MADS TØNNESSON ANDENÆS & INGEBORG WILBERG. Grunnloven, kommentarutgave, Oslo 1983. Universitetsforlaget. 185 s.

 

Sedan Sverige avskaffade sin regeringsform av 1809 lär Norge vara det land i Europa, som har den äldsta skrivna författningen alltjämt i kraft, nämligen Kongeriket Norges Grundlov given i Rigsforsamlingen på Eidsvold den 17de Mai 1814. Den är både till disposition och innehåll en god exponent för Montesquieus maktdelningslära, som vid den ifrågavarande tidpunkten utövade starkt inflytande på alla konstitutionellt intresserade. Grundloven har en inledande avdelning om statsformen och religionen samt en avslutande med allmänna bestämmelser. Däremellan finns tre avdelningar om respektive den utövande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten.
    Den utgåva av den norska grundlagen som här anmäles innehåller efter ett par sidor med allmän och historisk inledning en redovisning av grundlagen paragraf för paragraf. Det finns en samlad kommentar till varje paragraf. Kommentaren är regelmässigt ganska kortfattad och betydligt mera koncentrerad än vi är vana vid från våra svenska kommenterade grundlagseditioner. Den redovisar således i allmänhet inga rättsfall utan stannar vid mera allmänt hållna konstateranden.
    Just denna utformning gör att utgåvan lämpar sig ganska väl också för läsare i annat nordiskt land än Norge. Man får en snabb överblick över grundlagssystemet och de nödvändigaste kommentarerna därtill. De är välskrivna och lättlästa. Av särskilt intresse är kanske för en utomstående de i det sista avsnittet av grundloven intagna reglerna om medborgerliga fri- och rättigheter. De är i stort sett bevarade i sin utformning från 1814 och speglar därför den tidens behov och synsätt. För oss som har ett helt färskt rättighetskapitel i vår nya regeringsform är det av intresse hur man i ett annat nordiskt land såg på dessa rättsregler för nu 171 år sedan.
    Författarna säger i förordet att utgåvan har kommit till med tanke på läsare som saknar juridiska förkunskaper. Den torde därför lämpa sig väl också för icke-norrmän som av någon anledning antingen önskar sätta sig in i hela det norska konstitutionella systemet eller söker efter det norska svaret på någon viss författningsfråga.
    Läsarna kan förlita sig på författarnas sakkunskap. De är erkänt kunniga i norsk konstitutionell rätt.

Gustaf Petrén