Lagstiftningen i riksdagen hösten 1986
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats vid riksmötet 1986/87 under hösten 1986. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1987. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1986 års samling om inte annat anges.
Offentlig rätt
Riksdagen har beslutat ändringar i riksdagsordningen. Ändringarna innebär att den försöksverksamhet med nya arbetsformer i riksdagsarbetet, som infördes under 1985/86 års riksmöte och som varit i tillämpning till utgången av år 1986 (se SvJT 1985 s. 686), skall fortsätta även under våren 1987. Samtidigt har det av försöksverksamheten omfattade frågeinstitutet förändrats så att frågedebatter i undantagsfall kan hållas på andra dagar än torsdagar.
Även debattreglerna för frågedebatterna har ändrats.
Vidare har öppnats möjlighet för ett statsråd att överlåta till ett annat statsråd att muntligen meddela kammaren varför en interpellation inte besvaras inom den föreskrivna tiden (SFS 1385).
Riksdagen har antagit en lag med instruktion för riksdagens ombudsmän som ersatt 1975 års lag med instruktion för justitieombudsmännen. I de grundläggande frågorna om JO:s ställning som ett extraordinärt organ och om formerna för och omfattningen av hans tillsyn över den offentliga verksamheten innebär den nya lagen inga förändringar i förhållande till 1975 års instruktion. Nyheterna gäller i huvudsak JO-ämbetets organisation. Enligt de nya reglerna skall riksdagens ombudsmän bestå av en chefsjustitieombudsman och tre justitieombudsmän. Chefsjustitieombudsmannen har det övergripande ansvaret för verksamheten och för ämbetets organisation. Han skall i en arbetsordning meddela bestämmelser om bl. a. fördelningen av ärendena mellan ombudsmännen. Oberoende av vad som följer av arbetsordningen får chefsjustitieombudsmannen genom särskilt beslut föreskriva att ett visst ärende eller en grupp av ärenden skall hänskjutas till honom eller någon av de andra ombudsmännen. Den nya lagen trädde i kraft dagen efter den dag då val av chefsjustitieombudsman förrättades av riksdagen, d. v. s. den 4 december 1986. För justitieombudsman från den tidigare organisationen gäller i vissa hänseenden bestämmelserna i 1975 års instruktion så länge hans valperiod löper.
I lagstiftningsärendet har beslutats härmed sammanhängande ändringar i riksdagsordningen, vilka trätt i kraft den 1 december 1986 (SFS 764 f).
Riksdagen har antagit en plan- och bygglag som ersätter bl. a. byggnadslagen, byggnadsstadgan och lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Den nya lagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Lagen vilar i stora delar på principerna i gällande rätt men innebär en genomgripande systematisk omarbetning av dagens lagstiftning samt en förenkling och modernisering av regelsystemet. — Enligt lagen skall alla kommuner ha en kommuntäckande översiktsplan. Områdes-
bestämmelser skall kunna antas om kommunen vill säkerställa syftet med översiktsplanen. Dagens stadsplaner och byggnadsplaner har i den nya lagen ersatts med ett planinstitut, kallat detaljplan. En sådan plan har en genomförandetid på minst 5 och högst 15 år med möjligheter till förlängning av tiden. Nybyggnadsförbuden har avvecklats. Genom lagen har införts en principiell rätt att återuppföra byggnader som har rivits eller brunnit ned. Beträffande en- och två-bostadshus som inte ingår i samlad bebyggelse får bl. a. mindre tillbyggnader göras utan bygglov, om åtgärden inte sträcker sig närmare tomtgränsen än 4,5 meter. Skulle så vara fallet krävs grannars tillstånd för att åtgärden skall få utföras utan bygglov. Vidare har kommunen möjlighet att i områdesbestämmelser och detaljplan besluta att bygglov inte skall krävas för att bl. a. uppföra komplementbyggnader eller göra mindre tillbyggnader.
