Svensk rättspraxis
Straffrätt 1975–19831
Av professor MADELEINE LÖFMARCK2
Tryckfrihetsförordningen
Den besvärliga frågan om TF:s exklusivitet prövades i resningsärendet NJA 1975 s. 589. Detta är därför, trots att det inte är något brottmål, indirekt av stor betydelse för den straffrättsliga bedömningen av förfaranden med tryckt skrift. Marknadsdomstolen hade meddelat ett förlagsaktiebolag förbud vid vite att vid marknadsföring av tidningen Helg-Extra vilseleda köpare av tidningen om tidningens innehåll eller att företa annan liknande handling. Förbudet var föranlett av en löpsedel, på vilken en uppgift om en händelse i det förflutna sammanställts med en uppgift om en aktuell händelse så att intrycket blev "säljande" och klart vilseledande. Löpsedlar hör enligt TF till periodisk skrift och åtnjuter från tryckfrihetssynpunkt samma skydd som själva skriften. HD fann, att en löpsedel endast i undantagsfall kunde anses röra enbart kommersiella förhållanden — i vilka fall ansvar enligt allmän lag kunde ifrågakomma utan hinder av TF — och att den aktuella löpsedeln inte varit sådan. Frågan om ingripande mot löpsedeln föll således inom ramen för TF:s ansvarssystem; den rättstillämpning som låg till grund för marknadsdomstolens beslut stred uppenbart mot lag. Resning beviljades och marknadsdomstolens beslut undanröjdes. Se även det vid BrB 6 kap. omtalade kopplerifallet NJA 1979 s. 602.
Omfattningen av ett i tryckt skrift begånget förtalsbrott belystes i NJA 1976 s. 150. På målsägandens yrkande hade rätten till juryn framställt frågan huruvida yttranden i tre olika nummer av en tidning, sammanställda med varandra, var brottsliga enligt TF 7: 4: 15 jämfört med BrB 5: 2. HD konstaterade, att yttranden som förekommer i skilda tryckta skrifter inte kan anses utgöra ett brott i TF:s mening men att rättens förfarande att avfatta frågan på detta sätt i enlighet med målsägandens yrkande inte kunde anses innefatta rättegångsfel.
Alla de här nämnda rättsfallen behandlas av H.G. Axberger i doktorsavhandlingen Tryckfrihetens gränser, Sthlm 1984.
Brottsbalken
1 kap.
Under perioden har HD i ett flertal rättsfall haft att ta ställning till innebörden av att uppsåt krävs för ansvar. I NJA 1975 s. 230 hade en man dragit åt ett hundkoppel runt en kvinnas hals med sådan kraft att fara förelegat för hennes