Aktiebolagsrättens utveckling

 

av jur. kand. MARTIN SMICIKLAS

 

Aktiebolagets uppkomst
Aktiebolaget som företagsform förekommer idag i alla någorlunda utvecklade samhällen.¹ Företagsformen kännetecknas framförallt av att delägarna inte ansvarar för bolagets skulder med mer än sina insatser, samt att aktierna eller andelarna är överlåtbara. Dagens aktiebolagsrättsliga reglering har mejslats fram genom århundradena. Det har dock skett en förvånansvärt likartad utveckling i olika länder, med påföljd att regleringen är snarlik.
    Man kan se aktiebolagets och aktiebolagsrättens början i det livaktiga handelslivet under medeltiden i Europa. Framförallt i Italiens handelsrepubliker skapades förutsättningar för nyheter inom bolagsrätten och penninghanteringen. Här uppkom bankväsendet med nyheter i form av olika praktiska och rättsliga lösningar inom penninghanteringen. Ett exempel på detta var införandet av växeln. Det utvecklade handelslivet var således grogrund, inte enbart för bankväsendet och penninghanteringen, utan även för uppkomsten av en ny bolagsform, aktiebolaget.
    Det som skilde aktiebolaget från dåtidens andra bolagsformer (det enkla bolaget och handelsbolaget) var dels att ansvaret för uppkomna förpliktelser vilade på bolaget och inte på den enskilde delägaren, dels att aktierna eller delrätterna var överlåtbara.² Banca di San Giorgio, grundad 1407 i Genua, är ett av de mera bekanta bolagen från denna tid.³ Banken bildades i staden Genua. Stadens fordringsägare fick, i utbyte mot sina fordringar, rätt att uppbära vissa statsinkomster. Banken bedrev verksamhet som bestod i att låna pengar mot ränta. Insatskapitalet var de fordringar bankens delägare hade på staden och varje delägare fick del i banken efter sitt insatskapital. Banken hade 24 000 lotter eller aktier vilka hade lika rätt att uppbära vinst. Dessa lotter var fritt överlåtbara och delägarna var ej personligt ansvariga för bankens förbindelser.

 

¹ Aktiebolagsformen förekommer dock inte i de flesta kommunistiska stater.

² Dessa kännetecken är allmänna för aktiebolagsformen och giltiga än idag.

³ Se Hjalmar Hammarskjöld, Förslag till lagar om enkla bolag och handelsbolag, om aktiebolag samt om föreningar för ekonomisk verksamhet, Stockholm 1890, sid 9 och Johan Hagströmer, Om aktiebolag enligt svensk rätt, Uppsala 1872, sid 36. 

    Denna möjlighet att bedriva verksamhet genom att satsa ett visst kapital var en nyhet. Tidigare hade den som ville ingå i ett företag måst svara för bolagets förpliktelser även med sin övriga förmögenhet. Medeltidens internationella handel med olika livsmedel och hantverksprodukter, då framförallt kläder, hade förändrat synsättet på kapital och person så långt att man i en konstruktion som Banca di San Giorgio helt kunde undanta delägarna från det personliga ansvaret.⁴
    Själva tanken att ingå i bolag var inte ny, det fanns redan tidigare bolag som liknade dagens handelsbolag, men nyheten bestod i att man lät kapitalet vara säkerheten i bolaget och delägarnas förmögenheter särskildes från detta.

 

Handelskompanierna
Aktiebolagsformen spred sig till andra verksamhetsområden och länder men fick större betydelse först under 1600-talet då handelskompanierna i bl. a. Holland, England, Frankrike och Sverige bildades.
    Under denna tidsålder utvecklades Europa till världens maktcentrum. Spanjorerna hade upptäckt Amerika. Handeln med Afrika och Östern sjövägen ökade kraftigt. Sjöfarten var oerhört kapitalkrävande och riskfylld. Det lurade många faror på sjön, såsom pirater, fientliga skepp, stormar, okända grund m. m. Gick det vägen var handeln dock mycket inkomstbringande. Ett skepp kunde betala sig på en eller två resor till Amerika eller Indien. Här uppkom tydligt behovet av en företagsform, som innebar att de som hade pengar, kunde sluta sig samman i bolag, där de enbart riskerade visst insatt kapital och inte hela sin förmögenhet. Statsmakterna såg vid denna tid med gillande att den transoceana handeln utvidgades eftersom även de olika kungahusen fick inkomster i form av skatter och liknande. Av detta skäl understöddes verksamheten och bildandet av den nya bolagsformen av de olika statsmakterna.
    Handelskompanierna var konstruerade med de för aktiebolag typiska kännetecknen. Delägarna var ej personligt ansvariga för kompaniets skulder och andelarna var överlåtbara.⁵ Några specifika aktiebolagslagar fanns dock inte vid denna tid. Sådana lagar infördes först under 1800-talet, med början i Frankrike i och med antagandet av Code de Commerce år 1807.

 

⁴ Det fanns även tidigare möjlighet att genom bolagskonstruktioner med bulvaner undvika det personliga ansvaret, men detta förfaringssätt var något osäkert.

⁵ Det nära sambandet med statsmakten (koncession krävdes regelmässigt för startandet av ett kompani) förtar inte intrycket av att kompanierna utgjorde motsvarighet till våra dagars aktiebolag. 

