Kontraktsvård vid sammanträffande av brott enligt 34 kap. brottsbalken(BrB)
Genom lagändring, som trätt i kraft den 1 januari 1988, har möjligheterna att döma till skyddstillsyn istället för fängelse utökats beträffande framför allt brott begångna av drogmissbrukare (prop. 1986/87: 106, JuU 32, rskr. 279). Om det kan antas att missbruket i väsentlig grad har bidragit till att brottet begåtts skall rätten när den bedömer frågan om skyddstillsyn är en tillräckligt ingripande påföljd särskilt beakta om den tilltalade är villig att undergå lämplig behandling enligt uppgjord plan, s. k. kontraktsvård (28 kap. 1 §BrB). Är den planerade behandlingen av avgörande betydelse för att skyddstillsynen bedöms vara en tillräckligt ingripande påföljd skall rätten ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse istället hade valts som påföljd (28 kap. 3 § tredje stycket BrB). I 28 kap. 6 § andra stycket har vidare intagits en bestämmelse att i sistnämnda fall i domen alltid skall meddelas föreskrift om den behandlingsplan som den dömde åtagit sig att följa. I andra och tredje styckena denna paragraf finns också regler om att domstolen därvid får ge föreskrifter om anmälningsskyldighet, därest den dömde ej följer behandlingsplanen, samt om kroppsvisitation och kroppsbesiktning.
    Regler om sammanträffande av brott, d.v. s. hur rätten skall döma då någon begår nytt brott innan en tidigare påföljd till fullo verkställts finns i 34 kap. BrB. Enligt 1 § första stycket har domstolen att välja mellan att låta tidigare ådömd påföljd avse också det nya brottet (p. 1), att döma särskilt till påföljd för detta brott (p. 2) eller att undanröja den tidigare ådömda påföljden och för samtliga brott döma till en gemensam påföljd av annan art (p. 3). Många fall då domstolarna ställs inför den nya valmöjligheten, fängelse eller skyddstillsyn med kontraktsvård, kommer att gälla situationer då reglerna i 34 kap. är tillämpliga. Det torde sålunda ofta vara just i en återfallssituation,när den tilltalade tidigare en eller flera gånger dömts till skyddstillsyn som domstolen ser sig nödsakad att överväga en mera ingripande påföljd, d.v.s. fängelse. Av stort intresse är därför hur lagstiftaren tänkt sig tillämpningen av de nya reglerna om kontraktsvård i dessa situationer.
    Närmare bestämmelser om valmöjligheterna för rätten när den tidigare ådömda påföljden är skyddstillsyn ges i 34 kap. 6 § BrB. I lagrådsremissen föreslås saklig ändring av denna paragraf endast för det fall domstolen väljer att undanröja den tidigare ådömda skyddstillsynen och döma till fängelse. Däremot ges inte någon ledning för tillämpningen av de nya reglerna om kontraktsvård när rätten överväger att låta skyddstillsynen avse också det nya brottet eller döma särskilt för detta. I 34 kap. 6 § andra stycket gavs redan tidigare bestämmelser för dessa situationer av innebörd bl. a. att rätten kunde ge föreskrifter till den tidigare skyddstillsynsdomen. Lagrådet uppmärksammade ifrågavarande problematik och föreslog följande tillägg i detta stycke:"Har den dömde åtagit sig att följa en sådan behandlingsplan som avses i 28kap. 1 § fjärde stycket, tillämpas även 28 kap. 3 § tredje stycket och 6 § andrastycket." Föredragande statsrådet godtog lagrådets förslag med endast den

 

