E. P. ELLINGER. Modern Banking Law. Clarendon Press. Oxford 1987. LXV + 616 s.
London är som bekant ett av världens viktigaste internationella affärsbankscentra, måhända t. o. m. det viktigaste. Ungefär ett par hundra utländska banker, däribland flera skandinaviska, är på ett eller annat sätt etablerade i "City". Redan av detta skäl är den engelska bankrätten av stort intresse för såväl de nordiska juristerna som för den övriga omvärlden. Därtill kommer att de engelska rättsreglerna på detta område har tjänat och fortfarande tjänar som förebild för åtskilliga andra rättssystem, däribland i sådana ur affärssynpunkt viktiga samväldesländer som Australien, Nigeria, Nya Zeeland och Singapore. Författaren av det recenserade verket om engelsk bankrätt arbetar själv för närvarande som juridikprofessor i Singapore, efter att ha varit verksam i ett antal andra common law-länder. Somliga av Svensk Juristtidnings läsare har för övrigt under våren 1988 haft förmånen att träffa författaren under hans besök i Skandinavien, då han höll uppskattade föredrag i bl. a. Stockholm och Lund.
    I bokens förord antyds att den i huvudsak är avsedd för studenter, alltså att användas som lärobok. Med hänsyn till verkets omfång och detaljgrad åsyftas härmed rimligtvis sådana studenter vilka följer avancerade speciella kurser i bankrätt och inte juris studerande i allmänhet. Enligt min mening ligger bokens största praktiska värde i dess användbarhet som handbok och uppslagsbok; på detta sätt kan den nyttjas av alla jurister som kommer i kontakt med bankvärldens juridiska problem.
    Bokens titel bör inte förstås så att den uteslutande behandlar sådana rättsliga spörsmål vilka endast uppkommer i samband med just bankverksamhet. Författarens ambition synes snarare ha varit att täcka de viktigaste juridiska problem som aktualiseras i samband med dylik verksamhet, detta oavsett om de även kan uppstå i andra sammanhang. Som exempel kan nämnas att författaren på sid. 529 — 601 ger en mycket lärorik kortfattad beskrivning av de engelska reglerna om säkerhetsrätter i såväl fast som lösegendom. Boken innehåller vidare mycket information om engelsk kontrakts och värdepappersrätt i allmänhet. Framställningen begränsar sig inte till affärsjuridiska spörsmål utan diskuterar också problem rörande sådana bankkunder vilka är vanliga konsumenter: boken innehåller bl. a. en detaljerad analys av 1974 års Consumer Credit Act.
    Den omfattande textmassan är indelad i tre huvuddelar. Den första delen, med rubriken "Banks and Banking Business", introducerar läsaren i den engelska bankvärldens uppbyggnad och struktur, inklusive de utländska bankernas verksamhet i England. Denna del beskriver också den offentligrättsliga regleringen och kontrollen av bankväsendet, men framställningen är på denna punkt redan delvis föråldrad på grund av att författaren inte hade möjlighetatt i texten inarbeta 1987 års nya Banking Act. I den första delen definieras vidare den grundläggande rättsliga karaktären av de olika rättsförhållandena mellan en bank och dess kunder. Den andra och ojämförligt mest omfattande delen (sid. 115—471) bär titeln "The Bank as a Monetary Agency in Domestic Transactions" och koncentrerar sig dels på bankernas inlåningsverksamhet dels

 

33-38-166 Svensk Juristtidning

 

på bankernas aktiviteter som uppdragstagare, exempelvis i fråga om utförande av olika slags betalningsoperationer och olika slags rådgivning. Den tredje och sista delen, med rubriken "The Bank as Financier and Lender in Domestic Transactions", behandlar bankernas utlåningsverksamhet.
    Författaren diskuterar i boken utförligt de flesta juridiska komplikationer som kan uppkomma i bankernas vardag, först och främst dylika komplikationers konsekvenser i fråga om bankernas ansvar. Med hänsyn till det stora antalet föreliggande engelska rättsfall rörande nästan varje aspekt av bankernas verksamhet kan boken tjäna som en inspirationskälla för de skandinaviska jurister vilka på ett annat sätt konfronteras med någon i det egna landet ännu ej avgjord bankrättslig tvistefråga. Man måste naturligtvis vara försiktig närman ur exempelvis svensk synvinkel analyserar och försöker att ta lärdom av ett engelskt juridiskt resonemang. Många i sammanhanget betydelsefulla engelska rättsinstitut saknar motsvarighet i svensk rätt (t. ex. trust) eller skiljer sig i grunden från sin svenska motsvarighet (t. ex. agency eller fiduciary relationship). Vissa engelska seder och bruk i bankbranschen förefaller dessutom att skilja sig väsentligt från vad som är normalt i Sverige. Av boken att döma (sid. 226) tvingas de engelska bankkunderna exempelvis normalt att ställa utcheckar även vid sådana personliga kontantuttag ur eget konto där man i Sverige använder sig av vanliga uttagsblanketter. Till skillnad från de svenska bankernas notariatavdelningar synes de engelska bankerna dessutom inte syssla med upprättande av testamenten och dyl.
    Internationell bankverksamhet behandlas i boken endast rörande några detaljer (exempelvis på sid. 357 — 363 avs. internationella penningöverföringar och på sid. 105—112 om förelägganden varigenom ett lands domstolar försöker att tvinga en bank att bryta mot ett annat lands regler om banksekretess). Detta konstaterande utgör ingen kritik, eftersom bokens medvetna inriktning på bankernas inhemska operationer öppet deklareras i förordet och framgår av vissa av bokens rubriker (se ovan). I förordet aviserar författaren en ytterligare volym, vilken för närvarande är under utarbetande, ägnad åt den internationella bankverksamhetens juridiska aspekter. Efter att ha läst det föreliggande verket och frapperats av dess förtjänster har man all anledning att se fram emot den utlovade fortsättningen.
Michael Bogdan