    I ett vidare perspektiv kan man se handelskompanierna som ett uttryck för det köpmannasamhälle som rådde under medeltiden och ända fram till genombrottet av industrikapitalismen i slutet på 1700-talet. Genom industrialiseringen försköts den ekonomiska makten från köpmännen och handeln till industrikapitalisterna och tillverkningsindustrin.⁶ Man kan i detta perspektiv se hur den rättsliga lösningen för att driva bolag anpassades till den ekonomiska verkligheten. Handelskompanierna, med frånvaron av personligt ansvar, var utmärkta former för bedrivande av handel där insatserna var höga, risken stor men chansen till stora vinster samtidigt var påtaglig. Utvecklingen av aktiebolagsformen gick mot en större anpassning till industriell verksamhet. Här behövdes också höga insatser, men riskerna var inte så överhängande som för tidigare transocean handel och chansen tillhöga vinster kanske inte heller så god. Däremot visade det sig, p. g. a. att dessa bolag var utpräglat privatägda och ej hade det samband med statsmakten som kompanierna haft, att det krävdes regler för att skydda bolagets intressenter och för hur ledningen för bolaget skulle vara utformad. Utvecklingen av aktiebolagsformen, från handelskompanier till aktiebolag för industriproduktion, innehåller många intressanta "steg" som kommer att lyftas fram här.
    År 1602 bildades det holländsk-ostindiska kompaniet med privilegium att driva handel på andra sidan Goda-hoppsudden och Magelhaens sund. Varje holländsk medborgare hade rätt att mot kapitalinsats deltaga i kompaniet. Någon personlig ansvarighet var ej menad utan varje delägare svarade endast med sitt insatskapital. Delägarna hade dock ingen bestämmande- eller rösträtt i kompaniet utan dess angelägenheter sköttes av en styrelse jämte representanter från olika distrikt i landet. Styrelsen och representanterna utsågs av stads- eller statsmyndigheterna. Kompaniet fick en mycket framgångsrik utveckling vilket uppmuntrade andra till efterföljd.
    I England bildades 1613 det engelsk-ostindiska kompaniet, vilket under en lång tid framöver blev en världspolitisk maktfaktor. I det engelska kompaniet, som var bildat med det holländska som mönster, hade dock delägarna rösträtt och kompaniets angelägenheter sköttes av valda förtroendemän.
    Tiden därefter bildades liknande kompanier i Frankrike, Sverige och andra europeiska länder. Det gemensamma draget för samtliga dessa kompanier var att de var nära sammanknutna med staten. De åtnjöt olika privilegier som monopol, militärt skydd eller liknande. De betrak-

 

⁶ Se Galbraith, John Kenneth: Maktens anatomi, Forum 1983.

 

tades också av samtiden mindre såsom privaträttsliga institutioner och mera såsom statsangelägenheter i vilka den enskilde mot en viss kapitalinsats fick del.⁷

 

Söderhavskompaniet och Mississippikompaniet
I början av 1700-talet uppstod, i de olika länderna, vid sidan av de av staten privilegierade kompanierna, rent privaträttsliga företag bildade på aktier och med uteslutande av den personliga ansvarigheten. Ett sätt att undkomma den personliga ansvarigheten var t. ex. det som praktiserades i England, nämligen att utge aktiebrev ställda på innehavaren.
    Samtidigt bildades i England respektive Frankrike det av staten privilegierade Söderhavskompaniet (the South Sea Company) 1713 och Mississippikompaniet (Compagnie d'Occident) 1717.⁸ Två företag som skulle visa sig medföra ödesdigra konsekvenser för den gryende aktiebolagsformen.
    Den engelska kronan hade i början av 1 700-talet, för att kunna finansiera olika krigsföretag i Europa, lånat upp enorma summor pengar. Lånen översteg snart möjligheterna till återbetalning, och till följd av olika ekonomiska kriser blev läget för kronan sådant att enbart räntorna på lånen översteg vad som var möjligt att återbetala. I detta läge överlät kronan till sina fordringsägare rätten att med monopoldriva handel med det spanska Amerika. Den främsta handelsvaran avsågs vara negerslavar från Afrika.⁹ Staten gav således sina fordringsägare andel i det för ändamålet bildade South Sea Company. På liknande sätt hade 1694 bildats the Bank of England och 1698 New East India Company. Alla dessa bolag bildades i en företagsform som får betecknas som aktiebolag. Andelarna i bolagen var fritt överlåtbara och någon personlig ansvarighet förelåg inte.
    Söderhavskompaniet påbörjade inte någon handel i begynnelsen. Däremot vidtogs från företagets sida en mängd åtgärder för att höja priset på bolagets aktier. I Söderhavskompaniets kölvatten uppkom, som ett resultat av den tidigare införda möjligheten att bilda privatabolag på aktier, andra bolag i aktiebolagsform, vilka hade till syfte enbart att utnyttja den enorma spekulationsfeber som rådde på aktiemarknaden. På så sätt bildades bolag med mer eller mindre fantasifulla

 

⁷ Hagströmer sid 39 och Hammarskjöld sid 10.

⁸ Hagströmer sid 39, Ashton, Economic fluctuations in England 1700-1800, Oxford 1 959, sid 118—121, Court W.H.B., A concise economic history of Britain from 1750 to recept times, Cambridge 1954, sid 84 och Palmer R.R., Nya tidens världshistoria 1, Stockholm 1966, sid 214—218.

⁹ Först 1833 förbjöds i lag slaveriet i England. Av belackare påstås detta ha skett p. g. a. att slavhandeln inte längre var lönsam och ej av huminatära skäl. 

ändamål som t. ex. ett företag för att sälja levande fisk i bassänger, ett försäkringsbolag för att försäkra kvinnlig kyskhet och ett företag som i vederbörlig tid skulle bekantgöra sin verksamhet. Även aktierna i sådana företag fick en strykande åtgång. Aktiemarknaden var redan vid denna tid internationell, varför de större företagens — t. ex. Söderhavskompaniets — aktier fick en spridning även i Frankrike, Holland, Danmark, Spanien och Portugal.

 

1720 års börskrasch och the Bubble act
Även Frankrike drabbades i början av 1700-talet av samma situation som England, nämligen av en mycket hög statsskuld som inte kunde återbetalas. I detta läge bildades 1717 det s. k. Mississippikompaniet (Compagnie d'Occident) vilket av staten fick monopol på handel med Louisiana i Amerika.¹⁰ Kompaniet blev, med förebild från det engelska, bildat på aktier. Statens fordringsägare fick således även i detta fall andelar i ett bolag vilket p. g. a. privilegier, som erhölls av staten, förespeglade god vinst. Kompaniet byggde på skotten John Laws idé att öka penningmängden i landet, för att på så sätt öka omsättningen och statens inkomster.¹¹ För att rädda den franska kronan undan konkurs bildade Law en bank¹² och det av staten privilegierade Mississippikompaniet. Staten skulle lönas genom att banken åtog sig dess betalningsförbindelser. Efterfrågan på kompaniets aktier blev enorm och priset rusade i höjden.¹³ Då den oundvikliga nedgången kom rasade värdet på kompaniets aktier snabbt. Kompaniets koppling till sedelutgivningen och den för ändamålet bildade banken medförde att även banken drogs in i kraschen. Den 1 november 1720 inställde banken sina betalningar och upphörde att växla in de av sig utgivna sedlarna. Börskraschen var ett faktum.
    I England blev vid samma tid Söderhavskompaniets aktier föremål för en liknande hausse som den som drabbade Mississippikompaniets aktier.¹⁴ Ungefär samtidigt med fallet i Frankrike började Söderhavskompaniets aktier att falla. Även i England kom effekten att bli förödande. Aktier, inte enbart Söderhavskompaniets, blev i stort helt värdelösa.
    Orsakerna till nedgången av aktiernas värde och den därpå följande

 

¹⁰ Det område som avsågs var inte enbart Louisiana, utan även övriga av Frankrike behärskade områden vid Mississippifloden.

