Några synpunkter på ansvaret för styrelseledamöter i aktiebolag
Frågan om ett ökat ansvar för styrelseledamöter i börs- och OTC-noterade aktiebolag direkt gentemot aktieägare har diskuterats på senare tid. Det som har varit föremål för diskussion är framförallt styrelseledamots ansvar för information som lämnas till aktiemarknaden. Det är möjligt att lagstiftaren kommer att skärpa informationsansvaret för att markera att man ser allvarligt på de konsekvenser ett misskött styrelseuppdrag kan få. Det är emellertid inte nödvändigt — och kanske inte heller särskilt effektivt — att utöka skadeståndsskyldigheten enligt 15: 1 ABL.

 

Styrelseledamots ansvar gentemot aktieägare enligt gällande rätt
I 15: 1 ABL föreskrivs att styrelseledamot är skadeståndsskyldig gentemot aktieägare under förutsättning att han brutit mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen: "Stiftare, styrelseledamot och verkställande direktör, som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas aktieägare eller annan genom överträdelse av denna lag eller bolagsordningen". Denna bestämmelse utökar det ansvar som gäller enligt skadeståndslagen där skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada förutsätter brottslig gärning. Skadeståndsansvaret gentemot aktieägare är emellertid lindrigare än gentemot bolaget. Eftersom det inte är tillräckligt att en styrelseledamot helt allmänt

 

636 Christina Hultmarkmissköter sitt uppdrag, utan det krävs överträdelse av en uttrycklig bestämmelse i ABL eller bolagsordningen, får aktieägaren normalt nöja sig med indirekt ersättning genom att styrelseledamoten blir ersättningsskyldig gentemot bolaget.
    Bolagsförmögenheten och aktieägares andel däri påverkas vanligtvis inte av information från styrelseledamöter. Informationen riktar sig till marknaden och de som främst drabbas av missvisande information är aktieköpare/aktiesäljare.1 Bolaget behöver alltså inte lida någon skada bara för att aktieköpare eller aktiesäljare gör det. Bestämmelsen om styrelseledamots ansvar gentemot aktieägare kan innefatta ett ansvar för att aktieägare i den felaktiga tron att bolaget har en god ställning underlåter att sälja sin aktier.2 Däremot innefattar begreppet aktieägare inte sådana som ännu inte är aktieägare (potentiella aktieköpare). Dessa skulle visserligen kunna inrymmas i uttrycket "annan". Härmed har man rimligtvis åsyftat en på något sätt avgränsad krets av personer. Av motivuttalanden3 framgår att man avsett någon som "träder i förbindelse med bolaget", kanske i första hand bolagets borgenärer. Man kan knappast säga att en aktieköpare "träder i förbindelse med bolaget" i sin egenskap av köpare. Det är med aktiesäljaren han sluter avtalet. Det är alltså oklart om bestämmelsen i 15: 1 ABL tar sikte på aktieköpare/aktiesäljare.Den skada de lider p. g. a. ett inköp, en försäljning, ett icke genomfört inköp eller en icke genomförd försäljning är ju huvudsakligen ett köprättsligt och icke ett associationsrättsligt problem. Aktiebolagslagen behandlar huvudsakligen förhållandet till aktieägaren i hans egenskap av delägare i bolaget samt förhållandet mellan aktiebolaget och dess borgenärer.

 

Synpunkter de lege ferenda
Ett utökat skadeståndsansvar för styrelseledamot skulle kunna innebära ett ansvar gentemot aktieägare i lika stor utsträckning som gentemot bolaget, d. v. s. inte endast i de fall när en bestämmelse i ABL eller bolagsordningen överträtts. Dessutom skulle ansvaret kunna gälla även gentemot aktieköpare/aktiesäljare. Syftet med ett sådant utökat ansvar skulle kunna vara både preventivt, d. v. s. förebygga att styrelseledamöter "slarvar" med information, och reparativt, d.v.s. åstadkomma att de aktörer på aktiemarknaden som tagit fasta på den felaktiga informationen sätts i samma ekonomiska läge som om de inte gjort det.

 

Preventiva hänsyn
Den viktigaste preventivt verkande faktorn med avseende på risken att en styrelseledamot missköter sitt uppdrag torde vara det "sociala trycket". Sa-

 

1 Även vid nyemissioner aktualiseras ett informationsansvar. De särskilda problem som därvid uppstår redogör jag inte för här. Se vidare W Lüning, Prospektansvaret, Stockholm 1986.

2 I den situationen måste man emellertid utröna om aktieägaren lidit någon skada tillföljd av den felaktiga informationen.

3 SOU 1941: 9 s. 640, SOU 1971: 15 s. 353

4 Se dock SOU 1941:9 s. 640, där det sägs att balansräkningsreglerna "äga stor betydelse för tredje man, som träder i förbindelse med bolaget t. ex. såsom aktieköpare eller kreditgivare". Även E. Stenbeck, M. Wijnbladh, H. Nial: Aktiebolagslagen, 6uppl. 1970, s. 492 och G. Kedner, C. M. Roos: Aktiebolagslagen, 2 uppl. 1982, s. 303.Jämför SOU 1971: 15 s. 353 där aktieköpare ej nämns som exempel på någon som "träder i förbindelse med bolaget". 

