdagen efter valdagen (onsdagsräkningen) skall kontrollera sådana förtidsröster som valförrättarna har underkänt. Vidare har införts förenklingar av reglerna om mandatfördelning och om besvärstid vid kommunala val liksom av reglerna om upphävande av val på grund av valfusk. I dessa delar har ärendet berört vallagen, lagen om kyrkofullmäktigval och folkomröstningslagen.
    I samma ärende har beslutats om en tidsbegränsad lag om försöksverksamhet med brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland. Bakgrunden till beslutet är att Förbundsrepubliken Tyskland har förklarat att man inte längre tillåter att val genomförs hos utlandsmyndigheter i landet. Däremot accepterar man att utländska medborgare deltar i val i sitt hemland genom brevröstning (SFS411 ff).
    Lagen om statligt stöd till politiska partier har ändrats. Ändringarna innebär att stödet räknas upp med ca 15% fr. o.m. den 15 oktober 1982 (SFS 79).
    Riksdagen har beslutat att lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst skall upphöra att gälla vid utgången av år 1982. Därigenom undanröjs den s.k. samvetsklausulen. Beslutet får till följd att de allmänna reglerna om jämställdhet mellan män och kvinnor i bl. a. regeringsformen kommer att gälla också för svenska kyrkans verksamhet. I samma ärende har riksdagen antagiten lag om tillfällig upplåtelse av kyrka. Genom lagen, som ersätter lagen om upplåtande av kyrkorum i vissa fall, får församlingens kyrkoråd ett vidgatinflytande över kyrkorummets användning. I ärendet har också beslutats om en ändring i lagen om jordfästning m. m. De två sist nämnda lagarna träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 376 ff).
    Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen om kyrkliga kostnader. Syftet med ändringarna är att få till stånd ett enhetligt system för ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan genom kyrkofonden. Det nya systemet ersätter både det statliga skatteutjämningssystemet för de kyrkliga kommunerna och den utjämning av vissa lönekostnader som nu sker via kyrkofonden. Följdändringar har skett i lagen om skatteutjämningsbidrag. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 379 f.
    Riksdagen har antagit en lag om Sveriges riksvapen och en lag om Sveriges flagga. Lagarna träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 268 f).
    Den provisoriska lagstiftningen om närradioverksamhet har ersatts med en särskild närradiolag. För prövning av frågor om närradio och för tillsyn av närradioverksamheten skall enligt lagen finnas en närradionämnd. Närradio får inte sändas utan tillstånd av nämnden. Sändningsrätt skall kunna ges till lokala ideella föreningar, svenska kyrkans församlingar och de obligatoriska studerande sammanslutningarna. Föreningarna skall ha bedrivit verksamhet inom sändningsområdet i minst ett år före ansökningsdagen. Tillstånd får ges först efter det att sammanslutningen har anmält vem som har utsetts till

 

666 Björn Edqvistprogramutgivare. Närradio får sändas bara över sådana radiosändare som televerket ställer till förfogande. Det är förbjudet att sända kommersiell reklam i närradion. Det är inte heller tillåtet att sända ett visst program eller programinslag som bekostas med medel som har ställts till sammanslutningens förfogande under förutsättning att programmet eller inslaget sänds. Sammanslutningens programutbud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten. Närradionämnden har getts möjlighet att dra in sändningstillstånd om en sammanslutning har sänt ett program som i en lagakraftägande dom har befunnits innefatta yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio. Också i andra fall kan tillstånd återkallas.
    Riksdagen har också antagit en lag om ansvarighet för närradio som ersätter lagen om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio. Den nya lagen överensstämmer i allt väsentligt med den tidigare lagstiftningen och bygger på samma principer som ansvarsreglerna för pressen och Sveriges Radio. En ändring har också skett i radiolagen (SFS 458 ff).
    Lagstiftningen om taltidningar har ändrats i några avseenden. Genom en ändring i lagen om radiotaltidningar har det blivit tillåtet att återge annonsmaterial ur förlagan. Endast hälften av sändningstiden får dock användas härför och ljudet skall vara förvrängt eller kodat. Vidare har riksdagen antagit en lag om ansvarighet för taltidningar. Den överensstämmer i allt väsentligt med lagen om ansvarighet för radiotaltidningar som samtidigt upphävts men avser också kassettdistribuerade taltidningar. Följdändringar har skett i rättegångsbalken och sekretesslagen (SFS 520 ff).
    Riksdagen har beslutat om ändringar i datalagen. De innebär bl. a. att det nuvarande kravet på tillstånd att föra personregister begränsas till register som innehåller ömtåliga uppgifter, t. ex. om sjukdomar, brott, politisk uppfattning och religiös tro, eller uppgifter som innehåller omdömen om den registrerade. För andra personregister krävs enligt de nya reglerna att den registeransvarige har anmält sig till datainspektionen och att denna på grund av anmälan har utfärdat licens. Den registeransvarige skall vara skyldig att föra en förteckning över sina personregister. I datalagen har också skett ändringar som följer av att riksdagen har godkänt en inom Europarådet framlagd konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling. I ärendet har också beslutats om ändringar i sekretesslagen. Regeln om skyldighet att föra en förteckning över personregister träder i kraft den 1 januari 1983. I övrigt har lagstiftningen trätt i kraft (SFS 446 f).
    Ett förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsskildringar av extrem karaktär har tagits in i lagen om förbud mot spridning av filmer och videogrammed våldsinslag. (Jfr SvJT 1981 s. 637.) Lagstiftningen trädde i kraft den 1 augusti 1982 (SFS 563).
    Verksamheten med s. k. flipperspel och liknande automatspel har lagreglerats. Regleringen har skett i en lag om anordnande av visst automatspel.
    Enligt den nya lagen krävs tillstånd för anordnande i förvärvssyfte av spel på mekanisk eller elektronisk spelautomat som inte ger vinst eller som ger vinst endast i form av frispel på automaten. Fråga om tillstånd prövas av socialnämnden.
    Tillstånd kan förenas med föreskrifter om lägsta ålder för tillträde och om tider när spelverksamheten får bedrivas. Även andra föreskrifter får meddelasför att motverka att verksamheten förorsakar bristande ordning eller bedrivs i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom.

