Rättsliga aspekter på värdepappersmarknadens internationalisering^*

 

av advokat KAJ HOBÉR

 

I Inledning
Fredagen den 27 mars 1987 beslutade president Reagan att från den 17 april lägga strafftullar på import av japansk elektronik. Valutahandlarna i USA reagerade med att sälja dollar och köpa yen. När Tokyobörsen öppnade på måndagsmorgonen slog detta genast igenom på kurserna. Måndagen i Tokyo slutade med det näst största kursraset någonsin. Genomsnittsindex sjönk med 2.8 %.
    När det var dags för London-börsen att öppna på måndagsmorgonen, visste alla vad som hade hänt i Tokyo. De brittiska aktierna smittades och kurserna sjönk gradvis under dagen. När det blev tid för New York att öppna utbröt tumult på Wall Street, vilket återigen påverkade Europa och förorsakade tidernas största börsras på en dag i London. Denna reaktion kom då det fortfarande var två timmar kvar på måndagens handel på London-börsen. Resultatet blev ett ras på, som mest, drygt 3 %.
    Detta exempel illustrerar med all önskvärd tydlighet samordningen och det ömsesidiga beroendet mellan världens ledande börser.¹
    Under de senaste 5—7 åren har börshandeln i världen genomgått ett uppsving av sällan skådat slag. Inte minst i de nordiska länderna har

 

^* Artikeln utgör en bearbetad version av förf:s föredrag på årsmötet den 15 maj 1987 för svenska avdelningen av International Law Association. Artikeln beskriver situationen per 1988-12-31. Därefter inträffade förändringar har ej kunnat beaktas. En förkortad version av föredraget har tidigare publicerats i Balans nr 10/1987.

¹ Detta samband klargjordes ännu tydligare genom den s. k. blodiga måndagen. Den 19 oktober 1987 började kursen falla lavinartat på New York Stock Exchange. Lavinen gick inte att stoppa. Oron och paniken på Wall Street spred sig till andra börser runt om i världen. Kursen rasade i Tokyo och London och även i Stockholm. Av de stora börserna klarade sig Tokyo lindrigast med ett kursfall på ca 15 %. När måndagen den 19 oktober var till ända hade kursen på Wall Street fallit med nästan 23 %. Stockholm undkom med ett förhållandevis beskedligt kursfall på 6 %. Händelserna den 19 oktober har blivit föremål för åtskilliga utredningar och analyser. Se. t. ex. rapporten från den av president Reagan tillsatta Brady-kommissionen, Report of The Presidential Task Force on Market Mechanisms och rapporten från SEC (Securities and Exchange Commission), The October 1987 Market Break, SEC Staff Report. Se även Optionsutredningens betänkande (SOU 1988: 13) s. 209—222. 

omsättningen skjutit i höjden och väckt stor uppmärksamhet från omvärlden. Samtidigt har flera länder öppnat sina gränser för utländskt kapital och allt fler investerare.
    I takt med börshandelns uppgång under 1980-talet har gamla regleringar och handelshinder försvunnit. Genom att allt fler länder har öppnat sina gränser för utländskt kapital har banats väg för en internationell aktiehandel. Under 1979 slopades t. ex. valutakontrollen i Storbritannien. Danmark har slopat valutaregleringar, i Sverige och Finland är det numera möjligt att köpa och sälja utländska aktier. I USA har man avskaffat bl. a. skatten för utländska innehavare av obligationer och på så sätt gjort landet attraktivare för utländska investerare.
    Detta är några exempel på de förändringar som skett och som kan leda till att det inom en nära framtid öppnas en världsbörs med dygnet-runt-handel av de största företagens aktier. På vissa håll anser man drömmålet vara en dygnet-runt-handel med de tre stora börserna New York, Tokyo och London, i nu nämnd ordning. I detta perspektiv uppstår frågan om vart den inhemska, nationella kontrollen och övervakningen av värdepappershandeln tar vägen.² Vidare uppstår frågan om vilka regler som skall tillämpas på internationella värdepapperstransaktioner.
    För svenskt vidkommande har värdepappersmarknadens internationalisering redan gjort sig påmind. Jag syftar bl. a. på Instinet-ärendet hos bankinspektionen.³ Reuters avsåg att i Sverige introducera datakommunikationssystemet Instinet. De som är anslutna till systemet kan omedelbart få del av marknadsinformation om vid amerikanska börsernoterade aktier. Vidare kan de som är anslutna genomföra handel med sådana aktier. Reuters önskade som abonnenter ansluta svenska fond-

 

² I New York finns världens största fondbörs, New York Stock Exchange. Förutom börsernas egna bestämmelser regleras den amerikanska värdepappersmarknaden framför allt av Securities Act från 1933 och Securities Exchange Act från 1934. Övervakande myndighet är Securities and Exchange Commission (SEC) som utfärdar olika former av föreskrifter vilka har mycket stor praktisk betydelse. Den japanska värdepappersmarknaden regleras av liknande lagar som finns i USA, även om motsvarande övervakning ännu ej existerar. Övervakande myndighet är finansministeriet. Under senare tid har en mängd ändringar ägt rum i den japanska lagstiftningen i syfte att anpassa denna till värdepappersmarknadens internationalisering. Se t. ex. International Business Lawyer, Feb. 1988 s. 63—64. Se även Whitener, Japan tackles insider trading, International Financial Law Review, June 1988, s. 15 ff. Stora förändringar har nyligen ägt rum beträffande den rättsliga regleringen av värdepappersmarknaden i London genom införandet av en ny Financial Services Act. Lagen tillskapar bl. a. ett helt nytt övervakande organ, Securities and Investments Board (SIB) med uppgifter liknande SEC:s i USA. Organisatoriskt underställda SIB är ett antal s. k. Self-Regulatory Organisations (SRO:s) som utgör sammanslutningar av olika aktörer på värdepappersmarknaden. Dessa SRO:s utfärdar föreskrifter för sina medlemmar vilka föreskrifter måste stå i överensstämmelse med av SIB utfärdade regler. Många oklarheter tycks vidlåda dessa nya regelsystem varför det ännu är för tidigt att uttala sig om hur dessa kommer att påverka värdepappersmarknaden i London.

³ Jfr. bl. a. bankinspektionens yttrande den 29 januari 1987, Dnr. 147/87-4.

 

kommissionärer och valutabanker. Fråga var om tillåtligheten av att ansluta dessa till systemet och huruvida detta skulle strida mot det svenska börsmonopolet. Instinets datacentral är placerad i New Yorkmed ett antal utländska abonnenter. Bankinspektionen fann att verksamheten inom ramen för Instinet utgjorde fondbörsverksamhet men att den inte kränkte börsmonopolet eftersom verksamheten inte kunde anses utövad i Sverige.
    En annan fråga som aktualiserats i anledning av värdepappersmarknadens internationalisering är den om tillämplig lag på utländska företags emissioner i Sverige. Genom Riksbanksfullmäktiges beslut i april 1982 blev det möjligt att försälja utländska företags aktier i Sverige.⁴ Beslutet födde nya rättsliga spörsmål, däribland frågan om tillämplig lag vid emissioner i Sverige.⁵
    Mitt anförande kommer främst att behandla jurisdiktionsproblem i samband med internationella värdepapperstransaktioner. Därmed förstås frågan om vilken kompetens/behörighet som tillkommer olika länder och dessas myndigheter och domstolar att lagstifta, pröva tvister och idka myndighetsutövning beträffande värdepapperstransaktioner.
    Innan jag går närmare in på detta vill jag kort beröra några andra frågeställningar av rättslig natur som kan uppstå i samband med värdepappersmarknadens internationalisering.
    Jag vill betona att mitt anförande är att betrakta som en probleminventering, som dessutom inte kan göra anspråk på att vara fullständig. Problemen, frågeställningarna är av förhållandevis färskt datum. Några givna svar finns i regel inte. Vi befinner oss till stor del på oplöjd mark. Värdepappersmarknadens internationalisering har emellertid hunnit så långt — och är här för att stanna — att det är angeläget att börja fundera på dessa frågor och att söka lösningar.⁶

 

⁴ Riksbanksfullmäktiges beslut den 15 april 1982, § 3. I beslutet anges att tillstånd till försäljning i Sverige av utländska aktier till begränsade belopp på ansökan kan lämnas under de förutsättningar som angivits i en av valutastyrelsen upprättad promemoria den 16 mars 1982. I promemorian sägs bl. a. att de utländska företag som kan komma ifråga bör vara väl etablerade och normalt börsnoterade i sitt hemland, samt att det i allmänhet skall vara fråga om aktier i utländska bolag som har ett engagemang i eller samarbete med svensk industri. De nya utländska aktier som skulle få införas kunde inte ge upphov till s. k. switchrätt, d.v.s. rätt till utbyte mot andra utländska aktier. I stället skulle de nya aktierna förvaras i depå hos valutabank och handel med aktierna ske genom depåbevis utfärdade av Värdepapperscentralen (VPC). Depåbevisen skulle ställas till viss man eller order och utformas så att de utgjorde självständiga värdepapper på den svenska marknaden.

⁵ Se Hobér, Tillämplig lag på utländska företags emissionsprospekt i Sverige, jämte något om amerikanska bestämmelser om emissionsprospekt, SvJT 1987 s. 582—608.

⁶ I USA har arbetet på att analysera värdepappersmarknadens internationalisering redan påbörjats, se t. ex. SEC:s rapport Internationalization of the Securities Market. 

