Neutralitetspolitikens trovärdighet — kort replik
Min artikel om "Neutralitetspolitikens trovärdighet" i SvJT 1986, s. 191 har föranlett ett genmäle av Stig Gustafsson och Curt Riberdahl i SvJT 1986, s.611. Det är positivt att denna viktiga fråga debatteras och får sin belysning

 

2 Allmän källa: Law Reform Commission of Canada, 14th Annual Report 1984—1985 (Ottawa, 1985). 

568 Neutralitetspolitikens trovärdighetfrån olika håll. Min infallsvinkel är folkrättslig. Jag har i åtta artiklar i Svensk Juristtidning och fyra artiklar i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift behandlat olika aspekter av Sveriges neutralitet.
    Gustafsson/Riberdahl skriver att "den rent folkrättsliga redovisningen i artikeln har vi i stort sett inte mycket att invända mot". Det är kärnvapenfrågan som intresserar dem och särskilt tankarna på att etablera en kärnvapenfri zon i Norden (som jag behandlade på s. 201—203). Det finns utrymme för olika uppfattningar om det önskvärda i att driva denna fråga. Jag har redovisat vissa betänkligheter ur neutralitetspolitisk synvinkel. UD:s folkrättssakkunnige intar också enligt Gustafsson/Riberdahl "en mer försiktig hållning".
    När det gäller den större frågan om "Kärnvapnen och folkrätten" har jag behandlat den i SvJT 1987 s. 221. Den debatten behöver föras vidare också av svenska jurister.
    I detta sammanhang vill jag endast kommentera ett par påståenden som Gustafsson/Riberdahl gör. De anser att jag inte tillräckligt beaktat möjligheten att förstärka det folkrättsliga skyddet när jag förordat ett stärkt försvar. Jag har i min artikel om "Neutralitet och vapenhandel" (SvJT 1984 s. 45) skrivit att hela krigsrätten i och för sig skulle behöva revideras. "Men utsikterna för framgång i ett sådant försök måste bedömas som minimala. Inte heller kan man räkna med någon större förståelse för neutrala staters intressen i ett sådant sammanhang. I vår del av världen är blockbildningarna dominerande, och de neutrala staterna är få och små. 1907 års Haagkonventioner om neutraliteten framstår därför fortfarande som 'den bästa möjliga' regleringen." (s. 50). Vidare kan hänvisas till min artikel "Neutralitet och försvar" i Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift 1985, s. 245 — 258, där jag även har ett avsnitt om kryssningsrobotar.
    "I Lindholms uppsats behandlas enbart hotet mot neutraliteten från Sovjetunionens sida" skriver Gustafsson/Riberdahl. Den som läst mina artiklar kan dock lätt övertyga sig om att jag ser lika allvarligt på kränkningar av neutraliteten från andra håll. Jag skrev (s. 204) att ett beslutsamt uppträdande mot gränskränkningar — både i fredstid och krigstid — torde öka respekten för Sveriges neutralitetsvilja både hos den kränkande staten och hos motsidan. I artikeln "Immunitet för spionerande ubåtar?" (SvJT 1984 s. 321) framhöll jag: "Självklart bör Sverige uppträda med fasthet och konsekvens, oavsett var den främmande ubåten hör hemma."
 

Rolf H. Lindholm

 

I detta häfte (s. 493—568) har medverkat bl. a.:

 

Axel Adlercreutz, professor emeritus vid Stockholms universitet
Lena Olsen, jur. doktor vid Stockholms universitet
Per Furberg, tingsfiskal vid Uddevalla tingsrätt
Staffan Vängby, justitieråd
Gunnar Hermansson, näringsfrihetsombudsman
J. Gillis Wetter, advokat
Bill W. Dufwa, universitetslektor vid Stockholms universitet
Klas Lithner, jur. doktor, f. d. länsåklagare
Rolf H. Lindholm, kansliråd i utrikesdepartementet
Hugo Tiberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet.