Lagstiftningen i riksdagen våren 1985
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid riksmötet 1984/85 under våren 1985. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 juli 1985. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1985 års samling.

 

Offentlig rätt m. m.
Riksdagen har som vilande antagit ett förslag till lag om ändring i regeringsformen. Ändringen innebär att möjligheterna att överlåta konstitutionella befogenheter till mellanfolkliga organisationer för fredligt samarbete och till mellanfolklig domstol begränsas. Sådan beslutanderätt som direkt grundar sig på regeringsformen skall kunna överlåtas endast om det gäller normgivnings-, finans- eller traktatfrågor. Lagstiftning som rör riksdagsordningen och val tillriksdagen undantas från det område inom vilket beslutanderätten kan överlåtas. Möjligheterna att till icke-svenska organ överlåta offentligrättsliga uppgifter som inte direkt grundar sig på regeringsformen vidgas något. Riksdagen får möjlighet att i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Kravet på att riksdagens beslut skall ske med viss majoritet reserveras för överlåtelse av uppgift som innefattar myndighetsutövning. Förslaget innebär vidare att när en internationell överenskommelse införlivas med svensk rätt genom inkorporering riksdagen samtidigt får föreskriva att framtida ändringar i överenskommelsen automatiskt skall gälla här i riket. Sådana beslut får bara avse framtida ändringar av begränsad omfattning (KU 1984/85: 21, rskr 121).
    Riksdagen har samtidigt beslutat ändringar i lagen om kungörande av lagar och andra författningar. De innebär att om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse eller en ändring i en sådan skall gälla som svensk rätt, överenskommelsen eller ändringen normalt skall kungöras i Svensk författningssamling. Regeringen får dock om det är lämpligare bestämma om kungörande på något annat sätt. I så fall skall detta anges i den författningssamling där författningen har kungjorts. Lagändringen träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 124).
    Riksdagen har beslutat en lag om särskilda organ i landstingskommunerna. Genom lagen får landstingskommunerna större frihet att själva utforma sin nämndorganisation. Hälso- och sjukvårdslagens system med särskilda organ kommer att kunna tillämpas inom nästan hela det landstingskommunala verksamhetsområdet. De särskilda organen far ges uppgifter för både en viss del av den landstingskommunala verksamheten och för verksamhet som enbart avser ett geografiskt avgränsat område. De får också ges uppgifter somgriper över flera nämnders ansvarsområden. Följdändringar har beslutats i kommunallagen och i hälso- och sjukvårdslagen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 127 ff).

46—53-169 Svensk Juristtidning

 

686 Björn Edqvist    En ändring har gjorts i lagen om statligt stöd till politiska partier. Den innebär att utbetalningar av stödet skall ske kvartalsvis i stället för som tidigare årsvis (SFS 156).
    Ändringar har beslutats i vallagen och i lagen om kyrkofullmäktigval. Reglerna för tilldelning av valsedlar till de politiska partierna har ändrats på så sätt att ett parti som uppnår eller vid det senaste valet uppnådde mer än en procent av rösterna i riksdagsvalet får gratis valsedlar till samma antal som riksdagspartierna. Ett sådant parti får också partimarkerade valsedlar utlagda i vallokaler och på postkontor genom riksskatteverkets försorg. Antalet kostnadsfria valsedlar för riksdagspartierna har minskats från fem till fyra gånger antalet röstberättigade. Alla partier får, oavsett om de har registrerat sin partibeteckning eller inte, lägga ut partimarkerade valsedlar i eller i anslutning till lokal där poströstning äger rum. Röstningen på postkontor i kyrkofullmäktigvalen får i fortsättningen bara ske t. o. m. torsdagen före valdagen. Den preliminära räkningen av poströsterna sker därefter i vallokalen på valdagen samtidigt med räkningen av övriga röster och inte som hittills hos valnämnden onsdagen efter valdagen. Reglerna om registrering av partibeteckning har ändrats i avsikt att undvika att uppgifter om enskildas partitillhörighet offentliggörs i registreringsärenden. — Inför 1985 års val har beslutats en lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland (SFS 203 ff).
    Det har beslutats vissa ändringar i riksdagsordningen som avser en försöksverksamhet med nya arbetsformer i riksdagsarbetet under 1985/86 års riksmöte. De största förändringarna gäller spörsmålsinstitutet; ett frågeinstitut har införts som innebär att frågor som väckts senast kl. 13.00 på tisdagen skall kunna besvaras på torsdagen i samma vecka. Antalet anföranden och tiden för varje anförande har begränsats i förhållande till tidigare regler. Även i fråga om interpellationsdebatterna har begränsningar införts. Vidare har det beslutats vissa ändringar i ärendefördelningen mellan vissa utskott (SFS 517).
    Riksdagen har beslutat vissa ändringar i utlänningslagen som innebär att polisen ges rätt att omhänderta utlännings biljett för resa från Sverige. Syftet härmed är att säkerställa att utlänningen i enlighet med stadgande i lagen själv står för kostnaden för sin resa från Sverige, om han avvisas eller utvisas från riket (SFS 425).
    Enligt en ändring i sekretesslagen har sekretessen i fråga om statistiska uppgifter skärpts på vissa punkter; sålunda omfattas inte längre uppgifter som skyddas av statistiksekretessen av lagens s.k. generalklausul. Detta innebär att sådana uppgifter inte längre, efter en intresseavvägning, skall kunna lämnas ut från en myndighet till en annan. Inte heller får sådana uppgifter lämnas ut till polis, åklagare m. fl. med mindre det gäller misstankar om brott med ett minimistraff på två års fängelse (SFS 656).
    Riksdagen har beslutat vissa ändringar i lagen om fornminnen. De innebär förbud mot att medföra metallsökare på fasta fornlämningar. Förbud mot att använda metallsökare annat än för att yrkesmässigt söka efter annat än fornfynd gäller på områden som inte har samband med fasta fornlämningar men där man tidigare hittat fornfynd. Detsamma gäller också Gotland i sin helhet. Undantag görs för vissa arkeologiska undersökningar och när länsstyrelsen medger undantag (SFS 281).
    Ändringar har företagits i närradiolagen. De innebär bl. a. att en ny myndighet, närradionämnden, har inrättats med ett i förhållande till den tidigare närradiokommittén vidgat ansvarsområde. Programreglerna har skärpts bl. a.

 

Lagstiftningen våren 1985 687i fråga om återkallande av sändningstillstånd. Vissa bestämmelser om obehörigt utnyttjande av andras sändningstider har införts (SFS 597 f).
    Riksdagen har beslutat en lag om lokala kabelsändningar. Den avser lokala kabelsändningar av ljudradio- och TV-program till allmänheten. Lagen innebär en betydande utvidgning av möjligheterna att få sändningstillstånd. Tillstånd skall avse ett visst område, normalt högst en kommun, och kan ges dels till den som äger eller annars förfogar över ett kabelnät om denne är svensk medborgare, svensk juridisk person eller utlänning med hemvist i Sverige, dels till en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och meningsriktningar inom tillståndsområdet. En för hela landet gemensam kabelnämnd skall pröva frågor om lokala kabelsändningar och utöva tillsyn över verksamheten. Följdändringar har gjorts i radiolagen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 676 f). Vissa följdändringar, avseende närradiolagen och lagen om försöksverksamhet med särskild trådsändning, trädde i kraft den 1 oktober 1985 (SFS 678 f).
    Riksdagen har beslutat vissa ändringar i lagen om radiotidningar och lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar. Ändringarna innebär att stöd till radio och kassettidningar utgår även till en ny typ av talutgåva som ges ut gemensamt av två eller flera dagstidningar i samverkan. Även frågor om utgivare berörs av lagändringarna. Vissa följdändringar har gjorts i rättegångsbalken och sekretesslagen (SFS 373 ff, 385).
    Enligt en ändring i lagen om avgift för innehav av televisionsmottagare har mottagaravgiften per kvartal höjts med 18 kr. till 162 kr. Färg-TV-tillägget är oförändrat 40 kr. per kvartal (SFS 259).
    Lagen om kommunal beredskap har ändrats så att kommunernas skyldighet att genomföra befolkningsregistrering under beredskapstillstånd upphävts. I enlighet med den ansvarsprincip som allmänt sett gäller för totalförsvaret har uppgifterna i detta avseende för beredskap och krig bestämts skola ligga kvar på de kyrkliga myndigheterna som redan i fred har dessa uppgifter (SFS 290).