II Probleminventering
Det ökande beroendet och den ökade samordningen mellan olika börser i världen ger upphov till många frågor. En parallell utveckling är den snabba datoriseringen av aktiehandeln. Dessa tendenser i förening skapar många nya situationer.
    Från rättslig synvinkel rör vi oss dels på det internationellt privaträttsliga planet, dels på det folkrättsliga planet, och ibland, tycks det, någonstans mittemellan.
1. Såvitt angår internationell privaträtt uppstår frågor som rör definitionsproblem. Jag syftar på kvalifikationsproblemet enligt sedvanlig terminologi.
    Vad är ett värdepapper, eller securities? Finns det mot bakgrund av värdepappersmarknadens internationalisering anledning att se över definitionen av fondpapper i den svenska lagstiftningen? Vad som åsyftas med fondpapper torde vara svenska aktier och värdepapper.⁷Om det blir tillåtet att handla med utländska aktier i större utsträckning än vad som nu är fallet, torde anledning finnas att se över denna definition. Numera omfattas även aktieoptioner av värdepappersmarknadslagen.⁸ Hur förhåller det sig med indexoptioner, ränteoptioner, aktieterminer, ränteterminer och andra s. k. nya instrument som ideligen dyker upp?
    Som bekant skall enligt svensk doktrin kvalifikation av ett rättsförhållande ske enligt lex fori, d. v. s. för vårt vidkommande enligt svenska regler.⁹ För att fastställa huruvida nya instrument och företeelser kan inordnas i de svenska lagarna, t. ex. värdepappersmarknadslagen och fondkommissionslagen torde således svensk rätt och begreppsbildning vara vägledande för svenska domstolar och myndigheter.
2. Ett annat problemområde inom den internationella privaträtten gäller fastställandet av tillämplig lag på olika transaktioner och rättsförhållanden på värdepappersmarknaden. Beträffande överlåtelse av värdepapper torde de sedvanliga reglerna om obligationsstatutet vara tillämpliga på frågor som rör överlåtelseavtalets giltighet osv.¹⁰ Även

 

⁷ I fondkommissionslagen (1979: 748), 1 § 5 p., definieras fondpapper som "aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän avsättning samt andel i aktiefond". I lagen (1985: 571) om värdepappersmarknaden, ("värdepappersmarknadslagen"), 4 § 1 p., ges samma definition av fondpapper. Se även 1 § 2 st lag (1979: 749) om Stockholms fondbörs ("fondbörslagen").

⁸ Denna ändring infördes genom SFS 1986: 313, se värdepappersmarknadslagen 4 § 3 st.

⁹ Se t. ex. Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt (1980), s. 58 ff. Se även Karlgren, Kortfattad lärobok i internationell privat- och processrätt, (5e uppl. 1974), s. 56—61; Eek, Lagkonflikter i tvistemål (1972), s. 159—160; Beckman, Svensk domstolspraxis i internationell rätt (1959), s. 43 och Gihl, Den internationella privaträttens historia och allmänna principer (1951), s. 335—334.

¹⁰ Se t. ex. Bogdan, ovan n. 9, s. 202 ff.

 

om dessa regler — med den fria partsviljan som huvudregel — i sig är lättbegripliga, kommer det i vår internationaliserade värld att bli svårt i vissa situationer att med tillämpning av den i Sverige förhärskande s. k. individualiserande metoden — för det fall parterna själva ej gjort något lagval — fastställa vilket land som har den starkaste anknytningen till ett rättsförhållande.¹¹ Antag t.ex. att en amerikansk säljare av svenska aktier, som är registrerade på börsen i New York använder sig av en mäklare i London för att sälja aktierna till en köpare i Danmark, som i sin tur använder en mäklare i Frankfurt. Vilket lands lag skall anses ha starkast anknytning till denna transaktion? Det är möjligt att man i en sådan situation kan söka vägledning i den s. k. in dubio-regeln av innebörd att lagen på den ort där börsen i fråga är belägen skall tillämpas.¹² Svårigheten vid tillämpningen av denna regel inställer sig emellertid i det att det kan vara svårt att fastställa var — på vilken börs— transaktionen ägt rum, särskilt om transaktionen genomförs i ett datoriserat aktiehandelssystem.
3. Ett tredje område där problem kan uppstå är beträffande de sakrättsliga aspekterna på värdepapperstransaktioner. Som bekant tillämpas i regel lex rei sitae på sakrättsliga frågor, d. v. s. lagen i det land där saken befann sig vid tidpunkten för den händelse vars rättsverkan skall bedömas.¹³
    Hur skall man fastställa locus — platsen — när handeln sker i ett datoriserat, dokumentlöst system? Köp- och säljbud möts någonstans i datorn. Såvitt jag förstår i datacentralen. Skall då platsen för datacentralen bli avgörande för bedömningen av sakrättsliga spörsmål? I förstone känns det måhända underligt att detta skulle bli konsekvensen, men aktiehandeln torde otvivelaktigt äga rum där datacentralen finns, åtminstone i den meningen att avslut äger rum där. För svenskt vidkommande kan sägas att lex rei sitae-regeln motiveras av den betydelse som i sakrättsliga hänseenden tillmäts besittning. I skuldebrevslagen, 22 §, sägs t. ex. att överlåtelse av löpande skuldebrev ej är gällande mot överlåtarens borgenärer med mindre den till vilken överlåtelsen skett

 

¹¹ Betr. den individualiserande metoden, se Bogdan, ovan n. 9 s. 214 ff och Karlgren, ovan not 9, s. 96—97; Eek, Svensk eller utländsk lag? (i Exporträtt 4, 1970), s. 55—56 och Nial, Internationell förmögenhetsrätt (2 uppl. 1953), s. 30—31.

¹² Vid tillämpning av den individualiserande metoden använder man sig av s. k. in dubio-regler för de fall metoden ej ger något otvetydigt svar. Dessa in dubio-regler anses ej vara bindande på samma sätt som övriga internationellt privaträttsliga regler, utan torde kunna karaktäriseras som rekommendationer till vägledning för domstolar och myndigheter. Set. ex. Bogdan, ovan n. 9, s. 216—218 och Karlgren, ovan n. 9, s. 99—100; Eek, ovan n. 11, s. 57 samt Nial, ovan n. 11, s. 37—44.

¹³ Se Bogdan, ovan n. 9 s. 229—230 och Karlgren ovan n. 9, s. 85; Nial, ovan n. 11, s. 81—84 samt Beckman, ovan n. 9, s. 58. 

fått handlingen i sin besittning. Som bekant hänvisas i aktiebolagslagens 3 kap. 6 § till denna bestämmelse.
    Besittningsbegreppet måste ersättas med någonting annat i ett dokumentlöst system, antagligen registrering. Detta är säkert inte omöjligt att lösa, men det blir svårt, framför allt på det internationella planet.
4. Ytterligare en frågeställning om tillämplig lag som kommer att aktualiseras allt mer, är den om tillämplig lag beträffande emissioner och på emissionsprospekt. Vilket lands lag skall reglera utformningen av ett emissionsprospekt som används i flera olika länder samtidigt? Vilket lands lag skall bestämma vem som ansvarar för sådana prospekt? Vilket lands lag avgör om en emission är giltig eller inte, om den måste registreras för giltighet eller inte?
    Utan att gå in i detalj på dessa frågor kan konstateras att bolagets s. k. personalstatut, eller lex corporationis — för aktiebolag i regel lagen i det land där bolaget är registrerat — torde vara en stark pretendent på att vara tillämplig lag i dessa sammanhang.¹⁴
5. Mycket av den löpande verksamheten på världens olika börser sker enligt respektive börs' egna regler och reglementen. Det bolag som är registrerat vid en börs måste i regel förbinda sig att följa dess regler. Bolaget ifråga gör således ett avtalsrättsligt åtagande av denna innebörd.
    Detta är i och för sig inte något problem, men sådana åtaganden kan medföra att det ställs olika krav på aktier i ett och samma bolag, t. ex. när det gäller den information som skall lämnas om bolagets verksamhet.¹⁵ En rimlig strävan måste vara att samma information i möjligaste mån lämnas till alla aktieägare och kanske framför allt till alla potentiella aktieägare. Detta kan lösas t. ex. genom en samordning av olika börsers krav i dessa hänseenden.

 

III Särskilt om jurisdiktionsavgränsning
    A. Frågeställningar
    På grund av ett antal s. k. affärer — i vissa kretsar talas t. o. m. om skandaler — under senare tid har frågor om behovet av kontroll och

 

¹⁴ Se Hobér, n. 5 ovan, s. 594 ff.

¹⁵ F. n. råder stora skillnader mellan världens olika börser beträffande registreringskrav och framför allt såvitt avser kraven på den information som skall lämnas sedan registrering väl skett. Skillnaderna torde vara särskilt stora mellan amerikanska och flertalet europeiska börser. För en tabellarisk översikt över kraven i dessa hänseenden på de två största amerikanska börserna, se Hobér, The Legal Regulation of the US Securities Market, 1988. Såvitt avser Stockholms fondbörs framgår kraven på information av det inregistreringskontrakt som ingås mellan Stockholms fondbörs och företaget ifråga. Inregistreringskontraktet (i dess äldre lydelse) mellan Stockholms fondbörs och börsföretag återges i Börsregler, 2 u. 1986. Ett nytt inregistreringskontrakt har utformats och planeras träda i kraft 1989-01-01. 1 allmänhet torde kunna påstås att de 25 största svenska företagen ligger före andra europeiska företag beträffande öppenhet och information i sina årsredovisningar. 

