JAN HELLNER. Speciell avtalsrätt I. Köprätt. Sthlm 1982. Stiftelsen Juristförlaget vid Stockholms Universitet. 301 s.

 

Speciell avtalsrätt I, Köprätt, bygger i huvudsak på samme författares lärobok Köprätt, vars sista upplaga utkom 1974. I den nya läroboken har konsumenträtten fått ett större utrymme och sakrättsliga frågor i samband med köp behandlas mycket mer utförligt — detta av hänsyn till studieordningen i den nya juristutbildningen.
    Det behöver knappast sägas att den nya läroboken är lika vederhäftig som den tidigare. Läsaren kan vara helt förvissad om att han inte missar några nyheter i lagstiftning eller rättspraxis. Möjligen kan man tycka att boken i vissa delar är alltför utförlig och detaljrik för grundkursen i den nya juristutbildningen. Som handbok för praktiker är den däremot perfekt.
    Den nya läroboken är liksom den tidigare mycket "juridiskt" upplagd. Framställningen styrs av gällande rätt, köplagens systematik och de frågeställningar som aktualiserats i domstolspraxis. Den som återvänder till köprätten efter att under en tioårsperiod ha ägnat sig åt andra rättsområden slås av hur lite som har hänt inom detta rättsområde (frånsett konsumenträtten).
    Eller snarare är det kanske så att det som har hänt ännu inte har slagit igenom på det rättsliga planet. Köplagsutredningens slutbetänkande (SOU1976:66), som väl i huvudsak är Jan Hellners verk, innebär ett teoretiskt och praktiskt nytänkande på området. Det hade varit både roligt och nyttigt för studenterna om Hellner hade hämtat mer stoff från detta betänkande. Hellner påpekar i läroboken formulärrättens betydelse, men man får ingen överblick över formulärrättens materiella innehåll. Avsnitten om formulärrätten i köplagsutredningens betänkande (kap. 3) kunde gott ha ingått i den nya läroboken. Köplagsutredningens betänkande innehåller också en genomgripande teoretisk bearbetning av skadeståndsberäkningen vid kontraktsbrott, där vissa gemensamma principer lyfts fram och skadeståndet delas upp på olika skadeposter. Den nya teoretiska modellen gör att det blir mycket lättare att få grepp om hur det går till och kunde gärna ha fått ersätta det traditionella sättet att framställa skadeberäkningen.
    Avsnittet om sakrättsliga frågor är tämligen omfattande och på vissa punkter mycket detaljerat. Även här har boken snarare handbokskaraktär än lärobokskaraktär. Studenterna skulle enligt min uppfattning ha behövt en bredare inledning till de sakrättsliga frågorna och mindre detaljer om t. ex. olika typer av skuldebrev.
 

Anna Christensen

 

JACOB SUNDBERG, BERTIL MALMLÖF, MIKAEL MELLQVIST & FREDRIK SUNDBERG. Studier kring Europakonventionen. Sthlm 1982. Institutet för offentlig och internationell rätt, nr 47. 117 s. Kr 182:-.

 

Företalet och första kapitlet — rubricerat "Om positivering av mänskliga rättigheter" — har författats av professor Jacob Sundberg. Andra kapitlet handlar om statens skadeståndsansvar vid myndighetsutövning och möjlighe-

 

terna att få skadestånd från svenska staten med stöd av artikel 50 i Europakonventionen (Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerad av Sverige den 11 januari 1952 och publicerad i SÖ 1952:35) och har författats av juris kandidaterna Bertil Malmlöf och Mikael Mellqvist. Sista kapitlet har skrivits av juris kandidaten Fredrik Sundberg och behandlar ingripanden mot personer som berövats friheten på administrativ väg.
    Boken förtjänar väl att uppmärksammas, då den på ett konkret sätt visar att Europakonventionen kan vara den enskilde till hjälp, när det gäller att hävda sig mot en självgod och maktfullkomlig statsapparat, som med rättsliga regler söker "toppstyra" den enskilde medborgaren. Att konventionen har praktisk betydelse och borde intressera aktivt verksamma jurister framgår klart med tanke på Europadomstolens dom i målet Sporrong och Lönnroth mot Sverige (mål 1/1982/40/ 58—59), som avsåg utebliven reglering av expropriationsersättning under 23 år respektive åtta år i förening med byggnadsförbud. (Se vidare Studiematerial i Europaprocess sammanställt av J. Sundberg.)
    Tidigare generationer sökte tämja den allsmäktiga staten enligt principen lex versus rex. Nu har vi i Sverige förvisso inte någon sådan kungamakt, men principen äger ändå sin tillämplighet i dag: det gäller att med lag rida spärr mot lagstiftarens regleringsraseri och det byråkratiska etablissemangets självgodhet, även om maktutövarna själva anser sig agera på medborgarnas uppdrag och för dessas bästa. Det finns emellertid områden som lagstiftare och byråkrater inte får beträda, om de mänskliga rättigheterna, till vilka vi alla bekänner oss (?), inte skall trampas ned. Om dessa ting handlar boken, som ger en talande bild av de tänkesätt, vilka så småningom kom att leda till Europakonventionens tillkomst. De beklagliga inskränkningarna i statens skadeståndsansvar vid myndighetsutövning påtalas även som möjligheterna att såsom ett extra remedium söka sin rätt och få kompensation enligt Europakonventionen. Detta kaptiel innehåller också ett avsnitt med bra synpunkter på frågan om direkt tillämpning i svensk rätt av för Sverige bindande regler i internationella överenskommelser. Ingripanden i form av bl. a. isolering, arbetstvång och brevcensur mot administrativt frihetsberövande granskas kritiskt och eventuella brister i svensk rätt i förhållande till Europakonventionens regler uppmärksammas. Boken är lättläst och intressant och borde ge alla och envar en tankeställare om hur det är ställt i moder Sveas rike i dag i förhållande till de förpliktelser, som riket påtagit sig enligt Europakonventionen, och om hur dessa bäst skall säkerställas.
 

Göran Lysén