Ansvaret för styrelseledamöter i aktiebolag 637ken kommer med största sannolikhet att uppmärksammas i massmedia och styrelseledamoten blir klandrad av allmänhet och inom näringslivet.
    En annan preventivt verkande faktor är bestämmelsen om svindleri i 9: 92 st brottsbalken, vilken bl a syftar till att skydda aktieköpare och aktiesäljare från felaktig information från personer som är särskilt insatta i bolagetsverksamhet, t. ex. styrelseledamöter. Om dessa uppsåtligen eller av grov oaktsamhet sprider vilseledande information som är ägnad att påverka bedömandet av bolaget i ekonomiskt hänseende, riskerar de att dömas till böter eller fängelse i högst två år. Bestämmelsens formella tillämpningsområde är relativt omfattande; det krävs inte uppsåt utan är tillräckligt med grov oaktsamhet och det är dessutom tillräckligt att informationen är ägnad att påverka priset, det krävs alltså inte att priset faktiskt påverkats. Detta lagrum har emellertid inte tillämpats särskilt ofta i de fall styrelseledamöter lämnat felaktig information. Om lagrummet tillämpades i sådana situationer, skulle dess preventiva verkan sannolikt ökas.5 Det återstår emellertid ett "glapp" som inte täcks av svindleri-bestämmelsen mellan beteenden som är grovt vårdslösa och beteenden som inte bör accepteras trots att de inte kan anses som grovt vårdslösa.
    Skadeståndssanktionens preventiva effekt är visserligen ifrågasatt.6 Det äremellertid troligt, att ett skadeståndsansvar gentemot varje aktieägare, somskulle ha sålt om det inte vore för t. ex. en felaktigt positiv prognos, respektivevarje potentiell aktieköpare, som skulle ha köpt om det inte vore för t. ex. enfelaktigt negativ prognos, skulle ha preventiv effekt. Risken är emellertid att man "skjuter över målet". Få personer skulle vara villiga att utsätta sig för risken att bli skadeståndsskyldiga gentemot en oändligt stor krets av personer7.

 

Reparativa hänsyn
Den reparativa effekten av ett utökat ansvar i 15: 1 ABL skulle inte bli särskilt stor. I praktiken torde varje enskild drabbad part få en så liten andel av styrelseledamotens eventuella förmögenhet att man inte kan förvänta sig — annat än i undantagsfall — att de skadelidande genomdriver en rättslig process föratt framtvinga ersättning. För övrigt kan man knappast påtvinga en styrelseledamot ett så långtgående ansvar utan att han har en försäkring. Om det över huvud taget är möjligt att teckna en ansvarsförsäkring till skydd förrisken att bli skadeståndsskyldig gentemot en oändligt stor krets av personer, skulle en sådan försäkring i vart fall bli dyr. Kostnaden härför skulle drabbabolaget antingen direkt som premiekostnad elfer indirekt genom höjda styrelsearvoden.
    Kanske måste man konstatera att det inte är praktiskt möjligt att på ett tillfredsställande sätt ekonomiskt ersätta alla de aktörer på aktiemarknadensom drabbas av missvisande eller felaktig information.

 

5 Svindleribestämmelsen kan ju även åberopas i rent civilrättsliga sammanhang —d.v. s. utan att brottmålstalan förs — nämligen vid skadeståndstalan enligt 3: 1 skadeståndslagen (ren förmögenhetsskada).

6 Se A. Vinding Kruse m. fl., SvJT 1987 s. 397 ff.

7 Jfr det s. k. floodgate-argumentet mot skadeståndsregler vars ekonomiska konsekvenser inte ens tillnärmelsevis kan beräknas i förväg, eftersom ansvaret är obestämbart tillstorlek, tid och skadelidandekrets. Se vidare J. Kleineman, Ren förmögenhetsskada, Stockholm 1987, s. 127, 377 och 459. Kritik mot floodgate-argumentet har framförts avC. M. Roos i SvJT 1988 s. 50.44—38-169 Svensk Juristtidning

 

638 Ansvaret för styrelseledamöter i aktiebolagEtt alternativ till utökat ansvar enligt 15:1 ABL
Det väsentliga med att skärpa informationsansvaret för styrelseledamöter i börs- och OTC-noterade bolag är att stärka förtroendet för aktiemarknaden. Enligt min uppfattning bör man motverka felaktig information genom en för den skyldige snabb, kännbar och förutsebar påföljd som står i relation till den felaktiga informationens art.
    Hur skulle då en sådan reglering se ut? En modell skulle kunna vara att styrelseledamöter i börs- och OTC-noterade bolag personligen gentemot börsstyrelsen åtar sig att följa givna regler. Om dessa inte följs, kan sanktionen vara t. ex. normerade avgifter eller i grövre fall förbud att få vara styrelseledamot i börs- eller OTC-noterade bolag under viss tid framöver.
    Det är angeläget att få en aktiemarknad utan irrelevanta kurssvängningar. En förutsättning för detta är att den information som ges till marknaden är så korrekt som möjligt. Den föreslagna regleringen är förhållandevis enkel att tillämpa och relativt snabbt skulle man erhålla en praxis (i vart fall tydligare än nuvarande domstolspraxis) som preciserar styrelseledamöters ansvar för information till marknaden. Detta skulle eliminera den osäkerhet som idag finns om styrelseledamöters funktioner, skyldigheter och ansvar. Till sist torde styrelseledamöter välkomna en ordning som medför att de bedöms av ett sakligt organ som motvikt till den osaklighet som ofta präglar behandlingen av sådana fall som uppmärksammas av massmedia.
Christina Hultmark