övervakning av värdepappersmarknaden stått i förgrunden. Vi har alla hört talas om insideraffärerna som herrar Levine och Boesky på Wall Street har varit inblandade i, och som haft återverkningar såväl i USA som i England. Beträffande London har vi kunnat läsa om insideraffärer i samband med Guinness' planerade transaktioner. På det internationella planet reser detta frågan om, och i vilken utsträckning, ett lands myndigheter och domstolar kan kontrollera verksamheten på värdepappersmarknaden inom landet och värdepapperstransaktioner utomlands som påverkar marknaden inom landet.
1. Som en illustrativ utgångspunkt kan det tidigare omnämnda Instinetfallet tjäna.
    Av 2 § i lagen om Stockholms fondbörs framgår att endast Stockholms fondbörs får bedriva fondbörsverksamhet.¹⁶ Med fondbörsverksamhet förstås enligt 1 § i lagen att köp- och säljanbud avseende fondpapper regelbundet sammanförs vid offentligt upprop eller på annat liknande sätt dels för handel och dels för notering av kurser.¹⁷
    Fondbörsverksamheten står under offentlig tillsyn. Denna skulle kunna urholkas om handeln med värdepapper flyttas från fondbörser och i stället sker genom olika former av datoriserade aktiehandelssystem, särskilt sådana som har internationell spridning.
    Instinet-systemet innebär att löpande priser på de avslut som gjorts genom Instinet rapporteras samt att de kurser som gäller på olika marknader på vilka man kan handla rapporteras genom Instinet. Systemet tillhandahåller således information om förekommande anbud och avslut som enligt bankinspektionen var jämförbar med den marknadsinformation som tillhandahålls genom kursnoteringar i traditionell fondbörsverksamhet. Bankinspektionen konstaterade att om ett köp- och säljanbud avseende ett företags aktier skulle överensstämma, har en affär i praktiken kommit till stånd. Budgivningen koncentreras via det datamaskinella systemet som ersätter ett upprop eller auktionsförfarande i traditionell mening.
    Instinets datacentral är placerad i New York. Centralen registrerar när köpeanbud och säljanbud sammanfaller och när en affär därmed kommer till stånd. För utländsk abonnent sker clearing genom en särskilt utsedd agent i USA. Betalning och leverans sker genom debitering och kreditering av databaserade aktiekonton som hålls av agenten.

 

¹⁶ 2 § 1 st. lyder: "Fondbörsverksamhet får här i riket utövas endast av Stockholms fondbörs".

¹⁷ 1 § 2 st lyder: "Med fondbörsverksamhet förstås i denna lag att köp- och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet vid offentligt upprop eller på liknande sätt sammanförs för handel och notering av kurs". 

Instinet-systemet innebär f. n. att endast aktier som noteras i USA kan bli föremål för handel inom systemet.
    Bankinspektionen fann att verksamheten i Instinet-systemet utgjorde fondbörsverksamhet. Däremot ansåg bankinspektionen att anknytningen till Sverige var så begränsad att verksamheten inte kunde anses utövad i Sverige och att den därför inte kränkte börsmonopolet. Men, uttalade bankinspektionen, om svenska intressen blir mer involverade, t. ex. så att i Sverige utfärdat värdepapper skulle inrymmas i systemet, skulle anknytningen anses bli mer framträdande och verksamheten därför anses utövad i Sverige.
    Bankinspektionen menade uppenbarligen att även om verksamhetens karaktär och form inom ramen för Instinet inte ändrades, skulle verksamheten anses kränka börsmonopolet om svenska aktier blev föremål för handel där. Detta skulle således innebära att reglerna i lagen om Stockholms fondbörs skulle tillämpas på aktiehandel som sannolikt måste anses äga rum utomlands, nämligen i New York där Instinet-systemets datacentral är placerad.
    Instinet-ärendet aktualiserar rent allmänt frågan om hur långt bankinspektionens, andra myndigheters och domstolars domvärjo sträcker sig, och bör sträcka sig.
    Fondkommissionslagens bestämmelser torde t. ex. ta sikte på svenska fondkommissionärers verksamhet i Sverige. Lagen säger visserligen inte detta uttryckligen, men det torde vara utgångspunkten.¹⁸ Medför detta i så fall att blankning som görs utomlands av en svensk fondkommissionär, t. ex. genom Instinet-systemet, skulle vara "oåtkomlig" för bankinspektionen? Man kan fråga sig om detta är önskvärt i sig med hänsyn till blankningsförbudet i 23 § fondkommissionslagen och särskilt om blankningsförfarandet skulle påverka kursen på aktier noterade vid Stockholms fondbörs.¹⁹

 

¹⁸ Av 3 § fondkommissionslagen framgår att fondkommissionsrörelse får utövas endast efter tillstånd från bankinspektionen samt att tillstånd får meddelas svenskt aktiebolag och svenskt bankinstitut. Vidare sägs i 8 § fondkommissionslagen att fondkommissionsbolag är underkastade samma regler som aktiebolag i allmänhet, om ej annat föreskrivs i fondkommissionslagen.

¹⁹ 23 § 2 st. fondkommissionslagen lyder: "Fondkommissionsbolag får ej heller för egen räkning sälja fondpapper som bolaget mottagit som lån (blankning) eller medverka vid blankning för annans räkning." Genom omnämnande i 38 § fondkommissionslagen omfattar blankningsförbudet även bankinstituts fondkommissionsrörelse. För annan än fondkommissionär finns det ej något i lag uppställt hinder mot blankning. — När blankningsförbudet infördes i fondkommissionslagen — den 1 januari 1980 — ansågs att Stockholms fondbörs hade ett alltför begränsat urval av värdepapper för att tillåta blankning. Vidare angavs att det i samband med blankning förekom utpräglat spekulativa inslag samt att den som hade ingående kännedom om marknadsläget hade ett övertag över motparten, se prop. 1978/79: 9 s. 136. I allmänhet tycks blankningsaffärer anses mer spekulativa än vanliga affärer. Risken i en blankningsaffär är onekligen större än i en vanlig aktieaffär. Om kursen på aktier som omfattas av en blankningsaffär stiger, är den teoretiska förlusten 

31—39-166 Svensk Juristtidning

 

2. En annan fråga är huruvida fondkommissionslagens straffbestämmelser kan tillämpas på fondbörsverksamhet utomlands. Antag att någon ägnar sig åt fondbörsverksamhet utan vederbörligt tillstånd, att del av verksamheten bedrivs från Sverige men att själva aktiehandeln sker utomlands. Bankinspektionens uttalanden i Instinetärendet tyder på att sådan verksamhet enligt dess uppfattning inte faller under svenska myndigheters jurisdiktion. Exemplet kan ändras så att en aktiemäklare med utländskt medborgarskap, anställd av svensk bank eller fondkommissionär som har filial i ett centraleuropeiskt land där ägnar sig åt värdepapperstransaktioner för egen räkning som står i strid med 39 § fondkommissionslagen. Kan bankinspektionen eller svensk domstol beivra sådan verksamhet? ²⁰
3. En annan frågeställning är huruvida värdepappersmarknadslagens insider-regler kan tillämpas på utländska medborgare. Bestämmelserna i 8 § t. ex. avser personer som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag.²¹ Med aktiemarknadsbolag avses svenskt aktiebolag som utgivit aktier som är inregistrerade på fondbörsen eller svenskt aktiebolag som är upptaget på OTC-listan.²² Man kan fråga sig om en utländsk medborgare, bosatt utomlands med insynsställning och som gör sig skyldig till insider-affärer t. ex. genom ombud kan lagföras för dessa förseelser i Sverige.
4. Den motsatta situationen tycks falla utanför värdepappersmarknadslagens tillämpningsområde: om en svensk medborgare har insynsställning i ett utländskt bolag och i utlandet gör sig skyldig till insider-affärer omfattas detta inte av lagens bestämmelser. Man kan

 

oändlig, eftersom aktiekursen kan — teoretiskt — stiga oändligt mycket. Vinsten kan däremot alltid bara bli ett bestämt belopp eftersom kursen aldrig kan vara lägre än 0 kr. Å andra sidan, kan konstateras att gränsdragningen mot blankningsaffärer blivit mycket svårt sedan optionshandeln infördes i Sverige. Samma eller liknande resultat som vid blankningsaffärer kan uppnås genom att utfärda eller förvärva vissa slags optioner. — På många utländska börser är en särskild form av blankning tillåten, nämligen försäljning av värdepapper som säljaren vid försäljningstillfället inte förfogar över. Detta kallas på engelska för att "go short". (Denna variant av blankning omnämns ej i fondkommissionslagen.) En utlänning som är van vid denna form av blankning kan således ställa till huvudbry för en svensk fondkommissionär som fått ett uppdrag från den utländske investeraren, särskilt som internationell praxis i regel innebär att säljaren inte behöver överlämna aktierna förrän han fått betalt, och ej på avslutsdagen som i Sverige, i kraft av bankinspektionens rekommendationer. En svensk fondkommissionär kan således bli tvungen att sälja aktier utan att dessförinnan ha erhållit aktierna.

²⁰ Exemplet har verklighetsanknytning såvitt avser förhållandet mellan en norsk bank och en i Luxemburg bosatt och verksam fransman, som arbetade som mäklare åt banken. Se t. ex. Dagens Industri, 1988-04-20, s. 8. För svensk rätts del är svensk domstol ej behörig om den utländske medborgaren varken hade hemvist eller vistades i Sverige, 2 kap. 2 § brottsbalken. Se vidare avsnitt III D nedan.

