Ivar Strahl in memoriam
Den 4 december 1987 avled professor emeritus Ivar Strahl, åttioåtta år gammal, i Uppsala.
    Ivar Strahl var domarson från Stockholm, och större delen av sin aktiva levnad tillbragte han också i hemstaden. Han blev jur. kand. 1921 och jur. dr. 1927 med en avhandling om expropriationsrättsliga frågor. Hans bana var först och länge domarens och lagstiftarens: han blev t. f. fiskal i Svea hovrätt 1926, assessor 1931; hovrättsråd 1938 och revisionssekreterare samma år. Från mitten av 1930-talet deltog han i lagstiftningsarbetet, främst inom straffrätten. År 1938 utnämndes han till lagbyråchef i justitiedepartementet.
    I det stora reformarbete som så småningom skulle resultera i att 1864 års strafflag utbyttes mot 1962 års brottsbalk var Ivar Strahl en av de ledande. År 1937 blev han ledamot av straffrättskommittén och 1946 av strafflagberedningen. En särskild hedersplats bland de skrifter som under departements tiden flöt ur hans penna förtjänar det ovanligt originella och framsynta betänkandet "Förberedande utredning angående lagstiftning på skadeståndsrättens område" (1950). Ivar Strahl framstår härsom en skarpsinnig och både socialt och ekonomiskt konstruktiv analytiker.En sällsynt långvarig, trogen och betydelsefull insats gjorde Strahl i redaktionen för Svensk Juristtidning, där han verkade under nära ett halvt århundrade.
    Strahls omfattande vetenskapliga produktion hör övervägande hemma på straffrättens område; han utvecklade där även en betydelsefull internationell aktivitet och åtnjöt stort anseende som en talangfull och oförtröttad förkämpe för en human och rationell straffrätt.
    När Ivar Strahl år 1949 utnämndes till professor i straffrätt i Uppsala, där han kom att stanna till sin död, blev han också ansvarig för det till omfånget blygsamma men principiellt viktiga ämnet "juridisk encyklopedi", som 1958 utbyttes mot det betydligt mer omfattande tentamensämnet "allmän rättslära". Hans föreläsningar i ämnet utgavs 1957 i en tunn men sällsynt välskriven, givande och läsvärd volym med titeln "Makt och rätt", som utkommit i många upplagor och trots sin blygsamma form förtjänar att benämnas en juridisk klassiker.
    Strahls ställningstaganden och lösningsförslag inom straffrätten väckte —som oundvikligt är på detta kontroversiella fält — debatt och kritik. Ingen ifrågasatte dock den upplysta humanitet och sociala omtanke som var strafflagreformatorns ledstjärna. Ädel humanitet — i bästa traditionella mening —djup och omfattande bildning, lysande stilkonst, förfinad levnadsstil och en god portion underfundig humor präglade Strahl i hans mångsidiga gärning, kanske särskilt i rollen som akademisk lärare. Att höra honom föreläsa överjuridikens idéhistoria och straffrättens idémässiga grunder var en oförglömlig upplevelse för de uppsalastudenter som var hans elever under de sexton

 

396 Notiserprofessors åren 1949-1965. Att höra honom citera väl valda, substantiella men aldrig prålande långa ställen ur Goethes lyrik eller med nyfiken iver diskutera klassisk fransk litteratur var en förmån som ej sällan kom hans vänner till del. I tanke, ord och skick bevisade han som ingen annan att rätt och rättsvetenskap är eller åtminstone kan vara en humanistisk disciplin i termens fullaste och djupaste mening.
Stig Strömholm