Lagstiftningen i riksdagen våren 1989
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats av riksdagen våren 1989. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 juli 1989. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1989 års samling.
Offentlig rätt
Riksdagen har, med ikraftträdande den 15 oktober 1989, beslutat höja stödet till de politiska partierna. Grundstödet, som förutsätter att parti fått minst 4 % av rösterna i riksdagsval, utgår fr. o. m. den 15 oktober med 4 800 00 kr per år. Härtill kommer tilläggsstöd med 13 400 kr per mandat för regeringsparti och 20 100 kr för övriga partier. Dessutom utgår partistöd med 274 850 kr per mandat. Ändringarna har gjorts i lagen om statligt stöd till politiska partier (SFS 241).
Genom ändring i riksdagsordningen har försöksverksamheten med interpellationsdebatter permanentats. Regleringen innebär att antalet inlägg i debatten och tidsåtgången för varje inlägg begränsas. Ett statsråd som besvarar en interpellation kan sålunda göra maximalt tre inlägg om sammanlagt 22 minuter medan interpellanten och talare som i förväg anmält att de avser att delta i debatten var och en disponerar tolv minuter fördelade på tre inlägg. Annan talare får göra högst två inlägg om sammanlagt tio minuter. I samma lagstiftningsärende har beslutats att flytta frågestunden till tisdagar. Vid frågestunden en viss tisdag besvaras frågor som inlämnats till kammarkansliet senast kl. 10.00 fredagen i den föregående veckan. Ändringarna trädde i kraft den 1 september (SFS 674).
En ny ordning har införts för överklagande av vissa förvaltningsbeslut av enskilda organ. I princip skall i fortsättningen förvaltningslagens regler tillämpas. Detta innebär bl. a. att ett överklagande normalt skall ges in till den instans som har meddelat det överklagade beslutet. För vissa fall behålls dock den äldre ordningen som innebär att överklagandet skall ges in till överinstansen. Ändringar har gjorts i rättegångsbalken m. fl. lagar (SFS 118 ff).
Riksdagen har lagt fast riktlinjer för den polisiära säkerhetstjänsten (säkerhetspolisen). I anslutning härtill har uttryckliga bestämmelser om denna polisverksamhet intagits i polislagen. I samma ärende beslutades också en ändring i lagen om offentlig anställning rörande förflyttningsskyldighet för arbetstagare vid säkerhetspolisen (SFS 444 f).
Sekretesslagens tillämpningsområde har utvidgats. Sålunda skall sekretess kunna gälla för uppgifter om enskilds personliga förhållanden i den elevvårdande verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen. Vidare skall sekretess gälla inom kriminalvården också för uppgifter som finns beträffande andra än de dömda, t. ex. beträffande en besökare till en intagen. Sekretess skall även gälla för uppgifter om enskilds personliga förhållanden i vissa fall i ärende om byte av namn. I samma lagstiftningsärende har handläggningsreglerna förtydligats i fråga om prövning av utlämnande av allmänna handlingar (SFS 171).
Genom ett tillägg till sekretesslagen har den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden fått möjlighet att offentliggöra i och för sig sekretesskyddade uppgifter om bl. a. enskildas affärs- och driftförhållanden som myndigheten inhämtat i sin tillsynsverksamhet. Sådant offentliggörande skall kunna ske om intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa, miljön eller redligheten i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut.
Vidare har sekretesskyddet i ärenden hos statens nämnd för internationella adoptionsfrågor utvidgats så att sekretessen skall kunna gälla för uppgifter om enskilds personliga förhållanden i alla ärenden om internationella adoptioner hos nämnden. I samma lagstiftningsärende har också beslutats om en ny bestämmelse enligt vilken sekretess skall kunna omfatta uppgifter om enskilds personliga förhållanden i ärenden om brottsskadeersättning hos brottsskadenämnden. Vidare har beslutats att sekretessen till skydd för en underårig skall gälla även i förhållande till dess vårdnadshavare, om det finns anledning att anta att den unge skulle lida betydande men om uppgiften lämnades ut till denne (SFS 385).
Genom en ändring i sekretesslagen skall sekretess kunna gälla i biblioteksverksamhet för uppgift i register om enskilds lån, reservation eller annan form av beställning (SFS 713).