 

Kyrkorätt
Riksdagen har som vilande antagit ett förslag till ändringar i lagen om svenska kyrkan. Förslaget innebär bl. a. att svenska kyrkans centralstyrelse får ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Vidare utökas kyrkomötets möjligheter att delegera sin normgivningskompetens i vissa ämnen. Förslaget innebär också att endast den som tillhör svenska kyrkan och som är myndig skall kunna vara ledamot av centralstyrelsen eller ersättare för ledamot (KU1984/85: 32, rskr 293). De föreslagna ändringarna har samband med vissa förslag till grundlagsändringar, vilka som vilande antagits av riksdagen under hösten 1984 (se SvJT 1985 s. 244).
    Det har beslutats vissa ändringar i lagen om kyrkomötet avseende bl. a. reglerna om val till kyrkomötet, i avsikt att förenkla valen och förbättra kyrkomötets representativitet. Nya bestämmelser har införts beträffande beräkningen av antalet elektorer i valdistrikten och i fråga om sättet för att utse dem. En ändrad valkretsindelning har kommit till stånd såvitt gäller Härnösands och Luleå stift. Kyrkomötets årliga sammanträden har flyttats från mars till augusti. Samtidigt har en ändring skett i lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter beträffande beräkningsgrunden för hur antalet ledamöter i för-

 

688 Björn Edqvistsamlingsdelegerade i Stockholms kyrkliga samfällighet skall bestämmas. Lagändringarna trädde i kraft den 1 oktober 1985 (SFS 360 f).
    Lagen om kyrkliga kostnader har ändrats så att bidrag ur kyrkofonden kan lämnas till verksamhet som bedrivs av en nybildad stiftelse, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet (SFS 418).

 

Militärlagstiftning
Olika värnpliktsförmåner har förbättrats. Sålunda har bl. a. genom ändring i familjebidragslagen beloppen för familjepenning och för tillägg till bostadsbidrag höjts (SFS 72).

 

Fastighetsrätt m. m.
Riksdagen har beslutat ändringar i bostadsrättslagen. Genom ändringarna har det öppnats möjligheter för de folkrörelsekooperativt anslutna bostadsrättsföreningarna att i sina stadgar ta in villkor till förmån för föreningar eller medlemmar om rätt att inom tre år från en upplåtelse återköpa eller lösa en bostadsrätt av dess innehavare.
    Genom en samtidigt beslutad ändring i jordabalken har förbudet mot att ta ut förmedlingsavgift av en hyressökande för anvisning av en bostadslägenhet upphävts beträffande fritidslägenheter.
    Ändringarna har trätt i kraft den 1 maj 1985 (SFS 182 f).
    Lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. har ändrats så att där slås fast att kommunernas bostadsförsörjningsplanering skall syfta till att alla i kommunen får en egen bostad av god kvalitet (SFS 466).
    Lagen om rätt till fiske har ändrats. Ändringarna innebär bl. a. att fiske med handredskap är fritt för allmänheten i enskilt vatten längs södra ostkusten från Östhammars kommun i Uppsala län, vid Gotlands kuster och Blekinges sydkust samt i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. I lagen har vidare införts en bestämmelse om fiske inom nationalpark m. m. enligt vilken föreskrifter som meddelats med stöd av naturvårdslagen har generellt företräde framför den fiskerättsliga lagstiftningen.
    I anslutning till lagändringarna rörande handredskapsfiske har antagits en särskild lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt. Enligt den lagen är innehavare av enskild fiskerätt berättigad till ersättning av staten för det inkomstbortfall som kan uppkomma till följd av de beslutade lagändringarna rörande handredskapsfiske. Ersättningen bestäms i pengar som ett engångsbelopp men kan också utgå som bidrag till fiskevård under vissa förutsättningar. Anspråk på ersättning skall framställas hos fiskeristyrelsen före utgången av år 1989. Den som inte är nöjd med styrelsens beslut i ersättningsfrågan kan väcka talan mot staten vid fastighetsdomstol.
    Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 maj 1985 (SFS 138 ff).
    I jordabalken har tagits in bestämmelser som syftar till att stärka koloniträdgårdsinnehavares rättsställning. Enligt de nya bestämmelserna skall vad som i balken föreskrivs om bostadsarrende gälla också när jord upplåts på arrende till en förening som har till huvudsakligt ändamål att i sin tur upplåta bostadsarrende till sina medlemmar. Föreningen får enligt lagändringen besittningsskydd om någon av medlemmarna äger ett taxerat bostadshus på arrendestället. Till de ändrade bestämmelserna har knutits särskilda övergångsbestämmelser som berör äldre arrendeavtal på området (SFS 279).

 

Lagstiftningen våren 1985 689    Riksdagen har antagit en lag om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Lagen har utformats efter mönster av lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt och bygger sålunda på ett system med intresseanmälan av arrendatorn och hembudsskyldighet för jordägaren. Berättigade att göra intresseanmälan är jordbruksarrendatorer med s. k. gårdsarrenden och bostadsarrendatorer som har ett taxerat bostadshus på arrendestället. En intresseanmälan skall göras till inskrivningsmyndigheten och skall antecknas i fastighetsboken. Anmälningen gäller under tio år men giltighetstiden kan förlängas med högst två år om ett hembud sker. Den som gjort en intresseanmälan kan få en ny intresseanmälan antecknad när den tidigare upphört att gälla. Anmälningen gäller i princip bara den arrendator som gjort den. Om arrendeförhållandet upphör föreligger inte längre någon hembudsskyldighet såvida inte en ny arrendator övertagit arrendestället och gjort intresseanmälan. Avlider en arrendator upphör också verkningarna av hans intresseanmälan, dock först efter sex månader från dödsfallet.
    Gäller en intresseanmälan får jordägaren inte överlåta arrendestället helt eller delvis genom köp eller byte utan att ha erbjudit arrendatorn att förvärva det. Hembudsskyldigheten föreligger i princip både då ett område av fastigheten och en ideell andel i den överlåts. Reglerna kan sägas innebära att arrendatorn får en rätt att friköpa arrendestället när jordägaren skall överlåta fast egendom som berörs av arrenderätten. Från hembudsskyldigheten finns det ett viktigt undantag när det gäller bostadsarrende som inte omfattar en hel registerfastighet. Om högst hälften av den mark jordägaren skall överlåta berörs av arrendet föreligger inte hembudsskyldighet. Vissa andra uttryckliga undantag finns också från hembudsskyldigheten. Dessa skall tillämpas både vid jordbruks- och bostadsarrende och gäller bl. a. då lantbruksstyrelsen eller lantbruksnämnden är överlåtare eller då andra myndigheter än statens affärsdrivande verk samt kommuner och jordägarens make eller avkomling är förvärvare. Vidare undantas fall då den som redan har ideell andel i fastigheten förvärvar ytterligare andel. Frågan huruvida de nu nämnda undantagsfallen föreligger skall prövas av inskrivningsmyndigheterna.
    I vissa andra fall kan jordägaren begära att arrendenämnden prövar om hembud behövs eller ej. Jordägaren kan befrias från hembudsskyldighet om arrendatorn inte har rätt till förlängning av arrendet, om det på grund av olika förhållanden är oskäligt att arrendatorn får utöva sin förvärvsrätt eller om det är uppenbart att arrendatorn inte får förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen. Hembud behövs inte heller om det är uppenbart att erforderlig fastighetsbildning inte kan ske. I sistnämnda fall får emellertid inte jordägaren befrias från hembudsskyldigheten om han skäligen bör kunna erbjuda arrendatorn så mycket mark inklusive arrendestället eller huvuddelen av det att hinder för fastighetsbildning inte möter.
    Har arrendatorn förvärvat arrendestället enligt de nya reglerna men förvärvet blivit ogiltigt på grund av att tillstånd enligt jordförvärvslagen inte lämnats eller att erforderlig fastighetsbildning inte skett kvarstår i vissa fall hembudsskyldigheten. Detta gäller bl. a. om jordägaren skäligen bör kunna skjuta till ytterligare mark så att fastighetsbildning inte hindras. Också denna fråga skall prövas av arrendenämnden.
    Hembud skall ske hos arrendenämnden genom att jordägaren ger in en anmälan och ett förslag till köpeavtal. Förslaget skall delges arrendatorn som