 

Lagstiftningen våren 1982 667    Lagen innehåller vidare bl. a. regler om återkallande av tillstånd och föreläggande av vite samt straffbestämmelser.
    En följdändring har vidtagits i lotteriförordningen (SFS 636 f).
    Riksdagen har antagit en lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Lagen har ersatt en tillfällig lag från april 1980 i samma ämne. Den nya lagen som också är av tillfällig karaktär innebär i allt väsentligt ett bibehållande av det förbud mot spridning av lövbekämpningsmedel över skogsmark som gällde enligt den tidigare tillfälliga förbudslagen (SFS 240).
    I samma lagstiftningsärende har riksdagen antagit en lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark som skall ersätta 1982 års förbudslag. Enligt den antagna lagen är spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, i princip förbjuden. Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet om skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel samt återväxten av skog inte på ett ekonomiskt godtagbart sätt kan tryggas genom röjning med mekaniska metoder. I ärende om undantag från förbudet skall yttrande inhämtas från kommunen och skogsvårdsstyrelsen. Kommunen har rätt att överklaga beslut enligt lagen. Straffet för den som bryter mot förbudet eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av undantag är böter eller fängelse i högst ett år. Den nya lagen träder i kraft den 1 januarl 1983 (SFS 242).
    Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen, innefattande bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). En ändring syftar till att förhindra att prövningen av ansökan att dra fram eller begagna elektrisk ledning föregrips. För detta ändamål har i lagen införts bestämmelser om straffansvar för den som drar fram en koncessionspliktig ledning utan koncession. Vidare har införts förbud mot att bygga större transformator- eller kopplingsstationer innan koncession har beviljats för vissa därtill anslutande ledningar. I lagen har tagits in en föreskrift att en kraftledningsägare är skyldig att ta bort ledningen och vidta andra återställningsarbeten, när koncessionen har upphört eller ledningen dragits fram utan koncession. I samma lagstiftningsärende har också beslutats ändringar i lagen om vissa rörledningar och lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (SFS 486 ff).
    Riksdagen har antagit en lag om upphävande av vissa äldre författningar i anslutning till en allmän genomgång av Svensk författningssamling. Genom lagen har 54 författningar — i den mån de fortfarande gällt — upphävts med verkan fr.o.m. den 1 juli 1982. Den äldsta tillkom år 1749 och den yngsta år 1980. I samma ärende har gjorts en ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter (SFS328 ) .

 

Militärlagstiftning m.m.
I anslutning till att riksdagen fattat beslut om säkerhets- och försvarspolitiken har vidtagits vissa ändringar i värnpliktslagen. Ändringarna gäller utbildningen vid flottan och vid kustartilleriet. I lagen har också begreppet handräckningstjänst bytts ut mot bevaknings- eller depåtjänst.
    Samtidigt har vidtagits ändringar i familjebidragslagen. Ändringarna innebär bl. a. att beloppen för olika bidrag har räknats upp och att villkoren för bostadsbidrag till ensamstående värnpliktig liberaliserats (SFS 469 f).
    Riksdagen har beslutat att en nämnd för vapenfri utbildning skall inrättas. Nämnden skall ta över arbetsmarknadsstyrelsens vapenfriverksamhet. Beslutet har föranlett ändringar i lagen om vapenfri tjänst. Lagändringarna träder ikraft den 1 januari 1983 (SFS 347).

 

668 Björn EdqvistFastighetsrätt
Riksdagen har beslutat åtgärder för att främja övergång från hyresrätt till bostadsrätt. En särskild lag om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt har antagits. Om hyresgästerna i en fastighet har bildat en bostadsrättsförening och gjort en s. k. intresseanmälan hos inskrivningsmyndigheten, är enligt den nya lagen fastighetsägaren när han vill sälja fastigheten skyldig att först erbjuda hyresgästerna att köpa den.
    I samma lagstiftningsärende har beslutats flera ändringar i bostadsrättslagen. De syftar till att stärka hyresgästernas ställning och inflytande vid ombildning till bostadsrätt. Enligt en särskild regel skall hyresgästerna i minst två tredjedelar av de uthyrda lägenheterna ha fattat beslut om fastighetsförvärvet på en föreningsstämma för att en ombildning skall få ske. Hyresgästerna själva beslutar alltså om en övergång från hyresrätt till bostadsrätt. Från regeln undantas i princip bostadsrättsföreningar som är anslutna till en rikskooperativ organisation.
    Vidare har i bostadsrättslagen införts en särskild bestämmelse om att avtal om överlåtelse av bostadsrätt genom köp skall upprättas skriftligen och skrivas under av säljaren och köparen. Avtalet skall innehålla bl. a. uppgift om köpeskillingen. Om köpeskillingen inte är korrekt angiven i avtalet är detta ogiltigt.
    Den berörda lagstiftningen har föranlett ändringar i bl. a. lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, lagen om bostadsdomstol och jordabalken (SFS 352 f).

 

Aktiebolagsrätt
Reglerna i aktiebolagslagen om förbud mot penninglån för förvärv av aktier i det långivande bolaget har ändrats. Ändringen innebär en uppmjukning av låneförbudet på så sätt att sådana lån kan lämnas till anställda i bolaget. Lånets storlek är dock begränsad till högst två basbelopp för varje anställd. Ändringen innebär vidare att innehav eller förvärv av andel i en aktiefond eller i en aktiesparfond som inte är företagsanknuten helt undantas från låneförbudsreglernas tillämpningsområde (SFS 263).
    Aktiebolagslagens regler om kompetensen hos den revisor som varje aktiebolag är skyldig att anlita har ändrats. Ändringen innebär att det skall finnas en kvalificerad revisor, d. v. s. en auktoriserad eller godkänd revisor, i alla aktiebolag. Vidare har bestämmelserna om anmälan av aktieinnehav ändrats så att dessa inte längre skall avse bolagsledningen i börsnoterade bolag. Genom en samtidigt beslutad ändring har bolagsstyrelsen getts möjlighet att delegera sina åligganden vid aktietilldelning till en enskild styrelseledamot. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1983. I aktiebolag som bildats före detta datum inträder kravet på kvalificerad revisor först efter utgången av år 1987 (SFS739).

 

Familjerätt
Riksdagen har antagit en ny namnlag som ersätter 1963 års lag i ämnet.
    En utgångspunkt i den nya lagen är att den enskilde i stor utsträckning skall få bestämma vilket namn han skall ha. Lagen ger vidare uttryck för principen om jämställdhet mellan kvinnor och män liksom för principen att alla barn skall behandlas lika i namnrättsligt hänseende oavsett om föräldrarna är gifta med varandra eller inte.
    I fråga om förvärv av efternamn gäller i huvudsak följande. Ett barn

 