Tillstånd till byggande m. m. lämnas i form av bygglov, rivningslov och marklov. Förhandsbesked kan lämnas till åtgärder som kräver bygglov.
I den nya lagen har länsstyrelsens fastställelseprövning av planer slopats. Länsstyrelsen har möjlighet att i efterhand granska och upphäva detaljplaner och områdesbestämmelser. Upphävande får dock beslutas endast på i lagen närmare angivna grunder. Lagen innebär att medborgarinflytandet förbättras. Vid planläggning skall genom information och debatt eftersträvas ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt. Alla boende som berörs av en plan eller ett beslut om tillstånd skall, liksom hyresgästernas organisationer, ha samma ställning som sakägarna.
Enligt lagen föreligger rätt till ersättning i vissa fall vid kvalificerad skada, om skadan uppkommer till följd av att bygglov vägras för att ersätta riven eller på annat sätt än genom olyckshändelse förstörd byggnad eller om rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelse eller om rivningslov vägras för att byggnaden behövs för bostadsförsörjningen eller bör bevaras på grund av sitt historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde. I dessa fall föreligger rätt till ersättning om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. När skada uppkommer till följd av att skyddsbesämmelser utfärdats för byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i samlad bebyggelse av denna karaktär, samt när i områdesbestämmelser meddelats bestämmelser om vegetation samt om markytans utformning och höjdläge eller när marklov i vissa fall vägrats, skall ersättning utgå om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. När ersättning bestäms skall beaktas även vissa beslut enligt naturvårdslagen och i särskilda fall inverkan enligt skogsvårdslagen. I vissa fall kan ersättning utgå även om kvalificerad skada inte föreligger.
Stadsplaner och byggnadsplaner som har fastställts efter utgången av år 1978 har en genomförandetid av fem år räknat från den 1 juli 1987. För övriga stadsplaner och byggnadsplaner skall genomförandetiden anses ha gått ut. Om sådana planer upphävs eller ändras har fastighetsägaren rätt till ersättning om fastigheten är belägen inom ett område som till större delen är bebyggt i huvudsak i enlighet med planen och fastigheten efter upphävandet eller ändringen inte får bebyggas eller får bebyggas endast i en utsträckning som är uppenbart oskälig.
Talan om ersättning skall ha väckts före utgången av juni 1992.
Plan- och bygglagen träder i kraft den 1 juli 1987 (SFS 1987: 10).
Riksdagen har antagit en lag om exploateringssamverkan. Lagen skall ses som medel för att genomföra kommunala planintentioner. Genom lagen blir det möjligt för flera fastighetsägare inom ett visst område att i samverkan vidta åtgärder för att ställa i ordning mark för ny bebyggelse eller förtätning eller andra förbättringar i redan bebyggda områden (exploateringssamverkan). Frågor om exploateringssamverkan prövas vid förrättning som handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten. Lagen träder i kraft den 1 juli 1987 (SFS1987:11).
En lag om hushållning med naturresurser m. m. har antagits av riksdagen. I lagen finns grundläggande bestämmelser i ämnet som till övervägande del motsvarar regler i byggnadsstadgan och de nuvarande s. k. verksamhetsanknutna och geografiska riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Hushållningsbestämmelserna i lagen skall tillämpas vid planläggning och prövning enligt den nya plan- och bygglagen samt i mål och ärenden enligt vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen m. m. Enligt lagen har det s. k. kommunala vetot samma innebörd som för närvarande enligt 136 a § byggnadslagen. Lagen träder i kraft den 1 juli 1987 (SFS 1987: 12).
Riksdagen har beslutat en räddningstjänstlag, som trätt i stället för bl. a. brandlagen och lagen om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m. m. Lagen innehåller bestämmelser om kommunal räddningstjänst och statlig räddningstjänst.
