Om hovrätts sammansättning i yttrandefrihetsmål
För rättegången i yttrandefrihetsmål gäller särskilda regler i tryckfrihetsförordningen och lagen (1949: 164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. Beträffande domstolens sammansättning föreskrivs att i tryckfrihetsmål, vari talan förs om ansvar, skall frågan om brott föreligger prövas av jury, om ej parterna å ömse sidor förklarar sig vilja utan juryprövning hänskjuta målet till rättens avgörande. Även när en ensild målsägande kräver skadestånd på grund av yttrande i tryckt skrift utan att yrka straffpåföljd skall talan prövas av jury eftersom den grundas på ett påstående att brott blivit begånget.
Reglerna innebär vidare att om juryn inte finner påtalade yttranden brottsliga så skall den för publiceringen ansvarige frikännas. Om juryn däremot funnit brott föreligga skall även rätten (dvs tre domare i tingsrätten) pröva målet. Dessa domare kan frikänna eller bedöma brottet mildare än juryn men däremot inte skärpa bedömningen i förhållande till juryn. Rättens dom kan överklagas till hovrätt eller högsta domstolen som inte heller kan överpröva juryns utslag i vidare utsträckning än tingsrätten.
Reglerna om domstols sammansättning i yttrandefrihetsmål tar helt sikte på målets handläggning i tingsrätten, medan rättens sammansättning i hovrätt och högsta domstolen inte berörs. Tidigare var den frågan också okontroversiell, eftersom målet alltid handlades av fyra hovrättsdomare och i HD av fem justitieråd.
Såvitt gäller HD har någon förändring inte skett (bortsett från frågan om prövningstillstånd). I hovrätt har saken däremot blivit komplicerad genom att nämndemän numera deltar i hovrätten vid prövningen av brottmål. Hovrättens sammansättning blir därigenom beroende av om åklagaren eller målsägande yrkar straffpåföljd eller om endast skadeståndstalan förs (RB 4 kap. 2 §). I förstnämnda fall skall hovrätten bestå av tre juristdomare och två nämndemän, i det senare av fyra juristdomare. Även i ett brottmål finns möjligheten att välja en helt juristkollegial sammansättning, nämligen om det inte förekommer anledning att döma till svårare straff än böter. För att ytterligare komplicera saken kan man tänka sig det fallet att parterna i ett mål om ansvar vid tingsrätten avstått från juryprövning och att målet där handlagts av domare och nämnd. I så fall torde tre juristdomare vara den korrekta sammansättningen i hovrätt.
Bristen på vägledande regler vållar osäkerhet och tvekan ifråga om den sammansättning som skall väljas då hovrätt prövar yttrandefrihetsmål. Det ter sig också egendomligt att sammansättningen på grund av slumpvisa faktorer kan bli olika vid bedömning av mål som gäller ett yttrandes tillåtlighet. Önskvärt är därför att ett klarläggande genom lagstiftning sker på denna punkt. När det gäller vilken sammansättning, som skall väljas, kan det hävdas att lagstiftarens