¹¹ Law kan ur svensk synvinkel jämföras med holsteinaren Görtz i Karl XII:s Sverige.

¹² Denna bank hade sedelutgivningsrätt och utnyttjade den flitigt i enlighet med Laws anda.

¹³ Aktierna utgavs för ett pris av 5000 livres och ökade inom en kort tidsrymd till 18 000 livres.

¹⁴ 1 juni 1720 värderades bolagets aktier till 128 1/2 pund för att i juli ha gått upp till 1 060 pund. Se Norstedts, Världshistoria, band 10, Stockholm 1930, sid 68. 

börskraschen kan kanske förklaras med att aktierna ökade inflationsartat i pris oberoende av det substans- eller avkastningsvärde bolagen kunde ha. Aktier köptes till i stort sett vilket pris som helst i förvissning om att priset dagen efter skulle vara högre. Av olika anledningar kommer det i ett sådant läge en vändpunkt.
    En av anledningarna vid denna tidpunkt var att spekulanter lånade pengar med kort återbetalningstid, för att, med förvissning om att aktierna skulle öka i pris och således ge vinst vid försäljning, köpaaktier. I ett sådant läge är en kursändring nedåt katastrofal. Låntagarna måste då sälja i stort sett till vilket pris som helst för att infria sina låneförbindelser. När väl trenden börjat nedåt sluts fler och fler in iden onda cirkeln och börskraschen är ett faktum. Så skedde i Frankrike och England 1720 då priset på aktier, inte enbart Söderhavskompaniets och Mississippikompaniets, sjönk drastiskt med påföljd att en mängd människor gjorde enorma ekonomiska förluster.
    Till följd därav lagstiftades i frågan i England (the Bubble act)¹⁵ och med de dåliga erfarenheterna för ögonen förbjöds bildandet av bolag på aktier utan statens tillstånd. De tidigare bildade bolagen fanns kvar, medan nya fick bildas enbart efter statligt tillstånd. Även om vissa bolag kom till stånd utan sådant tillstånd med hjälp av skickliga jurister, kunde inte, p. g. a. the Bubble act, något genombrott för bolagsformen ske. Härigenom fördröjdes aktiebolagsformens genombrott i England i ett helt århundrande.
    Även i Frankrike uppstod en reaktion mot aktiebolagsformen varför sådana bolag förbjöds helt. På grund av oegentligheter som förekommit i början av 1700-talet hölls även i Frankrike aktiebolagsformen på undantag och detta ända till den napoleanska lagstiftningen. Först i Code de Commerce (1807) blev aktiebolagsformen återigen erkänd i Frankrike.
    I England ersattes the Bubble act först 1825 med ny lagstiftning och det dröjde således ända till dess, innan aktiebolagsformen åter erkändes i landet.¹⁶ Att förbudslagstiftningen inriktade sig på aktiebolagsformen och ej på börshandeln är förvånande men torde bero på att tiden inte slutligt var mogen för liberalismens införande.

 

¹⁵ Namnet lär komma av att spekulationsfebern i Söderhavskompaniets aktier efter kraschen i folkmun kallades för the South Sea Bubble.

¹⁶ Dessa i England och Frankrike öppnade möjligheterna att bilda aktiebolag var dock begränsade i så måtto att det krävdes koncession av staten i varje särskilt fall. Först senare, 1856 i England och 1867 i Frankrike, tilläts aktiebolags bildande utan koncession. 

Ny lagstiftning, Code de Commerce
Det system som fram till 1700-talets slut hade rått på ekonomins område var den s. k. merkantilismen. Detta ekonomiska system kännetecknades av att produktionen skedde i små enheter och att staten lade sig i ekonomin genom strikta regleringar som export- och importförbud, restriktioner för främmande länders fartyg, statssubventioner och privilegierade handelskompanier. Merkantilsystemets grundtanke var att staten skulle ha herravälde över ekonomin. Huvudmålet för ekonomin var att bereda staten så höga inkomster som möjligt. Detta system ifrågasattes i och med industrialismens genombrott.
    Det system som ersatte merkantilsystemet betecknas som liberalismen. Liberalismen utgjorde en reaktion mot merkantilismen och var ett system som tillfredsställde den begynnande industrialismens behov. Grundtanken var att om man lät individerna agera fritt så skulle de uppnå bästa resultat och detta resultat var då i samhällets intresse. Under merkantilismen hade det ekonomiska livet inte krävt stora investeringar eftersom produktionen skedde i små enheter.¹⁷ Den tidiga industrialismen bestod i regel av textilindustri vilken inte var särskilt kapitalkrävande. Kapitalbehovet kunde tillgodoses av en finansiär, oftast en köpman. I och med framväxten av industrin i stor skala, då främst den tunga industrin, fick merkantilismen vika tillbaka till förmån för ett ekonomiskt system som byggde på marknadskrafterna. Tullar, olika restriktioner och påbud från de olika statsmakterna ansågs som hinder i vägen och avskaffades.
    I början av 1800-talet utvecklades den tunga industrin kraftigt och en tid därefter började järnvägar att anläggas i större omfattning. I detta skede blev behovet av aktiebolaget i den form vi känner idag påtagligt. Dessa verksamheter fordrade betydligt större investeringar och därför krävdes, i likhet med kompanierna, att flera gick ihop om ett företag för att detta skulle kunna förverkligas. Anläggandet av järnvägar var oerhört kapitalkrävande, och det tedde sig dessutomo naturligt att sådana kapitalinvesteringar skulle kunna upplösas i anledning av t. ex. en människas bortgång.
    En bidragande orsak till varför aktiebolagsrätten fick en renässans under 1800-talet var säkerligen de i slutet på 1700-talet av upplysningstidens filosofer framförda liberala idéerna. Ett av de mest betydelsefulla bidragen i denna riktning var Adam Smiths An Inquiry into the Nature and Causes of Wealth of Nations, som utkom 1776. Huruvida dessa ideér befordrat industrialismens, och därmed aktiebolagsrättens utveckling, eller om industrialismen har varit grogrunden för