Enligt den nya lagen skall det i varje kommun finnas en räddningsnämnd och en räddningskår. Räddningsnämnden skall svara för att brandsyn och sotning utförs regelbundet. Räddningskåren (tidigare brandkåren eller brandförsvaret) skall göra de räddningsinsatser som kommunen har ansvaret för. För varje kommun skall finnas en räddningstjänstplan.
Den statliga räddningstjänsten omfattar fjällräddningstjänst, sjöräddningstjänst och räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen.
Syftet med lagen är att göra räddningstjänsten effektivare och att underlätta samarbetet mellan olika räddningsorgan.
Lagstiftningsärendet har berört bl. a. brottsbalken och luftfartslagen (SFS 1102 ff).
I sekretesslagen har vidtagits ändringar så att sekretess kan gälla för sådana uppgifter om offentliga funktionärers personliga förhållanden som en myndighet har tillgång till i sin personal administrativa verksamhet. Genom ändringarna har också införts bestämmelser om sekretess i ärenden om tillstånd till riksfärdtjänst och i ärenden om bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag.Vidare har sekretesskydd åstadkommits för uppgifter i polisens vapenregister och för uppgifter i luftfartsverkets certifikatregister (SFS 976).
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i vapenlagen. De innebär bl. a. att lagens bestämmelser om skjutvapen skall tillämpas också på s.k. el-pistoler och liknande apparater. Ändringarna berör även vapenlagens regler om utlåning av vapen vid jakt och innebär att ett vapen får lånas ut till någon som inte har avlagt jägarexamen under förutsättning att vapnet används underupplåtarens omedelbara kontroll (SFS 909).
Riksdagen har antagit en lag om kommunal tjänsteexport som innebär en utvidgning av den kommunala kompetensen. Genom lagen har kommunerna och landstingskommunerna fått möjlighet att tillhandahålla tjänster för export. Kommunerna och landstingskommunerna får normalt tillhandahålla
tjänsterna som underleverantörer åt företag i Sverige eller åt staten. Medverkan skall ske på affärsmässiga grunder (SFS 753).
Ändringar har vidtagits i radiolagen, förordningen med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m., lagen om lokala kabelsändningar och lagen om radiotidningar. Ändringarna rör kravet på myndighets tillstånd för trådsändningar av ljudradio- och TV-program. Sändningar som sker till andra lokaler än bostäder får bedrivas utan tillstånd. För trådsändningar till bostäder gäller krav på tillstånd, om sändningen når fler än 100 bostäder. Filmer och videogram som visas offentligt genom trådsändning skall i vissa fall förhandsgranskas och godkännas av statens biografbyrå. Följdändringar har beslutats i bl. a. radioansvarighetslagen, lagen om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag och närradiolagen. Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 februari 1987 (SFS 1209 ff).
Den under våren 1986 antagna nya förvaltningslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1987 (se SvJT 1986 s. 462), har föranlett följdändringar i ett stort antal lagar på det offentligrättsliga området. Ändringarna berör bl. a. omröstningsförfarande, reservationsrätt och ordning för överklagande. I sistnämnda hänseende skall förvaltningslagen gälla också beslut av hyresnämnder, arrendenämnder, statens va-nämnd samt vissa bolag och andra enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter, t. ex. AB Svensk Bilprovning, Sveriges exportråd och de erkända arbetslöshetskassorna. Detta innebär att en skrivelse med överklagande skall ges in till den instans som meddelat det beslut som överklagas och inte som tidigare till överinstansen. — Andringar har beslutats bl. a. i föräldrabalken, konkurslagen, patentlagen, lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, lagen om statens va-nämnd, kommunallagen, socialtjänstlagen och den nya förvaltningslagen. I ärendet har också antagits en lag om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter (SFS 1134, 1142 ff).