Lagstiftningen våren 1982 669förvärvar vid födelsen föräldrarnas efternamn om dessa har gemensamt namn. Har föräldrarna olika efternamn när barnet föds och har de tidigare ett eller flera gemensamma barn, förvärvar barnet vid födelsen det efternamn som det senast födda syskonet bär. Saknas syskon förvärvar barnet det av föräldrarnas efternamn som anmäls till pastorsämbetet inom tre månader efter födelsen. Görs inte någon sådan anmälan, anses barnet vid födelsen ha förvärvat moderns efternamn.
    Om föräldrarna har olika efternamn och barnet har fått den ena förälderns efternamn finns enligt lagen möjlighet att ge barnet den andra förälderns efternamn som mellannamn.
    I fråga om förvärv av efternamn och mellannamn för adoptivbarn gäller i allt väsentligt likartade regler.
    De som ingår äktenskap kan välja antingen att ha den enes efternamn som gemensamt efternamn eller att behålla var och en sitt efternamn. Valet av efternamn skall anmälas till pastorsämbetet eller till vigselförrättaren senast i samband med vigseln. Har makarna vid äktenskapets ingående behållit sina efternamn kan de senare under äktenskapet få namngemenskap genom att en av dem byter sitt efternamn till den andres.
    En make som har förvärvat den andre makens efternamn får bära ett tidigare efternamn som mellannamn. Har makarna olika efternamn får en av dem bära den andres efternamn som mellannamn, om inte detta har förvärvats på grund av ett tidigare äktenskap.
    Byte av efternamn i övrigt genom en anmälan till pastorsämbetet medges enligt den nya namnlagen i större utsträckning än tidigare. Vid byte av efternamn för barn under 18 år som bär en förälders namn utan att denne är vårdnadshavare krävs dock, liksom tidigare, att föräldern har samtyckt till namnbytet eller att domstol har funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa. Är barnet över 12 år skall barnet lämna sitt samtycke till bytet.
    Byte till ett nybildat efternamn genom en ansökan hos patent- och registreringsverket kan ske även om den som vill byta redan bär ett ovanligt eller annars lämpligt namn. Vidare har införts möjlighet att efter ansökan hos verket byta efternamn till ett efternamn som är bildat på faderns eller moderns förnamn med tillägg av ändelsen son eller dotter. En förutsättning förnamn bytet är dock att det förligger särskilda skäl.
    Beträffande förnamn gäller enligt den nya lagen att ett barns förnamn skall inom tre månader från födelsen anmälas till pastorsämbetet. Den som genom sådan anmälan har förvärvat ett enda förnamn kan senare genom anmälan till pastorsämbetet förvärva ytterligare ett förnamn.
    Den som vid födelsen har fått flera förnamn kan genom anmälan till pastorsämbetet antingen byta ut ett av förnamnen mot ett nytt förnamn eller enbart lägga till ett förnamn eller stryka ett förnamn. Sådan anmälan får bara göras en gång.
    Genom anmälan till pastorsämbetet kan ordningsföljden mellan två eller flera för namn ändras så att tilltalsnamnet kommer först. Även stavningen får ändras genom en sådan anmälan, om inte namnets uttal ändras genom detta.
    Den som invid ett förnamn vill bära ett gårdsnamn som han har anknytning till genom släktskap eller äktenskap och som enligt gammal sedvänja är i bruk som tillnamn kan anmäla gårdsnamnet till pastorsämbetet.
    Den nya namnlagen träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 670).

 

670 Björn EdqvistImmaterialrätt
Skärpta åtgärder mot upphovsrättsintrång har beslutats genom ändringar i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och i lagen om rätt till fotografisk bild. Straffmaximum för intrång i de nämnda rättigheterna har sålunda höjts från fängelse i sex månader till fängelse i två år. Åtal får väckas inte bara när målsäganden har angett brottet till åtal utan också om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Vidare har bl. a. införts bestämmelser om förverkande av hjälpmedel, t. ex. inspelningsutrustning, som har använts för olovlig exemplarframställning (SFS 284 f).

 

Utsökningsrätt
Genom ändringar i skatteregisterlagen har kronofogdemyndigheterna fått möjlighet till terminalåtkomst till vissa uppgifter i det centrala skatteregistret. Detta gäller identifieringsuppgifter om gäldenärer och uppgifter om deras inkomst- och förmögenhetsförhållanden, ägandeförhållanden i fåmansföretag m. m.
    Lagstiftningsärendet har också berört sekretesslagen (SFS 453 f).

 

Straffrätt
Riksdagen har beslutat om ett flertal ändringar i brottsbalken. Ändringarna har gällt såväl reglerna om brott som påföljdssystemet.
    Bestämmelsen om bokföringsbrott har ändrats så att det klart framgår att också en bristfällig förvaring eller vårdslös hantering av räkenskapsmaterial som det föreligger skyldighet att bevara straffbeläggs. Ändringen innebär också att bestämmelsen gäller var och en som är bokföringsskyldig och alltså inte, såsom tidigare, endast gäldenärer. Samtidigt har åtalsreglerna ändrats så att konkurs eller liknande förhållande inte längre utgör villkor för åtalsväckande. Även reglerna om preskriptionstidens beräkning har ändrats. Straffet för bokföringsbrott har vidare skärpts genom att en särskild straffskala för grovt brott införts, omfattande fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
    Genom en samtidigt beslutad ändring i skattebrottslagen har straffet för försvårande av skattekontroll skärpts på motsvarande sätt som beträffande bokföringsbrott.
    I samma lagstiftningsärende har beslutats ändringar i bokföringslagen och jordbruksbokföringslagen så att däri uttryckligen anges att allt räkenskapsmaterial skall bevaras inte bara i ordnat skick utan också på betryggande sätt (SFS150 f).
    För brottet övergrepp i rättssak har beslutats en straffskärpning genom att en särskild straffskala omfattande fängelse i högst fyra år införts för grovt brott (SFS 405).
    Straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken har ändrats i syfte att klargöra att den också skyddar invandrare som grupp. Samtidigt har riksdagen som vilande antagit en ändring i motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen. En annan ändring i brottsbalken som beslutats i sammanhanget innebär att åklagare i vissa fall får väcka åtal för förolämpning när brottet riktas mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. Lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1983 (SFS 271, KU 1981/82: 24, rskr 222).
    Genom en ändring i lagen om straffför vissa trafikbrott har straffbestämmel-

 

Lagstiftningen våren 1982 671serna om rattfylleri och rattonykterhet gjorts tillämpliga även på förare av motordrivna järnvägsfordon och tunnelbanetåg. Ändringar har också skett i lagen om alkoholutandningsprov och körkortslagen (SFS 303 ff).
    Som ett led i samhällets ansträngningar att motverka prostitutionen och den kriminalitet som främjas av den särskilda miljön vid s. k. sexklubbar har reglerna om offentliga pornografiska föreställningar i allmänna ordningsstadgan ändrats (jfr SvJT 1973 s. 643). Genom ändringen har införts ett förbud mot att anordna sådan föreställning. Den som bryter mot förbudet straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Brottsbalkens bestämmelser om ansvar för medverkan är tillämpliga (SFS 344).
    I brottsbalken har införts en ny paragraf, 36 kap. 3a§, med en allmän bestämmelse om värdeförverkande av ekonomiska fördelar som — direkt eller indirekt — har uppkommit hos näringsidkare till följd av ett brott som begåtts i näringsverksamheten. Den nya bestämmelsen är tillämplig på såväl brottsbalkens som specialstraffrättens område. I förhållande till andra förverkandebestämmelser är den subsidiär på så sätt att den är tillämplig i den mån sådana regler inte medför en fullständig indragning av alla vinster som har uppkommit till följd av brottet (SFS 335).
    I lagstiftningsärendet lades fast riktlinjer för s.k. sanktionsavgifter som på särskilda områden skall kunna komplettera den nya förverkande bestämmelsen. Riktlinjerna utgår från den straffrättsliga skuldprincipen även om avgiftsskyldighet förutsätts kunna i särskilda fall bygga på strikt ansvar. I sammanhanget uttalade sig riksdagen vidare för fortsatt utredning av frågan hur ett system med företagsböter kan utformas.
    Reglerna i brottsbalken om villkorlig frigivning har ändrats. Ändringen innebär att den tid som minst skall ha avtjänats i kriminalvårdsanstalt innan sådan frigivning får äga rum har sänkts från tre till två månader.
    I samma lagstiftningsärende har lagen om beräkning av strafftid m. m. ändrats så att ingivande av ansökan om nåd eller om uppskov med avtjänande av fängelsestraff för den som inte är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt inte, såsom tidigare, automatiskt utgör hinder mot verkställighet, om ansökan har kommit in efter den dag då den dömde senast skulle ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt (SFS 363 f).
    I syfte att öka möjligheterna att komma till rätta med narkotikamissbruk och brottslighet från de dömdas sida under anstaltstiden har riksdagen beslutat om ändringar i lagen om kriminalvård i anstalt.
    Några av de beslutade lagändringarna syftar till att öka möjligheterna till särbehandling av vissa särskilt brottsbenägna långtidsdömda. Innebörden är att den som har dömts till fängelse i lägst två år för narkotikabrottslighet i princip skall placeras i sluten riksanstalt, om det med hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats. Dessa långtidsdömda skall företrädesvis placeras på sådana slutna riksanstalter som är särskilt lämpade att tillgodose kraven på hög säkerhet. För sådana intagna som avses gäller också särskilda restriktioner i fråga om permissioner och andra former av vistelse utanför anstalt.
    Beträffande intagna i allmänhet har beslutats skärpta regler om granskning av brev och andra försändelser, skärpningar i kontrollen vad avser telefonsamtal och mottagande av besök samt en bestämmelse som ger möjlighet att ta hand om pengar som de intagna har i strid mot gällande regler. Möjligheterna att företa kroppsvisitation och kroppsbesiktning har utökats.