Riksdagen har beslutat en lag om en folk- och bostadsräkning år 1990. Enligt den lagen skall uppgifterna till folk- och bostadsräkningen samlas in dels genom frågeblanketter till allmänheten, dels genom uppgifter som finns tillgängliga i vissa register. Arbetet skall ledas av statistiska centralbyrån under medverkan av kommunerna (SFS 329).
Riksdagen har med ikraftträdande den 1 januari 1990 antagit en ny lag om allmänna helgdagar. Lagen innebär ingen ändring av den hittillsvarande kalendariska ordningen (SFS 253).
Riksdagen har beslutat ändringar i vattenlagen som innebär huvudsakligen följande.
Ett tillstånd till vattenföretag skall innehålla bestämmelser om vattenföretagets säkerhet. En fråga om skadeersättning till följd av särskilda bestämmelser om vattenhushållning får under vissa villkor skjutas upp, och ett anspråk på sådan ersättning skall prövas i samma ordning som gäller för oförutsedda skador. En bestämmelse om befrielse i nödlägen från tillståndsplikten angående ändrad vattenhushållning har införts, och vidare har införts ett undantag från huvudregeln i lagen att omprövning av villkoren för ett tillstånd får ske först efter utgången av en viss tidsfrist.
I lagstiftningsärendet har ändringar gjorts även i bl. a. plan- och bygglagen (SFS 513 f).
Riksdagen har antagit en ny utlänningslag. Nyheterna i den nya lagen avser främst ändrade handläggningsregler för asylärenden. Alla ärenden där asylskäl åberopas skall i fortsättningen avgöras av invandrarverket. Den rätt som polismyndighet haft att i vissa fall besluta om direktavvisning även i sådana ärenden har upphävts. Invandrarverket får möjlighet att förordna om omedelbart verkställighet av sina avvisningsbeslut i vissa fall.
Bestämmelserna om överlämnande och övertagande av s. k. verkställighetsärenden har upphävts. Eventuella verkställighetshinder skall istället beaktas redan när en fråga om avvisning eller utvisning prövas. Nya omständigheter, som inte prövats i avvisnings- eller utvisningsärendet, skall dock kunna medföra
att en ny ansökan om uppehållstillstånd prövas innan avvisnings- eller utvisningsbeslutet verkställts.
Muntliga inslag i handläggningen av asylärenden ges större utrymme än hittills.
Utförligare beslutsmotiveringar möjliggörs genom en ändring i sekretesslagen till skydd för uppgifter som har tagits in i skälen till ett beslut.
I propositionen till den nya utlänningslagen hade föreslagits flera åtgärder mot den s. k. dokumentlösheten, d. v. s. de problem som sammanhänger med att utlänningar som kommer till Sverige uppger sig sakna både identitetshandlingar och biljetter. De föreslagna åtgärderna avsåg bl. a. möjligheterna att använda tvångsmedel mot utlänningen. Tvångsmedlen innefattade både rätt till kroppsvisitation i samband med inresekontroll för att eftersöka identitets- och resehandlingar och utvidgad rätt att ta en utlänning som är över 16 år i förvar. Förslaget såvitt avser kroppsvisitation och ändrade förvarsregler vilar emellertid i riksdagen och i motsvarande delar gäller fortfarande den gamla utlänningslagen.
Andra förslag till bestämmelser mot den s. k. dokumentlösheten, vilka antogs av riksdagen, innefattar bl. a. ett utökat kostnadsansvar för ägaren eller brukaren av det fartyg eller luftfartyg som har transporterat en utlänning till Sverige, som inte har erforderliga tillstånd att komma hit.
Enligt den nya utlänningslagen skall beslut om förordnande av offentligt biträde få fattas av invandrarverket och i vissa fall av polismyndighet.
En del bestämmelser som fanns i den gamla utlänningslagen har överförts till särskilda lagar. Detta gäller bl. a. de s. k. terroristbestämmelserna, vilka sammanförs med lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall till en lag om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlag). En rad följdändringar har också skett i andra lagar, bl. a. rättshjälpslagen, sekretesslagen, lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen om vissa internationella sanktioner, lagen om polisregister och lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. (SFS 529 ff).
