Islamisk rätt, som är en del av religionen islam, anses en gång för alla given redan på 900-talet. I oföränderligheten ligger svagheten i detta rättssystem, som på det hela taget heller inte nämnvärt lyckats påverka de europeiska rättsordningarna23.
7. Om islamisk rätt över huvud, se Afchar och Anderson, båda i n. 22 a. a.; J. N. D. Anderson, Islamic Law in the modern world. New York 1959; G. Bergsträsser, Grundzüge des Islamischen Rechts. Bearb. u. hrsg. von J. Schacht 1935; Bousquet, i n. 22 a. a.; Ch. Chehata, Etudes de droit musulman. Paris 1971; N. J. Coulson, Conflicts and tensions in islamic jurisprudence. Chicago, London 1969; David, i n. 13 a. a. s. 463 ff; A. A. A. Fyzee, Outlines of Muhammadan Law. 4th ed.. Oxford 1971; Johnson, i n. 13 a. a.; H. J. Liebesny, The Law of the Near & Middle East. Readings, Cases & Materials. Albany (USA) 1975; Y. Linant de Bellefonds, Traité de droit musulman comparé, Théorie générale de l'acte juridique. Paris, Haag 1965;L. Milliot, La pensée juridique de l'Islam, Revue internationale de droit comparé 1954 s. 441 ff; Ramadan, i n. 18 a. a. (Originalutgåvan är på engelska och lyder: Islamic law — its scope and equity. London 1961); J. Schacht, An introduction to Islamic Law. Oxford 1964; dens., Islamic Religious Law, ur The legacy of islam. 2 ed.. Edited by the late J. Schacht with C. E. Bosworth. Oxford 1974. S. 392 ff; M. EL Shakankiri, Loi divine, loi humaine et droit dans l'histoire juridique de l'Islam, Revue internationale de droit comparé 1981 s. 767 ff. Av intresse är också uppsatssamlingen Normes et valeurs dans l'Islam contemporain. Paris 1966 (anm. av Y. Linant de Bellefonds, Revue internationale de droit comparé 1968 s. 426) samt A. R. Anbar, Encyclopédie des principes juridiques en vigeur en Egypte et dans les pays arabes. Kairo 1972—75. En kortare framställning som belyser de värderingar som i dag gör sig gällande på området är A. K. Brohi, Morality and Law, 6 Islamic Order (1984) s. 13 ff. Om hanafisk obligationsrätt (jfr efter n. 18 ovan), se Ch. Chehata, Théorie générale de l'obligation en droit musulman hanéfite. Paris 1969. Särskilt inriktade på islamisk skadeståndsrätt är: J. El-Hakim, Le dommage de source délictuelle en droit musulman. Survivance en droit syrién et libanais. Paris 1984; Ch. Chehata, i n. 24 a. a. s. 883 ff. En något äldre men alltjämt ofta åberopad framställning är E. Tyan, Le système de la responsabilité délictuelle en droit musulman. Beirut 1926. Se även E. Schram-Nielsen, Erstatningslæren i islamisk ret. Khvn 1945. En kortare beskrivning av den islamiska skadeståndsrätten ger A.-H. Ahdab, La responsabilité contractuelle et la responsabilité délictuelle en droit musulman, al Adl (Revue de l'ordre des avocats de Beyrouth) 1983, I, s. 49 ff.
8. Det är ett stort steg mellan fransk skadeståndsrätt å ena sidan, klassisk islamisk å den andra. Detta gäller såväl reglernas uppbyggnad som deras innehåll. I förra avseendet förtjänar framhållas att den