 

690 Björn Edqvisthar tre månader på sig att anta det. Antas inte hembudet inom tidsfristen upphör det att gälla.
    Har ett hembud upphört att gälla får en överlåtelse till någon annan än arrendatorn inte ske så länge intresseanmälan kvarstår om villkoren vid den senare överlåtelsen sammantaget är avsevärt ogynnsammare för jordägaren än villkoren vid hembudet. Frågan om hinder föreligger enligt denna bestämmelse prövas också av arrendenämnden. Till skillnad från vad som gäller enligt 1982 års ombildningslag skall inte enbart den omständigheten att priset är lägre utgöra hinder mot en senare överlåtelse. Villkorsjämförelse skall göras under hänsynstagande till samtliga omständigheter varvid priset bara är en av flera viktiga faktorer. Det bör framhållas att reglerna om hinder mot en senare överlåtelse innebär att en jordägare, som vill sälja arrendestället sedan ett hembud upphört, alltid måste begära att arrendenämnden prövar frågan, såvida inte något av de undantagsfall som kan prövas av inskrivningsmyndigheterna är för handen.
    Den nya lagstiftningen har föranlett ändringar i jordabalken och lagen om arrendenämnder och hyresnämnder. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1986 (SFS 658 ff).
    Riksdagen har antagit en lag om vissa bulvanförhållanden, som ersatt 1925 års lag om bulvanförhållanden i fråga om fast egendom och 1934 års lag om bulvanförhållanden i fråga om aktier i vissa bolag. Den nya lagen skall hindra att den, som enligt gällande förvärvslagstiftning i fråga om fastigheter och aktier m. m. inte får förvärva sådan egendom, kringgår lagstiftningen genom att använda sig av en bulvan. Den nya lagen innebär liksom tidigare lagstiftning att bulvanförhållandet skall upplösas genom att kronofogdemyndigheten säljer den egendom som bulvanförhållandet avser. Enligt lagen kan både bulvanen och huvudmannen straffas; straffet är böter eller fängelse i högst ett år.
    I samma lagstiftningsärende har beslutats vissa ändringar i jordabalken som syftar till att förhindra att bestämmelserna om besittningsskydd m. m. vid hyra och arrende kringgås genom att fastighetsägaren upplåter nyttjanderätten till en bulvan som i sin tur upplåter nyttjanderätten till den egentlige hyresgästen eller arrendatorn. Ändringarna innebär att hyresgästen och arrendatorn får samma rätt i förhållande till fastighetsägaren som de skulle ha haft om fastighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt (SFS 277 f).
    Riksdagen har beslutat vissa ytterligare ändringar i jordabalken. En ändring avser den s. k. utmätningsräntan för fastighetspantbrev och innebär att denna skall motsvara diskontot ökat med 4 procentenheter. Ändringar med motsvarande innebörd har beslutats i sjölagen beträffande räntan för skeppspantbrev och i lagen om företagshypotek beträffande räntan för företagshypoteksbrev. Reglerna om godtrosförvärv av panträtt i jordabalken har vidare kompletterats med en bestämmelse som ger en borgenär rätt att vid panträttsupplåtelse förlita sig på uppgifterna om vem som är lagfaren ägare till fastigheten i ett högst sex månader gammalt gravationsbevis. I fråga om fastigheter som redovisas i inskrivningsregister som förs med hjälp av ADB får gravationsbeviset dock vara högst en månad gammalt. Bestämmelser har vidare införts om att någon förnyad ägarkontroll inte behöver ske när en generell pantförskrivning utnyttjas för nya krediter. När lån överflyttas eller konverteras på sedvanliga villkor behövs inte heller någon ny ägarkontroll.
    Motsvarande regler om ägarkontroll vid generell pantförskrivning vid nya

 

Lagstiftningen våren 1985 691krediter och vid överflyttning m. m. av lån har tagits in i sjölagen. I den lagen har vidare införts bestämmelser om sammanföring av inteckningar.
    I lagstiftningsärendet har även beslutats vissa lättnader i underrättelseförfarandet enligt lagen om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man (SFS 172 ff).
    Genom en ändring i lagen om dödande av förkommen handling kan en ny handling utfärdas när ett pantbrev eller annan inteckningshandling har dödats därför att den undanhålls i samband med utmätning eller konkurs (SFS 359).

 

Associationsrätt
Genom en ändring i lagen om handelsbolag och enkla bolag har lagens särskilda övergångsbestämmelser om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkelt bolag getts förlängd giltighetstid intill utgången av år 1987. Ändringen har trätt i kraft den 3 april 1985 (SFS 92).

 

Familjerätt
I föräldrabalken har intagits nya regler om rättegångskostnader i mål om underhållsbidrag till barn. Reglerna innebär att när barnet förlorar målet domstolen får förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om särskilda skäl föranleder det. Saknas sådana skäl och har barnets talan förts av en förälder som varaktigt sammanbor med barnet skall föräldern istället för barnet förpliktas att ersätta motparten dennes rättegångskostnader (SFS 358).
    Riksdagen har antagit en lag om internationella faderskapsfrågor. Lagen innehåller bl. a. regler om svensk domstols behörighet i faderskapsmål och om svensk socialnämnds medverkan vid fastställelse av faderskap. I lagen regleras också vilket lands lag som skall tillämpas i mål om faderskap till barn. Vidare finns i lagen bestämmelser om giltigheten av utländsk domstols faderskapsavgöranden och av utländska faderskapserkännanden.
    Lagen är tillämplig generellt. Detta innebär att de bestämmelser i den nya lagen, vilka angår svenska myndigheters behörighet och lagval, blir tillämpliga utan inskränkning även i nordiska förhållanden. Undantag har dock gjorts för sådana frågor som regleras i lagen om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden. Lagen kompletteras vidare av lagen om erkännande och verkställighet av dom som har meddelats i Schweiz.
    Enligt lagen är det i första hand barnets anknytning till ett visst land som är avgörande för bl. a. frågor om svensk myndighets behörighet och vilket lands lag som skall tillämpas. I regel är barnets hemvist avgörande. När det gäller barn med hemvist i Sverige blir således svensk myndighet behörig, och i princip skall svensk lag tillämpas. Utländska faderskapsdomar och utländska fastställelser av faderskap genom erkännande skall godtas här i landet om det inte finns särskilda skäl som talar mot det.
    Genom en samtidigt beslutad ändring i namnlagen har lagen gjorts tillämplig på svenska medborgare med hemvist i Island samtidigt som isländska medborgare med hemvist i Sverige getts möjlighet att välja mellan att använda svenska eller isländska namnregler. I samma lagstiftningsärende har också beslutats ändringar i föräldrabalken och lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap (SFS 367 — 369, 372).

 

692 Björn EdqvistImmaterialrätt
Genom en ändring i växtförädlarlagen har lagen gjorts tillämplig även på växtarten rågvete (SFS 262).

