PETER WETTERSTEIN. Säljarens garantiutfästelser vid lösöreköp. Särskilt med beaktande av köparens befogenheter vid faktiskt fel i köpgodset, Stiftelsen för Åbo Akademi forskningsinstitut, Åbo 1982, 384 s.

 

Även om den svenskspråkiga juridiska litteraturen i Finland numera bara utgör en liten del av totalutgivningen, har den dock under de senaste åren berikats med ett inte obetydligt antal värdefulla arbeten. Flertalet av dessa har skrivits av yngre rättsvetenskapsmän. En av dessa är Peter Wetterstein, som nyligen efterträtt Lars-Erik Taxell som professor i privaträtt vid Åbo Akademi. Han har tidigare skrivit arbeten i sjörätt.
    Finland saknar ännu en allmän köplag, men den skandinaviska köplagen i sin svenska tappning finns medtagen i den allmänt använda lagbokseditionen och tycks i praktiken regelmässigt följas i rättspraxis. Däremot innehåller 1978 års omfattande konsumentskyddslag ett särskilt kapitel om konsumentköp (5 kap.) som, ehuru mindre omfattande, ganska nära svarar till den svenska konsumentköplagen.
    Den rubricerade boken handlar väsentligen om garantier inom köprätten. Den har emellertid en bred uppläggning och innehåller stora partier som behandlar allmän avtalsrätt och köprätt. Då den dessutom är rikt dokumenterad fungerar arbetet delvis som en lärobok eller kortare handbok för stora delar av den centrala köprätten. Detta gör boken till en värdefull källa inte minst för svenska läsare, något som underlättas av Wettersteins starka svenska och nordiska orientering i sitt författarskap.
    Huvudsyftet med Wettersteins bok är att klarlägga säljarens ansvar för garantiutfästelser vid köp av lösa saker, både vid konsumentköp och köp mellan näringsidkare. Wetterstein arbetar med en ganska vag bestämning av garantibegreppet, som innefattar allt från allmänna utfästelser om en varas egenskaper till väl preciserade garantier. Härigenom görs inte erforderlig skillnad mellan avtalsvillkor av påtagligt olikartad karaktär. Det juridiska huvudintresset knyter sig numera i allmänhet till sådana garantier i form av åtaganden att avhjälpa fel i såld vara under viss angiven garantitid, som ingår som en grundläggande beståndsdel i de standardavtal, som allmänt används vid försäljning av konsumentkapitalvaror (bilar, fritidsbåtar, hushållsmaskiner, radio och TV, fotoartiklar, ur etc.). Liknande garantier är också vanliga vid kommersiella köp, t. ex. av många slag av maskiner. Tagna i denna bemärkelse utgör garantierna en central del av den moderna formulärrätten. Ett viktigt syfte för den nyinförda konsumentskyddande lagstiftningen har varit att förhindra fortsatt bruk av "ihåliga" garantier som i själva verket innefattar ibland vittgående ansvarsfriskrivningar. Det hade varit lyckligt om Wetterstein hade hårdare koncentrerat framställningen till garantier i nu angiven bemärkelse. Som boken är upplagd behandlas dessa till stor del parallellt med vaga, ibland endast muntliga utfästelser om att en vara har vissa egenskaper, till vilka det t. o. m. kan vara tveksamt om man överhuvud kan knyta något avhjälpningsåtagande. Man finner emellertid många intressanta analyser och påpekanden, t. ex. avsnitten om objektiv felbedömning (s. 44 ff) och om de ev. verkningarna av garantivillkor som tillställs köparen först efter köpslutet (s. 116 ff).
    I boken behandlas förhållandet mellan konsumentskyddslagen (KSL) och dispositiv, okodifierad allmän köprätt. Spörsmålet är om de tvingande reglerna i KSL kan suppleras till konsumentens förmån av dispositiv rätt. Wetter-

 

steins slutsats förefaller vara nekande. Spörsmålet rör en för framställningen central rättskällefråga. För egen del måste jag anmäla stor tveksamhet inför Wettersteins slutsats, som ju inte stämmer med det svenska rättsläget. Syftet med den nya skyddslagstiftningen kan dock inte gärna vara att försämra konsumenternas rättsställning i de fall där de nya tvingande reglerna ligger på en lägre skyddsnivå än dispositiv köprätt. I lagmotiven sägs f. ö. uttryckligen att 5 kap. KSL endast anger köparens minimirättigheter (svenskspråkiga prop. ang. KSL s. 51 f).
    Wettersteins bok har kritiserats i finsk debatt för att den skulle vara alltför präglad av ändamåls-, avvägnings- och skälighetsresonemang i sina ställningstaganden. Det skulle här t. o. m. föreligga en skillnad mellan finlandssvenska, Sverige-inspirerade rättsvetenskapsmän och den helfinska traditionen, som tydligen skulle vara mer begreppsanalytisk (Routamo i Defensor Legis 1982 s. 226 ff). För en rikssvensk ter sig denna diskussion litet egenartad. Metodiskt avviker inte Wetterstein från modern nordisk civilrätt. Hans inriktning mot individualiserande lösningar och avvägningar med beaktande av praktiska hänsyn framstår snarast som en styrka. Arbetet visar Wettersteins förtrogenhet med köprätten och angränsande delar av avtalsrätten. Allmänt gäller att författaren är beläst och omdömesgill, låt vara med ett markerat drag av försiktighet, i sina ståndpunktstaganden. Analysen kunde ibland med fördel vara skarpare och mera ingående. Garantierna har emellertid varit påtagligt litet behandlade inom nordisk köprättslig litteratur och helt klart utgör Wettersteins bok ett värdefullt arbete på området, inte minst genom metoden att sammanföra finsk praxis och doktrin med övrig nordisk.

Ulf Bernitz