ändringen att han lade till ett tredje stycke om kroppsvisitation m. m. Han anslöt sig till vad lagrådet anfört. Riksdagen antog förslaget. Den utformning lagtexten härigenom fått i 34 kap. 6 § andra stycket kan komma att ställa till problem i tillämpningen inte minst mot bakgrund av vad lagrådet anfört isina motiv (a.prop. sid. 88). Enligt ordalagen i 34 kap. 6 § andra stycket kan kontraktsvård komma ifråga inte bara då rätten med tillämpning av 1 § första stycket p. 1 förordnar att en tidigare skyddstillsyn skall avse också den nya brottsligheten utan även då rätten jämlikt p. 2 dömer särskilt för denna brottslighet. Lagrådet har också nämnt båda dessa alternativ. De påföljder som torde bli aktuella då rätten i denna situation tillämpar p. 2 är en ny skyddstillsyn eller fängelse. Jag bortser ifrån den formella möjligheten att döma särskilt till böter, villkorlig dom och överlämnande till särskild vård. Det torde knappast bli aktuellt att i sådana fall förordna om kontraktsvård beträffande den tidigare ådömda skyddstillsynen. Alternativet att döma särskilt till en ny skyddstillsyn torde förekomma i praxis i en utsträckning som inte varit avsedd då reglerna tillkom. (Berg m. fl.: Kommentar till Brottsbalken III, 3:e uppl. s. 313 o. 332). Sålunda förekommer inte sällan att detta alternativ väljes istället för alternativet att låta den tidigare skyddstillsynen avse också det nya brottet, framför allt då vid lagföringen prövotiden beträffande den tidigare skyddstillsynen utgått eller endast kort tid av den sammaåterstår. Även om sålunda domstolarna i praktiken ofta med stöd av p. 2 dömer särskilt till en ny skyddstillsyn föreligger emellertid inte något behov av regler som möjliggör att i en sådan dom förordna om kontraktsvård beträffande den tidigare ådömda skyddstillsynen. Det enda rimliga vid detta alternativ är ju att ge föreskrift om kontraktsvård beträffande den nya skyddstillsynen med direkt stöd av reglerna i 28 kap. Återstår sålunda alternativet då rätten finner sig böra döma särskilt till fängelse. Detta blir framför allt aktuellt då den nya brottsligheten ej förtjänar ett svårare straff än fängelse två månader och någon villkorlig frigivning ej blir aktuellt. Det förekommer emellertid även vid något längre fängelsestraff, då rätten finner att brottsligheten trots allt ej är värre än att undanröjande enligt p. 3 och därav föranlett långtfrihetsstraff framstår som alltför ingripande. I de senare fallen torde måhända möjligheten att därjämte förordna om kontraktsvård beträffande tidigare ådömd skyddstillsyn kunna fylla en viss funktion. Emellertid strider en sådan dom mot motiven för införandet av kontraktsvård som en ny variant av kriminalvård i frihet såsom ett alternativ till fängelse. Av 28 kap. 1 och 3 §§ framgår ju att kontraktsvård är tänkt endast för de fall då rätten trots allt finner skyddstillsyn med behandlingsplan vara "en tillräckligt ingripande påföljd". Att då förordna om kontraktsvård samtidigt som ett fängelsestraff, om än kort, utdömes kan knappast ha varit avsett. Mot bakgrund av vad nu sagts bör 34 kap. 6 § andra stycket ändras så att hänvisningen till 28 kap. 3 och 6 §§ inskränkes till att avse de fall då rätten med tillämpning av 1 § förstastycket p. 1 förordnar att tidigare ådömd skyddstillsyn skall avse också den nya brottsligheten.
    I ytterligare ett hänseende kan problem uppkomma vid tillämpningen av 34 kap. 6 § andra stycket. Hänvisningen där till 28 kap. 3 § tredje stycket innebär såsom lagrådet anfört att det bör åligga domstolen att i domen lämna en sådan uppgift om fängelsestraff som föreskrivs där. Lagrådet synes emellertid ha utgått ifrån att straffet alltid bör avse "det straff som skulle dömts ut, om domstolen istället hade valt att undanröja skyddstillsynen och döma till