Militärlagstiftning
Regleringen i fråga om ärenden om vapenfri tjänst har ändrats så att sådana ärenden skall avgöras i första instans av en ny myndighet som benämns vapenfristyrelsen. Ärenden som avgjorts av vapenfristyrelsen överprövas av en ny myndighet, totalförsvarets tjänstepliktsnämnd. Till denna nämnd förs också de ärenden som hittills prövats av värnpliktsnämnden. Ändringarna har upptagits i lagen om vapenfri tjänst och värnpliktslagen. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 oktober 1989 (SFS 755 ff).
Andra ändringar i värnpliktslagen, med ikraftträdande den 1 juli 1991, avser införande av ett nytt utbildningssystem för flottan. I samma lagstiftningsärende antogs en tidsbegränsad lag om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga och beslutades, genom ändring i familjebidragslagen, en höjning av den behovsprövade familjepenningens maximibelopp för hustru (SFS 402 ff).
Fastighetsrätt
Efter en ändring i plan- och bygglagen (PBL) skall byggnadsnämnderna vid granskning enligt bestämmelserna i PBL godta byggprodukter som godkänts av ett behörigt organ i något annat nordiskt land på samma sätt som produkter vilka frivilligt typgodkänts eller tillverkningskontrollerats i Sverige. Regeln gäller intill utgången av år 1991 (SFS 345).
Riksdagen har beslutat om ändringar i fastighetsbildningslagen och i anknytande lagstiftning i syfte att effektivisera förrättningsverksamheten. Ändringarna rör bl. a. vissa civilrättsliga frågor i samband med fastighetsbildning och procedurregler vid förrättningshandläggningar samt förfarandet i fastighetsbildningsmål. I samma lagstiftningsärende har lagändringar gjorts i syfte att ge de boende ett ökat inflytande bl. a. vid inrättande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar. De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1990 (SFS 724 ff).
Familjerätt
Riksdagen har beslutat ändringar i ärvdabalken som innebär att reglerna om bevakning av testamente har upphävts (SFS 308).
Immaterialrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i upphovsrättslagen, varigenom lagen har förtydligats så att det klart framgår att den gäller även för datorprogram. Vidare har i lagen införts en bestämmelse som i vissa avseenden begränsar rätten att kopiera datorprogram för enskilt bruk (SFS 396).
Straffrätt
Det straffrättsliga ansvaret för fel och misstag som begåtts i tjänsten av offentligt anställd har utvidgats, och brottet som tidigare rubricerats myndighetsmissbruk resp. vårdlös myndighetsutövning har återfått beteckningen tjänstefel. Straffansvar kan ifrågakomma både vid uppsåtliga brott och vid oaktsamhetsbrott och gäller fel och försummelser vid myndighetsutövning. Straffansvaret omfattar alltså inte endast handlingar som självständigt utgör myndighetsutövning utan även andra åtgärder, t. ex. förberedande sådana, som står i ett naturligt och nära samband med myndighetsutövningen. Ringa gärningar undantas från det straffbara området. Straffet för tjänstefel är böter eller fängelse i högst två år. Vid uppsåtligt brott som är grovt skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst två år. De nya reglerna i brottsbalken trädde i kraft den 1 oktober 1989 (SFS 608).
Såsom ett led i ansträngningarna att komma till rätta med s. k. klotter har riksdagen beslutat en ändring i 36 kap. 3 § brottsbalken. Härigenom har det gjorts möjligt att förklara förverkade föremål som kan användas som hjälpmedel vid bl. a. skadegörelse. Förutsättningen för förverkande är att föremålen har påträffats under omständigheter som ger uppenbar anledning att befara att de skulle komma till användning vid sådana brott. Samtidigt vidtogs en mindre jämkning i lagen om förfarande i vissa fall vid förverkande m. m. I samma lagstiftningsärende avslogs — under hänvisning till det starka skydd som bör finnas för den kroppsliga integriteten — ett regeringsförslag om en ny bestämmelse om kroppsvisitation i polislagen (SFS 136 F).
Processrätt m. m.
Riksdagen har beslutat vissa lagändringar i rättegångsbalken m. fl. författningar i fråga om rättegången i HD. HD skall i fortsättningen kunna begränsa sin prövning till en prejudikatfråga i målet, d.v.s. en fråga vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen. Detta skall gälla även talan i mål om allmänt åtal, som väckts vid tingsrätt och som fullföljts av riksåklagaren, justitiekanslern och justitieombudsmannen, trots att det i sådana fall inte krävs prövningstillstånd.
