Rättvisa underhållsbidrag?
Försäkringskassans erfarenhet är att underhållsskyldiga med låga beskattningsbara nettoinkomster inte så sällan får ett lägre underhållsbidrag i domstol än vad som skulle blivit fallet om t. ex. socialnämnd hade handlagt ärendet. Enligt vår uppfattning stämmer inte dessa låga underhållsbidrag med andemeningen i föräldrabalkens 7 kap. Där anges att föräldrar i första hand skall svara för underhåll åt sina barn.
    Förälder som inte sammanbor med barnet får förbehålla sig levnadsomkostnader och andra nödvändiga utgifter innan underhållsbidrag fastställs. I förarbetena till föräldrabalken nämns inget om att utgifter för frivilliga spekulationsinvesteringar skall gå före underhåll till barn. Om sådana hänsyn tas då underhållsbidrag fastställs, skulle det med fog upplevas som uppenbart orättvist av de föräldrar som bor tillsammans med sina barn.
    Problemet med låga underhållsbidrag enligt ovan kan exemplifieras med Johan, 40 år, ensamstående höginkomsttagare som har befriats från att betala underhållsbidrag till sina tre barn. Johan köpte 1979 en mindre jordbruksfastighet som omfattade 16 ha skog och 6 ha åker för 360 000 kr. Taxeringsvärdet är 270 000 kr varav 165 000 kr bostadsvärde. Jordbruksvärdet är 120 00kr. Johans bruttoinkomst av anställning 1981 var 160 000 kr. Samma år var underskottet på jordbruksfastigheten 78 000 kr. Åren 1973—1982 hade Johan en inkomst av anställning som gav högsta möjliga pensionspoäng (≥ 7,5 basbelopp).
    I tingsrättens interimistiska beslut i mars 1981 förordnades att Johan skulle betala 400 kr/mån för ett vart av sina tre barn. Tingsrättens förordnande grundades på en överenskommelse mellan makarna i en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad.
    Vid en ny tingsrättsförhandling i november 1981 åberopade Johan att han sedan 1972 led av svår obotlig huvudvärk och att han inte klarade sitt arbete. Han hade därför som avsikt att driva jordbruk, vilket dock inte beräknades ge vinst under några år. Vårdnadshavaren yrkade 400 kr i underhållsbidrag per månad och barn och ansåg att Johan med sin inkomst hade förmåga att betala detta. Med hänsyn till Johans hälsotillstånd beaktade dock tingsrätten jordbruksrörelsens underskott och fann att han saknade förmåga att betala underhållsbidrag. När försäkringskassan fick del av domen hade besvärstiden gått ut och man ansåg sig inte kunna ifrågasätta underhållsbidraget, eftersom det prövats sakligt av domstol.

 

    Hösten 1982 konstaterade försäkringskassan att Johan fortsatt att arbeta heltid som anställd. Genomsnittlig månadsinkomst inklusive övertidsersättning var 13 000 kr. Kassan uppmanade vårdnadshavaren att försöka få underhållsbidragen prövade ånyo, eftersom förutsättningarna för domen i november 1981 ändrats.
    I en ny tingsrättsförhandling i november 1982 åberopade Johan oförändrade förhållanden. Han skulle minska sin arbetstid till 75 % (8 100 kr permånad) som anställd. Underskottet från jordbruket beräknades till omkring 70 000 kr per år. Tingsrätten ansåg att Johan fortfarande inte kunde betala underhållsbidrag. Kassan uppmanade vårdnadshavaren att föra ärendet vidare till hovrätten, eftersom det konstaterats att Johan hade varit sjukskriven sammanlagt tio dagar åren 1977—1982. Det bedömdes mot denna bakgrund att huvudvärken inte nedsatte Johans arbetsförmåga och sålunda inte heller kunde godtas som skäl till att arbetstiden minskades. Försäkringskassans förtroendeläkare ansåg dessutom att det var tveksamt om Johan kunde klara ett jordbruksarbete om sjukdomsbesvären var så svåra att han inte kunde arbeta kvar som anställd.
    I hovrätten anförde Johan att han från januari 1983 minskat sin arbetstid som anställd till 32 timmar per vecka och att inkomsten som anställd 1983 beräknades bli 112 000 kr. Hovrätten fastställde i dom i juli 1983 tingsrättens dom. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd.
    Det kan nu konstateras att Johan 1983 på 75 % tjänstgöring hade en inkomst av 129 000 kr. Hans lantbruk gav förmodligen inte någon avkastning.
    Samhället betalar nu årligen bidragsförskott (f. n. 8 000 kr/barn) skattefritt till Johans barn tills de blir 18 år. Om Johan hade sammanbott med sina barn är det inte troligt att han fått några bidrag till barnen utöver de allmänna barnbidragen.
    Många inom försäkringskassan som har jobbat med ärendet tycker det är rimligt att ensamstående höginkomsttagare som Johan under alla omständigheter skall betala underhållsbidrag. Det är inte förenligt med vår rättviseuppfattning att delvis självpåtagna utgifter som ger kraftiga underskottsavdrag skall påverka den formella förmågan att betala underhållsbidrag. Föräldrabalken ger oss stöd i denna uppfattning. Vi ifrågasätter sålunda starkt domstolarnas tolkning av nämnda lagrum i ärenden som Johans och ser fram emot en diskussion som på sikt leder till rättvisare underhållsbidrag.

Svante Johnsson