 

Konsumenträtt
Riksdagen har antagit en konsumenttjänstlag. Den nya lagen är tillämplig på tjänster som näringsidkare utför åt konsumenter vid arbete på lösa saker eller fastigheter (utom nyproduktion av bostadshus och arbeten i samband därmed). Vidare regleras tjänster som gäller förvaring av föremål, t. ex. magasinering av möbler och omhändertagande av pälsar. Lagreglerna är i huvudsak tvingade till konsumentens förmån.
    Näringsidkaren skall enligt lagen utföra tjänsten fackmässigt och med omsorg ta till vara konsumentens intressen. Han skall vidare vid behov samråda med konsumenten och ge lämplig vägledning. Näringsidkaren skall även underrätta konsumenten om behov av tilläggsarbete och vara skyldig att utföra särskilt angeläget tilläggsarbete. Slutligen åligger det näringsidkaren att avråda konsumenten från tjänster som inte är till nytta för denne.
    I lagen fastslås vilka rättigheter konsumenten har om tjänsten utförs felaktigt eller om näringsidkaren gör sig skyldig till dröjsmål vid utförandet. Vid fel är näringsidkaren normalt skyldig — men även berättigad — att avhjälpa felet. Detta skall i princip ske utan kostnad för konsumenten. Om felet inte avhjälps, får konsumenten göra avdrag på priset eller — om felet är väsentligt — häva avtalet. Även vid dröjsmål som är väsentliga får konsumenten häva avtalet. Vid fel och dröjsmål har konsumenten dessutom rätt till skadestånd, om inte näringsidkaren kan visa att det ej har förekommit någon försummelse från hans sida. Som fel räknas även avvikelser från reklamuppgifter o. d. (marknadsföringsansvar). Näringsidkarens ansvar enligt en tidsbestämd garanti förtydligas och skärps. Ett fel skall reklameras inom skälig tid. Som yttersta frist gäller två år från det att uppdraget avslutades, utom vid arbete på byggnader eller fast egendom då tiden är tio år.
    Har priset för en tjänst inte avtalats, behöver konsumenten inte betala mer än skäligt pris. Näringsidkaren får bara i viss utsträckning avvika från en ungefärlig prisuppgift. Konsumenten har rätt att få en specificerad räkning. Vidare regleras frågan om konsumentens skyldighet att betala för en förberedande undersökning.
    Om konsumenten avbeställer en tjänst, är han skyldig att betala för redan utfört arbete och ersätta näringsidkaren för vissa förluster. Konsumenten är dock icke skyldig att betala förlustersättning, om han avbeställer tjänsten därför att den har blivit onyttig för honom av skäl som han inte råder över.
    Lagen innehåller även vissa regler om näringsidkarens rättigheter för det fall att konsumenten inte betalar i tid eller inte lämnar medverkan som är en väsentlig förutsättning för utförandet. Dessa regler är bl. a. avsedda att hindra avtalsvillkor om påföljder som är strängare mot konsumenten.
    I samma lagstiftningsärende har även beslutats ändringar i konsumentkreditlagen. Viktiga konsumentskyddsbestämmelser i den lagen skall gälla även beträffande krediter i samband med konsumenttjänster. Vidare har marknadsföringslagen ändrats så att det blir möjligt att i marknadsrättslig ordning förbjuda farliga och uppenbart odugliga tjänster. Beträffande konsumentköplagen och den allmänna köplagen har beslutats sådana ändringar att preskriptionstiden för anspråk på grund av fel förlängs från nuvarande ett år till två år.

 

Lagstiftningen våren 1985 693    Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1986 (SFS 716 ff).
    Riksdagen har antagit en lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp. Lagen som har ersatt 1980 års lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kontoköp ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om de betalningsvillkor som säljare eller kreditgivare skall tillämpa gentemot konsument vid kreditköp av varor, tjänster eller andra nyttigheter. En följdändring har beslutats i konsumentkreditlagen. Lagstiftningen har trätt i kraft den 25 juni 1985 (SFS 580 f).

 

Straffrätt
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i bl. a. skattebrottslagens bestämmelser om preskription av skattebrott m. m. Förutom att en generell förlängning av preskriptionstiden för vissa brott har skett har det införts en regel om att preskription av ett skattebrott skall kunna hindras redan genom att den misstänkte personligen delges en underrättelse om misstanke om brottet. Underrättelsen skall ha utfärdats av åklagaren och måste ske vid en förundersökning som leder till allmänt åtal för brottet. I fråga om skattebedrägeri, grovt skattebedrägeri och försök därtill samt visst brott enligt kupongskattelagen har det införts bestämmelser om att preskriptionstiden skall kunna förlängas i det särskilda fallet. Förlängning får ske om den misstänkte inte kunnat delges åtalet eller underrättelse om brottsmisstanke på grund av bl. a. att han håller sig undan eller stadigvarande vistas utomlands. Förlängningen får omfatta högst fem år. Beslutet skall fattas av tingsrätt. Följdändringar har skett i fråga om eftertaxering och annan efterbeskattning i samband med skattebrott (SFS 105 ff).
    Sedan lång tid har taxeringsnämndsledamot intagit en särställning i straffrättsligt hänseende, senast kodifierad i en undantagsbestämmelse i övergångsbestämmelserna till lagen (1975: 667) om ändring i brottsbalken. Enligt denna bestämmelse har tills vidare brottsbalkens straffstadgande om vårdslös myndighetsutövning inte gällt i fråga om beslut angående taxering som fattas av taxeringsnämnd. Genom en ändring i den nämnda lagen har undantagsbestämmelsen upphävts med verkan fr. o.m. den 1 januari 1986. Taxeringsnämndernas ledamöter blir då fullt ansvariga enligt 20 kap. 1 § brottsbalken (SFS 740).
    Som ett resultat av de överväganden som föranletts av att en sovjetisk ubåt stötte på grund inom svenskt militärt skyddsområde i Karlskrona skärgård i oktober 1981 har införts en särskild åtalsprövningsregel i brottsbalkens kapitel om tillämpligheten av svensk lag.
    Enligt den nya regeln får — i vissa fall då folkrättsliga principer kan aktualiseras i samband med att en utlänning misstänkts för brott — åtal väckas endast efter förordnande av regeringen. Förordnande av regeringen skall sålunda krävas för åtal, om en utlänning har begått brott i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattat allmän ställning hos en annan stat eller en mellanfolklig organisation. Om gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt sökt dölja i vilken egenskap han har handlat krävs dock inte något sådant förordnande (SFS 518).

 

Processrätt
I avsikt att förstärka de allmänna domstolarnas kompetens i mål om ekonomisk brottslighet har ändringar beslutats i rättegångsbalken. Vidlyftiga eller

47—53-169 Svensk Juristtidning

 