 

¹⁷ Till undantagen hörde den transoceana handeln. Men denna hade lösts på ett tillfredsställande sätt i kompaniernas form. 

och skapat dessa idéer är svårt att säga. Troligt är att det varit en form av växelverkan, mellan idéer och verkligheten i form av den begynnande industrialismen, som orsakat aktiebolagsrättens renässans.
    Det ekonomiska system som växte fram i början av 1800-talet i Europa utgjorde således grogrunden för den rättsliga lösning, som aktiebolaget är. Industrikapitalisterna hade kommit att spela en allt större roll i ekonomin och även i politiken. Detta underlättade införandet av aktiebolagsformen i större skala. Aktiebolaget var en rättsligkonstruktion som var idealisk för industrikapitalismen och utan vilken denna inte hade fått den omfattning som den har idag. Genom aktiebolagsformen öppnades dels en kapitalmarknad, som gjorde det möjligt för kapitalisterna att genom denna behärska ekonomin, dels en möjlighet att bedriva verksamhet i bolagsform utan personligt ansvar.
    Det är två funktioner hos aktiebolaget som är intressanta i detta sammanhang. Det ena avser omsättningen av aktierna. Det är i denna funktion makten och ägandet struktureras. Den andra funktionen är själva verksamheten. I denna sker produktionen och här skapas vinsten. Reglerna om aktiebolag syftar till att reglera och främja dessa funktioner.
    I ett historiskt perspektiv är aktiebolaget en bolagsform som gjorde det möjligt för individer att organisera sig för olika projekt eller för näringsverksamhet. Denna organisation erkändes som en person eller maktstruktur.¹⁸ Aktiebolaget ansvarade självt för sina skulder och åtaganden och dess andelar eller aktier var överlåtbara. Genom denna överlåtbarhet blev aktiebolaget i princip en odödlig person. Aktiebolaget blev skilt från sina grundare och delägare. Delägarna kunde skifta men bolaget bestod. Först genom vissa specifika förfaranden kunde bolaget bringas att upphöra.¹⁹
    De regler som tillkom i de olika europeiska länderna och i Förenta Staterna inriktades på frågor som rörde bolagets ledning, revision, aktiekapitalets inbetalning, insyn för aktieägarna o. s. v. Aktiebolagsrätten var den juridisk-tekniska lösning som tillhandahölls för att tillgodose behovet att reglera verksamheten så att ägare och borgenärer skyddades. Dessutom tillskapades regler för att skydda omsättningen av aktierna.²⁰ Några andra aspekter på aktiebolaget framkom inte i dessa tidigare aktiebolagslagar. Frågor som t. ex. rörde de anställdas villkor lämnades utanför.²¹

 

¹⁸ Frågan om aktiebolaget var att anse som ett särskilt rättssubjekt, eller juridisk person, vållade rättsvetenskapsmännen under 1 800-talet stort huvudbry. Se Hagströmer.

¹⁹ Exempelvis genom konkurs eller likvidation.

²⁰ I vissa länder, t. ex. U.S.A., har inte denna åtskillnad manifesterats i lagstiftningen utan aktiebolagsrätten är integrerad med börsreglerna.

²¹ Även den idag i Sverige gällande 1975 års aktiebolagslag har denna inriktning, se nedan.

 

    Ur detta tekniska perspektiv är det intressant att se hur aktiebolagsrätten utvecklats i några olika länder. Utvecklingen har inte enbart betingats av högre kunnande eller nya idéer utan fastmer av att aktiebolagsformen och omsättningen av aktierna visade sig vara väl lämpade för olika falsarier. Olika faktiska händelser har medfört att aktiebolagsrätten successivt kommit att omfatta nya regler. Internationellt sett är det inte några större skillnader mellan reglernas utveckling i de olika länderna. Detta beror förmodligen både på att aktiebolagsrätten varit föremål för kopieringar och på att de olika länderna ställts inför samma eller liknande problem och funnit samma eller liknande lösningar för dessa.²²
    I början på 1800-talet skedde i Frankrike ett stort lagstiftningsarbete som utmynnade i bl. a. Code de Commerce. I Code de Commerce inflöt regler om aktiebolag. Dessa byggde på principen att statsmyndigheterna, genom en noggrann prövning av bolagsordningen och av i lagen uppställda rekvisit, ej tillät bildandet av osunda företag.²³
    Den i England 1825 tillkomna lagen intog däremot den ståndpunkten, att skydd mot osunda företag skulle åstadkommas genom att bolagen blev tvungna att ge offentlighet åt sina förehavanden. Detta skulle ske genom registrering och publicering av t. ex. bolagsordning, redovisningshandlingar m. m. Det var otvivelaktigt så att stormakterna Frankrike och England var de ledande inom aktiebolagsrättslig lagstiftning och framskapande av aktiebolagsformen under 1800-talet.
    Som en reaktion mot de problem som förekommit reglerades i England att bolaget offentligt skulle uppge firma, säte, ändamål med verksamheten, aktiekapitalets storlek och aktiernas antal, förteckning över aktieägarna m. m., liksom att bolaget alltid skulle använda ordet limited i firmanamnet, anordna årlig bolagsstämma för aktieägarna samt avsätta medel till en reservfond.²⁴
    I Frankrike stadgades bl. a. att styrelsen skulle väljas på viss tid och att uppdraget kunde återkallas. Vidare gällde att det i bolagsordningen skulle utsättas ett minimikapital under vilket aktiekapitalet ej fick nedgå och om så skedde likvidationsplikt skulle inträda. I den franska lagen föreskrevs också att medel skulle avsättas till reservfond, att

 

²² En omständighet i detta sammanhang är den alltmer internationella aktiehandeln. Med internationaliseringen skapas behov och förutsättningar för en enhetlighet i reglerna för att sådan omsättning skall kunna förekomma. M. a. o. skulle det svårligen gå att finna köpare till ett visst lands aktiebolags aktier om detta land tillämpade en säregen reglering för bolagsformen.

²³ Hagströmer sid 58 och Hammarskjöld sid 11—15.