I fråga om vissa slag av mål där det i dag inte är tillåtet att överklaga till HD (mål om lönegaranti, felparkering och bötesförvandling) har införts en ventil som innebär att hovrätt i undantagsfall skall kunna medge fullföljdsrätt till HD, om målet kan vara intressant från prejudikatsynpunkt. Motsvarande regler om fullföljdsförbud med ventil har införts för ett par grupper av mål där det i dag inte finns något fullföljdsförbud (mål om underhållsbidrag och mål om ersättning till offentliga försvarare och rättshjälpsbiträden).
Vidare har domförhetsreglerna för HD ändrats i syfte att målen inte skall handläggas i mer kvalificerad sammansättning än deras beskaffenhet kräver. Bl. a. har som huvudregel införts att en enda ledamot får avgöra frågor om prövningstillstånd. Som alternativ till plenum har införts prövning av tolv av HD:s ledamöter.
Dispensprövning har införts för vissa slutliga beslut av hovrätt, för vilka sådan prövning hittills inte krävts. Avtal om att inte överklaga tingsrätts eller hovrättsdom i dispositiva tvistemål skall i stor utsträckning kunna ingås även innan tvist har uppstått mellan parterna. För fall att parterna har träffat avtal om att tingsrättens dom inte skall överklagas, skall tingsrätten under pågående rättegång, efter parternas samtycke, kunna hänskjuta en prejudikatfråga till HD. För att HD skall ta upp frågan krävs dock prövningstillstånd (SFS 352 ff).
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i rättegångsbalken i syfte att förenkla och effektivisera arbetet främst i hovrätterna. Ändringarna innebär bl. a. att hovrätten i fortsättningen i princip bara skall behöva pröva skuldfrågan i ett brottmål om målet överklagats i den delen. Vidare har parts möjlighet att i dispositiva tvistemål införa nytt processmaterial i hovrätten inskränkts till de fall då parten kan göra sannolikt att han haft giltig ursäkt för att inte åberopa materialet redan i tingsrätten. Den obligatoriska återförvisningen när en tingsrätt inte iakttagit domförhetsreglerna har tagits bort och ersatts med en regel av innebörd att återförvisning bara skall ske om det finns anledning anta att domförhetsfelet påverkat målets utgång. Slutligen har vissa ändringar i domförhetsreglerna för tingsrätterna och hovrätten gjorts. Bl. a. har tingsrätterna fått ökade möjligheter att anpassa rättens sammansättning till målets svårighetsgrad. Sålunda får tingsrätt bestå av två lagfarna domare jämte nämnd om målets omfattning eller svårighetsgrad motiverar det. Likaså får ensamdomare i tvistemål avgöra mål av enkel beskaffenhet även utan parternas samtycke. Vidare har en möjlighet införts för tingsrätterna att byta ut en lagfaren domare i rätten mot en annan lagfaren person med specialkunskaper när flera lagfarna domare ingår i rätten. Möjligheten att ha fyra domare i rätten vid huvudförhandling i tvistemål avskaffas. För hovrätternas del har införts en regel att den alltid är domför med tre domare när det gäller beslut under förberedelsen. Hovrättens möjlighet att återförvisa målet när tingsrätten inte iakttagit en domförhetsregel har begränsats. De nya reglerna trädde i kraft den 1 september 1989 (SFS 656).
Riksdagen har — med ikraftträdande den 1 september 1989 — beslutat vissa ändringar av bestämmelserna om de straffprocessuella tvångsmedlen, främst beslag, husrannsakan och telefonavlyssning. Ändringarna innebär inte några genomgripande förändringar av nu gällande ordning och den lagtekniska modell som nu finns på tvångsmedelsområdet behålls. En särskild s. k. proportionalitetsprincip för all tvångsmedelsanvändning har införts i rättegångsbalken. Regeln innebär att ett tvångsmedel får användas bara om de skäl som talar för att åtgärden vidtas uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.
