Sakrättsligt skydd vid överlåtelse av aktier i avstämningsbolag viabörsen
Juris doktor Gunnar Flodhammar har i sin artikel i SvJT 1986 s. 29 förespråkat att sakrättsligt skydd vid överlåtelse av aktie i avstämningsbolag via börsen inte uppkommer förrän aktiebrevet, av säljkommissionären, lämnats till Värdepapperscentralen.
    Jag ifrågasätter om inte sakrättsligt skydd uppkommer redan vid avtalet, d. v. s. vid avslut på börsen.
    Praktiskt taget fullständig enighet råder i litteraturen om att köparen blir sakrättsligt skyddad redan genom avtalet när han köper lös sak genom en försäljningskommissionär¹. Grunderna härför varierar något hos olika förfat-

 

¹ Undén, Svensk sakrätt I, lös egendom, 9:e uppl Lund 1974, s 124, Hult, Om kommissionärsavtalet, Sthlm 1936, s 61 och 204 f, Hessler, Allmän sakrätt, Sthlm 1973, s 243 och Håstad, Sakrätt avseende lösegendom, 2:a uppl Lund 1984, s 172 f. 

28—36-165 Svensk Juristtidning

 

tare. Professor Torgny Håstad utvecklar en på följande vis: Kommissionären betraktas som en fristående tredje man som innehar egendomen för säljarens räkning. Vid överlåtelse av egendom som innehas av tredje man krävs denuntiation till denne för sakrättsligt skydd. Eftersom kommissionären själv ingår köpeavtalet vet han om att överlåtelse skett från kommittenten till köparen och någon speciell underrättelse behövs inte².
    De sakrättsliga frågorna vid överlåtelse av aktier regleras genom 3: 6 aktiebolagslagen som hänvisar till 22 § lagen om skuldebrev. Där sägs att sakrättsligt skydd uppstår först när "den till vilken överlåtelsen skett fått handlingen i besittning". I förarbetena till 22 § skuldebrevslagen säger lagberedningen: "inte blott det omedelbara, rent fysiska innehavet av ett föremål faller under besittningsbegreppet, utan besittning kan utövas även medelbart: genom bud, fullmäktig, depositarie, panthavare och annan"³.
    Det som skiljer en överlåtelse via börsen av aktier i ett avstämningsbolagfrån en överlåtelse av lös sak genom en försäljningskommissionär är, att det finns avvikande lagregler för aktier och att det alltid finns en inköpskommissionär⁴. Frågan är om den speciella situationen vid överlåtelse av aktier föranleder att de behandlas på ett annat sätt än lösa saker.
    Det anses att även vid överlåtelse av löpande skuldebrev som innehas av tredje man sakrättsligt skydd uppkommer vid denuntiation till denne⁵. Detsamma torde då gälla aktier som regleras på samma sätt. Något som tyder på att Håstads resonemang, om att försäljningskommissionären ska betraktas som en fristående tredje man som denuntierar sig själv, inte ska tillämpas finns, såvitt jag kan se, inte. En av anledningarna att acceptera denuntiation till tredje man som ett sakrättsligt moment är att den ger ett bra underlag föratt objektivt, genom en utomstående, fastställa om och när en överlåtelse skett⁶. Det får väl anses att fondkommissionärerna är speciellt pålitliga och obenägna att medverka till skentransaktioner och liknande⁷ och därför är

 

² Håstad, a.a. s. 172 f.

³ NJA II 1936, s 92. — I 22 § 2 st. skuldebrevslagen görs ett undantag från traditionskravet: om en bank säljer löpande skuldebrev är försäljningen gällande mot bankens borgenärer även om skuldebrevet lämnats kvar i banken för förvaring. Stadgandet är avsett för de fall banken säljer av sitt eget innehav och inte när den agerar som kommissionär. Intressant är motiveringen att inga vådor för rättssäkerheten uppkommer när det gäller inrättningar som upprätthåller noggrann bokföring och står under allmän kontroll (a. a. s. 92).

⁴ Utom för det ovanliga fallet att en fondkommissionär köper för egen räkning. Det normala förfarandet vid handel över börsen kan beskrivas på följande vis: Den som vill sälja aktier går till en fondkommissionär (antingen en bank eller ett fondkommissionärsbolag som har tillstånd att handla på börsen, f. n. 12 st. banker och 16 st. fondkommissionärsbolag) och sluter avtal om att fondkommissionären i kommission ska sälja aktierna (för fondkommissionärsrörelse gäller bestämmelserna om handelskommission i kommissionslagen och fondkommissionslagen (1978:748)). Säljaren ska senast kl. 12 dagen då avslut på börsen sker överlämna aktiebrevet till sin kommissionär. Kommissionären utbjuder sedan dessa aktier på börsen. Finns det en köpare sluts avtal om köpet med dennes kommissionär. Säljkommissionären levererar sedan in aktiebrevet till Värdepapperscentralen, VPC, och köpmäklaren gör en beställning på motsvarande antal aktier i ett nytt aktiebrev. VPC levererar det nya aktiebrevet till inköpskommissionären som vidarebefordrar det till köparen. För en närmare genomgång av de härfrågorna se min uppsats, Sakrätt vid överlåtelse av aktier, skriftligt arbete i civilrätt, Uppsala HT 1984.

⁵ Tiberg, Skuldebrev, växel och check, 3:e uppl. 1981, s. 103.

⁶ Håstad, a.a. s. 169.

⁷ Se not 3, 2 st.

 

mycket lämpliga som "utomstående". Ett annat skäl som brukar nämnas för att acceptera denuntiationen som ett sakrättsligt moment är att den innebär en uppoffring, en risk, för överlåtaren. I det här fallet är det en risk både för kommissionären, som efter avslutet på börsen är tvungen att leverera till köparen enligt 56 § kommissionslagen, och för säljaren som redan avhänt sig aktiebreven till sin kommissionär⁸.
    Att en inköpskommissionär smugit sig in mellan försäljningskommissionären och köparen borde inte heller utesluta analogin med lösa saker. Tvärtom får det väl anses att eftersom ännu en representant för denna i normala fall särdeles pålitliga grupp är inblandad i affären så får risken för skentransaktioner och liknande vara ytterligare minskad. Överhuvud är det svårt att tänka sig att skentransaktioner genomförs via börsen. Det normala är ju att varken kund eller kommissionär vet vem som är kund på andra sidan.
    Slutsatsen blir att sakrättsligt skydd borde uppkomma vid avslutet på börsen när försäljningskommissionären har besittningen till aktierna.
 

Gustaf Sjöberg