²⁴ Hagströmer sid 41—57, Hammarskjöld sid 15—18 och Einar Bergelmer i Förslag till lagom aktiebolag äfvensom till andra därmed sammanhängande författningar afgifna af därtill utsedde kommitterade, Stockholm 1908, med redogörelse för det viktigaste af den utländska lagstiftningen om aktiebolag utarbetad af Einar Bergelmer, Stockholm 1907, sid 69 —107. 

apportegendom skulle värderas riktigt, att redovisningshandlingar regelbundet skulle sändas till en för detta ändamål utsedd myndighet, att aktierna skulle lyda på lägst ett visst minimibelopp samt att bolaget ej ansågs bildat förrän aktierna var fulltecknade och ett visst minimikapital var inbetalt för dessa. Vidare föreskrevs att det vid bolagsbildning skulle förekomma konstituerande stämma, vilken skulle utse styrelse och revisorer, att bolagsstämman skulle värdera eventuell apportegendom, att det i bolagsordningen skulle bestämmas om årlig bolagsstämma, att viss majoritet på bolagsstämman krävdes för beslut i viktigare frågor, att verkställande direktör kunde utses, att revisorerna obetingat hade rätt att ta del av bolagets räkenskaper, att revisorerna skulle avge yttrande över bolagets verksamhet, att räkenskaperna och revisorernas yttrande skulle vara tillgängliga för aktieägarna samt att — för den händelse ett bolag blev bildat i strid med lagens regler — de som tog del i verksamheten blev personligt ansvariga för bolagets förpliktelser.²⁵
    I Tyskland, som bestod av en mängd olika stater, fick aktiebolagsformen först under 1800-talet någon utbredning. De olika staterna lagstiftade självständigt på området ända fram till 1870 då en gemensam lag antogs för hela tyska riket.²⁶ I denna lag stadgades bl. a. att bolagsordningen skulle ingivas till myndighet och införas i register, att bolagsordningen skulle innehålla bl. a. firma, säte och ändamål för verksamheten, grundkapitalets och aktiernas storlek, bokföringsmetod, styrelsens sammansättning och uppgift om uppsiktsråd, att det vid registrering av bolagsordningen skulle fogas bevis om att aktiekapitalet var fulltecknat och att en viss procent av detsamma var inbetalt, att bolaget före registreringen ej var bildat och att de som i sådant fall handlade i bolagets namn var personligt ansvariga för ingångna förbindelser. Vidare gällde enligt den tyska lagen att förändringar i bolagsordningen måste registreras och således komma till offentlighet, att styrelsen skulle tillse att årsredovisning uppställdes och att densamma gjordes tillgänglig för aktieägarna, att aktiebolag ej fick förvärva egna aktier, att möjligheten att återbetala aktiekapitalet till aktieägarna begränsades och att uppsiktsrådet övervakade förvaltningen. Dessutom fanns i aktiebolagslagen regler om straff för styrelseledamot eller ledamot av uppsiktsrådet som bröt mot givna regler.

 

Olika "falsarier"
    Aktiebolagsrätten utmejslades huvudsakligen i Europa under 1800-talet. Brister i reglerna som framkom i samband med olika händelser

 

²⁵ Bergelmer sid 58—68, Hagströmer sid 58—72 och Hammarskjöld sid 9— 15.

²⁶ Nordtyska förbundslagen av den 11 juni 1870.

 

ledde till nya aktiebolagsregleringar efterhand. Dessa brister har lagstiftarna i de olika länderna genom successiva lagändringar sökt finna lösningar på, som kommer till rätta med uppdagade brister, samtidigt som de ändå tillgodoser de ekonomiska intressen som reglerna syftar till att främja. Olika händelser som visat svagheter i gällande regler var exempelvis börskraschen 1720, olika falsarier under 1800-talet i avsikt att öka priset på ofta helt värdelösa företags aktier och på detta sätt lura de aktieköpande småkapitalisterna. Det är och var oftast så att de initierade på marknaden inte drabbades av konsekvenserna av de värsta falsarierna utan dessa betalades av småspararna.
    Aktiebolagsformen hade sedan tidigt 1700-tal ett skamfilat rykte. Detta förbättrades inte av olika händelser — här betecknade falsarier — som förekom under 1800-talet. Det var främst järnvägsbolagens aktier som var föremål för olika falsarier. Dessa var under olika perioder föremål för våldsam spekulation. I England myntades t. o. m. uttrycket "railway manias" för dessa spekulationer och åtföljande kriser som skedde under 1830-, 40-, 50- och 60-talen. Dessa kriser, som syntes återkomma med en tioårsregelbundenhet, gav i allmänhetens ögon upphov till en misstro mot järnvägsbolagens aktier, men detta hindrade ändå inte att spekulationen frodades, och de återkommande konkurserna eller kursfallen på aktier berövade många deras besparingar.
    Samma utveckling uppkom under 1870-talet i Tyskland, Förenta staterna och de skandinaviska länderna. Denna utveckling kan måhända tillskrivas det faktum att järnvägsbolagen var oerhört kapitalkrävande och att detta kapitalbehov inte kunde tillgodoses och hanteras avden vid tiden fungerande kapitalmarknaden. Detta kapitalbehov skulle då tillfredsställas på en aktiemarknad som inte var mogen att bedömade risker som var förenade med verksamheten och därvid öppnades möjlighet till spekulationer som visade sig vara förödande.
    Många olika sätt användes, varav här enbart nämns några, för att öka spekulationsfebern genom att ge sken av framgångsrika företag och förespeglingar om stora vinster.
    Ett sätt var att, utan att företaget genererat vinst, utdela en hög vinst till aktieägarna. Detta skedde genom utdelning av aktiekapitalet och lockade köpare till bolagets aktier. När väl priset på det ifrågavarande bolagets aktier hade nått en viss höjd sålde vissa personer sina aktier. Dessa personer, som oftast var de samma som satt igång hela operationen, gjorde en ansenlig vinst på affären. I dessa fall kunde även nyemission förekomma för att locka ytterligare pengar av aktieköparna.
    Ett annat sätt att locka köpare av aktier och att även lura kreditgiva-

 

4—39-161 Svensk Juristtidning

 

re, var att bilda ett bolag med ett högt aktiekapital men aldrig inbetala detta till bolaget som i verkligheten var tomt och värdelöst. Ytterligare ett sätt var att, vilket senare tillämpades av bland andra Kreuger, genom skapandet av koncerner försvåra inblicken i de enskilda bolagens ställning. Detta skedde genom att de olika bolagen i koncernen lånade varandra pengar eller gav koncernbidrag, varigenom vissa i och för sig förlustbringande företag i koncernen kunde fås att verka ytterst vinstgivande och därmed attraktiva för presumtiva aktieköpare. Givetvis gick inte dessa transaktioner att utläsa av företagens bokföring.
    Det gjordes stora förändringar på aktiebolagsrättens område under olika tidsperioder. Under 1920- och 1930-talen tillkom t. ex. i ett flertal länder stora förändringar i de gällande aktiebolagslagarna. Dessa ändringar var närmast en följd av de olika missbruk för vilka ovan redogjorts. I utlandet under 1900-talet gjorda lagändringar spelade en viss roll för tillkomsten av 1944 års svenska aktiebolagslag, men ännu viktigare för dess införande var händelser som inträffade i Sverige under 1930-talet.