För att inbegripa också andra former av telekommunikation än telefonsamtal har tvångsmedlet telefonavlyssning ersatts med hemlig teleavlyssning. Hemlig teleavlyssning innebär att samtal eller annat telemeddelande till eller från viss telefonapparat eller annan teleanläggning i hemlighet avlyssnas eller upptas genom tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet. All kommunikation som befordras via det allmänna telenätet omfattas. För hemlig teleavlyssning gäller samma grundläggande regler som hittills gällt för telefonavlyssning. Möjligheten att tillgripa hemlig teleavlyssning är dock vidsträcktare i förhållande till telefonavlyssning så tillvida att hemlig teleavlyssning skall kunna tillåtas i fråga om försök, förberedelse och stämpling till sådana brott som i dag grundar rätt till avlyssning, alltså brott med ett straffminimum på minst två års fängelse. Ett uttryckligt förbud mot hemlig teleavlyssning har införts när det gäller samtal och andra meddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare.
Telefonövervakning är enligt gällande regler tillåten bara i fråga om vissa allmänfarliga brott och brott mot rikets yttre och inre säkerhet. Regler om hemlig teleövervakning har nu införts i rättegångsbalken. Med hemlig teleövervakning avses avstängning av teleanläggning eller inhämtande av uppgift om vilka samtal eller motsvarande som förekommit till eller från viss teleanläggning. Förutsättningarna för hemlig teleövervakning överensstämmer i huvudsak med dem för hemlig teleavlyssning. Hemlig teleövervakning skall dock kunna tillgripas vid brott som har ett ministraff på sex månaders fängelse och vid narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan.
Tillståndstiden för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning är högst en månad från dagen för beslutet om avlyssning. En uttrycklig regel har införts om att tvångsmedel inte längre får användas om någon av förutsättningarna för åtgärden faller bort. Följdändringar har skett i lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m. och sekretesslagen.
Enligt 27 kap 7 § rättegångsbalken gäller att vanliga tidsfrister för att väcka åtal när beslag har skett inte behöver tillämpas vid beslag om mindre värden. Värdegränsen har ändrats från 2 000 kr till en tiondel av det basbelopp som gällde då beslaget verkställdes. För år 1989 blir gränsen 2 790 kr. Följdändring har skett i lagen om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.
En återgång till de regler som gällde före den 12 april 1988 har skett beträffande fristen för huvudförhandling i hovrätt i mål där den tilltalade är häktad (SFS 650 ff).
Genom en ändring i 1971 års lag om vissa internationella sanktioner (jfr SvJT 1987 s. 634 och 1986 s. 137) har fr. o. m. den 1 april 1989 främst tullmyndigheterna och tulltjänstemännen givits utökade befogenheter för att övervaka efterlevnaden av in- och utförselförbud och vissa andra därmed sammanhängande förbud som avses i sanktionslagstiftningen. Befogenheterna, som anges i varusmugglingslagen, gäller rätt att inleda förundersökning m. m., ta egendom i beslag samt företa husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning (SFS 51).
Sveriges internationella åtaganden rörande underrättelseskyldighet, besöksrätt m. m. enligt Wienkonventionen år 1963 om konsulära förbindelser och enligt bilaterala konsulärkonventionen med vissa länder har reglerats i en lag om underrättelseskyldighet m. m. när utlänningar är berövade friheten (SFS 152).
Riksdagen har beslutat ändringar i rättshjälpslagen. Härigenom har möjlighe-
terna till allmän rättshjälp utvidgats i ett par fall (fastighetstvister och patientskadeärenden) och vissa ändringar beslutats i rättshjälpens organisation (bl. a. skall domstolarna avlastas vissa uppgifter och nuvarande fyra rättshjälpsnämnder ersättas med en rättshjälpsmyndighet). Ändringarna beträffande utvidgade möjligheter till allmän rättshjälp har trätt i kraft den 1 juli 1989 medan ändringarna avseende rättshjälpens organisation träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 360).
Riksdagen har beslutat en lag om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m. Lagen gör det möjligt att med statsmedel ersätta en skattskyldig för hans kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt i ett ärende eller ett mål om skatt om det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att han står för kostnaderna själv. Lagen gäller också tullar och avgifter. Huvudregeln är alltjämt att den skattskyldige själv svarar för sina kostnader i ordinära ärenden och mål om skatt.
I ett annat, samtidigt lagstiftningsärende (1988/89:JuU19) erinrades om ett enhälligt riksdagsuttalande år 1985 med begäran hos regeringen om en utredning av om det inom förvaltningsprocessen även finns andra målgrupper än skattemål där det föreligger behov av möjligheter att på något sätt ersätta den enskilde för hans rättegångskostnader (SFS 479).
Trafikrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i trafikbrottslagen och järnvägstrafiklagen. Genom ändringarna har — vid sidan av reglerna om promillegränser för alkoholhalt i blodet — införts ett särskilt straffansvar som grundas på alkoholkoncentrationen i utandningsluften. Därmed kan alkoholutandningsprov mer regelmässigt användas som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. Den straffbara gränsen för alkoholhalt i utandningsluften har bestämts till 0,25 respektive 0,75 milligram alkohol per liter utandningsluft, vilket motsvarar de promillegränser som finns för blodalkoholhalt vid rattonykterhet respektive rattfylleri. Genom ändringar i lagen om alkoholutandningsprov har vidare polisen fått vidgade möjligheter att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov på trafikanter (SFS 393ff).
Riksdagen har — med ikraftträdande den 1 januari 1990 — beslutat ändringar i körkortslagen. Ändringarna innebär att klassificeringen av motorredskap och traktorer anpassats till den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt att vissa oklarheter i nuvarande bestämmelser har undanröjts (SFS).
I körkortslagen har vidare beslutats en rad ändringar i syfte att möjliggöra snabbare körkortsingripanden i vissa fall och att motverka de höga olyckstalen för oerfarna förare. I lagstiftningsärendet har beslutats ändringar också i bl. a. lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och sekretesslagen (SFS 591).
Genom ändringar i lagen om kommunal parkeringsövervakning har införts rätt att förordna även arbetstagare hos kommunala parkeringsbolag till parkeringsvakter (SFS 482).
Genom en ändring i bilavgaslagen har tillverkarens ansvar för brister i ett fordons avgasreningssystem utvidgats gentemot bilägaren. Samtidigt har beslutats bl. a. en ändring i terrängkörningslagen som innebär att lagens tillämpningsområde utvidgats till att omfatta motordrivna fordon över huvud taget, dock med undantag för körning som sker inom jord- eller skogsbruket (SFS 317 ff).
Socialrätt m. m.
Riksdagen har ändrat beslutsordningen för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) genom en ändring i lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. Nyordningen innebär att ordföranden i HSAN får möjlighet att ensam avgöra disciplinärenden när det är uppenbart att ärendet inte kan leda till disciplinpåföljd (SFS 210).
Riksdagen har antagit en ny lag om ersättning åt smittbärare, som ersatt 1956 års lag i ämnet. I den nya lagen slopas uppdelningen mellan tillfälliga och kroniska smittbärare. För båda kategorierna skall ersättning beräknas efter inkomstbortfallsprincipen. Ersättning för inkomstbortfall utges i form av smittbärarpenning, som skall kunna utges som hel eller halv förmån. Dessutom skall skälig resekostnadsersättning kunna utges. Samtliga ärenden om ersättning skall handläggas av de allmänna försäkringskassorna. Vissa följdändringar har vidtagits i bl. a. studiestödslagen och lagen om arbetslöshetsförsäkring (SFS 225 ff).
För att ge bestämmelserna om karantänsverksamheten lagform och anpassa dessa till den nya smittskyddslagen har riksdagen antagit en karantänslag till vilken de centrala bestämmelserna i karantänsförordningen överförts. Samtidigt har riksdagen beslutat om ändring i den nya smittskyddslagen och antagit följdändringar i bl. a. lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, rättshjälpslagen, sjömanslagen, lagen om kriminalvård i anstalt, sekretesslagen, lagen om begränsning av läkemedelskostnader och lagen om förbud mot s. k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter (SFS 290 ff).
Genom ändringar i lagen om allmän försäkring och lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. har riksdagen beslutat om en utbyggnad av föräldraförsäkringen och förstärkt föräldraledighet. Samtidigt har riksdagen godkänt riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden av försäkringen och vissa ändringar i föräldraledighetslagen. Utbyggnaden skall ske i tre etapper och vara helt genomförd den 1 juli 1991, då föräldrapenningen med anledning av ett barns födelse skall kunna utges under 18 månader sammanlagt för föräldrarna med ett belopp motsvarande förälderns sjukpenning. Genom lagändringarna har den första etappen genomförts. Föräldrar med barn födda under oktober 1988 eller senare skall få föräldrapenning för ytterligare 90 dagar med belopp på sjukpenningnivå. Genom övergångsregler får föräldrar med barn födda under augusti eller september 1988 föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning under ytterligare 30 resp. 60 dagar. Vidare skall föräldrapenning kunna tas ut till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då det har avslutat det första skolåret. I fråga om den tillfälliga föräldrapenningen har beslutats att de s. k. kontaktdagarna får tas ut till utgången av det kalenderår under vilket barnet fyller tolv år (SFS 100 f).
