Lagstiftningen i riksdagen hösten 1983
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor sombehandlats vid riksmötet 1983/84 under hösten 1983. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1984. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1983 års samling om inte annat anges.
Offentlig rätt m. m.
Under våren 1981 antog riksdagen såsom vilande förslag till ändringar i riksdagsordningen beträffande beslutsordningen vid lika röstetal och i fråga omrätten att avge reservation eller röstförklaring efter ett ärendes avgörande i kammaren (se SvJT 1981 s. 636). De vilande förslagen har slutligt antagits avriksdagen under hösten 1983 (SFS 954).
Riksdagen har genom en ändring i ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter beslutat om en höjning av arvodet till riksdagsledamöterna. Arvodet skall fortsättningsvis betalas för årets alla månader och inte som tidigare för endast tio månader. Arvodet, som höjs stegvis i tre etapper fr. o. m. den 1 oktober 1983 t. o. m. den 1 oktober 1985, skall motsvara den genomsnittliga lönen för byråchefer vid statliga myndigheter (SFS 1119).
Riksdagen har beslutat om en ny lag med instruktion för riksdagens förvaltningskontor som är ett serviceorgan för riksdagen. Riksdagen har samtidigt fattat beslutom en ändring i riksdagsordningen, av vilken följer att förvaltningskontoret har rätt att meddela föreskrifter och allmänna råd avseende förvaltningskontorets verksamhetsområde (SFS 1060 f).
Riksdagen har beslutat om en lag om säkerhetsskydd i riksdagen. Skyddet omfattar sekretesskydd, tillträdesskydd, infiltrationsskydd, information och kontroll. Bestämmelserna avser riksdagens ledamöter och tjänstemän, dem som fullgör uppdrag för riksdagens räkning samt anställda vid partikanslier inom riksdagen. Tillträdesskyddet berör även andra personer med fasta arbetsplatser i riksdagens lokaler, t. ex. anställda hos massmediaföretag, samt statsråden. Reglerna har också viss verkan gentemot allmänhet och övriga som önskar passera in i riksdagen. Lagen skall tillämpas med beaktande av riksdagens öppenhet mot allmänheten och företrädare för massmedia (SFS 953).
Lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter har ändrats. Ändringen innebär främst att beslut om i vilken eller vilka ortstidningar som kyrkostämmanssammanträden skall tillkännages far fattas för flera kalenderår i följd, dock inte för längre tid än den löpande mandatperioden (SFS 878).
Riksdagen har genom en ändring i övergångsbestämmelserna till närradiolagen beslutat att den försöksverksamhet med s. k. när-TV som pågår skall fåfortsätta till utgången av år 1985 (SFS 1082).
Riksdagen har antagit en lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m. Syftet med den nya lagen är att minska antalet falska larm till polisen.
Lagen innebär att yrkesmässig verksamhet för bl. a. installation av s. k. centralanslutna larmanläggningar får bedrivas endast efter tillstånd av polismyndighet. För sådant tillstånd krävs bl. a. att den som ansöker om tillstånd kan antas komma att bedriva verksamheten med noggrannhet och omsorg. Den sökande måste vidare ha gjort sig känd för laglydnad och ordentlighet.
Den som innehar en larmanläggning är skyldig att se till att hans anläggning hålls i trim och att personer som kommer i kontakt med utrustningen har de kunskaper som behövs för att larm inte i onödan skall utlösas. Kan det antas att en obefogad polisutryckning har berott på brister i fråga om anläggningens skötsel eller utrustning får polisen förelägga innehavaren att vidta åtgärder för att hindra en upprepning. Innehavaren skall - om det inte är uppenbart oskäligt - betala kostnaderna för de utryckningar som anläggningen förorsakar efter det att sådant föreläggande har utfärdats och fram till dess han visat att han har gjort vad som ålagts honom. Enligt lagen harpolisen en generell befogenhet att låta larm från en anläggning, som tidigare i stor omfattning har föranlett onödiga insatser från polisens sida, stå tillbaka för andra uppgifter.