²¹ De personer som anses ha insynsställning i ett aktiemarknadsbolag anges i 6 § värdepappersmarknadslagen. Dessa är huvudsakligen ledande befattningshavare i bolaget, dess moder- och dotterbolag samt kvalificerade uppdragstagare och större aktieägare.

²² Se 4 § p. 3 värdepappersmarknadslagen.

 

fråga sig om detta är en önskvärd konsekvens om t. ex. det utländskabolaget skulle ha aktier noterade på Stockholmsbörsen och om dessaaktier påverkas av insider-affärerna utomlands.
    Detta är några exempel på hur frågor om avgränsningen mellanolika länders jurisdiktion kan uppstå genom internationaliseringen avvärdepappersmarknaden.
    Hur kan dessa frågor benas upp?

 

B. Folkrättsliga utgångspunkter
Utgångspunkten i en diskussion av de frågeställningar som antytts ovan måste vara de folkrättsliga reglerna om fördelning av jurisdiktion mellan stater.
    Inledningsvis redogörs kortfattat för olika folkrättsliga principer på området samt något om amerikanska och svenska regler. Därefter diskuteras olika metoder för att lösa jurisdiktionskonflikter. Avslutningsvis nämner jag något om de åtgärder som vidtagits såvitt avser värdepappersmarknaden.
    Termen jurisdiktion är egentligen ett lån från engelskans jurisdiction. Bakom begreppet jurisdiktion döljer sig tre element av myndighetsutövning: lagstiftningsmakt, rättskipning genom domstolar och administrativa organ och slutligen verkställighetsåtgärder.
    Utgående från den inom folkrätten förhärskande suveränitetsprincipen, kan bl. a. konstateras att den självständiga statens myndigheter anses ha monopol på utövande av makt inom statens territorium.²³ Detta innebär dock inte att staterna skulle ha full handlingsfrihet utan hänsyn till andra staters intressen. Inskränkningar i suveräniteten finns t. ex. i vad avser behandlingen inom territoriet av främmande medborgare och främmande egendom. I vilken utsträckning en stat är folkrättsligt förpliktad att ta hänsyn till främmande staters intressen är omtvistat.²⁴ I princip torde varje suverän stat bestämma gränserna för sin maktutövning på det sätt staten själv finner riktigt och lämpligt. Enighet råder emellertid om att det finns begränsningar i en stats jurisdiktion, även om det närmare innehållet i begränsningarna är föremål för olika uppfattningar.

 

²³ Om suveränitetsprincipen, se Brownlie, Principles of Public International Law, 3d. ed. (1979), s. 109 ff; Akehurst, A Modern Introduction to International Law, 5th ed. (1984), s. 53 ff; Gunst, Der Begriff der Souveränitet in modernen Völkerrecht, (1953) och Suontausta, La souverainité des états, (1955).

²⁴ Se särskilt den i amerikansk rätt utbredda tanken om den s. k. act of state doctrine, vilken i korthet innebär att amerikanska domstolar inte anses behöriga att pröva giltigheten av främmande statsakter företagna av behörig myndighet. Denna princip kan dock knappast anses utgöra del av folkrätten utan är att betrakta som del av den amerikanska statsrätten. Jfr. t. ex. Mann, Studies in International Law (1973), s. 466 ff. 

    Vad först angår förmögenhetsrättsliga och andra civilrättsliga mål tycks inte finnas några allmänt godtagna principer om fördelningen mellan olika stater av jurisdiktion. Folkrätten anses inte uppställa några begränsningar härvidlag för suveräna stater.²⁵ Ett utmärkande drag för många staters rättsordning är en strävan att bereda det egna landets domstolar en så vidsträckt kompetens som möjligt i mål med utländsk anknytning; för svensk rätts del uppställs dock normalt kravet att det föreligger ett svenskt rättskipningsintresse.²⁶
    Inom folkrätten är det framför allt begränsningarna av en stats straffrättsliga jurisdiktion som har uppmärksammats. De folkrättsliga begränsningarna därvidlag har sammanfattats i ett antal principer. Den viktigaste av de folkrättsliga principerna är den s. k. territorialitetsprincipen. En annan viktig princip är nationalitetsprincipen, som utvidgats på visst sätt och då benämnes den passiva personalitetsprincipen. En fjärde princip är den s. k. skyddsprincipen.
    Territorialitetsprincipen innebär att domstolarna i det land där ett brott har begåtts alltid kan utöva jurisdiktion.²⁷ Detta kan sägas vara ett utflöde av den nyss omnämnda suveränitetsprincipen inom folkrätten. När det gäller territorialitetsprincipen har det ibland hävdats att det är tillräckligt om någon del av den brottsliga gärningen eller åtminstone något väsentligt moment i den har utspelat sig inom staten.²⁸ Ibland har principens tillämpning sträckts ännu längre så att det gjorts gällande att det vore tillräckligt om verkningarna av brottet helt allmänt nådde eller påverkade staten. Denna s. k. effects principle har emellertid mött starkt motstånd från stater som har blivit utsatta för dess tillämpning.

 

²⁵ Se t. ex. Akehurst, Jurisdiction in International Law, 46 British Yearbook of International Law (1972/3) s. 145, 170—177.

²⁶ Se vidare redogörelsen nedan i avsnitt III C.

²⁷ Se t. ex. Eek-Bring-Hjerner, Folkrätten 4 u. 1980, s. 406—408.

²⁸ Denna aspekt på territorialitetsprincipen avhandlades av Fasta mellanfolkliga domstolen i det berömda Lotus målet (1927 P.C.I.J. Serie A No. 10 p. 18). Målet gällde huruvida en turkisk domstol hade rätt att bestraffa befälhavaren på ett franskt fartyg för vållande till annans död. Den turkiska strafflagen innehöll en bestämmelse som gjorde lagen tillämplig på brott begångna av utlänningar utomlands "till skada för Turkiet eller för en turkisk medborgare". Domstolen uttalade bl. a. — i kraft av ordförandens utslagsröst — att då "the effects of the offence were produced on the Turkish vessel", som var att jämställa med turkiskt territorium, kunde den turkiska domstolens utslag inte anses oberättigat. Domstolen uttalade vidare att effekten av en brottslig gärning utgjorde ett väsentligt moment i den brottsliga gärningen samt att "offences the authors of which at the moment of commissionare in the territory of another state, are nevertheless to be regarded as having been committed in the national territory if one of the constituent elements of the offence, and more especially its effects, have taken place there". Även om avgörandet numera har förlorat sin betydelse genom såväl 1958 års konvention om det fria havet (Art. 11) som 1982 års nya havsrättskonvention vilka båda förbjuder åtgärder som den turkiska, har de ovan refererade avsnitten utgjort grund för vidare diskussioner inom litteraturen om vad som skall anses som "constituent elements" av en brottslig gärning. För kommentarer till detta avgörande, se bl. a. Mann, The doctrine of jurisdiction in international law, Rec. des Cours 1964, vol. I s. 33—36, 39, 92—93. 

    Nationalitetsprincipen innebär att en stat skulle äga utöva jurisdiktion med avseende på sina egna medborgare oavsett var de befinner sig.²⁹ En tillämpning av denna princip skulle uppenbarligen leda mycket långt. Den har också kritiserats.
    Utvidgningen av nationalitetsprincipen, den passiva personalitetsprincipen, innebär att lagstiftningskompetens och domsrätt utvidgas till att avse brott av främmande medborgare utanför staten, men riktade mot statens egna medborgare.³⁰
    Skyddsprincipen, slutligen, innebär att staten då det gäller vissa vitala intressen har rätt att utöva sin jurisdiktion även mot utlänningar bosatta i utlandet med avseende på gärningar, begångna utomlands men riktade mot staten ifråga.³¹
    De ovan angivna principerna har uppställts såvitt avser lagstiftningsmakt och domsrätt. När det gäller verkställighetsåtgärder finns det en tämligen klar och oomtvistad regel av innebörd att en stat inte får företa verkställighetsåtgärder eller annan maktutövning på annan stats områden.³² Skulle så ske, utgör detta en klar suveränitetskränkning, vilken i sin tur utgör ett s. k. folkrättsbrott och som gör den aktuella staten ansvarig i enlighet med folkrättens regler.
    Eftersom de ovan beskrivna principerna tillämpas av olika stater i varierande utsträckning och på olika sätt, föreligger risk för jurisdiktionskonflikter. Inte bara risk! Konkurrerande jurisdiktion är ett inte sällan förekommande problem i internationella sammanhang. De jurisdiktionskonflikter som på senare år uppmärksammats har ofta gällt amerikanska bestämmelser, t. ex. frågan om amerikanska antitrustreglers exterritoriella tillämpning och även frågan om amerikanska exportkontrollreglers tillämpning utomlands. Välkända är sådana causes célèbres som the Siberian Pipelines Case³³ som rörde exportförbud för

 

²⁹ Se Eek — Bring — Hjerner n. 27 ovan.

³⁰ Id., samt Brownlie, n. 23 ovan, s. 303.

³¹ Se Eek — Bring — Hjerner n. 27 ovan samt Brownlie n. 23 ovan, s. 303.

³² Se Eek — Bring — Hjerner, s. 405. Denna regel bekräftades av Fasta mellanfolkliga domstolen i Lotus-målet i följande uttalande: "Now the first and foremost restriction imposed by international law upon a state is that — failing the existence of a permissive rule to the contrary — it may not exercise its power in any form in the territory of another state. "P.C.I.J. Series A/B No. 22, p. 18.

³³ Den amerikanska regeringen utfärdade exportkontrollbestämmelser av innebörd att tillstånd krävdes för export och re-export till Sovjetunionen av viss utrustning avsedd för naturgasledningen från Sovjetunionen till Västeuropa. I detta sammanhang betraktades från amerikansk sida alla företag som ägdes eller kontrollerades av amerikanska bolag som amerikanska bolag underkastade exportkontrollbestämmelserna. Se t. ex. Bridge, The law and politics of United States Foreign Policy Export Controls, 4 Legal Studies (1984), 2; Ergec, La compétence extraterritorielle à la lumiére du contentieux sur la gazoduc Euro Sibérien, 1984 och Lowe, Public international law and conflict of laws: the European response to the United States export control regulations, 33 International and Comparative Law Quarterly (1984), 515. 

utrustning till naturgasledningen från Sovjet till Västeuropa och the Laker Airways Case³⁴ som bl. a. rörde frågan om tillämpning av amerikansk antitrustlagstiftning såvitt avsåg den internationella flygindustrin. Den amerikanska lagstiftningen har ibland föranlett utfärdande av intern lagstiftning för att neutralisera effekterna, s. k. blocking statutes.³⁵ Mot denna bakgrund är det av intresse att något beskriva tillämpningen av amerikanska regler avseende internationella frågor på värdepappersmarknaden.

 

C. Amerikanska regler om jurisdiktionsavgränsning
Amerikanska federala domstolars behörighet förutsätter dels att domstolen har domsrätt såvitt avser personen ifråga (s. k. personal jurisdiction) och dels att domstolen har saklig kompetens att pröva den aktuella tvisten (s.k. subject matter jurisdiction).³⁶
    För att personal jurisdiction skall vara för handen krävs dels att det finns ett visst samband mellan svaranden och forumlandet och dels att svaranden blivit vederbörligen delgiven. Dessa krav härleds ur den amerikanska konstitutionen och utgör ständigt föremål för domstolsavgöranden.³⁷
    Subject matter jurisdiction regleras mestadels i federal lagstiftning och fastställandet av sådan behörighet innebär således tolkning av federala lagar i syfte att fastställa lagstiftarens intentioner. Under senare tid har amerikanska domstolar kommit att behandla frågan om subject matter jurisdiction såvitt avser värdepapperstransaktioner med varierande grad av internationell anknytning.
    De två viktigaste lagarna på värdepappersmarknadens område i USA

 

³⁴ Laker Airways Ltd. v. Sabena, Belgian World Airlines, 731 F. 2d 909 (DC Cir. 1984). Jfr Lowe, Extraterritorial Jurisdiction: An annotated collection of legal materials, 1983. Jfr även Nerep, Extraterritorial Control of Competition under International Law with special regard to US Antitrust Law, 1983.

³⁵ För en sammanställning av sådana "blocking statutes", se Lowe n. 34 ovan. I England har t. ex. utfärdats Protection of Trading Interests Act 1980, i Canada Foreign Extraterritorial Measures Act 1984 och i Frankrike Lag No. 68—678, utfärdad den 26 juli 1968 och ändrad genom Lag No. 80—538 den 16 juli 1980. I Sverige finns KK 1966: 156 om förbud för redare att i visst fall lämna ut handling som angår den svenska sjöfartsnäringen. Kungörelsen utfärdades i anledning av en begäran — med hot om straffrättsliga påföljder— från Förenta Staternas Federal Maritime Commission om företeende av handlingar rörande utländska linjekonferensers fraktsatser för transporter till och från Förenta Staterna.

³⁶ Se t. ex. Scoles — Hay, Conflict of Laws (1982), s. 210 ff.

³⁷ Femte tillägget (Fifth Amendment) till den amerikanska konstitutionen lyder i relevant del: "No person shall be ... deprived of life, liberty or property, without due process of law..."

    är the Securities Act från 1933 och the Securities Exchange Act från 1934.³⁸
    Securities Act reglerar bl. a. emissioner av aktier och värdepapper. Den inriktar sig i första hand på primärmarknaden och behandlar frågor som när prospekt skall utges, vad som skall stå i det, vad som händer om prospekt inte ges ut eller om dess innehåll är felaktigt o. s. v. Den grundläggande idén bakom Securities Act är att den som investerar i värdepapper måste få tillräcklig och adekvat information om det han avser att satsa pengar på. Avsikten är däremot inte att åstadkomma en godhetsgradering av värdepapperen. Kärnan i Securities Act är 5 § som föreskriver att inget värdepapper får erbjudas eller säljas till allmänheten med mindre det har registrerats hos SEC, Securities Exchange Commission.
    Den andra viktiga lagen är Securities Exchange Act. Den inriktar sig på sekundärmarknaden och försöker ange aktsamhetskrav för deltagare på marknaden såsom bolag, personer med insynsställning och fondkommissionärer. Denna lag innehåller bestämmelser om insidertrading och också en bestämmelse som är grundvalen för den famösa Rule 10 B-5, som är en bestämmelse utfärdad av SEC och som förbjuder illojala och bedrägliga beteenden i samband med värdepapperstransaktioner.
    När ett utländskt bolag har sålt, köpt eller bytt värdepapper i USA och således frivilligt agerat på den amerikanska värdepappersmarknaden har amerikanska domstolar i regel inte hyst något tvivel om att anse sig behöriga eller att tillämpa amerikanska regler på sådana transaktioner.
    Den mest långtgående exterritoriella tillämpningen av amerikanska regler finner man när det gäller påstått bedrägliga transaktioner, fraudulent transactions. I syfte att skydda amerikanska investerare och i syfte att förhindra att USA används som bas för bedrägliga beteenden i värdepapperstransaktioner utomlands som involverar amerikanska investerare, har amerikanska domstolar i stor utsträckning tillämpat amerikanska bestämmelser framför allt i 1934 års lag, § 10 B och Rule 10 B-5.
    Denna tillämpning är baserad på två principer, dels the conduct test och dels the effects test.

 

³⁸ För en översiktlig redogörelse för dessa lagar, se Hobér, n. 5 och n. 15 ovan. Utförligare redogörelser återfinns bl. a. i Loss, Securities Regulations I — III, 1961 (med supplement V — VI, 1969); Loss, Fundamentals of Securities Regulations, 1983 (med supplement 1986); Painter, Federal Regulation of Insider Trading, 1986 och Steinberg, Securities Regulations: Liabilities and Remedies 1986. 

    När det gäller the conduct test har amerikanska domstolar tillämpat amerikanska bestämmelser på transaktioner utomlands när ett bedrägligt beteende ägt rum i USA. Det bedrägliga beteendet kan t. ex. bestå i upprättande av ett vilseledande prospekt eller lämnande av vilseledande uppgifter för att förmå någon att förvärva värdepapper. Vissa domstolar har emellertid uttalat att om det beteende som ägt rum i USA endast är av förberedande karaktär i förhållande till det bedrägliga beteendet, har domstolen inte behörighet.³⁹
    Beträffande the effects test, har amerikanska domstolar ansett sig behöriga när en värdepapperstransaktion utanför USA har haft avsevärd och förutsebar skadlig effekt på värdepappersmarknaden i USA, t. ex. genom att minska värdet på aktier, även om inte någon del av handlingen, vare sig förberedelser eller annan åtgärd, ägt rum i USA.⁴⁰
    Securities Act innehåller bl. a. föreskrifter om att aktier skall registreras i USA för att kunna bli föremål för handel där. En fråga som har uppstått i det sammanhanget är under vilka förutsättningar ett utländskt bolag som utbjuder aktier till försäljning anses bryta mot dessa bestämmelser om aktier som inte är registrerade i USA erbjudes utomlands och sedan säljs till amerikanska förvärvare eller, på ett senare stadium, säljs i USA utan registrering. I detta avseende har SEC uttalat att ett utländskt bolag sannolikt inte skulle bli föremål för några åtgärder om en emission görs under sådana omständigheter och bolaget vidtar sådana åtgärder att emissionen rimligtvis är ägnad att förhindra utbjudande av aktier i USA eller till amerikanska medborgare.

 

³⁹ Se t. ex. Leasco Data Processing Equipment Corp. v. Maxwell, 468 F. 2d 1326 (2d Cir. 1972); Bersch v. Drexel Firestone Inc., 519 F. 2d 974 (2d Cir. 1975); ITT v. Vencap Ltd., 519 F. 2d 1001 (2d) Civ. 1975); ITT v. Cornfeld, 619 F. 2d 909 (2d Civ. 1980); Fidenas AGv. Compagnie Internationale pour L'Informatique CII Honeywell Bull SA, 606 F. 2d 5 (2d. Cir. 1979); Psimenosv. F.F. Hutton & Company, Inc., 722 F. 2d 1041 (2d Cir. 1983); AVC Nederland B.V. v. Atrium Partnership, 740 F. 2d 148 (2d Cir. 1984); Grunenthal v. Hotz, 712 F. 2d 421 (9th Cir. 1983); Zoelsch v. Arthur Andersen & Co.; 824 F. 2d 27 (D.C. Cir. 1987); SF.C v. Collier, No. 88 Civ. 4505 (C.D. Cal. July 26, 1988). I juli 1984 skickade SEC ett förslag om utvidgning av amerikanska domstolars behörighet på remiss till olika intressenter, se Securities and Exchange Commission, Release No. 21186 of July 30, 1984. Förslaget benämndes "waiver-by-conduct"-principen och innebar att utländska investerare skulle anses ha avstått från det eventuella "skydd" de åtnjöt av sina hemländers sekretesslagstiftning och liknande lagstiftning genom att medverka i värdepapperstransaktioner på den amerikanska marknaden. Även om förslaget ej formellt har dragits tillbaka, torde det knappast komma att genomföras då det mötte mycket stark kritik. Se t. ex. Bschorr, 'Waiver-by- Conduct': Another View, 6 Journal of Comparative Business Capital Market Law (1984), 307; Nelson, Insider Trading Abroad and 'Waiver-by-Conduct', 19 The International Lawyer (1985), 817 och Verdict on the SEC's 'waiver-by-conduct' concept, International Financial Law Review, November 1984, 4 samt Fedders & Mann, The 'waiver-by-conduct' concept — a reply, International Financial Law Review, December 1984, 10.

