Associationsrätt
Riksdagen har beslutat en ny lag om ekonomiska föreningar som ersätter 1951 års lag i samma ämne. Den nya lagen innebär framför allt en modernisering och förenkling av nuvarande bestämmelser. Bland nyheterna märks att firmaskyddet för de ekonomiska föreningarna sträcks ut från att gälla inom ett län till att gälla inom hela landet. Vidare införs regler om verkställande direktör och om effektivare revision. Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1988 (SFS 667 f).
    Riksdagen har antagit en lag om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m. m. Lagen innehåller regler om riktade emissioner m. m. för börsbolag och OTC-bolag, s. k. aktiemarknadsbolag, samt dotterbolag till sådana bolag. Ett beslut om riktad emission i ett sådant bolag skall fattas eller godkännas av bolagsstämman om emissionen riktar sig till bl. a. ledande befattningshavare i bolaget. Beslutet är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de vid stämman avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Vid emissioner i ett dotterbolag, som inte självt är ett aktiemarknadsbolag, måste beslutet godkännas av stämman i moderbolaget. Motsvarande regler gäller vid försäljning av aktier som innehas av ett bolag i en koncern.
    I lagstiftningsärendet har vidare beslutats ändringar i aktiebolagslagen i syfte att stärka minoritetsskyddet. Ändringarna avser reglerna om information till aktieägarna vid riktade emissioner i allmänhet samt förfarande vid tilldelning av aktier vid nyemission. Om en bolagsstämma skall behandla ett förslag om en riktad emission föreskrivs bl. a. att kallelsen till stämman skall innehålla uppgift om förslagets huvudsakliga innehåll. Vidare skall uppgiften att besluta om tilldelning av aktier efter det att aktieteckningen vid en nyemission avslutats alltid ankomma på styrelsen och således inte som tidigare kunna delegeras till en enskild styrelseledamot. Motsvarande ändringar har gjorts också i försäkringsrörelselagen.
    Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 april 1987 (SFS 464 ff).

 

Privaträtt i övrigt
Riksdagen har antagit en lag om internationella köp. Genom lagen införlivas —med vissa undantag — reglerna i FN:s konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor med svensk rätt. Lagen skall dock inte tillämpas då både säljare och köpare har affärsställe i ett nordiskt land. Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 822 f).

 

Straffrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i brottsbalken som syftar till att göra det möjligt att använda en form av s.k. kontraktsvård som en ny variant av kriminalvård i frihet. Kontraktsvård skall utgöra ett alternativ till fängelsestraff och ta sikte på fall där det kan antas att missbruk av beroendeframkal-

 

lande medel eller något annat särskilt förhållande som påkallar vård eller behandling har bidragit till att någon har begått brott. Om den tilltalade då förklarar sig villig att undergå lämplig behandling enligt en för honom uppgjord plan och behandlingen kan anordnas, skall den nya påföljdsvarianten kunna användas. Den tilltalade åläggs därvid att genomgå den avsedda behandlingen.
    Kontraktsvård skall ådömas genom en kvalificerad form av föreskrift vid skyddstillsyn. Om den planerade behandlingen i avgörande grad har bidragit till att påföljden bestämts till skyddstillsyn, skall rätten i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Den institution eller liknande som svarar för behandlingen skall i sådana fall kunna åläggas att anmäla till åklagarmyndigheten och skyddskonsulenten, om den dömde inte fullföljer behandlingen enligt planen. Skyddstillsynen kan då genom beslut av domstol ersättas med fängelse.
    När kontraktsvård ådöms, kan domstolen föreskriva att den dömde skall stå under övervakning under längre tid än vad som normalt gäller vid skyddstillsyn. Vidare kan domstolen, när skyddstillsyn undanröjs och ersätts med fängelse, förordna att den dömde skall vara omhändertagen till dess att beslutet vinner laga kraft. Tiden för sådant omhändertagande skall räknas som verkställighetstid.
    Samtidigt har gjorts ett tillägg till 34 § lagen om kriminalvård i anstalt med syfte att vidareutveckla den verksamhet som redan nu bedrivs med stöd av lagrummet och som innebär att intagna med missbruksproblem under vissa förutsättningar kan få tillfälle att undergå särskild behandling i bl. a. familje och behandlingshem.
    I brottsbalken har i lagstiftningsärendet också gjorts en ändring som innebär att domstolen, när den dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brott som har vållat skada, skall kunna ålägga den dömde en skyldighet att biträda med att avhjälpa skadan.
    Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1988 (SFS 761 ff).
    I brottsbalken har ändringar beslutats också med anledning av den nya äktenskapslagstiftningen (se ovan). Bl. a. innebär ändringarna att bestämmelsen om bodräkt i 8 kap. 4 § upphävs och att reglerna om åtalsbegränsning för vissa tillgreppsbrott i 8 kap. 13 § blir mer generella och skall omfatta var och en som inte endast tillfälligt sammanbor med gärningsmannen. I linje härmed har också regeln i 17 kap. 11 § om ansvarsfrihet för närstående vid skyddande av brottsling fått en ändrad lydelse. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1988 (SFS 791).
    Riksdagen har beslutat två ändringar i lagen om straff för vissa trafikbrott m. m. Den ena ändringen innebär att ett fordon som har använts vid brott enligt lagen (således bl. a. olovlig körning och trafiknykterhetsbrotten) får förklaras förverkat. Förutsättningarna för förverkande är att det är uppenbart att förverkande behövs för att förebygga fortsatt trafikbrottslighet och att förverkande inte är oskäligt. Den andra ändringen ger möjlighet för regeringen att lämna dispens från ansvarsregeln avseende trafiknykterhetsbrott, om förandet av ett fordon ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning. Bestämmelsen är avsedd att möjliggöra experimentell forskning kring de prestationsnedsättande effekterna av droger (SFS 281).
    Riksdagen har beslutat ändringar i brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering och om åtal vid förolämpning. Ändringarna innebär att ansva-

 

ret för olaga diskriminering har utvidgats till att omfatta även diskriminering som sker på grund av att någon har homosexuell läggning samt att allmänt åtal skall kunna väckas för en förolämpning som någon riktar mot en person med hänvisning till dennes homosexuella läggning (SFS 610).