För att göra det möjligt för ett larminstallationsföretag att inhämta polisregisterutdrag beträffande personer som söker anställning hos företaget har i lagstiftningsärendet beslutats en ändring i lagen om polisregister m. m.
Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1984 (SFS 1097 f).
Enligt en ändring i lagen om kungörande i mål och ärenden hos myndighet, m. m. har möjligheten till s.k. stödjande kungörande, d. v. s. kungörande i större utsträckning eller i annan form än som särskilt är föreskriven, begränsats till de fall där det föreligger särskilda skäl att utvidga kungörandet och den sammanlagda kostnaden inte blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse som skall tillgodoses genom kungörandet (SFS 1039).
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i bl. a. lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar och lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om sociala avgifter. Samtidigt har riksdagen antagit en ny lag omundantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen. Ändringarna innebär bl. a. att småhusägare och lägenhetsinnehavare som betalar ersättning för arbete på fastigheten eller lägenheten befrias från avdrags- och uppgiftsskyldighet ifråga om skatt och arbetsgivaravgifter när betalningen erläggs mot faktura som innehåller vissa föreskrivna uppgifter (uppdragstagarens registreringsnummer till mervärdeskatt m.m.). Vidare har beloppsgränsen för uppgiftsskyldighet i småhus- och lägenhetsägares självdeklaration höjts från 500 kr till1 000 kr och skyldigheten att lämna försäkran när någon uppgiftspliktigersättning inte betalats ut slopats. Även gränsen för småhus- och lägenhetsägares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter på uppdragsersättningar har höjts från 500 kr till 1 000 kr (SFS 850 ff).
Riksdagen har antagit en lag om immunitet och privilegier för konferensen om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och nedrustning i Europa, d. v. s. den konferens som samtliga europeiska stater - utom Albanien - samt USA och Canada inlett i Stockholm i januari 1984.
Lagen anknyter nära till 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall och till 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser. Den innehåller föreskrifter om att lokalerna för konferensen samt handlingar och annan egendom som finns där skall vara okränkbara. Vidare ges bl. a. regler om immunitet och privilegier för främmande staters delegationer, delegationsmedlemmar och deras familjer (SFS 1000).
Lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg, som gällde till utgången av december 1983, har enligt riksdagens beslut getts fortsatt giltighet till utgången av år 1986 (SFS 1013).
Militärlagstiftning
Enligt en ny lag om försök med uppdelning av krigsförbandsövningar inom armén får under tiden den 1 mars 1984-den 30 juni 1986 krigsförbandsövningar inom armén för värnpliktiga i befattningar för plutons- eller kompanibefäl delas upp på två delövningar om sammanlagt högst 30 dagar. Det värnpliktiga befälet avses härigenom få möjlighet att aktivt delta i förberedelsearbetet inför krigsförbandsövningarna. Försöken enligt den nya lagen kan komma att visa om en uppdelning av övningarna minskar de värnpliktigas behov av anstånd (SFS 1080).
Fastighetsrätt
Riksdagen har beslutat en ändring i jordabalken som syftar till att ge hyresgäster större inflytande över reparationer i den egna lägenheten. Ändringen innebär att regeln i 12 kap. 15 § om hyresvärdens underhållsskyldighet inte är tvingande om hyresavtalet innehåller förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen och de avvikande bestämmelserna har tagits in i en förhandlingsöverenskommelse enligt den lagen. Lagändringen har tidsbegränsad giltighet och gäller under tiden den 1 januari 1984-den 31 december 1986 (SFS899).
Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929. Ändringarna innebär att regleringen i lagen anpassas till den nya vattenlagens regelsystem (SFS 1010).
Utsökningsrätt
Utsökningsbalken har ändrats bl. a. så att kronofogdemyndigheterna inte längre är skyldiga att i utsökningsmål betala ut belopp som understiger tio kronor (SFS 924).
Processrätt m. m.