 

fängelse för den sammanlagda brottsligheten". Detta uttalande förefaller mig alltför kategoriskt.
    Som jag tidigare nämnt är det inte alltför ovanligt att domstolarna låter en tidigare skyddstillsyn bestå, då vid lagföringen prövotid för denna utgått eller snart utgår, och dömer särskilt till en ny skyddstillsyn. Kontraktsvård kan då förordnas i anslutning till den nya skyddstillsynen med direkt stöd av 28 kap. Som lagtexten i 34 kap. 6 § andra stycket utformats och med lagrådets kategoriska motivuttalande kan domstolarna komma att även i denna situation uppge det straff för den sammanlagda brottsligheten som skulle ha följt vid ett undanröjande av tidigare skyddstillsyn. Detta kan ju mycket väl vara det alternativ domstolen överväger. Att här uppge detta längre fängelsestraff torde emellertid ej vara riktigt. När domstolen dömer särskilt för den nya brottsligheten till skyddstillsyn med kontraktsvård har såsom nyss sagts domstolen att direkt tillämpa 28 kap. på denna skyddstillsyn. Något förordnande beträffande tidigare ådömd skyddstillsyn är det ju inte fråga om. Det straffdomstolen jämlikt 28 kap. 3 § tredje stycket har att uppge måste då vara vad som skulle ha följt på denna nya brottslighet. I 28 kap. 8 och 9 §§ finns bestämmelser, som ger möjlighet att undanröja skyddstillsynen då den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och att döma till annan påföljd för brottet.I 9 § har nu tillagts en bestämmelse att domstolen därvid skall beakta den uppgift om fängelsestraff som jämlikt 28 kap. 3 § tredje stycket lämnats i domen. En uppgift i domen om straff för sammanlagd brottslighet enligt flera domar kan inte rimligen beaktas i en situation där domstolen såsom i detta fall endast har att ta ställning till undanröjande av den senaste skyddstillsynsdomen och därvid vid ett undanröjande skall utmäta straff endast för den brottslighet som omfattas av denna. Med den utformning lagtexten i 34 kap. 6 § andra stycket fått borde kanske ovanstående situation motivledes ha uppmärksammats. Med den inskränkta hänvisning till 28 kap. 3 och 6 §§ jag ovan föreslagit, nämligen avseende endast fall då 34 kap. 1 § första stycket p.1 tillämpas, bortfaller problemet såtillvida att det då blir klarare att i den nu aktuella situationen domstolen har att tillämpa endast 28 kap.
    När det slutligen gäller det nyssnämnda fallet då domstolen förordnar att tidigare ådömd skyddstillsyn skall avse också den nya brottsligheten och i anslutning härtill ger föreskrift om kontraktsvård förefaller vid första påseende en uppgift om straff för den sammanlagda brottsligheten vara det enda riktiga. En sådan uppgift korresponderar ju väl med reglerna i 28 kap. 8 och 9 §§ om undanröjande vid misskötsamhet. Som reglerna nu är torde vid ett undanröjande annan möjlighet ej finnas för domstolen än att undanröja samtliga de domar som skyddstillsynen avser och döma till straff för den sammanlagda brottsligheten. Vad som då är intressant för domstolen att beakta är ju just vad den tidigare domstolen jämlikt 34 kap. 6 § andra stycket angett för straff för hela brottsligheten. En annan sak är om detta alltid är en bra tingens ordning. Som jag tidigare sagt är det inte alltför ovanligt att rätten vid ny brottslighet finner måttet rågat och därför överväger fängelsestraff men likväl ej vill undanröja en eller flera skyddstillsynsdomar, därför att detta skulle medföra ett alltför långt fängelsestraff. Domstolen väljer då istället att döma särskilt till kortvarigt fängelsestraff. Detta torde t. o. m. vara regel, om de tidigare domarna på skyddstillsyn avsett t. ex. förmögenhetsbrott och det nya brottet är t. ex. rattfylleri. Av motiven till den nya lagstiftningen om kontraktsvård framgår klart att domstolen även i dessa situationer bör över

 