 

Olika system för aktiebolagslagar
Aktiebolagslagarna i olika länder utgör juridiskt-tekniska lösningar på kapitalsammanslutningars bedrivande av olika verksamheter. De grupper som förtjänar lagens skydd och de områden inom vilka skydd ges har efterhand utökats, men sådan lagstiftning har mestadels givits i andra lagar än aktiebolagslagar.
    De lösningar som förekommer i aktiebolagslagar skiljer sig åt i olika länder. Man kan dock urskilja tre olika typlösningar.
    Den ena är att staten via en myndighet prövar om ett bolag uppfyller de rekvisit som uppställs vid bildandet, fastställer de regler som skall gälla för verksamheten samt underkastar bolaget en noggrann uppsikt under verksamhetens gång (koncessionssystemet).
    Den andra är att lagen innehåller allmängiltiga regler för bolagsbildande och verksamhet. Reglerna är i detta fall mera omfattande än i typfall ett. Den som uppfyller reglernas krav tillåts starta och driva aktiebolag (normativsystemet).
    Den tredje modellen är att låta bolagen i huvudsak själva bestämma om sin verksamhet men tvinga dem att offentliggöra allt som kan vara av vikt att känna till för olika intressenter (publicitetssystemet).

 

Utvecklingen i Sverige — Handelskompanierna
I Sverige uppträdde aktiebolagsformen först på 1600-talet i de statsprivilegierade kompaniernas form. Redan 1607 projekterade Carl IX ett handelskompani som skulle ha säte i Göteborg. Meningen var att

 

allmänheten skulle erbjudas sätta in pengar i kompaniet mot andel i vinsten.²⁷ Såväl rätten till årsvinsten som till själva insatsen var fritt överlåtbar. Kampaniet förverkligades aldrig p. g. a. krig med Danmark.
    Därefter upptogs idéen av Gustav II Adolf som 1615 gav privilegier åt ett allmänt handelskompani att driva verksamhet från Stockholm.²⁸ I kompaniet hade alla rikets undersåtar rätt att satsa pengar mot utsikten att, om företaget gav vinst, få andel i detsamma. P. g. a. dålig anslutning till kompaniet kom det ej till stånd förrän 1620, då konkretiserade privilegier gavs i form av monopol på export av koppar. Staten hade ett mycket stort inflytande i kompaniets skötsel. Kompaniet ansågs snarare, såsom brukligt var vid denna tid, som en statlig angelägenhet i vilken enskilda, mot insats av kapital fick del av vinsten. Detta kom till tydligt uttryck 1628 då kompaniet, p. g. a. ekonomiska svårigheter, avvecklades och staten höll både borgenärer och den allmänhet, som satsat pengar i kompaniet, skadeslösa.
    I Sverige utvecklades aktiebolagsformen således i de statsprivilegierade kompanierna, av vilka det Ostindiska kompaniet, bildat 1731, är det mest bekanta.²⁹ Kompaniet fick monopol på handel bortom Godahoppsudden. Det fick första gången privilegium för 15 år, vilket sedermera förlängdes i olika perioder fram till upplösningen 1809.
    Utvecklingen under 1600- och 1700-talen hade enbart medfört, att kompanierna i sin verksamhet efterhand blev mera självständiga gentemot staten. Det förekom dock inte att kompanier bildades utan privilegier från staten. Under denna period uppfattades aktiebolagen som offentliga organ och föll därmed utanför privaträttens område. I 1734 års lag, som var en allmän lag, inflöt av denna anledning inga regler om aktiebolag, som då existerade i kompaniernas form. P. g. a. det nära förhållandet till staten föll aktiebolagen istället under regeringens speciallagstiftning.
    Således var bolag utan personlig ansvarighet före 1848 bildade med privilegium från staten och de var till större delen bildade för allmännyttiga ändamål. Det fanns dock ett tiotal helt privaträttsliga bolag vilka var stiftade för olika ändamål och vilka genom bestämmelser i bolagsordningen begränsade delägarnas personliga ansvarighet till aktiebeloppet.³⁰ Dessa bolags aktier var ställda till innehavaren vilket rent praktiskt gjorde att hävdandet av den personliga ansvarigheten blevsvår. Bolagens rättsställning var emellertid osäker.

 

²⁷ Hagströmer sid 82—83 och Hammarskjöld sid 57—58.

²⁸ Hagströmer sid 83f och Hammarskjöld sid 58—59.

²⁹ Hagströmer sid 94—96 och Hammarskjöld sid 69 —71.

³⁰ Hagströmer sid 101.

 

1848 års aktiebolagslag
Först 1848 lagreglerades aktiebolagsformen genom utfärdandet av Kungl. Förordningen den 6 oktober 1848 innehållande en lag om aktiebolag. Detta lagstiftningsarbete var inte frukten av en svensk tradition på området; istället var det så att allmänna teorier och kunskap om utländska lagar och rättsvetenskap låg till grund för lagen. Som förebild fungerade framförallt den franska rätten på området. Denna byggde på det s. k. koncessionssystemet, vilket innebar att bolags bildande krävde tillstånd från statsmyndigheten, s. k. oktroj, i vilket bolagets reglemente fastställdes. Tillståndet kunde t. o. m. göras avhängigt av för bolaget gällande individuella villkor.
    Det svenska samhället var vid denna tid ett utpräglat bondesamhälle. I städerna hade merkantilismen fortfarande en stark ställning. Den tekniska utvecklingen medförde dock att man även i Sverige vid denna tid började satsa på större projekt som järnvägar och kanalbyggen. För finansieringen och regleringen av dessa stora projekt behövdes mera sofistikerade regler och sådana erbjöd 1848 års aktiebolagslag. Det visade sig dock snart att även annan industriell verksamhet, som uppstod vid denna tid, främjades av den företagsform som aktiebolaget utgjorde.
    Enligt lagens syfte skulle konungen pröva bolagets bolagsordning före stadfästelsen. Detta framgick av § 1, som hade följande innehåll.³¹

 

"... Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag, samt om och huruvida därutöfver, med afseende på vid den och beskaffenhetenaf bolagets rörelse, serskilda bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet för fullgörande af delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters behöriga iakttagande, eller i annat syftemål ..."