En annan ändring i lagen om allmän försäkring rör avgiftssystemet för pensionärer vid sjukhusvård och avser individuell nedsättning av avgiften. De nya bestämmelserna innebär att den allmänna försäkringskassan kan befria pensionären helt eller delvis från avgiften om det finns särskilda skäl med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel till bostad och/eller rehabilitering. Ansökan om sådan befrielse skall göras av pensionären hos försäkringskassan senast tre månader efter utgången av den kalendermånad då avdrag för avgiften gjordes. Reglerna om avgiftsnedsättning har trätt i kraft den 1 maj 1989 (SFS 121).
Genom ändringar i bl. a. lagen om allmän försäkring har riksdagen beslutat att
utlandssvenskarnas rätt till sjukvårdsförmåner vid vistelse i Sverige inte längre skall regleras i denna lag utan grundas på en överenskommelse mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen.
Genom ändring i samma lag har riksdagen vidare beslutat dels ändringar av reglerna om beräkning av sjukpenning för vissa studerande, dels föreskrivit att sjukpenningavdrag skall kunna göras vid s. k. kontraktsvård också för tid när staten svarar för vårdkostnaden (SFS 219).
Riksdagen har antagit en lag med särskilda bestämmelser om bostadsbidrag för år 1990. I lagen föreskrivs bl. a. att bostadsbidrag för månaderna januari — juni 1990 i princip lämnas med samma belopp som för december 1989 (SFS 285).
Riksdagen har beslutat anta en ny lag om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m. m. Enligt de nya bestämmelserna skall de avsedda bostadslånen, oavsett vad som ursprungligen överenskommits om räntebetalning och amortering, i fortsättningen amorteras enligt fast plan. Lånen skall amorteras under 15 år med början 25 år efter husets färdigställande (SFS 567).
Genom ändringar i studiestödslagen har riksdagen bl. a. beslutat om höjning av korttidsstudiestödet, inackorderingstillägget och internatbidraget. Vidare har en aviseringsavgift införts vid återkrav fr. o. m. 1 januari 1990. Hänsynstagandet till makes ekonomiska förhållanden vid studielån och extra tillägg till studiemedelsberättigade elever har slopats. Regler om att studiemedel inte får utbetalas för tid under vilken militärtjänstgöring, vapenfri tjänst eller civilförsvarsövning fullgörs har införts. Samtidigt har reglerna för återbetalning av vissa äldre studiemedel ändrats. Lagen (1983: 271) om ändrade återbetalningsvillkor för vissa äldre studielån upphör att gälla vid utgången av år 1989 (SFS 201 ff).
Arbetsrätt
Genom ändringar i lagen om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse och polislagen har riksdagen upphävt bestämmelserna om personalföreträdare i länsstyrelsernas styrelser och i polisstyrelserna (SFS 128 f).
Riksdagen har antagit en lag om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare. Lagen om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare har samtidigt upphävts. Härigenom har de tidigare ungdomslagen avskaffats och ersatts med inskolningsplatser hos såväl offentliga som privata arbetsgivare. Följdändringar har skett i lagen om arbetslöshetsförsäkring, lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, lagen om anställningsskydd, lagen om offentlig anställning, kommunalskattelagen, taxeringslagen, lagen om allmän försäkring och lagen om socialavgifter (SFS 425 ff).
Riksdagen har genom ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd förändrat villkoren för att erhålla arbetslöshetsersättning. Ändringarna gäller arbetsvillkoret, tid som får jämställas med arbete, överhoppningsbar tid samt bisyssla (SFS 331 f).
Bank- och valutarätt m. m.