I fråga om förordnande av offentlig försvarare har riksdagen beslutat om vissa ändringar i bl. a. rättegångsbalken. Ändringarna innebär att de hittillsvarande reglerna om rätt till offentlig försvarare har skärpts något samtidigt som de har getts en mer preciserad lydelse. Även fortsättningsvis skall en anhållen
eller häktad person alltid få en offentlig försvarare om han begär det. Vidare skall offentlig försvarare alltid förordnas för den som är misstänkt för ett brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader. Detsamma gäller om den misstänkte är i behov av offentlig försvarare med hänsyn till utredningen om brottet eller om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annat än böter eller villkorlig dom eller dessa påföljder i förening. Lagändringarna innebär ytterligare att offentlig försvarare skall förordnas om det annars finns särskilda skäl till det med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.
Den åldersgräns i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare under vilken det gäller speciellt generösa bestämmelser om förordnande av offentliga försvarare har sänkts från 21 år till 18 år.
I syfte att i brottmål underlätta användningen av rättshjälpsformen rådgivning har vissa nya regler införts i rättegångsbalken (SFS 920 ff).
I anslutning till att riksdagen lagt fast riktlinjer för åklagarväsendets regionala organisation fr. o.m. den 1 juli 1985 har, med ikraftträdande samma dag, vidtagits smärre ändringar i 7 kap. rättegångsbalken. Ändringarna gäller bl. a. möjligheterna att förordna distriktsåklagare att fullgöra arbetsuppgifter i vissa fall (SFS 999).
Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall har förlängts till utgången av år 1984 (SFS 1038 resp. 998).
Trafikrätt
I anslutning till att riksdagen godkänt en i Geneve den 6 april 1974 avslutad konvention om en uppförandekod för linjekonferenser har antagits en lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen.
Enligt konventionen förstås med linjekonferens en grupp av rederier som har avtalat om att erbjuda regelbunden linjetrafik mellan vissa hamnar efter i förväg publicerad tidtabell och med enhetliga fraktvillkor. Uppförandekoden syftar till att bl. a. få till stånd en lastuppdelning i linjekonferenssjöfarten tillförmån för u-landsrederier. Genom den nya lagen införlivas konventionen i erforderliga delar med svensk rätt genom inkorporation i den formen att vissa kapitel i konventionen förklaras skola i sin engelska text gälla som svensk lag. Lagen upptar i övrigt bestämmelser om undantag från tillämpning av konventionens regler om lastuppdelning och om ogiltighet av konferensavtal. Undantagsbestämmelserna baseras på en förordning som har utarbetats inom de Europeiska gemenskaperna, EG. De syftar bl. a. till att sätta lastuppdelningsreglerna ur spel i all den inbördes linjekonferenssjöfart som förekommer mellan EG-staterna och andra OECD-stater, däribland Sverige. Så sker om dessa stater, när de tillträder konventionen, gör de reservationer som framgår av EG-förordningen. Härigenom modifieras också lastuppdelningsbestämmelserna såvitt de avser linjekonferenssjöfart mellan EG-stater och OECD stater, å ena sidan, samt u-länder, å andra sidan. Avsikten är att Sverige vid tillträdet till konventionen skall göra reservationer enligt EG-modellen.
Vidare finns i lagen regler om jurisdiktion och om verkställighet av rekommendation efter internationell förlikning. Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1015).
Riksdagen har antagit en mönstringslag. Genom lagen, som ersätter den nuvarande mönstringsförordningen, ändras den hittillsvarande ordningen i fråga om mönstring och registrering av sjömän på ett genomgripande sätt. Den nuvarande formen av mönstring utförd av statligt anställda mönstringsförrättare avskaffas. Vissa kontrollåtgärder som dessa utfört tas bort medan andra överförs på rederierna och befälhavarna. Sjömans registret skall enligt den nya lagen föras av sjöfartsverket med hjälp av ADB.
I samma lagstiftningsärende har beslutats ändringar i sjölagen, som innebär att sjöfartsverket ges möjlighet att interimistiskt besluta om indragning av behörighet när en befälhavare eller annan befattningshavare begått vissa allvarliga brott enligt sjölagen. Aven i lagen om säkerheten på fartyg och sjömanslagen har vissa ändringar beslutats. Lagstiftningen träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 929 f).