⁴⁰ Se framför allt Schoenbaum v. Firstbrook, 405 F. 2d 200 (2d Cir. 1968); Tamari v. Bache & Co. (Lebanon) SAL, 730 F. 2d 1103 (7th Cir. 1984); Travis v. Anthes Imperial Limited, 473 F.2d 515 (8th Cir. 1973); Continental Grain (Australia) Pty. Ltd v. Pacific Oilseeds Inc., 592 F. 2d 409 (8th Cir. 1979). 

    Frågan är då hur man skall göra som utländskt bolag för att emissionen skall anses vara utformad på detta sätt. En metod har varit att avkräva ett löfte av förvärvare av värdepapperen att inte överlåta dem till en amerikansk förvärvare eller inom USA förrän en viss tidsperiod har förflutit, vanligen 90 dagar. Har ett sådant villkor tagits in i den aktuella dokumentationen har utländska bolag i regel gått fria från åtgärder från amerikanska myndigheter.⁴¹

 

D. Svenska regler om jurisdiktionsavgränsning
Svenska domstolars behörighet i civil- och förmögenhetsrättsliga mål är endast delvis reglerad i lag. Inom familje- och arvsrätten är lagfästa domsrättsregler vanligt förekommande. Inom förmögenhetsrätten förekommer däremot mycket få skrivna domsrättsregler. I avsaknad av sådana regler, anses svenska domstolar söka vägledning i de svenska forumreglerna, dvs. i första hand 10 kap. rättegångsbalken. Den underliggande filosofin är att en tvist som har sådan anknytning till viss svensk domstol att denna skulle vara behörig enligt svenska forumregler torde i regel ha tillräcklig anknytning till Sverige för att svensk domsrätt skall föreligga.⁴² Det är således fråga om analogisk tillämpning av rättegångsbalkens regler. Försiktighet är påkallad vid sådan rättstillämpning; det yttersta rekvisitet för svensk domsrätt är följaktligen att det föreligger ett svenskt rättskipningsintresse.
    I svensk rätt har de folkrättsliga begränsningarna i en stats straffrättsliga jurisdiktion ägnats liten uppmärksamhet. Förklaringen till detta kan möjligen vara att brottsbalkens bestämmelser om svensk domsrätt och tillämpning av svensk straffrätt länge var mycket knapphändiga och att bestämmelserna enligt ordalagen egentligen inte uppställde några begränsningar i svensk jurisdiktion.⁴³
    Numera är emellertid frågan reglerad i 2 kap. brottsbalken, framförallt i 1, 2 och 3 §§. Enligt kommentaren till brottsbalken omfattar 2

 

⁴¹ Betr. SEC:s uttalande, se Securities and Exchange Commission, Release No. 33—4708. Såvitt angår 90-dagars-perioden, se SEC:s s. k. no-action letters i ärendena Procter & Gamble Co. (21 Feb. 1985) och Goldman, Sachs & Co. (3 Oct. 1985). No-action letters ären form av förhandsbesked som lämnas av handläggande personal inom SEC. Benämningen kommer av att förhandsbeskeden i regel utmynnar i ett uttalande av innebörd att handläggaren skulle rekommendera kommissionen att ej vidtaga någon åtgärd 'no action', i den aktuella frågan. SEC har nyligen föreslagit nya regler som syftar till att förenkla reglerna om registrering av aktier, se Federal Securities Law Reporter (1988) s. 89, 123 ff.

⁴² Bogdan, n. 9 ovan, s. 98. Jfr Dennemark, Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhetsrättsliga mål, s. 48 ff 1961.

⁴³ Jfr. dock NJA 1945 s. 65, det s. k. von Herder-fallet. Målet gällde åtal mot den tyske officeren von Herder som under tjänstgöring i Norge påstods ha lett och/eller anstiftat spioneri mot Sverige. Högsta domstolen fann att det då gällande svenska straffstadgandet inte pga folkrättsliga skäl kunde tillämpas på von Herder, eftersom han aldrig befann sig på svenskt territorium. 

kap. såväl brottsbalkens som specialstraffrättens bestämmelser och torde således vara tillämpligt på de straffbestämmelser som finns i delagar som reglerar värdepappersmarknaden.⁴⁴ I 2 kap 7 § brottsbalken finns ett stadgande av mer allmän natur som föreskriver att ifråga om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skall iakttas de begränsningar som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser. Som antytts ovan, är det emellertid inte utan svårighet att fastställa vilken innebörd dessa grundsatser har. Grundsatserna uppfattas och tillämpas olika av olika stater.
    I 1 § anges huvudregeln, att den som begått brott i Sverige skall dömas enligt svensk lag och av svensk domstol; således ett återgivande av territorialitetsprincipen.
    I 2 § stadgas i enlighet med nationalitetsprincipen att brott som begås av svensk medborgare utom riket skall bedömas efter svensk lag och av svensk domstol. I paragrafens andra stycke har emellertid införts den viktiga bestämmelsen om kravet på dubbel straffbarhet. Denna innebär att stadgandet i paragrafens första stycke inte gäller om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som ej tillhör någon stat. För att brott som begåtts utom riket av svensk medborgare skall kunna falla under svensk lag och svensk domstol krävs alltså att den är straffbelagd även enligt lagen på gärningsorten.
    En viktig bestämmelse återfinns också i 4 § där det sägs att brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs så ock därbrottet fullbordades. Som tidigare antytts torde en av de stora svårigheterna i samband med värdepappersmarknadens internationalisering bli att fastställa var handlingar utförs och brott begås.⁴⁵ Detta beror framför allt på den ökade användningen av datamaskinell utrustning inom värdepappershandeln.
    Det är inte ovanligt med jurisdiktionskonflikter i internationella sammanhang. Två länders domstolar, eller myndigheter, anser sig inte sällan samtidigt vara behöriga att pröva en och samma sak, mål eller ärende. Antag t. ex. att ett svenskt börsbolag har aktier noterade på New York Stock Exchange. Antag vidare att personer med insynsställning i bolaget undanhåller väsentlig information, dvs. sådan information som är ägnad att väsentligen påverka kursen, och säljer eller köper

 

⁴⁴ Se kommentar till Brottsbalken I (4: e uppl.) 1973, sid. 73. Straffbestämmelser finns t. ex. i 28—32 §§ värdepappersmarknadslagen och i 47—48 §§ fondkommissionslagen.

⁴⁵ Svårigheten att fastställa platsen för ett brott återkommer i vissa andra situationer, t. ex. vid förtal och ärekränkning genom massmedia med internationell spridning och vid dataintrång. Ärekränkning genom ett från utlandet till Sverige sänt brev anses begånget i Sverige, liksom mord förövat genom en bomb som skickats till Sverige och här exploderat och dödat någon. Se Kommentar till Brottsbalken I (4: e uppl. 1973), s. 97. 

aktier i bolaget till förmånliga priser. Personerna ifråga omfattas då av 8 § värdepappersmarknadslagen, men torde också omfattas av Rule 10 B-5, om transaktionen i vårt exempel påverkar kursen på de aktier som är noterade vid New York-börsen. Personer med insynsställning löper då risk att drabbas av sanktioner såväl enligt värdepappersmarknadslagen som enligt den amerikanska lagstiftningen. Svenska och amerikanska myndigheters intressen att beivra sådana beteenden står mot varandra. Ett annat exempel är att ett svenskt börsbolag — som även är inregistrerat vid New York Stock Exchange och därigenom underkastat denna börs' krav på kontinuerlig information om bolaget — av någon anledning ej fullgör sina åtaganden i förhållande till börserna. Bolaget löper då risken att drabbas av sanktioner från båda börserna för en och samma underlåtenhet. Hur undviker man sådana situationer?

 

E. Tänkbara lösningar av jurisdiktionskonflikter
Det finns ett antal olika sätt att komma till rätta med de jurisdiktionskonflikter som skisserats ovan. De vanligaste metoderna är:
— Samrådsförfarande
— Ensidigt avstående från utövande av jurisdiktion
— Harmonisering av bestämmelser i nationella lagar
— Mellanstatliga överenskommelser om fördelning av jurisdiktion.
Innan jag går närmare in på dessa olika metoder, vill jag uppehålla mig något vid principen ne bis in idem, eller frågor om rättskraft och litispendens, som en privaträttslig metod att åtminstone delvis undvika konsekvenserna av jurisdiktionskonflikter.