34-38-166 Svensk Juristtidning

 

väga om inte en fortsatt skyddstillsyn med kontraktsvård är ett bättre alternativ. Om domstolen i en sådan dom anger det längre fängelsestraff som hade blivit följden vid ett undanröjande av kanske flera tidigare skyddstillsynsdomar, riskerar den tilltalade vid ett senare undanröjande jämlikt 28 kap. 8 och 9 §§ att ådömas ett avsevärt längre fängelsestraff än han skulle ha fått ifall han redan från början dömts särskilt till ett kortvarigt fängelsestraff. Istället för att dömas särskilt till fängelse en månad för rattfylleri riskerar han måhända att vid ett senare undanröjande dömas för sammanlagd brottslighet till fängelse ett år. Vän av ordning invänder nu att den risken får han ta, ja faktiskt är det ju så att detta ej är någon nyhet, den risken har han tagit även förut när han t. ex. dömts för rattfylleri till fortsatt skyddstillsyn med föreskrifter. Ingenting händer ju om han sköter sig. När en dom på fortsatt skyddstillsyn med kontraktsvård övervägs tillkommer emellertid ett par omständigheter som gör det än mera tveksamt om nu gällande regler är ändamålsenliga.
    En förutsättning för kontraktsvård är att den tilltalade förklarar sig villig underkasta sig en lämplig behandlingsplan. Även om förutsättningarna i övrigt för en fortsatt skyddstillsyn med kontraktsvård föreligger och denna påföljd framstår som lämpligare än att döma särskilt till fängelse kan sålunda domstolen inte välja det förstnämnda alternativet om den tilltalade ställer sig avvisande härtill. Det föreligger såvitt jag förstår all anledning för en missbrukare som står åtalad för t. ex. rattfylleri att tveka inför det val jag nyss beskrivit. Även om viljan till rehabilitering finns kan han ju misslyckas, varvid han löper risken att inte bara den sista domen utan även tidigare skyddstillsynsdomar undanröjes med ett relativt långt fängelsestraff som följd. Den nuvarande regleringen motverkar sålunda i dessa fall syftet med reglerna om kontraktsvård, nämligen att denna skall vara ett realistiskt alternativ till fängelse.
    Till det nyss anförda kan läggas att domstolen får svårt att ange straffet för den sammanlagda brottsligheten. I det ovan angivna exemplet med en tilltalad som dömts flera gånger till skyddstillsyn för förmögenhetsbrott och nu står åtalad för rattfylleri torde domstolen regelmässigt välja mellan antingen ett kortvarigt fängelsestraff eller om särskilda skäl föreligger ett förordnande att tidigare ådömd skyddstillsyn far avse också det nya brottet, i det senare fallet nu eventuellt med föreskrift om kontraktsvård. Det torde knappast förekomma att rätten i denna situation ens överväger att undanröja den tidigare skyddstillsynen och döma till ett längre straff för den sammanlagda brottsligheten. Likväl åläggs nu domstolen att i domen ange detta straff. Detta framstår inte bara som märkligt utan strider såvitt jag förstår mot ordalagen i 28 kap. 3 § tredje stycket där rätten åläggs att "i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts om fängelse istället valts som påföljd". Om fängelse i stället valts hade domstolen i detta fall inte dömt till ett år för den sammanlagda brottsligheten utan till en månad särskilt för rattfylleribrottet.
    Den sist angivna problematiken är inte så lätt att lösa. Den enklaste lösningen vore om — i samtliga fall då alternativet till kontraktsvård är att döma särskilt till fängelse — domstolen aldrig förordnade att tidigare ådömt skyddstillsyn skulle avse också det nya brottet utan alltid dömde särskilt till en ny skyddstillsyn, varvid som ovan framgått domstolen har att ange straffet endast för den senaste brottsligheten. Detta strider emellertid mot vad som sagts i förarbetena till 34 kap., nämligen att man bör undvika att döma till