Genom en i annat sammanhang beslutad ändring i byggnadsstadgan har införts bestämmelser om ordningen för överklagande av byggnadsnämndsbeslut (alltjämt kallas rättsmedlet här besvär). Med avvikelse från vad som gäller enligt den nya förvaltningslagen skall besvärshandlingen i sådana fall, såsom hittills, ges in till länsstyrelsen. Bestämmelsen motiveras av att man förtiden fram till dess att den nya plan- och bygglagsstiftningen träder ikraft (den 1 juli 1987), i byggnadsstadgan bör ha en ordning för överklagande som överensstämmer med den som skall gälla enligt den nya plan- och bygglagstiftningen (SFS 1208).
Fastighetsrätt
Genom en ändring i jordabalken har reglerna i 12 kap. 15 § andra stycket om hyresgästs inflytande över reparationer i den egna lägenheten — som gällde till utgången av år 1986 — getts fortsatt giltighet till utgången av år 1987 (SFS 1240).
I samma lagstiftningsärende har beslutats en lag om försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt och en därav föranledd följdändring i bostadsrättslagen. Syftet med lagstiftningen är att skapa en självförvaltningsform inom hyresrättens ram. Enligt lagen får regeringen försöksvis lämna ekonomiska föreningar tillstånd att — utan hinder av bestämmelserna i 79 § bostadsrättslagen om förbud mot viss andelsupplåtelse — bedriva verksamhet i vilken föreningen tillämpar villkor som innebär att det med andelsrätt i föreningen följer en rätt att hyra en bostadslägenhet (kooperativ hyresrätt). Som förutsättning för
tillstånd krävs bl. a. att den kommun i vilken föreningen skall bedriva sin verksamhet tillstyrker denna. Lagstiftningen gäller till utgången av år 1991 (SFS 1241 f).
Riksdagen har antagit en lag om suveränitetsholmarna i Torne, Muonio och Könkämä älvar. Lagen innebär att den av riksdagen samtidigt godkända överenskommelsen mellan Sverige och Finland om suveränitetsholmarna införlivas med svensk rätt. Överenskommelsen går i huvudsak ut på att holmarnas rättsliga ställning bibehålls samtidigt som rättsläget i fråga om holmarna preciseras (SFS 1283 och 1390).
Familjerätt
Lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och lagen om ogiftasamboendes gemensamma bostad, vilka gällde till utgången av år 1986, har enligt riksdagens beslut getts fortsatt giltighet till utgången av år 1988 (SFS 910 f).
Immaterialrätt
Riksdagen har antagit en lag om skyddför kretsmönster i halvledarprodukter. Genom lagen skapas ett särskilt immaterialrättsligt skydd för s. k. datachips. Den som skapat ett mönster för kretsar ges en ensamrätt att framställa och sprida exemplar av mönstret. Vissa inskränkningar i ensamrätten görs dock i lagen. Skyddstiden är tio år. Lagen innehåller bestämmelser om skadestånd och straff vid intrång i ensamrätten till mönstret. Bestämmelserna om skadestån där utformade så att en godtroende intrångsgörare är skyldig att betala ersättning för utnyttjandet endast om och i den mån det är skäligt. Vid intrång som sker av oaktsamhet eller uppsåtligen gäller en strängare skadeståndsskyldighet. Den nya lagen träder i kraft den 1 april 1987 (SFS 1425).
Privaträtt i övrigt
Riksdagen har antagit en lag om godtrosförvärv av lösöre. Lagen innebär i huvudsak en kodifiering av det rättsläge på området som skapats främst genom rättspraxis. — I lagen bibehålls exstinktionsprincipen. Den innebär att den som i god tro förvärvar lösöre får äganderätten till egendomen även om överlåtaren inte haft rätt att förfoga över egendomen. I syfte bl. a. att motverka handeln med stöldgods har dock de krav som ställs på en förvärvare för att denne skall vara i god tro i viss mån skärpts och preciserats.