 

1. Rättskraft och litispendens
En av tankarna bakom principen ne bis in idem är som bekant att en person inte skall kunna drabbas av sanktioner eller åtgärder två gånger för samma förseelse, eller "samma sak". En sådan dubblering är en tänkbar konsekvens av att två staters domstolar eller myndigheter samtidigt utövar jurisdiktion över samma parter beträffande "samma sak". Tillämpning av ne bis in idem-regeln undviker i princip detta.
    Beträffande rättskraft och litispendens på det internationellt privaträttsliga planet intar svensk rätt en restriktiv hållning till utländska domars rättskraft i Sverige. Utländska domar tillerkänns rättskraft endast om det finns lagstöd.⁴⁶ På det förmögenhetsrättsliga området finns det mycket få lagbestämmelser som tillerkänner utländsk dom

 

⁴⁶ Jfr. t. ex. Bogdan, ovan n. 9, s. 238; Karlgren, ovan n. 9, s. 180—181 och Eek, ovan n. 9, s. 125. 

någon rättsverkan i Sverige. Det finns t. ex. en lag rörande domar och beslut meddelade i Schweiz, en annan som gäller domar meddelade i Österrike.⁴⁷ Beträffande litispendens är situationen den att en utländsk rättegång tillerkänns litispendensverkan i Sverige endast om den utländska domen kan förväntas få rättskraft i Sverige.⁴⁸
    När det gäller det förmögenhetsrättsliga området finns det således för svenskt vidkommande mycket små möjligheter att undvika upprepning av processer och risken för dubbla sanktioner.
    När det gäller utländska brottmålsdomars rättsverkningar i Sverige finns det emellertid uttryckliga bestämmelser i 2 kap. brottsbalken och dess § 5 a, där det sägs att om fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom meddelad i främmande stat där gärningen förövades, eller i främmande stat som har tillträtt den europeiska konventionen från 1970 om brottmålsdoms rättsverkningar eller den europeiska konventionen från 1972 om överförande av lagföring i brottmål,⁴⁹ kan den tilltalade inte i Sverige lagföras för samma gärning under förutsättning att

 

1) han har frikänts från ansvar, eller
2) han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts, eller
3) ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår, eller
4) ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.

 

Dessa regler har emellertid begränsad räckvidd och en hel del fall kvarstår då lagföring utomlands inte hindrar lagföring i Sverige församma gärning. För dessa fall anges i tredje stycket en generell regel om krav på åtalsförordnande av regeringen i fall då frågan om ansvar för gärningen har prövats genom dom meddelad i främmande stat men hinder mot lagföring inte föreligger på grund av de tidigare bestämmelserna. I 6 § stadgas vidare att i de fall en person trots de tidigare nämnda reglerna kan dömas för gärning för vilken han dömts i annan

 

⁴⁷ Lag (1936: 79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, respektive Lag (1983: 368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område. Erkännande och verkställighet av domar meddelade i nordiska länder regleras i lag (1977: 595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Samtliga dessa lagar bygger på konventionsregleringar mellan de berörda staterna.

⁴⁸ Se t. ex. Bogdan, ovan n. 9, s. 240. För en genomträngande analys av frågor rörande litispendens hänvisas till Pålsson, Institutet litispendens i den internationella civilprocessrätten, TfR 1967 s. 537 ff.

⁴⁹ F. n. har följande stater tillträtt resp. konvention. Europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar: Österrike, Cypern, Danmark, Nederländerna, Norge, Sverige, Turkiet och Europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål: Österrike, Danmark, Nederländerna, Norge, Spanien, Sverige och Turkiet. 

stat, den påföljd som åläggs honom skall avräknas frihetsberövande påföljd som verkställts på grund av den tidigare domen.
    Frågan om litispendensverkan av utländsk rättegång behandlas inte i dessa regler. I övrigt kan konstateras att det således på det straffrättsliga området finns tämligen goda möjligheter att undvika att en person drabbas två gånger av straff eller sanktioner för samma gärning.

 

2 Samrådsförfarande
Samrådsförfaranden kan t. ex. upprättas på bilateral basis. Samrådsförfarande innebär mestadels att man på regeringsnivå underrättar och samråder med varandra i sådana fall där en stats rättspolitiskaöverväganden kan sägas gripa in i den andra statens. Sådana samrådsförfaranden har t. ex. upprättats mellan USA och Kanada, USA och Västtyskland samt USA och Australien när det gäller antitrustfrågor.⁵⁰Denna metod är emellertid av begränsad användbarhet i de fall då ett lands lagstiftning är utformad på sådant sätt att individer kan påkalla exterritoriell tillämpning av landets bestämmelser. Detta är t. ex. fallet när det gäller USA och dess antitrustlagstiftning och även vissa regler på värdepappersmarknadens område.⁵¹ Det finns således ingen möjlighet för regeringen att förhindra individer från att tillvarata och utnyttja sina rättigheter enligt landets lagstiftning.

 

3 Ensidigt avstående från utövande av jurisdiktion
Denna metod kan sägas utgöra förlängningen av samrådsförfarandet i så måtto att om samrådsförfarandet inte ger önskvärt resultat lämnas det åt ett lands domstolar att avgöra huruvida jurisdiktion skall utövas eller inte.
    I USA har det under senare år blivit vanligt att amerikanska domstolar använder den s. k. balancing of interests-principen för att avgöra jurisdiktionsfrågor i ett försök att tillmötesgå och tillvarata främmande staters intressen.⁵² Svagheten med denna metod är att det lämnas åt

 

⁵⁰ Betr. Canada, jfr. t. ex. the 1969 Joint Statement concerning Co-operation in Antitrust Matters, VIII International Legal Materials (1969), s. 1305; betr. Västtyskland, jfr t.ex. Agreement relating to Mutual Co-operation regarding Restrictive Business Practices 23 June 1976, Digest of United States Practice in International Law (1976), s. 479; betr. Australien, jfr. t. ex. Agreement relating to Co-operation in Antitrust Matters, 29 June 1982, XXI International Legal Materials (1982), s. 702.

⁵¹ Se s. 15 ff ovan ang. tillämpningen av Securities Act.

⁵² Balancing of interest-principen innebär att domstolen i fråga — när den skall avgöra huruvida den har behörighet eller ej — beaktar alla intressen — privata, offentliga, inhemska och utländska — som berörs av tvisten. Såvitt angår USA, se t. ex. Timberlane Lumber Co. v. Bank of America, 549 F. 2d 597 (1976); Dominicus Americana Bohio v. Gulf & Western, 473 F. Supp. 680 (1979) och Mannington Mills v. Congoleum Corp., 595F. 2d, 1287 (1979). 

varje lands domstolar att försöka göra denna intresseavvägning. I regel finns inte några fastlagda principer för hur denna avvägning skall gå till. Domstolarna fattar sina beslut på grundval av omständigheterna i det enskilda fallet, vilket gör att det blir svårt att förutse resultaten. Denna metod är alltså ganska otillförlitlig och kan aldrig åstadkomma klara och otvetydiga regler på detta område, vilket — åtminstone typiskt sett — skulle bli fallet om lagstiftande organ reglerade dessa frågor.

 

4 Harmonisering av bestämmelser i nationella lagar
Denna metod används t. ex. på skatteområdet genom utarbetandet av s. k. dubbelbeskattningsavtal. I sådana avtal fastställs på bilateral basis respektive lands lags territoriella utsträckning. Det är naturligtvis en förutsättning för denna metod att staterna ifråga kan enas om på vilket sätt lagarna skall harmoniseras. Det betyder att så länge det finns starka nationella önskemål å ömse håll, är det svårt att åstadkomma denna harmonisering.

 

5 Överenskommelser om jurisdiktion
Denna metod är uppenbarligen den mest effektiva. Genom ingående av bilaterala eller multilaterala traktater kan således stater komma överens om i vilken utsträckning dess myndigheter och domstolar skall kunna agera. Sådana överenskommelser är väldigt sällsynta.⁵³
    Det är osäkert vilken av dessa metoder som kan komma att användas beträffande rättsliga frågor på värdepappersmarknadens område. Det är också tveksamt vilken metod som kan visa sig vara den mest effektiva. Ingen av metoderna, med undantag av den sistnämnda, löser frågan om fördelningen av jurisdiktion. Metoderna representerar snarare olika sätt att komma tillrätta med problemet. För att knäcka den juridiska nöt som jurisdiktionskonflikter innebär måste man finna tillämpliga, ändamålsenliga folkrättsliga principer. En sådan lösning bör ha sin utgångspunkt i suveränitetsprincipen (som bl. a. etablerar exklusiv jurisdiktion för varje stat inom dess territorium),⁵⁴ i egalitetsprincipen (som bl. a. föreskriver att en stat inte kan bestämma hur en

 

⁵³ Ett exempel är the International Monetary Fund Agreement, Article VIII. 2. (b) som bl. a. föreskriver att "exchange contracts which involve the currency of any member and which are contrary to the exchange control regulations of that member maintained or imposed consistently with this Agreement shall be unenforcable in the territories of any member". Härigenom accepterar medlemsstaterna exterritoriell tillämpning av varandras valutalagstiftning och all nationell valutalagstiftning gäller beträffande utländsk valuta inom det inhemska territoriet ifråga.

⁵⁴ Se n. 23 ovan.

 

annan stat skall handla), ⁵⁵ och i non-interventionsprincipen (som förbjuder otillåten inblandning i en annan stats angelägenheter)⁵⁶ och idealiskt utmynna i en mellanstatlig konvention.