694 Björn Edqvistkomplicerade brottmål, i vilka ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse för bedömningen, skall handläggas företrädesvis av de tingsrätter som regeringen bestämmer. (Regeringen har utsett 13 tingsrätter.) Dessa tingsrätter har möjlighet att vid prövningen av de nämnda målen låta i rätten ingå som särskilda ledamöter, var för sig eller tillsammans, dels en person som av regeringen förordnats som ekonomisk expert, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden, dels en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden. När en eller två särskilda ledamöter ingår i tingsrätten skall antalet nämndemän alltid vara minst fem. Även hovrätten har möjlighet att anlita ekonomiska och skatterättsliga experter. En följdändring som avser domares tjänstgöringsskyldighet har gjorts i lagen om offentlig anställning (SFS 415, 417).
    Riksdagen har beslutat en lag om viten. Lagen kodifierar vissa allmänna regler som tidigare gällt enligt praxis. Den innehåller också flera nyheter. Bl. a. skall vite kunna föreläggas som s.k. löpande vite, d.v.s. vitet utgår i normalfallet med ett bestämt belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts. En annan nyhet är att frågor om utdömande av vite normalt handläggs av länsrätt på ansökan av den myndighet som förelagt vitet. — I fråga om viten enligt lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m., bostadssaneringslagen, hälsoskyddslagen och naturvårdslagen innebär den nya lagstiftningen att, om vitet förelagts någon i hans egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare, vitet under vissa förutsättningar övergår på nya ägare eller tomträttshavare. I vissa fall får den myndighet som förelägger vitet förordna att föreläggandet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft (SFS 206 ff).
    Riksdagen har beslutat vissa ändringar i bl. a. delgivningslagen och rättegångsbalken i avsikt att förbättra förutsättningarna för delgivning i enklare former, skapa bättre möjligheter för myndigheterna att vid behov själva efterforska adresser samt underlätta fältarbetet för stämningsmännen. Ändringarna innebär bl. a. att kraven på de sökande har skärpts när det gäller att tillhandahålla uppgifter för delgivningsändamål, om såväl egna som motpartens förhållanden. Personnummer skall i princip alltid anges. Fastighetsägare och arbetsgivare är med vissa undantag skyldiga att på förfrågan av stämningsman lämna upplysningar om den som söks för delgivning. De är också skyldiga att medverka till att stämningsmän får tillträde till arbetsplatser och fastigheter för att genomföra delgivning. Domstol har fått möjlighet att besluta om husrannsakan för att den som söks för delgivning av stämning i brottmål skall kunna eftersökas. Fängelse skall då vara stadgat för brottet. En ny delgivningsform, telefondelgivning, har införts. Den ger myndighet möjlighet att per telefon överbringa innehållet i kallelser, meddelanden och andra handlingar av enkel beskaffenhet till den sökte. Telefondelgivning får inte avse stämningsansökningar och liknande handlingar. Vissa ändringar har också gjorts i sekretesslagen, bl. a. till skydd för integritetskänsliga uppgifter om enskilda i delgivningsverksamheten (SFS 266 ff).
    I fråga om de allmänna domstolarnas handläggning av skattebrottmål har det i skattebrottslagen införts en skyldighet för domstolen att i sådana mål samråda med en allmän förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet, där en fråga om skatt eller avgift som har samband med skattebrottmålet är

 

Lagstiftningen våren 1985 695anhängig. Undantag från samrådsskyldigheten föreligger om samråd är obehövligt (SFS 416).
    Riksdagen har beslutat en lag om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken. Lagen ger justitiekanslern rätt att överklaga bl. a. beslut som rör avvisande av försvarare (SFS 400).
    Genom en ändring i rättegångsbalken har skyldigheten att vittna inför domstol och den s.k. editionsplikten begränsats. Ändringen har samband med en skärpning av sekretessen i fråga om statistiska uppgifter. Den innebär i huvudsak att en domstol bara när det gäller brott med minimistraff på två års fängelse skall ha rätt att förordna att allmänna handlingar som omfattas av statistiksekretessen skall tillhandahållas domstolen eller förundersökningsledaren. Handlingarna skall således behandlas på samma sätt som gäller för andra handlingar med uppgifter som anförtrotts advokater och andra funktionärer med förtroendeställning. Skyldigheten att vittna inför domstol har begränsats på motsvarande sätt (SFS 657).

 

Utsökningsrätt
Som ett led i strävandena att effektivisera kronofogdemyndigheternas arbete har beslutats en utvidgning av det allmännas möjligheter att ta i anspråk återbetalningar av skatter och avgifter för betalning av fordringar på den återbetalningsberättigade. Enligt tidigare ordning kunde sådan avräkning göras i stort sett bara beträffande fordringar på skatt eller avgift av samma slag som den skatt eller avgift som skulle återbetalas. Enligt den nya regleringen kan avräkning ske mot så gott som alla fordringar på skatter, avgifter och böter som överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning. Bestämmelser i saken har upptagits i en lag om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter samtidigt som härav betingade ändringar vidtagits i bl. a. lagen om mervärdeskatt, bötesverkställighetslagen, uppbördslagen, tullagen och skatteregisterlagen. I lagstiftningsärendet har skatteregisterlagen ändrats också bl. a. så att enskilda getts möjlighet att få uppgift från registret angående arbetsgivares registrering för inbetalning av källskatt och arbetsgivaravgifter (SFS 146 ff).

 

Trafikrätt
Riksdagen har antagit en lag om åtgärder till skydd för svensk sjöfart, som har ersatt 1967 års lag om åtgärder mot diskriminering i internationell sjöfart. Det huvudsakliga innehållet i 1967 års lag har förts över till den nya lagen. Enligt denna lag får regeringen vidare — för att ta till vara svenska intressen i internationell sjöfart — meddela föreskrifter, om en främmande stat eller ett företag hemmahörande i en sådan stat vidtar eller förbereder andra åtgärder än sådana som avses i 1967 års lag och som är eller kan vara till skada för svensk sjöfart, eller om det behövs på grund av Sveriges åtaganden i överenskommelser om ömsesidigt skydd av sjöfartsintressen.
    Av regeringen meddelade föreskrifter får — förutom förbud eller inskränkning för näringsidkare enligt 1967 års lag — avse förbud för innehavare av svensk hamn att låta fartyg som är registrerade i den främmande staten anlöpa hamnen eller inskränkning i hamninnehavarens rätt att låta sådana fartyg anlöpa hamnen eller förbud för näringsidkare att låta svenska fartyg utan särskilt tillstånd anlöpa hamnar i den främmande staten eller att ställa svenska fartyg till förfogande för den främmande staten eller företag i denna. Den som bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen kan

 

696 Björn Edqvistdömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Åtal får väckas endast efter förordnande av regeringen (SFS 126).
    Riksdagen har antagit en ny järnvägstrafiklag. Lagen gäller inte bara trafik med järnväg utan också i vissa delar trafik med tunnelbana och spårväg. Lagen innehåller en samlad reglering av järnvägens och andra spårföretags förhållande till transportkunderna och till dem som skadas till följd av spårdriften. Den viktigaste materiella nyheten i lagen är att järnvägen åläggs att ersätta skador som vållas tredje man oberoende av om järnvägen gjort sig skyldig till fel eller försummelse.
    I lagen har också tagits in bestämmelser om ansvar för rattfylleri och rattonykterhet vid förande av motordrivna spårfordon på järnväg eller tunnelbana. Bestämmelserna omfattar även järnvägs- och tunnelbanetjänstemän som utför uppgifter av betydelse för säkerheten. Promillegränserna gäller dock bara förarna. Lagen upptar även vissa andra bestämmelser om ordning och säkerhet vid järnvägstrafik.
    Lagen innehåller vidare bestämmelser föranledda av Sveriges tillträde till det nya internationella järnvägsfördraget (COTIF).
    I lagstiftningsärendet har beslutats ändringar i trafikskadelagen, lagen om straff för vissa trafikbrott, lagen om alkoholutandningsprov och körkortslagen. Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 maj 1985 (SFS 192, 194 ff).
    I anslutning till godkännandet av COTIF har riksdagen antagit en lag om internationell järnvägstrafik. Genom lagen införlivas delar av fördraget som innehåller materiella bestämmelser med svensk rätt. Lagen innehåller dessutom regler om verkställighet av utländska domar som grundas på fördraget. I samma lagstiftningsärende har beslutats smärre ändringar i lagen om inrikes vägtransport och i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 maj 1985 (SFS 193, 198 f).
    Genom en ändring i luftfartslagen har svenskt lufttrafikföretags ansvarighet för personskador som tillfogas passagerare höjts från 270 000 kr. per passagerare till 100 000 särskilda dragningsrätter, vilket f. n. motsvarar omkring 850 000 kr. (SFS 133 [förordning om lagens ikraftträdande SFS 444]).
    Körkortslagen har ändrats så att körkort som inte förnyas tio år efter utfärdandet blir ogiltigt först om körkortshavaren inte följer en anmaning att förnya det. Ändringarna innebär vidare att en polisman som har körkort med behörighet B i tjänsteutövning får köra även motorcykel, att bevakningen av att den som söker körkort har uppnått rätt ålder knyts till utlämnandet av körkortet i stället för till utfärdandet, att den som har ett körkortstillstånd kan meddelas varning och att det inte längre är möjligt att anföra anslutningsbesvär i körkortsmål (SFS 431).
    Till komplettering av 1978 års länstrafikreform har riksdagen antagit en lag om rätt att driva viss linjetrafik. Den nya lagen innebär i huvudsak att trafikhuvudmännen ges rätt att utan krav på linjetrafiktillstånd bedriva den trafik som de har det politiska och ekonomiska ansvaret för. Samtidigt upphör tidigare meddelade tillstånd till sådan linjetrafik att gälla.
    Entreprenör som utför linjetrafikuppgifter åt en huvudman kan meddelas ett särskilt utformat trafiktillstånd (kollektivtrafiktillstånd). Sådant tillstånd kommer endast att innefatta en prövning av tillståndshavarens lämplighet. Någon behovsprövning — som i dag företas efter ansökan om tillstånd att driva t. ex. linje- eller beställningstrafik med buss — och därav följande begränsning av antalet tillståndshavare eller antalet fordon kommer inte att