Enligt lagen skall förvärvaren anses vara i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, förhållandena under vilka den utbjöds samt omständigheterna i övrigt var sådana att han inte hade bort inse att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Den som på grund av någon annans godtrosförvärv har förlorat äganderätten till en sak har rätt att mot ersättning lösa till sig egendomen. En särskild preskriptionstid gäller för rätten till inlösen. Enligt lagen förlorar sålunda den ursprunglige ägaren sin lösningsrätt om han inte inom tre månader från det han fick eller måste antas ha fått kännedom om vem som innehar egendomen krävt tillbaka egendomen av denne. Lösenbeloppet skall bestämmas enligt den s. k. vederlagsprincipen, d. v. s. motsvara den aktuelle ägarens kostnader för förvärv av egendomen och dess förbättring. Lösen skall dock motsvara högst egendomens värde i den allmänna handeln. Lösenbestämmelsen kompletteras med en regel om beaktande av penningvärdets förändringar. Den nya lagen gäller även förvärv igod tro av panträtt i lösöre.
Genom en samtidigt beslutad ändring i handelsbalken har vissa bestämmelser om godtrosförvärv i balken upphävts (SFS 796, 798).
Skatterätt
Riksdagen har tagit ställning till ett principförslag om ett nytt taxeringsförfarande avsett att — åtminstone delvis — genomföras till 1990 års taxering. Samtidigt har riksdagen, med ikraftträdande i huvudsak den 1 januari 1987, beslutat ändringar i ett stort antal lagar på skatterättens område.
Lagändringarna innebär — såvitt här är av intresse — främst att mellan kommunala skatterätten avvecklas. Domstolens verksamhet övertas av länsrätterna och den mellan kommunala målgruppen fördelas i princip mellan alla länsrätter. Det ges dock möjlighet att till en länsrätt föra samman sådana mål från olika länsrätter som har nära samband med varandra. Det allmänna ombudet för mellan kommunala mål avskaffas och uppgiften att föra det allmännas talan i målen läggs i princip på länsskattemyndigheterna. Överklaganden fr. o. m. 1987 års taxering handläggs vid länsrätterna. Verksamheten vid mellankommunala skatterätten skall vara helt avvecklad den 1 juli 1988.
I lagstiftningsärendet har vidare beslutats bl. a. vissa lagändringar som föranletts av den nya förvaltningslagen som trädde i kraft den 1 januari 1987 och vissa ändringar med anledning av inrättandet av länsskattemyndigheter.
Ärendet har bl. a. berört taxeringslagen, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, sekretesslagen, förvaltningsprocesslagen och bötesverkställighetslagen (SFS 1284 ff).
Straffrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i reglerna om förverkande i 36 kap. brottsbalken. Genom ändringarna har möjligheterna utvidgats att förklara utbyte av brott förverkat. Det tidigare hindret mot förverkande när utbytet motsvaras av skada för enskild har avskaffats. Den enda uttryckliga begränsningen av möjligheten att förklara utbyte av brott förverkat är att förverkandet inte får vara uppenbart oskäligt. För att säkerställa den skadelidandes intresse i sammanhanget har i kapitlet intagits en bestämmelse som i huvudsak innebär att — om utbyte som motsvaras av skada för enskild har förklarats förverkat hos någon — staten i dennes ställe skall svara för ersättningen till den skadelidande intill värdet av vad som har tillfallit staten på grund av förverkandet.
Genom en samtidigt beslutad ändring i 16 kap. brottsbalken har straffansvaret enligt bestämmelsen om dobbleri för den som deltar i spel eller liknande verksamhet avskaffats.
I samma lagstiftningsärende har vidtagits ändringar i lagen om visst stöldgods m. m. De innebär en utvidgning av lagens tillämpningsområde. Sålunda krävs det inte längre att den hos vilken egendomen skall tas i förvar själv har åtkommit egendomen genom brott. Det är tillräckligt att innehavaren uppenbart saknar rätt till egendomen. Vidare har riksdagen antagit en lag om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m. som har ersatt 1 7 § lagen om införande av nya rättegångsbalken. Den nya lagen innebär bl. a. att åklagaren har getts större möjligheter än tidigare att själv besluta om förverkande av egendom som har tagits i beslag. Samtidigt med den nya lagen har lagen om förfarandet vid förverkande av vissa farliga föremål upphävts och följdändringar beslutats i bl. a. rättegångsbalken.