 

F. Pågående internationellt arbete
Som antytts ovan, torde det dröja innan någon lösning på det rättsliga problemet om jurisdiktionskonflikter inom värdepappersmarknadens område kan åstadkommas. Även om så är fallet, är det möjligt att på det praktiska planet åstadkomma värdefulla resultat genom olika former av samarbete och samråd såväl mellan regeringar och myndigheter som intresseorganisationer. Denna väg ter sig för närvarande som den mest realistiska. Redan nu görs ansträngningar och vidtas åtgärder för att komma till rätta med de ovan antydda problemen till följd av värdepappersmarknadens internationalisering.
    På det bilaterala planet har framför allt USA varit aktivt, särskilt när det gäller insider-handel. Således finns ett samarbete mellan de amerikanska och schweiziska regeringarna vilket har till syfte att underlätta beivrande av insider-handel.⁵⁷ Detta avtal kompletterar en 1977 sluten konvention mellan USA och Schweiz angående ömsesidigt samarbete i brottmål. Dessa två avtal tilllämpades för första gången 1986 då förlikning uppnåddes i det s. k. Santa Fe-målet rörande insider-handel.⁵⁸ Dessutom finns ett separat avtal mellan SEC och den schweiziska bankföreningen från 1983 — benämnt Convention XVI — vilket under vissa förutsättningar medger att schweiziska banker lämnar information till SEC i misstänkta fall av insider-handel.
    Under senare tid har liknande avtal slutits med Japan och England. I maj 1986 träffades ett avtal mellan SEC och dess japanske motsvarighet (the Securities Bureau of the Japanese Ministry of Finance) om utbyte av information rörande insider-handel.⁵⁹ Ett motsvarande avtal slöts i september samma år med den övervakande myndigheten i

 

⁵⁵ Om egalitetsprincipen, se t. ex. Dickinson, The Equality of States in International Law, (1920); Broms, The Doctrine of Equality of States as applied in International Organisations, (1959). Brownlie, ovan n. 23, s. 287—291; Lauterpacht, The development of international law by the International Court, (1958), s. 297—400; Kelsen, Principles of international law (1952), s. 216—217, 315—317, 438—444.

⁵⁶ Om non-interventionsprincipen, se t. ex. Dicke, Die Intervention mit wirtschaftlichen Mitteln im Völkerrecht, (1978); Dahm, Völkcrrecht (Band I — III, 1958), s. 201 ff; Rousseau, Droit international public (1953) s. 326 ff; Lauterpacht, International Law and Human Rights (1950), s. 167.

⁵⁷ Se, 22 International Legal Materials (1983), s. 1.

⁵⁸ SEC v. Certain Unknown Purchasers of the Common Stock of, and Call Options for the Common Stock of Santa Fe International Corp., 81 Civ. 6553 (S.D.N.Y.)

⁵⁹ Memorandum of the U.S. Securities and Exchange Commission and the Securities Bureau of the Japanese Ministry of Finance on the Sharing of Information, 23 May 1986, 25 International Legal Materials (1986), s. 1429—1430. 

England, handels- och industridepartementet.⁶⁰ Detta avtal omfattar även handeln med optioner och terminer och har som amerikansk avtalspart — förutom SEC — Commodity Futures Trading Commission vilken tillsammans med SEC övervakar den amerikanska options- och terminshandeln. Det bör noteras att denna överenskommelse är att betrakta som en avsiktsförklaring: parterna förbinder sig att söka inleda förhandlingar om en konvention inom 12 månader från överenskommelsens undertecknande. Under 1988 har SEC även slutit bilaterala överenskommelser med envar av de kanadensiska delstaterna Ontario, Quebec och British Columbia, liksom med SEC:s brasilianska motsvarighet Comissao de Valores Mobiliaros.⁶¹
    Enligt uppgift förekommer vidare informellt samarbete mellan tillsynsorganen i USA, England och Japan, i syfte att bekämpa bl. a. insider-handel och andra oetiska förfaranden på värdepappersmarknadens område.⁶²
    Organiserat samarbete mellan börstillsynsmyndigheter förekommer inom ramen för IOSCO (International Organization of Securities Commissions). Sammanslutningens syfte är att förbättra värdepappersmarknaden och skyddet för den investerande allmänheten bl. a. genom att utbyta information och erfarenheter mellan tillsynsmyndigheter. För närvarande är ca 25 länder medlemmar, däribland USA, England, Frankrike, Hong Kong och Norge. Bankinspektionen är inte medlem, men har enligt uppgift ansökt om medlemskap.⁶³ Verksamheten bedrivs främst genom anordnande av årliga konferenser då olika arbetsgrupper diskuterar aktuella ämnen inom värdepappersområdet. Efter dessa diskussioner presenteras ämnena och eventuella förslag till rekommendationer i plenum, där besluten fattas om sådana rekommendationer skall antas eller avslås. Bland de ämnen som diskuterats under senare tid märks bl. a. värdepappershandelns internationalisering och datorisering samt tillsynsproblem i samband med internationella värdepapperstransaktioner.

 

⁶⁰ Memorandum of Understanding on Exchange of Information in Matters relating to Securities and Futures, 23 September 1986, 25 International Legal Materials (1986), s. 1431—1438. Denna överenskommelse utnyttjades av SEC i det i not 39 omnämnda rättsfallet SEC v. Collier för att inhämta information om misstänkt insider-handel på London Stock Exchange, se SEC Litigation Release No. 11817 (July 26, 1988).

⁶¹ Se, Federal Securities Law Reports (1988) s. 89, 113. Under sommaren 1988 lämnade SEC förslag till The International Securities Enforcement Cooperation Act of 1988. En sådan lag är tänkt att ge SEC större möjligheter till internationell samverkan, bl. a. genom att ge SEC rätt att deltaga i utredningar på uppdrag av utländska myndigheter, id. s. 89, 109 ff.

⁶² Samrådsgruppen kallas för the Wilton Park Group och omfattar de ledande industrinationerna, såsom bl. a. USA, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Japan och Frankrike. Se Financial Times 1987-10-29, Del 1, s. 15.

⁶³ Dagens Industri 1987-09-02, s. 6.

 

    Ett utökat samarbete mellan de nordiska tillsynsmyndigheterna har även påbörjats, bl. a. när det gäller bevakning av insider-handel. En nordisk arbetsgrupp har föreslagit att datateknik utnyttjas för sammankoppling mellan tillsynsmyndighet, fondbörs och värdepapperscentral, eller motsvarande, något som redan är planerat i Danmark och Norge.⁶⁴
    Inom den internationella börsfederationen (Federation Internationale des Bourses des Valeurs) har nyligen beslut fattats om att utreda olika frågor som kan uppstå till följd av värdepappersmarknadens internationalisering.⁶⁵ Olika börser uppställer olika krav bl. a. beträffande registrering av bolag och vilka skyldigheter de registrerade bolagen har att uppfylla. En uppgift som federationen har tagit sig an är att försöka utarbeta enhetliga minimikrav härvidlag. För närvarande råder emellertid stora skillnader mellan de olika börserna, varför detta arbete kan förväntas ta tid.
    Inom EG bildades 1985 en kommitté för frågor om värdepappersmarknaden (the Committee on Securities Markets). Dess uppgift består i att kontinuerligt diskutera och föreslå olika former av harmonisering av regler för värdepappersmarknaden. Inom EG pågår även ett projekt för att utarbeta ett dataöverföringssystem som skall möjliggöra handel mellan de olika börserna inom EG-området. Systemet kallas IDIS (Interbourse Data Information System). Hittills har bl. a. börserna i London, Amsterdam, Bryssel, Luxemburg, Paris, Madrid, Milan ooch Köpenhamn anslutit sig.⁶⁶
    Inom OECD pågår ett brett upplagt arbete med att kartlägga den rättsliga regleringen av värdepappersmarknaderna i de olika medlemsländerna, däribland förutsättningarna för ett internationellt värdepapperssamarbete. Tidigare har inom OECD utarbetats riktlinjer för utformning av information om offentliga erbjudanden av värdepapper, de s. k. OECD Minimum Disclosure Rules.⁶⁷
    Slutligen pågår inom Europarådet utarbetande av ett konventionsförslag om insider-handel (Convention on Insider Trading). Konventionsförslaget fastslår en skyldighet för medlemsländer att bistå varandra med information angående insideraffärer. Vidare behandlar förslaget när information skall lämnas och under vilka förutsättningar ett medlemsland kan vägra lämna information.

 

⁶⁴ Dagens Nyheter 1987-04-24, Del 1, s. 15.

⁶⁵ Dagens Industri 1986-12-05, s. 32.

⁶⁶ Svenska Dagbladet 1987-04-28, Del 1, s. 8.

⁶⁷ Riktlinjernas fullständiga benämning är: "OECD Minimum Disclosure Rules applicable to all Publicly Offered Securities". De antogs 1976. 

32—39-166 Svensk Juristtidning

 

IV Avslutning
Värdepappersmarknadens internationalisering går fort. Mycket fort. Jag har försökt peka på några av de rättsliga aspekterna på denna internationalisering. Det är hög tid att påbörja en grundlig analys av dessa aspekter samt att försöka finna svar på frågor och hållbara lösningar på problem. Som framgått ovan har vissa åtgärder redan vidtagits; processen har satts igång. Det tycks emellertid inte finnas någon studie eller utredning som anlägger ett mer övergripande rättsligt synsätt. Ett steg i denna riktning är den på svenskt initiativ inrättade kommittén inom International Law Association om dessa spörsmål: the Committee on Securities Regulations: Harmonisation and Extraterritorial Application, under ordförandeskap av professor Lars A.E. Hjerner vid Stockholms universitet.⁶⁸

 

⁶⁸ På initiativ av generalsekreteraren för Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté — dir. Staffan Jerneck — har inom Internationella Handelskammaren i Paris inrättats en arbetsgrupp för att analysera internationella börsfrågor.