 

påföljd som medför att flera olika påföljder samtidigt verkställs mot den dömde. Anses problemet ej möjligt att lösa på detta sätt återstår endast att i 34 kap. reglera hur 28 kap. 3 § tredje stycket skall tillämpas i olika situationer. Reglerna bör sålunda ge möjlighet för domstolen att välja mellan att ange antingen hur långt fängelsestraff den skulle ha utdömt särskilt med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket p. 2 eller vilket fängelsestraff som skulle ha följt vid undanröjande enligt p. 3. Regler av detta slag medför emellertid följdändringar i 28 kap. 8 och 9 §§ av ganska revolutionerande art. Om domstolen en eller flera gånger förordnat att tidigare skyddstillsyn skall avse också nya brott kommer vid undanröjande enligt dessa paragrafer samtliga skyddstillsynsdomar att undanröjas och ersättas med ett fängelsestraff för den sammanlagda brottsligheten. Om domstolen ges den av mig förordade valmöjligheten och därvid, då den dömer till fortsatt skyddstillsyn med kontraktsvård för t. ex. rattfylleri, anger den alternativa påföljden till ett särskilt fängelsestraff om en månad, framstår det inte som särskilt konsekvent att vid ett senare undanröjande p. g. a. misskötsamhet undanröja hela skyddstillsynen och döma till ett långt fängelsestraff för den sammanlagda brottsligheten. Reglerna i 28 kap. 8 och 9 §§ måste därför ändras så att det öppnas möjlighet att endast undanröja den senaste domen och även då döma särskilt till fängelse för rattfylleribrottet. En sådan reform torde även böra avse andra fall än då domen omfattar kontraktsvård och den tidigare domstolen därför angett alternativt fängelsestraff, t. ex. det inte helt ovanliga fallet att den tidigare domstolen låtit en tidigare ådömd skyddstillsyn omfatta ett rattfylleribrott utan att förordna om kontraktsvård. I detta fall ges den domstol som senare skall överväga att undanröja p.g. a. misskötsamhet ingen ledning genom angivande av straff i den tidigare domen. Det torde dock inte innebära några svårigheter för denna domstol att avgöra vilket alternativ som vid den senaste lagföringen var det rimligaste, att döma särskilt till fängelse eller att undanröja skyddstillsynen. I det förra fallet bör domstolen sålunda ha möjlighet att med undanröjande bara av den senaste domen döma särskilt till fängelse medan den i det senare fallet har att undanröja hela skyddstillsynen och döma till ett längre fängelsestraff för den sammanlagda brottsligheten. Det skall villigt erkännas att effekterna av vad jag nu förordat är svåröverskådliga. I själva verket innebär förslagen en nyskapelse i brottsbalken såtillvida att en viss påföljd, skyddstillsyn som i flera domar fatt avse också ny brottslighet, undanröjes endast till en viss del och i denna del ersätts med en ny påföljd. De följdändringar, som kan bli nödvändiga, kan jag inte nu överblicka. Med ändringar av nu angivet slag skulle man emellertid uppnå att den tilltalades inställning till att med hjälp av en fortsatt skyddstillsyn söka rehabilitera sig skulle bli mera positiv, vilket naturligtvis är särskilt betydelsefullt, då han såsom vid kontraktsvård måste förklara sig villig att underkastasig vården. Vidare skulle man lösa de tillämpningsproblem domstolarna ställsinför genom att motivuttalanden beträffande det straff domstolen skall ange ivissa situationer strider mot ordalagen i 28 kap. 3 § tredje stycket. Slutligen anser jag det sannolikt att reformen skulle innebära att undanröjande enligt 28 kap. 8 och 9 §§ skulle komma att tillämpas i större utsträckning än f. n. är fallet. Att vid misskötsamhet undanröja hela skyddstillsynen, omfattande brottslighet enligt flera domar, kan kanske framstå såsom alltför ingripande, medan ett undanröjande av endast en del av brottsligheten och utdömande av särskilt fängelsestraff för denna skulle vara lämpligt, om detta vore möjligt.
Lars Rubenson