 

672 Björn Edqvist    I lagen har också införts en bestämmelse om skyldighet för intagen att lämna alkoholutandningsprov för kontroll av om han är påverkad av alkohol. Också bestämmelserna om urinprovskontroll har ändrats.
    I lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och i lagen om vård av missbrukare i vissa fall har införts bestämmelser om ytlig kroppsbesiktning.
    Lagändringarna trädde i kraft den 1 oktober 1982 (SFS 401 ff).

 

Processrätt m. m.
Riksdagen har beslutat om vidgade möjligheter till förundersökningsbegränsningar. Regleringen har upptagits i en ny 4 a § i 23 kap. rättegångsbalken.
    Där anges två särskilda grunder för att lägga ned förundersökning. Den ena gäller s. k. disproportionsfall. Här förutsätts för nedläggning att en fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i något rimligt förhållande till sakens betydelse. Dessutom förutsätts att det kan antas att brottet i fråga inte skulle leda till någon svårare påföljd än böter. — Den andra nedläggningsgrunden avser fall då det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. rättegångsbalken eller om särskild åtalsprövning. En förutsättning för nedläggningsbeslut i dessa fall är att förundersökning inte krävs ur allmän synpunkt.
    Regleringen innebär vidare att förundersökning inte behöver inledas om sådana förutsättningar för nedläggningsbeslut som nu sagts föreligger redan innan förundersökning inletts.
    Lagstiftningsärendet har också berört sekretesslagen (SFS 184 f).
    En bestämmelse om försvarar jäv har förts in i 21 kap. 3§ rättegångsbalken. Bestämmelsen innebär att en person inte får vara försvarare, om han har eller har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och omständigheterna är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga att med nit och omsorg ta tillvara den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning (SFS 201).
    Genom ändringar i rättegångsbalken har tingsrätterna fått större möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro. Tidigare har de endast kunnat döma till böter om den tilltalade inte inställt sig till huvudförhandlingen. Enligt den nya lagstiftningen kan tingsrätterna i den tilltalades utevaro även döma till villkorlig dom, skyddstillsyn eller fängelse i högst tre månader. Fängelse får dock dömas ut endast om den tilltalade uteblivit från ett tidigare rättegångstillfälle (SFS 283).
    Genom en ändring i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar har länsrätterna blivit domföra med en lagfaren domare ensam vid avgörande av mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 2500 kr. Vidare har besvärsbestämmelserna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen ändrats. Sålunda får besvär som har anförts för sent hos allmänna förvaltningsdomstolar och försäkringsdomstolar samt bl. a. förvaltningsmyndigheter tas upp till prövning, om förseningen beror på att besvärshänvisningen har innehållit oriktig uppgift om besvärstid eller besvärsinstans (SFS 331 ff).
    Enligt en ändring i rättshjälpslagen får allmän rättshjälp inte beviljas om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund (s. k. pilotfall), har avgjorts slutligt. Om rättshjälp trots det har beviljats får det beslutas att rättshjälpen skall upphöra. I sådana fall skall kostnaden betalas av staten. Om det

 

Lagstiftningen våren 1982 673föreligger särskilda skäl får dock beslutas att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av den som har haft rättshjälp. Domstolsverket och annan myndighet som regeringen bestämmer får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra. Bestämmelsen om att det kan beslutas att rättshjälp skall upphöra när det föreligger en pilotfallssituation tillämpas även om rättshjälp har beviljats före ikraftträdandet (SFS 299).
    För att minska problemen i tingsrätternas verksamhet när det gäller handläggningen av mål om lagsökning och betalningsföreläggande har vissa ändringar gjorts i lagsökningslagen. Borgenären har fått ett ökat ansvar för de uppgifter som behövs för delgivning, och ansökan kan avvisas om borgenären inte följer ett föreläggande att komplettera ansökningen med de uppgifter som behövs. Enligt den nya lagstiftningen får s. k. spikning användas som delgivningsform även i mål om betalningsföreläggande. I de fall då det föreligger hinder för delgivning har domstolarna fått möjlighet att avvisa ansökningen. Avvisning får också ske i de fall då delgivning inte är utesluten men fortsatta försök bedöms bli särskilt kostsamma och tidskrävande och borgenären inte är villig att själv ombesörja delgivning.
    I fråga om ofullständiga ränteyrkanden har en särskild tolkningsregel införts.
    Rättens skyldighet att självmant pröva sin behörighet har begränsats liksom skyldigheten för ingivare att förete fullmakt. I sistnämnda hänseenden har också handräckningslagen ändrats (SFS 297 f).
    Riksdagen har antagit en lag om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Enligt lagen får tjänstemän vid tullverkets kustbevakning rätt att utöva vissa polisiära befogenheter i samband med övervaknings- och tillsynsuppgifter till sjöss. Följdändringar har skett i brottsbalken och lagen om säkerheten på fartyg. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1983 (SFS 395 ff).

