Advokaternas roll i förvaltningsprocessen

 

Av f. d. ordföranden i regeringsrätten BENGT WIESLANDER

 

Under de sista tjugotre åren av det sekel som advokatsamfundet funnits till har jag haft anledning att fundera över advokaternas roll i förvaltningsprocessen. Vid två tillfällen har jag talat om saken vid samfundets årsmiddag. Det kan i anledning av jubileet finnas skäl att låta en vidare krets ta del av mina funderingar.
    För dem som i likhet med mig ursprungligen kommer från allmän domstol och i mogen ålder övergått till förvaltningsdomstol är det påfallande i hur liten utsträckning advokater deltar i förvaltningsprocessen. I stora grupper av mål förekommer det mycket sällan att den enskilde har hjälp av advokat.
    Detta notoriska och enligt min mening beklagansvärda förhållande har flera orsaker. Advokaternas utbildning och rekrytering har traditionellt varit inriktad på verksamheten vid de allmänna domstolarna, vilket i sin tur fört med sig att advokaternas kunskaper och erfarenheter av förvaltningsmålen i allmänhet är tämligen rudimentära. Detsamma kan för övrigt sägas om de flesta domare hos de allmänna domstolarna. Jag är ganska övertygad om att merparten av dem inte vet mer om förvaltningsmål och då främst skattemål än vad jag visste, då jag inträdde i regeringsrätten, och det var inte mycket. Dessa domares hela utbildning brukar ju äga rum vid allmän domstol, liksom de flesta blivande advokaternas. På senare år har bilden ändrats något genom att tingsmeritering kan fullgöras även vid förvaltningsdomstol men de flesta sitter ting i allmän domstol.
    Man skall också hålla i minnet att förvaltningsprocessen i sin nuvarande form är en ganska modern företeelse. Före förvaltningsprocessreformen i början av 1970-talet förekom sålunda muntliga förhandlingar i mycket liten utsträckning, medan numera muntlig förhandling är mycket vanligt i länsrätt och kammarrätt, framförallt i socialmål. Behovet av sakkunnig hjälp blir så att säga mera påträngande och intressant vid muntlig förhandling. Det har både stats-

 

326 Bengt Wieslandermakterna och advokaterna insett. Möjligheten till allmän rättshjälp i sådana mål har förbättrats och advokaternas intresse har bl. a. därigenom ökat. Måhända har också bidragit att det t. ex. i socialmålen och körkortsmålen är tillräckligt med allmänjuridiska kunskaper och erfarenheter. I skattemålen däremot fordras därutöver gedigna specialkunskaper, men möjligheterna till allmän rättshjälp är starkt begränsade. Man ser därför sällan advokater uppträda i skattemål, även om man ibland kan ana sig till att en besvärshandling eller annan inlaga tillkommit på en advokatbyrå oaktat parten själv skrivit under handlingen. I ökad utsträckning förekommer att skattskyldiga får hjälp hos revisionsbyråer med skatteprocessen. Hos dessa saknas emellertid ofta de nödvändiga kunskaperna i processföring som advokater har.
    De förhållanden jag nu kortfattat beskrivit leder enligt min mening till att många enskilda parter i förvaltningsmål inte får den hjälp de skulle behöva. Av statsmakterna bör krävas att tyngdpunkten i den allmänna rättshjälpen mera far väga över till förvaltningsprocessen. Den är ofta lika viktig för den enskilde som processen vid allmän domstol och minst lika ofta förekommande i den enskildes liv. Utan ensådan satsning på förvaltningsprocessen kan man inte vänta sig att advokaternas intresse för förvaltningsprocessen skall effektivt öka iden utsträckning som den enskilde behöver.
    Enligt min mening finns ett rikt fält för advokater inom förvaltningsrätten. Många människor som nu lämnas i sticket skulle kunna få hjälp. Här föreligger med andra ord en stor, latent klientkrets. Härtill kommer att det säkerligen skulle vara till nytta för prejudikatbildningen om de principiella juridiska aspekterna blev belysta av parternas ombud i mål som fullföljs till högsta instans. Advokatsamfundet skulle kunna främja en utveckling i rätt riktning genom olika åtgärder bl. a. genom att stimulera sina medlemmar att skaffa förförvaltningsmålen behövlig specialkunskap och rätt att få framträda som specialister.