Socialrätt
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i lagen om allmän försäkring. Ändringarna avser bl. a. grunderna för beräkning av basbeloppet. Innebörden härav är att basbeloppet fr. o. m. år 1984 beräknas med ledning av förändringar i konsumentprisindex men med bortseende från prisförändringar som intill utgången av år 1983 följer av devalveringen av den svenska kronan i oktober 1982. Samtidigt har beslutats att något särskilt tillägg till basbeloppet inte skall utgå. Detta har skett genom upphävande av lagen om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m. I stället har genom ändringar i lagen om allmän försäkring och lagen om pensionstillskott beslutats en procentuell uppräkning av folkpensionens grundnivå, pensionstillskotten, handikappersättningen och vårdbidraget.
Ändringarna i lagen om allmän försäkring berör också reglerna om rätten till sjukpenning vid utlandsvistelse. Sjukpenning utbetalas enligt dessa ändringar endast under vistelse i Sverige. Undantag härifrån görs dock för sjukpenningförsäkrade som insjuknar medan de vistas utomlands för arbete som utgör ett led i en här i landet bedriven verksamhet samt för sjömän anställda på svenska handelsfartyg.
I samma lagstiftningsärende har riksdagen vidare beslutat vissa ändringar i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. (SFS 960 ff).
Riksdagen har också fattat beslut i andra frågor inom den allmänna försäkringen. I lagen om allmän försäkring har införts regler rörande de allmänna försäkringskassornas behörighet att fatta beslut om ersättning till försäkrade som är inskrivna hos andra försäkringskassor. Behörigheten avser bl. a. sjukvårdsersättning, sjukpenning och föräldrapenning. Ändringar med motsvarande innebörd har samtidigt beslutats i lagen om arbetsskadeförsäkring och lagenom ersättning till smittbärare (SFS 1064 ff).
Genom en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen om allmän försäkring har den till tandvårdsförsäkringen knutna regeln om etableringsbegränsning för privatpraktiserande tandläkare getts förlängd giltighet till utgången av år 1984. Samtidigt har i bestämmelsen uttryckligen angetts att syftet med etableringsbegränsningen är att uppnå en regional utjämning av tillgången på tandläkare (SFS 1063).
Riksdagen har — på sätt motsvarande vad som beslutats beträffande beräkning av pensionsförmåner — antagit en lag om upphävande av lagen om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel. Samtidigt har beslutats ändringari studiestödslagen som bl. a. innebär en höjning av studiemedlen till 145 % avbasbeloppet. I den lagen har vidare, med verkan fr. o. m. den 1 juli 1984, införts nya regler om att behovet av studiemedel för gymnasiestuderande i åldern 18—20 år i allmänhet skall prövas mot föräldrarnas ekonomi eller iförekommande fall makes ekonomi (SFS 1032 f).
En lag om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa har antagits av riksdagen. Föreskrifterna i lagen överensstämmer, med undantag för arbetslöshetskriteriet, med studiestödslagens bestämmelser om särskilt vuxenstudiestöd (SFS 1030).
Riksdagen har beslutat om en ny lag om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län samt om en ändring i lagen om allmän löneavgift. Enligtden nya lagen gäller nedsättningen verksamhet inom näringsgrenarna gruvverksamhet, tillverkning, produktionsvaruinriktad partihandel, uppdragsverksamhet samt hotell-, pensionats- och campingverksamhet. Socialavgifterna skall sättas ned med tio procentenheter i hela länet. Därutöver skall en ytterligare reducering ske med 10000 kr per helårsarbetande och kalenderårom det har skett en nettoökning av sysselsättningen. Verksamhet inom de nämnda näringsgrenarna i Svappavaara befrias helt från socialavgifter och allmän löneavgift t.o.m. år 1993 (SFS 1054 f).