 

Trafikrätt
Till följd av registreringstekniska förbättringar av bilregistret behövs inte längre besiktningsinstrument. En därav föranledd ändring har beslutats i lagen om överlastavgift (SFS 173).
    Genom en ändring i sjömanslagen har föreskrifterna om en särskild åldersgräns för kvinnor som sysselsätts i fartygsarbete slopats (SFS 199).
    Riksdagen har antagit en ny lag omflyttning av fordon i vissa fall samtidigt som tidigare lag i ämnet upphävts. I den tidigare lagen reglerades dels i vilka situationer beslut om flyttning av fordon fick meddelas, dels vilken myndighet som ägde meddela och verkställa flyttningsbeslut, dels vilka rättsliga konsekvenser ett flyttningsbeslut förde med sig. Den nya lagen innehåller främst den ändringen i förhållande till tidigare ordning att bestämmelser som reglerar när ett fordon får flyttas och vilka myndigheter som äger meddela och verkställa flyttningsbeslut inte längre upptas i lag utan meddelas av regeringen i förordning (SFS 129).
    Ändringar har beslutats i lagen om bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer och i lagen om säkerheten på fartyg. Syftet med ändringarna är att göra det möjligt för sjöfartsverket att fastställa avgifter förbl. a. tillstånd att bedriva kust- eller insjöfart med utländska fartyg och behörighetsbevis för befäl (SFS 166 f).
    Inför ikraftträdandet den 18 juli 1982 av den av Sverige ratificerade 1969 års internationella skeppsmätningskonvention har beslutats redaktionella

 

43-23-169 SvJuris

 

674 Björn Edqviständringar i bl. a. de regler för angivande av ett fartygs dräktighet som finns i lagstiftningen. Ändringarna berör bl. a. sjölagen, lagen om säkerheten på fartyg och sjöarbetstidslagen (SFS 252 ff).
    I yrkestrafiklagen och lagen om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik har beslutats ändringar som berör bl. a. reglerna om ekonomisk lämplighetsprövning och taxor (SFS 308 f).
    Reglerna i mönstringsförordningen om påmönstringsförbud och varning för misskötsamma sjömän har upphävts. Som en följd härav har sjömansnämnden, som handlade dessa frågor, avvecklats. Härmed sammanhängande ändringar har vidtagits i sjölagen. I samma lagstiftningsärenden har beslutats vissa ändringar i sjömanslagen i fråga om fartygsnämnderna (SFS 340 fl).
    Riksdagen har antagit en lag om transport av farligt gods. Lagen gäller samtliga transportslag och alla de varuslag som anses farliga i transportsammanhang. S. k. sjöbulktransporter omfattas dock inte av lagen. Lagen är uteslutande inriktad på de risker som är förenade med själva transporten av farligt gods. På grund av bl. a. den omfattande och detaljrika reglering på området som krävs är lagen utformad som en ramlag, som bemyndigar regeringen eller de myndigheter som regeringen bestämmer att meddela huvudparten av föreskrifterna på området. Följdändringar har beslutats i bl. a. lagen om hälso och miljöfarliga varor och lagen om explosiva och brandfarliga varor. Lagstiftningenträder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 821 ff).

 

Socialrätt
Riksdagen har antagit en hälso- och sjukvårdslag som skall ersätta den nuvarande sjukvårdslagen. Den nya lagen är en målinriktad ramlag för hela hälso- och sjukvården. Lagen ger stort utrymme för sjukvårdshuvudmännen att utforma vården efter lokala och regionala behov och förutsättningar. Samtidigt syftar flera bestämmelser i lagen till att stärka patienternas ställning inom hälso och sjukvården.
    Som övergripande mål för hälso- och sjukvården uppställs i lagen en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
    Genom den nya lagen ges landstingskommunerna ett vidgat ansvar för befolkningens hälsa. De skall erbjuda en god hälso- och sjukvård och även i övrigt verka för en god hälsa hos befolkningen.
    I begreppet hälso- och sjukvård ingår enligt den definition som ges i lagen även förebyggande åtgärder.
    Ett antal krav på landstingskommunernas hälso- och sjukvård ställs upp. Den skall vara av god kvalitet och tillgodose patienternas behov av trygghet i vården och behandlingen, vara lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.
    Patienterna skall upplysas om hälsotillståndet och de behandlingsmetoder som finns. Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
    Som ett led i landstingskommunernas vidgade ansvar åläggs dessa vidare att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens behov av vård. Planeringen skall även avse den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstingskommunen. Planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall ske i samverkan med samhällsorgan, organisationer och enskilda.

 

Lagstiftningen våren 1982 675    Regleringen av den organisatoriska uppbyggnaden av landstingskommunernas hälso- och sjukvård begränsas. Regler om en politiskt vald styrelse, benämnd hälso- och sjukvårdsnämnd, behålls dock. Möjligheter skall finnas att under denna nämnd inrätta förtroendemannaorgan.
    Regler om medicinskt ledningsansvar för vissa läkare behålls. Möjligheter införs för socialstyrelsen att ge dispens från bestämmelserna härom.
    Tillsynen över landstingskommunernas hälso- och sjukvård skall även i fortsättningen ligga på socialstyrelsen.
    I samma ärende har riksdagen beslutat om en lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m. m. Vidare har beslutats om ändringar i lagen om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården.
    Vissa följdändringar har skett i lagen om kastrering, stadgan om enskilda vårdhem, transplantationslagen och lagen om behörighet att utöva läkaryrket. I den sistnämnda lagen har också gjorts ett förtydligande av innebörd att endast den som har svensk legitimation skall vara behörig att yrkesmässigt bedriva enskild läkarverksamhet. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 763 ff).
    Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. De berör huvudsakligen intagningsförfarandet och utskrivningsnämndernas verksamhet. Bl. a. har kravet på en särskild ansökan om intagning på sjukhus tagits bort. I stället skall vårdintyget tjänstgöra som enda intagningshandling. Samtidigt har bl. a. behörighetskraven för intygsutfärdande läkare skärpts. Vidare har bestämmelser införts om att vårdintyg endast får utfärdas i omedelbar anslutning till personlig undersökning av den intyget avser och om att undersökning för vårdintyg bara får genomföras om det finns skälig anledning till det.
    En ändring har vidare skett i reglerna om s.k. tvåläkarprövning. Den innebär att vårdintyg som har utfärdats av läkare vid den klinik där intagningskall ske skall godtas för intagning om patienten redan är intagen på sjukhuset enligt sjukvårdslagen och det skulle uppstå betydande olägenhet att anlita annan läkare. Om en läkare vid kliniken utfärdat vårdintyget skall emellertid intagningen prövas av utskrivningsnämnden.
    Nya regler har införts om återkommande prövning av vårdbehovet. Har någon vårdats på sjukhus enligt lagen under tre månader efter intagningen utan att vården har kunnat avslutas skall således anmälan ske till utskrivningsnämnden. Efter utgången av tremånadstiden skall motsvarande anmälan ske var sjätte månad så länge patienten vårdas på sjukhuset.
    I lagen har vidare införts en regel om patienters rätt till upplysning om möjligheter att överklaga beslut om inskrivning m. m.
    När det gäller häktade som av domstol överlämnats till sluten psykiatrisk vård har öppnats möjlighet att påbörja vården även om domen inte vunnit laga kraft.
    En följdändring har skett i lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 782 f).
    Riksdagen har godkänt en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om godkännande av vissa yrkesgrupper för verksamhet inom hälso- och sjukvården och veterinärväsendet. I anslutning härtill har riksdagen antagit en lag med bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om legitimation eller annan behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning. Avsikten är att samtliga bestämmelser som gäller rätten för hälso- och

 