 

Varje bolag med lovligt ändamål kunde således vinna stadfästelse om dess bolagsordning uppfyllde lagens krav samt dessutom upptog de bestämmelser, som K.M:t därutöver kunde finna behövliga.
    Syftet att endast större och viktigare företag borde tillåtas drivas i aktiebolagsform, ändrades genom Konungens prövningsmakt relativt snart till att gälla även mindre bolag och på detta sätt blev aktiebolagsformen en mera allmänt använd företagsform.

 

1895 års aktiebolagslag
Den första aktiebolagslagen i Sverige gällde i stort sett oförändrad fram till 1895, då den ersattes med Lag om aktiebolag den 28 juni

 

³¹ Se 1848 års aktiebolagslag § 1. Jfr Prop 1847/48: 56.

 

1895. Denna lag var starkt influerad av den tyska rätten. Den byggde på det s. k. normativsystemet, d. v. s. generella regler gavs för aktiebolagsbildningen, och det allmänna underkastade bolagsbildningen enbart en formell granskning om att lagens föreskrifter efterlevdes. Den därtill utsedda lagkommittén yttrade följande.³²

 

"Att man under en tid af mera än fyratio år kunnat i vårt land nöja sig med de knapphändiga bestämmelser om aktiebolag, som innehållas i Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, under det att aktiebolagsrätten så godt som öfverallt annorstädes varit föremål för en flitig lagstiftningsverksamhet, lärer ej kunna förklaras allenast deraf, att den industriella verksamheten, för hvilka detta rättsinstitut egentligen är afsedt, hos oss varit mindre liflig och omfattande än i de större kulturländerna. Fast hellre torde förklaringsgrunden företrädesvis böra sökas i det sätt, hvarpå sanktionsrätten utöfvats. Utan tvifvel afsåg man ursprungligen med sanktionen icke blott att tillse, det bolagsordningarne så affattades, att aktieegarnes och tredje mans rätt derigenom betryggades, utan jemväl att, då fråga om ett aktiebolags bildande uppstod bereda Kongl. Maj:t tillfälle till pröfning, huruvida föremålet för bolagets verksamhet var sådant, att det påkallade medgifvande af den särskilda förmånen att bilda ett sjelfständigt rättssubjekt, för hvars förbindelser aktieegarne icke stode i personligt ansvar. Denna pröfning har emellertid numera, om man bortser från vissa arter af aktiebolag, hvilka äro föremål för speciel lagstiftning, såsom bankaktiebolag m. fl, väsentligen förlorat sin betydelse, och bolagets ändamål torde icke vidare föranleda sanktionsvägran i annat fall, än att det skulle befinnas strida mot sedlighet eller god ordning... Sedan numera en rik erfarenhet vunnits om de allmängiltiga normerna för aktiebolag, har kommittén derföre ansett tiden vara inne att i allmän lag fixera dessa normer. Detta är ock den allmänna utvecklingsgången. För närvarande är sanktionssystemet bibehållet allenast i ett fåtal europeiska stater; och det måste, enligt komiténs åsigt, betraktas såsom ett framsteg att frigöra denna för affärslifvet så ytterst vigtiga associationsform från ett administrativt tvång, hvilket alltid måste kännas tryckande och kan lemna rum åt godtycket."

 

1910 års aktiebolagslag
1895 års aktiebolagslag ersattes av en ny lag om aktiebolag 1910.³³ Den snara förändringen var orsakad av dåliga erfarenheter inom områden som kontrollen över aktiebolags bildande, kontrollen över bolags förvaltning samt skyddet för minoriteten mot möjliga övergrepp från majoriteten. I motiven till lagen uttrycks på ett kärnfullt sätt varför den snara ändringen var påkallad.³⁴

 

³² Förslag till lagar om enkla bolag och handelsbolag, om aktiebolag samt om föreningar för ekonomisk verksamhet m. m., Stockholm 1890, sid 105— 106.

³³ Se Prop 1910: 54.

³⁴ Se Förslag till lag om aktiebolag äfvensom till andra därmed sammanhängande författningar afgifna af därtill utsedde kommitterade, Stockholm 1908, Motiven sid 3. 

"De kraf på ändringar i gällande aktiebolagsrätt som med stöd af vunna erfarenheter framställts från olika håll, särskildt i motioner vid riksdagarna, afse hufvudsakligen dels att bereda allmänheten kraftigare skydd mot osunda bolagsföretag dels att förskaffa aktieägarna större trygghet mot att styrelsen missbrukar sin ställning eller öfver hufvud illa handhafver bolagets angelägenheter och dels att för minoriteten i aktiebolag åstadkomma garanti mot förtryck från majoritetens sida."

 

Kreugerkraschen
Ändringar av aktiebolagslagen aktualiserades på nytt efter några decennier. Denna gång var det Kreugerkraschen 1932 som visade brister i 1910 års aktiebolagslag. Dessa brister rörde framförallt redovisningen, i synnerhet koncernredovisningen, förvaltningens utövande, förhållandet till aktieägarna och ansvarigheten för förvaltningen, ordningen för aktiebolags bildande samt sättet för inbetalning av aktiekapitalet och förändringen av detsamma.³⁵
    Ivar Kreugers finansiella imperium bestod av ägande, privat eller genom AB Kreuger & Toll, av majoritetsposter i Svenska Tändsticks AB, Bolidens Gruv AB, Fastighets AB Hufvudstaden, Telefon AB L.M. Ericsson, International Match Corp. m. fl. andra svenska och utländska bolag.³⁶ Kreuger hade huvudsakligen bildat sitt finansimperium med tändsticksföretagen som grund. Genom att börja med monopol på tändstickstillverkningen i Sverige, byggde han ut sitt imperium med att köpa upp utländska tändsticksbolag. Genom att bevilja stater krediter tillförskaffade han sig i gengäld monopol på tändsticksförsäljningen i respektive stater. Kreuger fungerade som ett mellanled i kreditmarknaden mellan olika stater, främst mellan U.S.A. och det efter första världskriget kapitalbehövande Europa. I utbyte erhöll han, förutom ränta, vilken oftast var lägre än andra långivare kunde erbjuda, monopol i respektive stater på tändsticksmarknaden. För kapitalanskaffningen tillämpade Kreuger metoden att utge lånedebentures i av sig själv behärskade bolag. Detta system gav kapital utan inflytande för dem som hade satsat pengarna.
    Av olika anledningar, främst p. g. a. den allmänna depressionen som började i och med börskraschen 1929 i U. S. A., störtade Kreugers finansimperium samman i samband med hans död 1932. I och med Kreugers bortgång och den därpå följande kollapsen av hela koncernen, visades en mängd brister i den av honom behärskade koncernen.