Arbetsrätt
Som en åtgärd för att motverka det svåra arbetsmarknadsläget för ungdomar har riksdagen beslutat om en ny lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Med ungdomslag avses en grupp eljest arbetslösa ungdomar som deltar som biträden i arbete som utförs åt arbetsgivaren eller som uträttar andra nyttiga sysslor som annars inte skulle ha blivit uträttade. Ungdomarna skall ha fyllt 18 men inte 20 år eller, i fråga om förståndshandikappade ungdomar, inte 25 år. De arbetsgivare som avses med lagstiftningen är inte bara stat, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter utan även de kommunala och landstingskommunala företagsom bedrivs i form av aktiebolag, ekonomisk förening, stiftelse eller annan särskild företagsform. Skyldighet att tillhandahålla arbete i ungdomslag åvilar i sista hand hemortskommunen. Ungdomarna skall normalt arbeta påhalvtid med lön enligt avtal. Möjlighet finns dock att utsträcka arbetstiden, t. ex. om den unge har försörjningsskyldighet. Följdändringar har vidtagits i bl. a. lagen om arbetslöshetsförsäkring (SFS 1070 ff).
Bank- och valutarätt m. m.
Lagen om sparbanker har ändrats så att sparbankernas rätt att tillskjuta kapital till bostadsfinansierande kreditaktiebolag även omfattar jordbruksfinansierande kreditaktiebolag (SFS 955).
Genom en ändring i lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar har bankens grundfond ökats från 1400 milj. kr till 1800 milj. kr (SFS 956).
Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar som innebär bl. a. att stadshypoteksföreningarna får möjlighet att bevilja lån mot inteckningssäkerhet även när säkerheten ligger mellan 75 och 85 procent av egendomens uppskattningsvärde. Vidare får lån för förvärv av bostadsrätt lämnas av föreningarna mot säkerhet i bostadsrätten (SFS 958).
Riksdagen har beslutat att lagen om kreditpolitiska medel skall ha fortsatt giltighet till utgången av år 1986 (SFS 916).
Riksdagen har beslutat om ett nytt sparsystem, allemanssparandet, som skall ersätta skattesparsystemet. Allemanssparandet är öppet för alla i landet kyrkobokförda personer över 16 år. Sparsystemet har två former, dels sparande på rikssparkonto i bank, varifrån medlen förs vidare till riksgäldskontoret, och dels aktiesparande i kapitalsparfond. Högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet är 600 kr. Totalt får en sparare sätta in högst 30000 kr. Räntan på rikssparkonto är gällande diskonto med tillägg av 1,25 procentenheter. Avkastningen på sparande i kapitalsparfond är beroende av avkastningen och värdeutvecklingen på fondens placeringar. I fråga om båda sparformerna får den som börjar spara under 1984 för detta år ett särskilt tillägg —bonusränta — på fem procent. Ungdomar under 25 år får bonusränta för första sparåret även efter år 1984. — För sparande i kapitalsparfonder skalldet bildas nya fondbolag och fonder. Varje fondbolag får i princip förvalta endast en kapitalsparfond. Antalet andelsägare i varje fond får vara högst 75000. Verksamheten skall med vissa undantag bedrivas enligt aktiefondslagstiftningen.
Regleringen av det nya sparsystemet har tagits upp i en lag om allemanssparande och en lag om skattelättnader för allemanssparande. Samtidigt har vidtagit sändringar i lagen om aktiesparfonder och i lagen om skattelättnader för vissa sparformer. Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 april 1984 (SFS 890 ff).
Övrig näringsrätt
Riksdagen har fattat beslut om inrättande — inom ramen för allmänna pensionsfonden — av fem nya fondstyrelser, benämnda löntagarfondstyrelser. Styrelserna har att förvalta en del av allmänna pensionsfondens medel.
Regleringen rörande löntagarfondstyrelserna har upptagits i en lag om vinstdelningsskatt och en lag med reglemente för allmänna pensionsfonden. Den har också berört bl. a. kommunalskattelagen, aktiebolagslagen och skattebrottslagen.
Till löntagarfondstyrelsernas förvaltning överförs inom en viss medelsram bl. a. de medel som enligt lagen om tillfällig vinstskatt och den nya lagen om vinstdelningsskatt skall ingå till allmänna pensionsfonden. Lagen om vinstdelningsskatt gäller svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. Skatten utgår med 20 % av ett vinstdelningsunderlag. Detta underlag utgörs av företagets reala vinst till den del den överstiger ett visst fribelopp (6 % av lönekostnaden eller 500000 kr).