I lagstiftningsärendet har också vidtagits ändringar i lagen om anordnande av
visst automatspel som innebär att spelautomater och annan egendom kan förklaras förverkade enligt den lagen. Genom en ändring i lotterilagen har möjligheterna till förverkande med stöd av den lagen utvidgats (SFS 1007 ff).
Genom ett tillägg i lagen om ändring i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., vilken träder i kraft den 1 juni 1987, har införts möjlighet till förverkande av alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel även hos den som brutit mot bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott i järnvägstrafiklagen (SFS 1016).
Bestämmelsen om smitning från trafikolycksplats i 5 § trafikbrottslagen har ändrats på så sätt att smitningsbrottet delats upp i ett normalt brott, som straffas med böter eller fängelse i högst sex månader, och i ett grovt bott, som straffas med fängelse i högst ett år. Ändringen gör det möjligt att använda strafföreläggande vid lindrigare smitningsbrott (SFS 1248).
Processrätt
I anslutning till att riksdagen godkänt riktlinjer beträffande bl. a. finansieringen av kungörelsekostnaderna i mål och ärenden vid de allmänna domstolarna har beslutats ändringar i rättegångsbalken. Dessa innebär att en ansökan skall avvisas om föreskriven ansökningsavgift inte har betalats. Ändringar av motsvarande innebörd har beslutats i lagen om handläggning av domstolsärenden, lagen om lagsökning och betalningsföreläggande och handräckningslagen. En följdändring har vidtagits i rättshjälpslagen. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1987.
Riksdagen har godkänt en inom Haagkonferensen för internationell privaträtt utarbetad konvention om internationell rättshjälp (Convention on International Access to Justice). Konventionen innehåller bl. a. bestämmelser om rättshjälp, säkerhet för rättegångskostnader samt exeqvaturprövning, rätt att få kopia av beslut m. m., gäldsfängelse och immunitet för vittnen och sakkunniga. I anslutning till godkännandet har riksdagen beslutat vissa ändringar i rättshjälpslagen samt antagit en lag om verkställighet av vissa utländska beslut om rättegångskostnader vilken ersätter 1899 års lag i ämnet. Lagstiftningen träder ikraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1041 f).
1979 års lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång — som gällde till utgången av år 1986 — har getts fortsatt giltighet till utgången av år 1987 (SFS 1044).
Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall har förlängts till utgången av år 1987 (SFS 1043, 1136).
Trafikrätt m. m.
I syfte att åstadkomma delegering och regelförenkling på vägtrafikens område har riksdagen beslutat om ändringar i ett antal vägtrafikrättsliga lagar. Sålunda har genom en ändring i lagen om trafiknämnd statens trafiksäkerhetsverk övertagit regeringens uppgift som slutinstans i ärenden om lokala trafikföreskrifter (SFS 1247).
I samma lagstiftningsärende har vidtagits lagändringar som innebär att straffen ändras från dagsböter till penningböter beträffande vissa överträdelser enligt terrängkörningslagen, vägtrafikskattelagen och trafikskadelagen (SFS1249 ff).
Riksdagen har beslutat en bilavgaslag som träder i kraft den 1 juli 1987. Lagen innehåller regler som behövs för att genomföra de skärpta krav för
avgasrening på personbilar som riksdagen beslutade om i december 1985. Genom lagen läggs ett ökat ansvar på biltillverkarna för fordons funktion och hållbarhet i fråga om utsläpp av luftförorenande ämnen. Vissa bestämmelser i lagen gäller inte fordon av 1988 års eller tidigare års modell (SFS 1386).