 

³⁵ Se SOU 1941: 8 sid 3—29.

³⁶ Angående Kreuger se Byttner Anders, Vem tog Kreugerkoncernen? Stockholm 1961, Häger Olle — Villius Hans, Högt spel i tändstickor, Lidingö 1970, Lindskog Claes, Ivar Kreuger — en storsvensk dröm, Malmö 1970 och Stolpe Sven, En svensk Dreyfus-skandal, Torsten Kreuger ännu en gång, Stockholm 1951. 

1944 års aktiebolagslag
Meningarna går isär i frågan om orsakerna till Kreugerkraschen. Oberoende om konkursen och Kreugers död var betingade av illvilliga motståndare till Kreuger, eller av manipulationer från Kreugers sida med obligationer och liknande papper samt med bokföringen, så kan man konstatera att kraschen ledde till ett intensivt lagstiftningsarbete på aktiebolagsrättens område. Avsikten var att täppa till de hål i lagen som hade uppenbarats. Det primära målet var att skapa regler om koncerner, vilka dittills saknats. Dessutom ville man förbättra reglerna om styrelsens och verkställande direktörens ansvar, reglerna om bolagets redovisning och kontrollen över densamma samt reglerna om förhållandet mellan aktieägarmajoritet och minoritet.
    1933 tillsattes en kommitté med uppdrag att göra en allmän översyn av aktiebolagslagen. Detta arbete fortskred i samarbete med delegerade för Danmark, Finland och Norge i olika former fram till antagandet av lagen 14 september 1944 om aktiebolag.³⁷ Denna blev en helt svensk angelägenhet, eftersom andra världskriget hade lagt hinder ivägen för det nordiska samarbetet.

 

1975 års aktiebolagslag
Det nordiska samarbetet återupptogs åter under 1960-talet. I Sverige tillsattes 1960 en enmansutredning (professorn Håkan Nial) att deltaga i en samnordisk översyn av aktiebolagslagstiftningen. Uppdraget utvidgades 1962 till att avse utarbetandet av enhetlig nordisk aktiebolagslagstiftning. Utredningen, som under mellantiden hade utökats med andra sakkunniga, avgav 1971 ett betänkande³⁸ som sedermera låg till grund för 1975 års aktiebolagslag. Dessförinnan hade dock de mera angelägna ändringarna trätt i kraft, dels genom separata lagar, dels genom ändringar i 1944 års aktiebolagslag. Dessa ändringar hade i huvudsak skett på tre områden. Det infördes nya finansieringsformer och regler om förenklad aktiehantering,³⁹ det senare närmast betingat av datorernas genombrott. Minimigränsen för aktiekapitalet höjdes till 50 000 kr samtidigt som aktieägarna och andra företaget närstående förbjöds att ta upp lån från bolaget.⁴⁰ Slutligen infördes regler om arbetstagarinflytande i företaget.⁴¹

 

³⁷ SOU 1941: 8 och Prop 1944: 5.

³⁸ SOU 1971: 15.

³⁹ SFS 1970: 596, Lag om förenklad aktiehantering och SFS 1973: 302, Lagen om konvertibla skuldebrev (Prop 1973: 93).

⁴⁰ SFS 1973: 302—305. Jfr Prop 1973: 93.

⁴¹ SFS 1972: 829. Jfr Prop 1973: 93.

 

    Det nordiska samarbetet gav ej till resultat en enhetlig lagstiftning i de nordiska länderna. Huvudorsaken till detta var Danmarks inträde i EG, och den därmed sammanhängande harmoniseringen av dansk rätt till EG. På ett flertal ställen i propositionen 1975: 103, uttalas vidare att kravet på samnordisk lagstiftning fick stå tillbaka för svenska avväganden.
    Aktiebolagslagen antogs 1975 och trädde i kraft 1 januari 1977.⁴² Den var ett tekniskt moderniseringsarbete av 1944 års aktiebolagslag. I propositionen till den nya lagen uttrycks detta syfte enligt följande.⁴³

 

"I propositionen läggs fram förslag till ny aktiebolagslag. Den nya lagen som tillkommit efter samnordiskt utredningsarbete, innebär genomgripande teknisk översyn av aktiebolagsrätten i syfte att förenkla denna. Särskilt har reglerna om bolagsbildning och ökning av aktiekapitalet förenklats men genomgående har gällande lags formalitets- och publicitetsföreskrifter beskurits kraftigt. Vidare har lagen om konvertibla skuldebrev samt i huvudsak bestämmelserna om aktiebolag i lagen om förenklad aktiehantering arbetats in i den nya aktiebolagslagen."

 

Den nya lagen innebar skärpt kontroll av att aktiekapitalet verkligen betalades in till bolaget vid bildandet. Vidare stärktes styrelsens ställning i förhållande till bolagsstämman. Plikten att ha kvalificerad revisor utvidgades till att gälla flera aktiebolag. Redovisningsbestämmelserna samordnades med den nya bokföringslagen.
    Att 1975 års aktiebolagslag är en teknisk översyn av aktiebolagsrätten framgår klart av departementschefens yttrande.⁴⁴

 

"Jag vill redan i detta sammanhang nämna att frågan om en utvidgning genom lagstiftning av det allmännas och de anställdas insyn och inflytande i företagen föll utanför aktiebolagsutredningens uppdrag. Aktiebolagsutredningens förslag kan därför inte tjäna som grund för en lagstiftning som syftar till en vidgad företagsdemokrati. Mitt förslag har därför karaktären av en teknisk översyn av aktiebolagsrätten."

 

Det överlämnades alltså åt framtida lagstiftningsarbete att förändra aktiebolagsrätten, i aktiebolagslagen eller i kringlagstiftningen, med avseende på olika frågor rörande aktiebolagets plats och funktion i samhället.

 

⁴² SFS 1975: 1385

⁴³ Prop 1975: 105 sid 1.

⁴⁴ Prop 1975: 103 sid 71.