 

Lagstiftningen våren 1985 697ske. Kollektivtrafiktillstånd kommer dock endast att ge rätt att utföra entreprenadtrafik åt trafikhuvudman.
    Reformen träder i kraft efter en fyraårig övergångstid, dvs. den 1 juli 1989. Under denna tid skall nuvarande regler om trafiktillstånd gälla. Under övergångstidens tre första år får trafikutövare, vars tillstånd genom reformen upphör att gälla och som i fortsättningen inte vill konkurrera om att som entreprenörer utföra körningar åt huvudmännen, rätt att begära inlösen av fordon och andra i linjetrafiken använda tillgångar. Regler för denna inlösen finns i den ovan berörda lagen och i en i samma lagstiftningsärende beslutad lag om buss- och taxivärderingsnämnden. Dessa regler motsvarar dem som i dag gäller vid övertagande av trafiktillstånd mot tillståndshavarens vilja. Ärenden om inlösen prövas av buss- och taxivärderingsnämnden.
    I ärendet har vidare beslutats ändringar i bl. a. yrkestrafiklagen och lagen om kollektivtrafiknämnd (SFS 449 ff).

 

Socialrätt
En lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. har beslutats. Den ersätter den nuvarande lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Den nya lagen omfattar dels psykiskt utvecklingsstörda, dels personer som p. g. a. en hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp, dels slutligen personer med barndomspsykos. Lagen reglerar de insatser som de angivna grupperna behöver utöver dem som följer av socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Dessa extra insatser kallas särskilda omsorger. De anges specificerat i lagen. Som exempel kan nämnas rådgivning, annat personligt stöd, daglig verksamhet i dagcenter för vissa grupper, boende i familjehem eller elevhem för vissa barn och ungdomar, boende i gruppbostad för vuxna som inte kan bo i en egen bostad. Rätt till omvårdnad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter garanteras vissa grupper. De särskilda omsorgerna skall ges endast på den utvecklingsstördes eller i vissa fall hans vårdnadshavares, förmyndares eller gode mans begäran; vård oberoende av samtycke skall således inte längre kunna ges. Landstingskommunerna skall normalt ha ansvaret för de särskilda omsorgerna. Ledningen av verksamheten skall utövas av en omsorgsnämnd. Beslut om särskilda omsorger får överklagas hos länsrätten. Socialstyrelsen skall ha tillsyn över verksamhet enligt lagen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1986. Enligt en särskild lag om införande av den nya lagen gäller vissa övergångsregler. En följdändring har skett i hälso- och sjukvårdslagen (SFS 568 ff).
    En tandvårdslag har beslutats. Den ersätter folktandvårdslagen. Den nya lagen gäller i princip all tandvård, dvs. både landstingens och de privata vårdgivarnas tandvård. Målet för och kraven på tandvården definieras i lagen. Denna har i stor utsträckning utformats med hälso- och sjukvårdslagen som förebild. Landstingen ges ett utvidgat ansvar för befolkningens tandhälsa. De skall planera all tandvård inom landstingsområdet och samverka med såväl de privata vårdgivarna som med berörda samhällsorgan, organisationer och enskilda. Landstingen skall även fortsättningsvis själva bedriva tandvård — folktandvård. Tillsynen över folktandvården ligger kvar på socialstyrelsen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 125).
    Riksdagen har beslutat att lagen om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1986 (SFS 561).

 

698 Björn Edqvist    Vissa ändringar har beslutats i hälso- och sjukvårdslagen, syftande främst till att betona vikten av förebyggande insatser (SFS 560).
    Genom en ändring i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga har införts möjlighet för socialnämnden att utan samtycke av den unge besluta vissa åtgärder vid misskötsamhet. Bestämmelsen om nya behandlingsåtgärder innebär att, om det kan antas att den som är under 20 år genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat jämförbart beteende kommer att behöva beredas vård enligt lagen ifall beteendet fortsätter, och det stöd eller den behandling som behövs inte kan ges med samtycke, socialnämnden får besluta att den unge skall hålla kontakt med en särskilt utsedd kontaktperson och/eller att han skall delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten. I sammanhanget har också gjorts en förtydligande ändring i socialtjänstlagen beträffande socialnämndernas skyldigheter. Vissa ändringar har därjämte gjorts i lagen om unga lagöverträdare och i brottsbalken, främst i fråga om ökade möjligheter att överlämna unga lagöverträdare till vård inom socialtjänsten resp. att underlåta åtal när åtgärder vidtas från socialtjänstens sida (SFS 395 ff).
    Riksdagen har beslutat upphäva 1938 års förordning med vissa bestämmelser angående fosterfördrivande medel (SFS 185).
    En patientjournallag har beslutats av riksdagen. Därigenom har de grundläggande reglerna om patientjournaler, skyldigheten att föra dem, deras utformning, innehåll och hantering samlats i en författning. Lagen gäller all hälso- och sjukvård, både allmän och enskild. Lagen träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 562).
    Genom ändringar i lagen om allmän försäkring har sjukpenningskyddet under graviditet och vissa studier utökats. Ändringarna innebär även att rätten till omplacering och havandeskapspenning utvidgats till att omfatta också kvinnor som inte får sysselsättas i sitt arbete enligt föreskrifter som meddelas med stöd av arbetsmiljölagen. Vidare har genom ändringarna i lagen införts bl. a. rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn mellan 12 och 16 år när barnet på grund av sjukdom har ett särskilt behov av vård eller tillsyn.
    Ändringarna har också berört studiestödslagen, lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. och semesterlagen (SFS 83 ff).
    Riksdagen har även beslutat om andra ändringar i bl. a. lagen om allmän försäkring som innebär bl. a. att de nuvarande föräldrapenningförmånerna — föräldrapenning vid barns födelse och särskild föräldrapenning — förs samman till en förmån, föräldrapenning, som utgår under 360 dagar, varav 270 dagar med belopp motsvarande sjukpenningen och 90 dagar med belopp motsvarande garantinivån (48 kr.). Ersättningarna får tas ut längst till dess barnet fyller 4 år. Adoptivföräldrar ges samma rätt till föräldrapenning som andra föräldrar. Föräldrapenning för tillfällig vård av barn benämns tillfällig föräldrapenning och utökas med två kontaktdagar per barn och år mellan 4 och 12 år. Kontaktdagarna är i första hand avsedda för inskolning och besök i förskola m. m.
    Vidare ändras föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen så att rättslig vårdnadshavare likställs med förälder vad gäller rätten till såväl föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning. En samboende får rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn till den andre samboende. Fosterförälder får fortsättningsvis endast rätt till tillfällig föräldrapenning samtidigt som en fosterförälders föräldrapenningförmåner för eget barn förbättras.