676 Björn Edqvistsjukvårdspersonal med utländsk utbildning att här i landet utöva sådana yrken inom hälso- och sjukvården för vilka det gäller särskilda behörighetsregler skall föras samman i en förordning. Följdändringar har beslutats i lagen om behörighet att utöva läkaryrket, lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket och lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m. m. Bemyndigandelagen och den sistnämnda lagen har trätt i kraft. Övriga lagar träder i kraft den dagregeringen bestämmer (SFS 175 ff).
    Rätten att prova ut och tillhandahålla kontaktlinser har begränsats till personer med särskild kompetens för sådan verksamhet. Detta har skett genom en ändring i lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, den s. k. kvacksalverilagen (SFS 179).
    I syfte att förbättra försäkringsdomstolarnas arbetsläge har företagits ändringar i en rad lagar på socialförsäkringsområdet. Lagen om allmän försäkring har ändrats så att försäkringskassorna fått ökade möjligheter att ompröva sina beslut. Försäkringskassan är vid sin omprövning inte såsom hittills bunden av den försäkrades yrkande utan kan också delvis bifalla besvärstalan.
    Genom ändringar i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om socialavgifter och i lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring har besvärsprövningen i mål om arbetsgivaravgifter m. m. överflyttats från försäkringsdomstol till allmän förvaltningsdomstol.
    Domförhetsreglerna för försäkringsrätterna har ändrats genom en ändring i lagen om försäkringsdomstolar. Den innebär att rätten är domför med endast en domare vid avgöranden som inte innebär att målet prövas i sak och vid avgöranden av mål där värdet av den förmån som är under prövning i rätten understiger 2 500 kr.
    Slutligen har införts en begränsning i rätten att fullfölja talan till försäkringsöverdomstolen. Enligt en ändring i förvaltningsprocesslagen krävs prövningstillstånd vid sådan talan. Reglerna om prövningstillstånd medger dock att talan fullföljs i större utsträckning än beträffande talan i högsta domstolen eller regeringsrätten. Sålunda skall försäkringsöverdomstolen meddela prövningstillstånd också om det finns anledning att ändra det beslutförsäkringsrätten kommit till, s. k. ändringsdispens (SFS 120 ff).
    Vissa ändringar har beslutats i studiestödslagen. Bl. a. har studiemedelsbeloppet höjts och utgår med 142% av basbeloppet för läsår om nio månader. I syfte att åstadkomma besparingar på området har den generella rätten till studiemedel minskats från 16 till 12 terminer. I lagen har införts nya regler om begränsningar i rätten till studiemedel för den som inte har skött sina återbetalningar eller underlåtit att återbetala återkrävda studiemedel. Vidare har införts regler om aviseringsavgift. Reglerna om aviseringsavgift träder ikraft den 1 januari 1983. Övriga lagändringar har trätt i kraft (SFS 266).
    Reglerna i lagen om allmän försäkring om vårdbidrag till föräldrar med handikappade barn har ändrats. Bl. a. skall en del av vårdbidraget kunna utgöra merkostnadsersättning för de särskilda kostnader som handikappet medför för familjen. Enligt en samtidigt beslutad ändring i kommunalskattelagen är merkostnadsersättningen skattefri. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 778 f).
    Genom en ändring i lagen om pensionstillskott har villkoren för pensionärer som saknar eller har låg tilläggspension förbättrats på så sätt att ett nytt pensionstillskott om två procent av basbeloppet införts. Vidare har genom en ändring i lagen om allmän försäkring handikappersättningens olika nivåer höjts (SFS 230 f).

 

Lagstiftningen våren 1982 677    Riksdagen har beslutat om ändringar i reglerna om rätt till sjukpenning m. m. Ändringarna berör bl. a. lagen om allmän försäkring och innebär i huvudsak att sjukpenning inte utgår för de tre första dagarna vid varje sjukdomsfall (insjuknandedag och två karensdagar). Vidare innebär ändringarna att ersättningsnivån sänks från 90% till 87% av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 90 sjukdagarna i varje period. För inkomstdelar mellan 5,5 och 7,5 basbelopp sänks ersättningsnivån under hela sjukperioden till 60%. De ändrade reglerna om ersättningsnivån gäller även för bl. a. havandeskapspenning och för arbetsskadeförsäkringen under samordningstiden (90 dagar). I samma lagstiftningsärende har genom en ändring i lagen om socialavgifter arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts med 1,5 % till 9 % samtidigt som folkpensionsavgiften höjts med 1,5 % till 9,95 %. De nya reglerna om sjukpenning m. m. träder i huvudsak i kraft den 1 januari 1983 (SFS 368 f).
    Vissa ändringar har beslutats i fråga om förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet för den som vistas utomlands. Syftet med ändringarna, som berört bl. a. lagen om allmän försäkring, är bl. a. att minska antalet fall där socialförsäkring gäller i såväl Sverige som sysselsättningslandet och där socialavgifter dubbeldebiteras. I detta syfte har bosättningsbegreppet på socialförsäkringsområdet preciserats så att en bosättning här i landet — och därmed försäkringen — anses bestå bara om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Ändringarna innebär vidare att i underlaget för den sjukpenninggrundande inkomsten inte ingår ersättning från utländsk arbetsgivare för arbete som har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket.
    Genom i samma lagstiftningsärende beslutade ändringar i lagen om allmänna barnbidrag och lagen om bidragsförskott har införts en skyldighet för myndigheter m. fl. att på begäran lämna vissa uppgifter till försäkringskassan om förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av dessa lagar.
    Här berörda lagändringar har i huvudsak trätt i kraft den 1 juli 1982 (SFS529 ff).
    Som ett medel i regionalpolitiken har riksdagen beslutat om en differentiering av arbetsgivaravgiften och antagit en lag om nedsättning av socialavgifter.ärendet har också beslutats om en ändring i lagen om socialavgifter (SFS 424,695).

 

Arbetsrätt
Riksdagen har antagit en ny lag om anställningsskydd. I många väsentliga hänseenden överensstämmer den nya lagen med den gamla. Sammantagna är förändringarna dock många och flera av dem är betydelsefulla. Genom den nya lagen har öppnats möjlighet till provanställning och visstidsanställning vid tillfällig arbetsanhopning. Vidare har införts möjlighet till tidsbegränsad anställning dels vid feriearbete, dels för arbetstagare i pensionsåldern. I samtliga fall skall andra regler kunna bestämmas genom kollektivavtal. Om en tidsbegränsad anställning sker — oavsett vilken form av anställning det är fråga om — skall arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal underrätta de lokala fackliga organisationerna om anställningen. Härutöver ges anvisningar om när avtal om tidsbegränsade anställningar i övrigt får ingås.
    Ingen förändring har gjorts i den grundläggande regeln att det skall finnas saklig grund för att skilja en arbetstagare från anställningen. Liksom hittills anförtros det åt rättstillämpningen att genom ställningstaganden i konkreta fall ge innehåll åt begreppet saklig grund för uppsägning. I ärendet har dock

 