De medel som löntagarfondstyrelserna förvaltar skall i första hand placeras på aktiemarknaden.
En löntagarfondstyrelse får inte förvärva aktier i ett börsnoterat aktiebolag om förvärvet medför att fonden får ett röstinflytande i bolaget som uppgår till 8 % eller mer.
Om de lokala fackliga organisationerna vid ett aktiebolag begär det, skall löntagarfondstyrelsen till organisationerna överföra 50 % av rösträtten för de aktier i bolaget som styrelsen förvaltar.
Löntagarfondstyrelserna skall varje år till de pensionsutbetalande fondstyrelserna (första—tredje fondstyrelserna) överföra en avkastning motsvarande 3 % real förräntning av förvaltade medel (SFS 1086 ff och 1105).
Genom ändringar i lotterilagen har vissa nya regler införts i syfte att minska byråkratin i lotterifrågor. Så har bl. a. införts en ny regel som gör det möjligt att utan tillstånd anordna s. k. tillställningslotterier med dragning i efterhand. Vidare har högsta tillåtna insats i s. k. frisektorlotterier höjts från två till tio kr. En annan ändring innebär att lotterinämnden i fortsättningen skall besluta i fråga om tillstånd till roulettspel på fartyg i internationell trafik (SFS 1083).
Riksdagen har antagit en ny lag om kärnteknisk verksamhet som ersätter bl. a. atomenergilagen och den s. k. villkorslagen. Lagen syftar till att främja säkerheten vid kärnteknisk verksamhet och att möjliggöra att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Den nya lagstiftningen, som även omfattar följdändringar i vissa andra författningar, har trätt i kraft den 1 februari 1984 (SFS 1984: 3ff).
En ny lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. har ersatt 1935 års lag i samma ämne. Lagen innebär en modernisering av reglerna för krigsmaterielkontrollen samt vissa nyheter bl. a. i fråga om ansvars- och förverkande bestämmelser. Samtidigt har vapenlagen ändrats bl. a. på så sätt att det i fortsättningen inte krävs tillstånd för innehav av skjutvapen i sådan verksamhet för vilken tillstånd lämnats enligt den nya lagen om krigsmaterielkontroll (SFS 1034 f).
Genom en ändring i tullagen har föreskrivits att tullmyndighet (generaltullstyrelsen) skall tillföra statens pris- och kartellnämnd uppgifter om import och export av varor. Bakgrunden till lagändringen är att ett vid nämnden fört register över de större företagens marknadsandelar, baserat på uppgifter om export, import, inhemsk produktion m. m., behöver aktualiseras bl.a. för att möjliggöra en effektiv tillämpning av den nya konkurrenslagen (SFS 990).
Skollagstiftning
Enligt en ändring i skollagen, som träder i kraft den 1 juli 1984, skall i fråga om elever som går i specialskola hemkommunen — med visst undantag — betala ersättning till staten för undervisningen (SFS 1117).
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i högskolelagen fr. o. m. den 1 juli 1984. Bland ändringarna kan nämnas att de ledamöter i styrelsen för en högskoleenhet (högskolestyrelse) som företräder allmänna intressen fortsättningsvis skall utses av regeringen i stället för som hittills av den eller de kommuner eller landstingskommuner till vilken eller vilka högskoleenheten är förlagd. Vidare har öppnats möjligheter för högskolestyrelsen att för visst verksamhetsområde besluta att de uppgifter som ankommer på linjenämnd
resp. på fakultetsnämnd eller sektionsnämnd i stället skall fullgöras av ett för grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning gemensamt organ, kallat utbildnings- och forskningsnämnd. I en sådan nämnd skall normalt ingå bl. a. företrädare för näringslivet. En ändring har dessutom skett såvitt gäller sammansättningen av högskoleregionernas regionstyrelser; företrädarna för allmänna intressen skall utgöra omkring tre fjärdedelar av antalet ledamöter i en regionstyrelse i stället för som hittills två tredjedelar (SFS1984:13).
Björn Edqvist1