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i yrkestrafiklagen och lagen om transportförmedling. Lagändringarna, som trätt i kraft den 1 april 1987,innebär att behovsprövningen för godslinjetrafik och transportförmedling slopas (SFS 1987:41 f).
Lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg, som gällde till utgången av år 1986, har enligt riksdagens beslut getts fortsatt giltighet till utgången av år 1989 (SFS 1034).
Riksdagen har beslutat om en lag om kommunal parkeringsövervakning. Lagen har trätt i kraft den 1 mars 1987 och har ersatt 1964 års lag om kommunaltrafikövervakning. Genom den nya lagen får kommunerna rätt att själva besluta om kommunal parkeringsövervakning och möjlighet att anlita utomstående som parkeringsvakter. Med anledning av den beslutade lagen har vissa ändringar vidtagits i lagen om felparkeringsavgift (SFS 1987: 24 f).
Socialrätt m. m.
Som ett led i åtgärderna mot spridningen av immunbristsjukdomen AIDS har riksdagen beslutat vissa ändringar i sekretessreglerna. Ändringarna berör smittskyddslagen, sekretesslagen och lagen om kriminalvård i anstalt.
I smittskyddslagen föreskrivs sålunda möjlighet för smittskyddsläkaren att begära in uppgifter om enskilda personer dels från myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om uppgifter av betydelse för smittskyddsverksamheten, dels från personal inom den enskilda hälso- och sjukvården. En förutsättning är att läkaren behöver uppgifterna för att fullgöra sina åligganden enligt smittskyddslagen. Smittskyddsläkaren skall också till socialtjänsten, polisen och i förekommande fall till skyddskonsulenten lämna vissa uppgifter om smittade som har meddelats föreskrifter av läkare. Avsikten är att socialtjänst, polis och skyddskonsulenter härigenom skall kunna uppmärksamma och rapportera till smittskyddsläkaren om den smittade inte följer läkarens föreskrifter och därigenom kan komma att föra smittan vidare.
Också inom kriminalvården har vidtagits vissa lättnader i sekretessen. Läkare och annan sjukvårdspersonal på anstalter och häkten skall rapportera till styresmannen om en intagen lider av en sådan smittsam sjukdom som avses i smittskyddslagen och det är risk att smittan sprids. Det ankommer sedan på styresmannen att avgöra i vad mån övrig personal på anstalten behöver informeras.
Hos polisen har införts en skärpt sekretess så att uppgifter om personliga förhållanden som polisen får del av i samband med ett smittskyddsärende getts skydd enligt sekretesslagen.
Med stöd av en ny regel i smittskyddslagen har det också gjorts möjligt att en narkotikamissbrukare som har tvångsintagits på sjukhus på grund av HTLV-III-smitta i stället kan föras över till en narkomanvårdsinrättning för vård mot missbruket. En förutsättning är dock att den intagne själv medger det.
Lagändringarna har trätt i kraft den 1 februari 1987 (SFS 1406 ff).
Riksdagen har beslutat ändringar i bl. a. lagen om ändring av vissa underhålls-
bidrag, den s. k. indexlagen, och i lagen om bidragsförskott. De innebär i huvudsak följande.
Indexregleringen av underhållsbidragen har anpassats närmare till basbeloppets utveckling. Indexuppräkningen av underhållsbidrag till barn skall i fortsättningen helt följa basbeloppsutvecklingen. Därmed avskaffas den sedan år 1983 gällande ordningen att underhållsbidragen till barn räknades upp endast med 7/10 av basbeloppsändringen och företogs först om basbeloppet ändrats med minst 5 %. De förändrade indexreglerna tillämpas första gången vid justering av underhållsbidragen per den 1 februari 1987. Vidare har nivån för bidragsförskott sänkts från 41 till 40% av basbeloppet. Vissa krav i bidragsförskottslagstiftningen på delgivning av beslut har också slopats, bl. a. så att skyldighet att betala förfallna underhållsbidrag till försäkringskassan gäller även om bidragsförskottsbeslutet inte har delgetts den underhållsskyldige. Detta innebär att införsel kan äga rum även om den underhållsskyldige inte fått del av kassans beslut att betala ut bidragsförskott (SFS 1413 f).