 

Lagstiftningen våren 1985 699    Rätten att behålla sjukpenninggrundande inkomst vid ledighet i samband med barns födelse kvarstår till dess barnet fyller ett år i stället för som f. n. till dess barnet fyller ett och ett halv år. Rätten till föräldrapenning enligt denna tidigare sjukpenninggrundande inkomst kvarstår till dess barnet fyller två år.
    Vad särskilt gäller sjukpenningförsäkringen erbjuds hemmamakar, studerande och andra med ingen eller låg förvärvsinkomst ett förbättrat försäkringsskydd vid sjukdom inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Samtidigt avvecklas den obligatoriska hemmamakeförsäkringen successivt.
    Ändringarna, som även berört bl. a. studiestödslagen, lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. och semesterlagen, träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS87 ff).
    Riksdagen har beslutat vissa ändringar i studiestödslagen som bl. a. innebär en höjning av de s.k. fribeloppsgränserna vid beviljande av studiemedel. Ändringarna berör också inackorderingstillägget inom studiehjälpen samt tim- och dagstudiestödets nivå. De ändringar som berör fribeloppsgränserna träder i kraft den 1 juli 1986. Övriga ändringar har trätt i kraft den 1 juli 1985 (SFS 258).
    I lagen om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa har bl. a. intagits en föreskrift om att stödet får lämnas tidigast under det kalenderår då den arbetslöse fyller 25 år (SFS 479).

 

Arbetsrätt
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i lagen om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Bland ändringarna kan nämnas att det som ett obligatoriskt inslag i arbetet i ungdomslag har införts kurser, ordnade av arbetsförmedlingen, om hur arbetsmarknaden fungerar, hur man söker arbete m. m. Härigenom har skett en viss förlängning av tiden för sysselsättning genom ungdomslag. Vidare har arbetsförmedlingen ålagts att för den som arbetat i ungdomslag under fyra månader upprätta en individuell plan över hur anställningen skall övergå till annan verksamhet. Beträffande ungdomar som inte har fyllt 18 år har den ändringen gjorts att arbete på en ungdomsplats inte skall kvalificera för heltidsarbete i ungdomslag. Kommunerna skall i speciella fall anses som arbetsgivare för ungdomar som är placerade i kommunala företag (SFS 504).
    Lagen om kontant arbetsmarknadsstöd har ändrats på så sätt att den nedre åldersgränsen för att erhålla stödet har höjts från 18 till 20 år (SFS 503).
    Det högsta delpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen har höjts från 300 till 315 kr. enligt en ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring (SFS 502).
    En ändring har vidtagits i lagen om offentlig anställning. Den innebär att staten i vidgad omfattning skall anses som arbetsgivare i tvister om statligt reglerade anställningar hos någon annan än staten. Ändringen har betydelse för de grupper av anställda som har ett s.k. dubbelt huvudmannaskap, t. ex. lärare med kommunerna som arbetsgivare och tjänstemän hos försäkringskassorna (SFS 336).
    Riksdagen har beslutat vissa ändringar i arbetsmiljölagen. En av de nya reglerna ålägger arbetsgivare att föranstalta om företagshälsovård om arbetsförhållandena så påkallar och i den omfattning verksamheten kräver. En annan bestämmelse tar sikte på de s.k. anpassningsgruppernas förhållande till skyddskommittéer och andra partssammansatta organ på arbetsplatser. Regeln ålägger skyddskommittéerna att verka för att en på lämpligt sätt

 

700 Björn Edqvistorganiserad anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället. Vidare har det införts tystnadsplikt för den som har deltagit i sådan anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet i fråga om bl. a. enskilds personliga förhållanden och yrkeshemligheter. Sekretesslagen har samtidigt ändrats som en följd härav (SFS 321 f).
    Med anledning av ändrade regler för företagshälsovården och ett nytt ersättningssystem har ändringar skett i lagen om allmän försäkring och i lagen om socialavgifter (SFS 323 f).

 

Bank- och valutarätt m. m.
Lagen för Sveriges riksbank har ändrats i vissa avseenden, bl. a. så att riksbanken inte längre är skyldig att ge ut sedlar i valörerna 10 kr. och 10 000 kr. Ändringarna innebär vidare att riksbanken getts vidgade möjligheter att förvärva aktier, andelar m. m. i samverkansinstitutioner på betalnings- och värdepappersområdet (SFS 239).
    Riksdagen har beslutat sådana ändringar i lagen om bankrörelse att utländska banker tillåts etablera sig i Sverige. Etableringen skall ske i bankaktiebolagsform och bildandet av utlandsägd bank sker med stöd av bankrörelselagen. Sådan bank blir alltså en självständig svensk juridisk person som i princip är underkastad samma författningsmässiga reglering som svenskägda banker.
    Högst en tredjedel av antalet styrelseledamöter i en utlandsägd bank får vara utländska medborgare eller svenska medborgare bosatta utomlands. Styrelseordföranden skall dock vara här bosatt svensk medborgare. Från dessa bestämmelser kan medges undantag.
    I lagstiftningsärendet har också skett ett tillägg till lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m. (SFS 500 f).
    Riksdagen har beslutat en lag om värdepappersmarknaden. Ett huvudsyfte med den nya lagen är att motverka att personer med nära anknytning till ett aktiebolag missbrukar förtrolig information om bolagets förhållanden genom s.k. insiderhandel med aktier och andra värdepapper.
    Den år 1972 i liknande syfte införda ordningen med anmälningsskyldighet och registrering av vissa aktieinnehav har byggts ut och kompletterats bl. a. med straffsanktionerade förbud för berörda personer att i vissa situationer köpa eller sälja aktier i bolag där de har insynsställning. Samtidigt har bankinspektionens övervakningsfunktion förstärkts.
    Genom ändringar som beslutats i samma lagstiftningsärende har fondkommissionsbolag fått möjlighet att godta s. k. OTC-aktier som säkerhet för kredit. I ärendet har också bl. a. skett en ny reglering angående företagens bidrag till täckande av kostnaderna för bankinspektionens tillsynsverksamhet.
    Lagstiftningsärendet har berört bl. a. fondkommissionslagen, sekretesslagen, konkurslagen, lagen om pantlånerörelse, aktiebolagslagen och lagen om finansbolag. Ikraftträdandet för huvuddelen av lagstiftningen har bestämts till den 1 oktober 1985 (SFS 571 ff).
    Lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar har ändrats. Ändringen innebär att kassan och föreningarna fått vissa möjligheter att förvärva aktier eller andelar i ekonomiska föreningar. Den är närmast föranledd av att stadshypotekskassan avser att — jämte andra (bl. a. fondkommissionärer och riksbanken) — bilda en penningmarknadscentral (PMC) (SFS 348).
    Fortsatt valutareglering har föreskrivits för tiden den 1 juli 1985—den 30

 

Lagstiftningen våren 1985 701juni 1986. Riksdagens beslut härom upptas i en lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350) (SFS 319).

 