678 Björn Edqvistgjorts vissa vägledande uttalanden om onykterhet i tjänsten, brottsliga förfaranden och om samarbetssvårigheter.
    De fackliga organisationernas rätt till s. k. allmänt skadestånd för egen del har slopats i de fall då skadestånd utgår till en arbetstagare som har blivit oriktigt uppsagd eller avskedad. Om ett kollektivavtal innehåller regler om anställningsskydd kan dock en arbetsgivare i ett sådant fall liksom tidigare bli skyldig att utge skadestånd till den fackliga organisationen. Någon förändring har inte heller skett i den fackliga organisationens rätt till skadestånd när en arbetsgivare åsidosätter sina i lagen fastställda förpliktelser mot organisationen.
    Förhandlingsreglerna i 11 —14§§ medbestämmandelagen har gjorts tillämpliga vid permitteringar och uppsägningar på grund av arbetsbrist. Äldre regler om varsel till den lokala fackliga organisationen och dennas rätt till överläggningar om den tilltänkta åtgärden har avskaffats för sådana fall men behållits vid uppsägning på grund av en arbetstagares personliga förhållanden och vid avskedanden.
    I lagen om offentlig anställning har skett ändringar som bl. a. följer av den nya lagen om anställningsskydd. I ärendet har också beslutats om ändringar i ett stort antal andra lagar (SFS 80 ff, 100 ff).
    Riksdagen har antagit en ny arbetstidslag som skall ersätta 1970 års allmänna arbetstidslag och reglerna i 4 kap. arbetsmiljölagen om arbetstidens förläggning.
    I lagen ingår, i stort sett oförändrade, tidigare gällande bestämmelser om ordinarie arbetstid, jourtid, nattvila, veckovila, raster och pauser. Övertidsreglerna har däremot ändrats i väsentliga hänseenden. I den delen innebärden nya lagen att man vid beräkning av övertid skall likställa ledighet från arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid med fullgjord ordinarie arbetstid resp. jourtid. De särskilda bestämmelserna om förberedelse- och avslutningsövertid har avskaffats. Vidare har gränsen för allmän övertid höjts från 150 timmar till 200 timmar per kalenderår.
    Lagen innehåller nya bestämmelser som begränsar mertiden, dvs den arbetstid som vid deltidsanställning överstiger arbetstagarens normala arbetstid och jourtid. Arbetsgivarna har ålagts skyldighet att i rimlig tid lämna arbetstagarna besked om arbetstidens förläggning.
    En ytterligare nyhet är att det har införts möjlighet att träffa lokala kollektivavtal om avvikelse från reglerna om övertid, mertid och nattvila underhögst en månad, räknat från dagen för avtalets ingående.
    Den nya lagen innebär dessutom en omläggning av den ordning som hittills tillämpats vid myndigheternas handläggning av dispenser m.m. i arbetstidsärenden. För att en dispensfråga skall kunna tas upp av myndigheten krävs således att parterna först har försökt utnyttja de möjligheter som finns att göra avvikelse från lagen genom kollektivavtal. Förfarandet med anmälan till arbetarskyddsstyrelsen i ärenden om nödfallsövertid har ersatts av underrättelser till den lokala fackliga organisationen.
    Slutligen innebär den nya lagstiftningen ändringar i sanktionssystemet. Som en nyhet har vid sidan av straffbestämmelserna införts en bestämmelse om sanktionsavgift som påföljd för arbetsgivare som bryter mot lagreglerna om övertid (övertidsavgift). Ärenden om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan av åklagare. Följdändringar har skett i arbetsmiljölagen, lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete och lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1983 (SFS 673 ff).

 

Lagstiftningen våren 1982 679    Lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd har ändrats. Den högsta dagpenning som berättigar till statsbidrag har höjts till 230 kr. och den lägsta har fastställts till 90 kr. En erkänd arbetslöshetskassa kan därutöver, med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande, på egen bekostnad utge dagpenning. Indelningen i dagpenningklasser har slopats.
    I syfte bl. a. att stimulera arbetslösa att så snart som möjligt anmäla sig hos arbetsförmedlingen har reglerna om avstängning ändrats.
    Ändringarna innebär vidare bl. a. att fondkravet för arbetslöshetskassorna har sänkts och att det kontanta arbetsmarknadsstödet har höjts till 80 kr. per dag för den som fyllt 20 år (SFS 432 f).

 

Bank- och valutarätt
Valutaregleringen har fått fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1983 genom en av riksdagen antagen lag om tillämpning av valutalagen (SFS 295).
    Vissa ändringar har beslutats i lagen för Sveriges riksbank. Härigenom har riksbankens skyldighet att ta emot värdepapper till förvar upphört att gälla. Ändringen innebär också att riksbanken getts möjlighet att lämna svenskt bankaktiebolag lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse (SFS 665).
    Lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar har ändrats. Härigenom har grundfonden för stadshypotekskassan höjts från 8,5 miljarder kr. till 10,5 miljarder kr. Vidare har stadshypoteksföreningarnas möjlighet att lämna lån inom den kommunala sektorn utvidgats bl. a. så att lån nu får ges även till landstingskommuner, församlingar och kyrkliga samfälligheter (SFS 133).

 

Övrig näringsrätt
Reglerna om omprövning av befintliga tillstånd att försälja alkoholdrycker i lagen om handel med drycker har ändrats. Ändringarna innebär bl. a. att ett redan givet tillstånd kan återkallas då tillståndshavaren inte längre kan anses lämplig att bedriva försäljning av alkoholdrycker. Samtidigt har kronofogdemyndigheterna ålagts att underrätta tillståndsmyndigheten när den som har serveringstillstånd försummat att betala skatter eller sociala avgifter (SFS289).
    En lag om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium har antagits av riksdagen. Lagen som trätt i kraft den 1 juli 1982 innehåller regler om inrättande och drivande av ett pantsystem på området. Samtidigt har lagen om avgift på vissa dryckesförpackningar ändrats. Ändringen innebär att förpackningsavgiften på öl- och läskedrycksförpackningar slopas i syfte att bryggerinäringen skall engagera sig i uppbyggnaden av det nya pantsystemet för aluminiumburkar. Ändringen träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS349 f).
    Riksdagen har antagit en lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel m. m. Genom den nya lagen, som träder i kraft den 1 januari 1983, upphävs 1949 års kungörelse angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel.
    Den nya regleringen, som bygger på 1949 års kungörelse och de riktlinjer för prövning av tillstånd till export av krigsmateriel som beslutades av riksdagen år 1971, innebär en skärpning av nuvarande ordning. Bl. a. läggs militärtinriktad utbildning och försäljning av tillverkningsrättigheter under regeringens tillståndsprövning (SFS 513).
    Riksdagen har antagit en konkurrenslag som den 1 januari 1983 ersätter 1953

 