Vissa ändringar har beslutats i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen om allmän försäkring och lagen om socialavgifter. De innebär bl. a. följande.
Lokal skattemyndighet skall få lämna förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter efter en gemensam skriftlig ansökan av uppdragsgivaren och uppdragstagaren. En arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter skall kunna efterges under vissa angivna förutsättningar, bl. a. om han inte insåg att han var arbetsgivare och måste anses ha saknat anledning att räkna med att han var det. Slutligen skall en utländsk arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare här i riket kunna träffa avtal med arbetstagaren om att arbetsgivaren befrias från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter och arbetstagaren i stället åtar sig att betala egenavgifter för ersättningen (SFS 1137 ff).
Riksdagen har beslutat upphäva 1985 års lag om särskild ersättning för sjukhusvård. Lagen innebar att ersättning skulle utges av staten till de landsting som orsakades inkomstförluster genom återgången till ett system med fasta vårdavgifter för s. k. utförsäkrade patienter (se SvJT 1986 s. 135). Motsvarande ersättning ingår nu i den allmänna sjukvårdsersättning som staten och sjukvårdshuvudmännen har avtalat om för år 1987 (SFS 860).
Riksdagen har genom ändring av övergångsbestämmelserna till socialtjänstlagen beslutat att till den 1 juli 1988 skjuta upp tillämpningen av lagens regel om skyldighet för socialnämnderna att gallra ut personuppgifter som är mer än fem år gamla (SFS 1393).
Bank- och valutarätt m. m.
Riksdagen har beslutat om en ändring i lagen om bankrörelse som innebär att svenska bankaktiebolag getts möjlighet att efter särskilt tillstånd öppna filialer utomlands. Lagändringen har karaktären av ett provisorium i avvaktan på att en ny banklagstiftning kan träda i kraft under år 1987 (SFS 1396).
Enligt en ändring i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar har kassans grundfond ökat från 12,5 till 15,5 miljarder kronor. Härigenom har kassans upplåningsrätt ökat med 30 miljarder kronor (SFS 767).
Giltighetstiden för lagen om kreditpolitiska medel har förlängts till utgången av år 1989. Genom en särskild lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om
betalningsvillkor vid kreditköp har regeringen för samma tid getts sådant bemyndigande (SFS 1201 f).
Övrig näringsrätt
Riksdagen har beslutat om en ny lag om handel med ädelmetallarbeten. Lagen innebär bl. a. att den statliga kontrollstämplingen av ädelmetallvaror blir frivillig, att silverarbeten inte heller behöver ansvarsstämplas av tillverkare eller importör och att 14 karat — mot nu 18 — räcker som finhalt för guldarbeten. Lagen träder i kraft den 1 juli 1988.
I samma lagstiftningsärende har — i avreglerande riktning — vidtagits ändringar i lagen om bestämning av volym och vikt. Enskilda serviceföretag skall kunna auktoriseras att godkänna mätdon. Vidare har reglerna om kundvåg förenklats ytterligare. Dessa ändringar har trätt i kraft den 1 januari 1987 (SFS 983).
Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen om kärnteknisk verksamhet. Ändringarna, som trätt i kraft den 1 februari 1987, innebär att tillstånd att uppföra ytterligare kärnkraftsreaktorer inte får lämnas och att det gäller ett förbud mot vissa förberedande åtgärder som någon skulle kunna vidta i syfte att uppföra ytterligare en kärnkraftsreaktor inom landet (SFS 1987: 3).
Lagen om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika (se SvJT 1986 s. 137), som haft tidsbegränsad giltighet, har givits fortsatt giltighet utan tidsbegränsning (SFS 1394).
Björn Edqvist1