Övrig näringsrätt
Som ett led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten har riksdagen antagit en lag om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m.
    Enligt den nya lagen skall den som i utövningen av rådgivningsverksamhet i juridiska och ekonomiska angelägenheter av grov oaktsamhet främjar en straffbelagd gärning kunna dömas för vårdslös rådgivning till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar. Straffbestämmelsen utgör ett komplement till det allmänna medverkansansvaret enligt 23 kap. brottsbalken.
    Enligt lagen skall vidare den som i rådgivningsverksamheten gjort sig skyldig till brott som inte är ringa kunna av allmän domstol förbjudas att utöva rådgivningsverksamhet under viss tid, högst fem år. I samband med att förbud åläggs får rätten förordna att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Överträdelse av ett förbud skall kunna medföra straffansvar samt förlängning av förbudet.
    Alla slags juridiska och ekonomiska rådgivare — även sådana som står under särskild tillsyn såsom advokater och kvalificerade revisorer — omfattas av lagen. En samordning finns dock med Advokatsamfundets resp. kommerskollegiums disciplinära verksamhet på så sätt att talan om förbud får väckas endast efter hörande av nämnda tillsynsorgan.
    Ett meddelat förbud innebär att de generella behörighetsvillkoren för att vara advokat eller kvalificerad revisor inte är uppfyllda. Behörighetsreglerna för advokat i rättegångsbalken har ändrats i överensstämmelse härmed.
    I samma lagstiftningsärende har datainspektionen genom ändringar i inkassolagen fått vidgade möjligheter att bl. a. återkalla tillstånd att bedriva inkassoverksamhet (SFS 354 ff).
    Som ett led i en skärpt svensk Sydafrikapolitik har 1979 års lag om förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia (om denna se SvJT 1979 s. 654) ersatts av en ny lag i ämnet. Bland nyheterna kan nämnas förbud för svenska juridiska personer att ge lån till sydafrikanska staten eller dess myndigheter. Det har också införts förbud för svenska juridiska personer att bidra till att egendom hyrs av ett sydafrikanskt eller namibiskt dotterföretag genom s.k. finansiell leasing. Vidare har stipulerats skyldighet att lämna uppgifter om löner och anställningsvillkor samt sociala förhållanden för de anställda i sydafrikanska och namibiska dotterföretag. Regler har också införts om uppgiftsskyldighet i fråga om indirekta företagsförvärv samt beträffande överlåtelser och upplåtelser av patent och tillverkningsrätter. Samtidigt har regeringen bemyndigats föreskriva att sådan tekniköverföring inte får ske utan tillstånd (SFS 98).
    I avvaktan på att tekniskt och ekonomiskt godtagbara metoder att lagra naturgas utvecklats har frågan om försörjningsberedskapen på naturgasområdet getts en provisorisk lösning genom en lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet. Lagen är uppbyggd på samma sätt som 1984 års lag om beredskapslagring av olja och kol (om denna se SvJT 1985 s. 254). Lagen föreskriver skyldighet att vidta beredskapsåtgärder för storförbrukare och distributörer. Regleringen, som träder i kraft den 1 januari 1986, har också berört kommunalskattelagen och lagen om beredskapslagring av olja och kol (SFS 635 ff).
    Koncessionsreglerna för utvinning av torv för energiändamål har brutits ut

 

702 Björn Edqvistur lagen om vissa mineralfyndigheter och en ny reglering har sammanförts i en lag om vissa torvfyndigheter. Den tidigare ordningen med dels en koncessionsprövning enligt minerallagen, dels en tillståndsprövning enligt naturvårdslagen har sålunda ersatts med ett samlat förfarande hos länsstyrelsen. Förfarandet innefattar i flertalet fall också erforderlig prövning enligt vattenlagen. Prövning av ersättningsfrågor ankommer på fastighetsdomstol. En följdändring har vidtagits i gruvlagen (SFS 620 ff).
    Ett förtydligande har skett i 1975 års lag om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning. Den som yrkesmässigt utför sådant arbeteär enligt lagen skyldig att lämna skriftliga uppgifter till Sveriges geologiska undersökning om arbetet och dess resultat. Genom förtydligandet har klargjorts att uppgiftsskyldighet gäller arbete i syfte att med energibrunnsteknik utvinna värmeenergi inte bara genom grundvattenvärme utan också genom värme direkt från borrhål i berg (bergvärmeenergi) (SFS 245).
    I syfte att underlätta tjänsteexport har beslutats ändringar i lagen om allmän investeringsfond och i lagen om inbetalning på särskilt investeringskonto. Härigenom har de ändamål för vilka de allmänna och särskilda investeringsfonderna får tas i anspråk utsträckts till att gälla även kostnader för främjande av tjänsteexport. Samtidigt har införts möjlighet att i särskilda fall ta i anspråk fonderna i samband med investeringar i maskiner och andra inventarier utomlands (SFS 471 ff).
    Giltighetstiden för 1982 års lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser (om denna se SvJT 1982 s. 680) har förlängts med tre år, d.v.s. till utgången av juni månad år 1988 (SFS 478).
    Riksdagen har antagit en lag om foder som skall ersätta 1961 års lag om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. Lagen har ett vidare tilllämpningsområde än 1961 års lag så till vida att den omfattar, förutom foder åt djur i produktionen, också foder åt hundar och katter.
    I syfte att stärka skyddet för djurs och människors hälsa ställs i den nya lagen krav på att ett foder inte får vara skadligt eller annars otjänligt som djurföda, göra livsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda eller vid hanteringen medföra hälsorisker för människor. Till skillnad från 1961 års lag reglerar den nya lagen även användningen av foder och fodertillsatser i jordbruksföretagen.
    För användning av fodertillsatser uppställs i lagen krav på godkännande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen. För att en tillsats skall godkännas skall krävas, förutom att användningen är riskfri, att tillsatsen är av värde för djuret eller att den annars bör tillåtas av särskilda skäl.
    En annan nyhet i lagen är att användningen av fodertillsatser som innehåller antibiotika och andra kemoterapeutiska medel i tillväxtbefrämjande syfte förbjuds. Fodertillsats som innehåller kemoterapeutika för att förebygga eller bota sjukdom skall vara underkastad läkemedelsförordningens bestämmelser. På foder som tillsatts kemoterapeutika skall däremot foderlagstiftningen vara tillämplig. Kemoterapeutika skall få blandas i foder endast vid foderfabrik eller jämförbar anläggning. Lantbruksstyrelsen skall ha tillsyn över lagens efterlevnad.
    Den nya lagen, som föranlett en ändring i läkemedelsförordningen, träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 295 f).
    En lag om kemiska produkter har antagits av riksdagen. Den nya lagen ersätter 1973 års lag om hälso- och miljöfarliga varor.

 

Lagstiftningen våren 1985 703    Den nya lagen är tillämplig på hantering och import av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är att förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddsynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att lagens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en sådan produkt.
    Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall enligt lagen utreda produktens egenskaper i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Också den som i övrigt yrkesmässigt hanterar kemiska produkter skall ha tillgång till behövlig kemisk och toxikologisk kompetens. Vid överlåtelse av kemiska produkter skall lämnas sådan information som är av betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Informationen kan lämnas genom märkning eller på annat sätt.
    Tillsynsmyndighet enligt lagen är en ny myndighet, kemikalieinspektionen, som ersätter produktkontrollnämnden.
    Lagstiftningen, som har föranlett följdändringar i bl. a. vapenlagen, brandlagen och renhållningslagen, träder i kraft den 1 januari 1986 (SFS 426 ff).
    Beslutade förändringar i den statliga fiskeradministrationen — som innebär bl. a. att de uppgifter som åvilat fiskeriintendenterna, fiskeriingenjören samt fiskodlings- och fiskeriförsöksanstalterna inordnats i fiskeristyrelsen — har föranlett en ändring i lagen om rätt till fiske och i vattenlagen (SFS 435 f).
    Lagen om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, vilken enligt tidigare beslutad ändring gällt till utgången av juni månad 1985, har getts fortsatt giltighet till utgången av juni månad 1986 (SFS 515).
    Ny lagstiftning har införts på husdjurskontrollens område. Lagstiftningen rörande hingstbesiktningstvång, galtbesiktningstvång och seminverksamhet har ersatts av en lag om kontroll av husdjur m. m. Syftet med den nya lagen är att främja animalieproduktionen och djurs lämplighet för avel i näringsverksamhet samt att förebygga sjukdomar hos djur. Utgångspunkten i lagen är att statens medverkan i husdjurskontrollen i princip bör inskränkas till att vissa ramar och riktlinjer anges i föreskrifter för verksamheten och att denna ställs under viss tillsyn. Kontrollen skall omhänderhas av organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar. I lagen bemyndigas regeringen eller lantbruksstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter (SFS 342).

 

Skollagstiftning
Genom en ändring i skollagen har möjligheten till s. k. skolgångsbefrielse tagits bort. Skolgångsbefrielse innebar att en elev kunde ges medgivande att i förtid avsluta skolgången om lämplig utbildning kunde ordnas eller annan lämplig sysselsättning förelåg (SFS 246).


Björn Edqvist1

 

1 Vid utarbetandet av denna redogörelse har medverkat hovrättsassessorerna Olof Egerstedt och Gunnel Wennberg.