680 Björn Edqvistårs lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet.
    Den nuvarande lagens straffsanktionerade förbud mot s. k. bruttoprissättning och mot anbudskarteller effektiviseras och straffen skärps i den nya lagen.
    Genom den nya lagen införs ett system för kontroll av företagsförvärv (fusionskontroll). Sådana förvärv skall kunna förbjudas när de ger förvärvaren en dominerande ställning på marknaden eller förstärker en redan dominerande ställning. En förutsättning är att marknadsdominansen ger skadlig verkan. Marknadsdomstolen kan efter förhandling förbjuda förvärvet. För att bli gällande mot förvärvaren skall sådant förbud fastställas av regeringen.
    Den nya konkurrenslagen innebär vidare att systemet gjorts effektivare,bl. a. genom att marknadsdomstolen ges möjlighet att meddela interimistiska beslut om förbud. Till skillnad mot vad som f. n. gäller omfattar den nya lagen också fast egendom.
    I lagstiftningsärendet har beslutats följdändringar i bl. a. lagen om marknadsdomstol m. m. Den lagen har också ändrats så att marknadsdomstolen skall kunna meddela mellandom i konkurrensärenden (SFS 729, 731 ff).
    Riksdagen har beslutat ny lagstiftning om utländska förvärv av svenska företag m. m. Den nya regleringen upptas i två lagar, lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m. och lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m. De nya lagarna träder i kraft den 1 januari 1983 och ersätter då 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. och 1968 års lag om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Följdändringar har gjorts i ett stort antal lagar.
    Den nya lagstiftningen överensstämmer i stor utsträckning med gällande rätt. Liksom f. n. krävs det i princip tillstånd av regeringen, om ett utländskt rättssubjekt eller vissa svenska rättssubjekt vill förvärva fast egendom i Sverige. Tillstånd krävs också, under vissa förutsättningar, när sådana rättssubjekt vill förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet liksom vid slutande av avtal om svenskt handelsbolag.
    En nyhet är att tillståndskravet gäller aktier i alla svenska aktiebolag, oavsett om bolaget har ett s. k. utlänningsförbehåll i sin bolagsordning eller ej. Vidare blir även svenska stiftelsers förvärv i princip underkastade kontroll.
    När det gäller förutsättningen för att tillstånd skall meddelas till aktieförvärv m.m. behålls nuvarande princip. Tillstånd skall alltså ges, om det inte skulle strida mot något väsentligt allmänt intresse. Härvid kan tillståndsmyndigheten ta hänsyn till förhållandena såväl på förvärvarens sida som beträffande det företag som avses med förvärvet (SFS 617 ff).
    Vissa ändringar har beslutats i lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och i lagen om tillfällig handel. Ändringarna föranleds av att ärenden om näringstillstånd för utlänning och utländskt företag skall prövas i första instans av länsstyrelsen i stället för av kommerskollegium och att ärenden om s. k. filialtillstånd skall kunna prövas av kommerskollegium istället för av regeringen (SFS 512, 514 f).
    En ny lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser har trätt i stället för 1976 års lag om styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser, vilken upphörde att gälla med utgången av juni 1982.
    Enligt den nya lagen begränsas den samhälleliga styrelserepresentationen

 

Lagstiftningen våren 1982 681till allmännyttiga stiftelser som har mer än 5 milj. kr. i tillgångar. Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av statlig styrelserepresentation. Lagen gäller till utgången av juni 1985 (SFS 315).
    Vissa ändringar har vidtagits i gruvlagen och i lagen om vissa mineralfyndigheter.En del av ändringarna har samband med organisatoriska förändringar på området. Vidare har gjorts några sakliga ändringar, bl. a. beträffande markägares utnyttjande av torvfyndighet (SFS 483 f).
    I syfte att ge små och medelstora företag ökade möjligheter att anskaffa riskvilligt kapital har vidtagits ändringar i aktiefondslagen och i lagen om aktiesparfonder. Ändringarna innebär i huvudsak att aktiefonds och aktiesparfondsmedel intill tio procent av fondens tillgångar får placeras i aktier och andra slags värdepapper som ges ut av icke börsnoterade företag. Ändringar avsedda att underlätta handeln med sådana värdepapper har gjorts i fondkommissionslagen och lagen om Stockholms fondbörs (SFS 544 ff).
    Riksdagen har antagit en ny försäkringsrörelselag som fr. o. m. den 1 januari 1983 ersätter 1948 års lag om försäkringsrörelse. Den nya lagen utgör i huvudsak en lagteknisk anpassning till 1975 års aktiebolagslag och 1976 års bokföringslag. Betydelsefulla ändringar har skett bl. a. i fråga om redovisningsreglerna och i fråga om utformningen av koncernbegreppet på försäkringsområdet. I sistnämnda hänseende gäller f. n. att koncernförhållande kan föreligga bara mellan svenska försäkringsbolag. Med den nya lagen vidgas begreppet så att också allmänna aktiebolag, ekonomiska föreningar, utländska försäkringsbolag och andra svenska eller utländska företag kan vara dotterföretag till ett försäkringsbolag.
    Lagstiftningsärendet berör också den organisatoriska uppbyggnaden av konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena. Den nya ordningen härvidlag innebär bl. a. att bankinspektionen skall handha granskningen av de avtalsvillkor som tillämpas av banker, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut, fondbolag, fondkommissionsbolag och finansbolag liksom tillsynen över dessa företags marknadsföring. Försäkringsinspektionen skall handha motsvarande uppgifter beträffande försäkringsbolagen.
    Följdändringar har vidtagits i ett stort antal lagar (SFS 713 ff, 730).
    I anslutning till att riksdagen fattat beslut om inriktningen av fortsatta statliga åtgärder på tekoområdet har antagits en lag om ursprungsmärkning av kläder. Genom den lagen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om obligatorisk ursprungsmärkning av kläder som tillhandahålls yrkesmässigt.
    Lagen träder i kraft den 1 juli 1983 (SFS 736).
    Enligt en ändring i lagen om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja handläggs ärenden enligt lagen inte längre av statens industriverk utan av sjöfartsverket (SFS 277).

 

Skollagstiftning
I högskolelagen har införts en bestämmelse om att riksdagen kan bestämma att till viss grundläggande högskoleutbildning får antas sökande endast under förutsättning att de inte har uppnått viss levnadsålder när utbildningen börjar. Genom en annan ändring i lagen har regeringen bemyndigats att utfärda föreskrifter om tillfällig avstängning av studerande som har antagits till utbildning inom högskolan (SFS 389).
    Vissa mindre ändringar har beslutats i skollagen. Bl. a. har lagens besvärsbestämmelser ändrats mot bakgrund av ett tidigare riksdagsbeslut om förenk-

 

682 Lagstiftningen våren 1982lad instansordning för besvär över beslut av skolmyndighet. Vidare har i lagen förts in bestämmelser om undervisning i sådana hem för vård eller boende inom socialtjänsten som till sin art motsvarar de tidigare ungdomsvårdsskolorna. I lagen har också gjorts vissa terminologiska förändringar för att få till stånd överensstämmelse mellan lagen och den nya läroplanen för grundskolan (SFS 598).
    Som ett led i samhällets åtgärder mot ungdomsarbetslösheten har ansvaret för de särskilda ungdomsplatserna flyttats över från arbetsmarknadsverket till skolan. Beslutet har föranlett ändringar i skollagen (SFS 455).

 

Övrigt
I syfte att förhindra att kvinnlig omskärelse företas har riksdagen beslutat om en lag med förbud mot omskärelse av kvinnor. Lagen har utformats som ett fristående komplement till brottsbalkens regler om misshandel med samma strafflatituder som gäller för de olika graderna av misshandel (SFS 316).
Björn Edqvist1

 

1 Vid utarbetandet av denna redogörelse har medverkat hovrättsassessorerna Olof Egerstedt och Anna-Karin Lundin.