Valutaregleringen har genom en lag om tillämpning av valutalagen förlängts att gälla t. o. m. juni 1990. I samma lagstiftningsärende anmäldes förslag om fortsatt giltighet av valutaförordningen. I ärendet beslutades också ändringar i taxeringslagen och skatteregisterlagen innefattande föreskrifter om skyldighet för valutabanker och fondkommissionärer att lämna kontrolluppgifter i fråga om utländska värdepapper. Ändringarna innebär också att valutabanker skall lämna uppgifter om summan per år av fysisk persons betalningar till eller från utlandet i de fall transaktionerna var för sig överstiger 25 000 kr (SFS 440 ff).
I konsekvens med ett tidigare beslut om överförande av huvudmannaskapet för riksgäldskontoret från riksdagen till regeringen har riksdagen beslutat vissa ändringar i bl. a. lagen om Stockholms fondbörs, lagen om konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar och lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar. Ändringarna gäller främst ordningen för utseende av ledamöter och revisorer i vissa styrelser och nämnder (SFS 238 ff).
Riksdagen har — med ikraftträdande den 1 juni 1989 — beslutat en ändring i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar som innebär Stadshypotekskassan fått sin grundfond ökad med 3,5 miljarder kr till 21 miljarder kr. Kassans upplåningsrätt har därmed ökat med 35 miljarder kr till ca 247 miljarder kr (SFS 179).
En uppmjukning har skett av bestämmelserna i 1988 års lag om ungdomsbosparande för att öka möjligheterna att inom sparbankssektorn föra över behållning på ett bosparkonto till ett annat (SFS 99).
Övrig näringsrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i lagen om bevakningsföretag. Ändringarna innebär att det har införts ett krav på auktorisation för att någon annan än ett bevakningsföretag skall få bedriva utbildning av väktare, och att särskild auktorisation skall krävas för att ett bevakningsföretag skall få bedriva livvaktsverksamhet. Möjligheterna att anlita en nyanställd, ännu inte godkänd väktare har begränsats. Beslut enligt lagen skall överklagas till kammarrätten i stället för till regeringen. Motsvarande ändring i reglerna om överklagande har gjorts i lagen om ordningsvakter (SFS 148 ff).
Riksdagen har beslutat en ny lag om försäkringsmäklare. Lagen innehåller näringsrättsliga och civilrättsliga regler som skall tillämpas på juridiska och fysiska personer som yrkesmässigt förmedlar direktförsäkringar från olika försäkringsgivare. Enligt de näringsrättsliga reglerna skall bl. a. varje försäkringsmäklare vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under dess tillsyn. För registrering krävs att mäklaren har en ansvarsförsäkring, har tillfredsställande utbildning och i övrigt bedöms lämplig som försäkringsmäklare samt att han är fristående i förhållande till försäkringsgivarna.
Enligt de civilrättsliga reglerna skall mäklaren utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och med iakttagande av god försäkringsmäklarsed. Han skall klarlägga sin uppdragsgivares behov av försäkring och föreslå lämpliga lösningar. Om försäkringsmäklaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter, blir han skadeståndsskyldig mot uppdragsgivaren och andra som är beroende av hans uppdrag. De civilrättsliga reglerna är tvingande i konsumentförhållanden.
Lagen träder i kraft den 1 januari 1990 (SFS 508).
Genom ändring i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. har den statliga kontrollen över tillverkningen av krigsmateriel utsträckts till att omfatta även statliga affärsverk, i praktiken affärsverket FFV (SFS 504).
Riksdagen har beslutat en ny lag om kontroll genom teknisk provning och om mätning. Lagen — som ger en ram för teknisk provning för kontrolländamål och för mätning vid riksprovplatser, riksmätplatser och ackrediterade laboratorier — ersätter lagen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. och lagen om riksmätplatser m. m.
I den nya lagen har införts ett system för (frivillig) ackreditering av laboratorier. Ackrediteringen skall handhas av statens mät- och provråd, som behåller sin
roll som central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik men som omorganiseras till en myndighet ledd av en generaldirektör med en lekmannastyrelse.
Lagen innehåller vidare regler om skyldighet att godta vissa utländska provnings- och kontrollresultat i enlighet med en av riksdagen godkänd EFTA-konvention som planeras gälla fr. o. m. den 1 januari 1990.
Den nya lagen har trätt i kraft den 1 juli 1989 utom vad gäller av konventionen föranledda bestämmelser, vilka blir giltiga den dag regeringen bestämmer (SFS 164).
Riksdagen har beslutat ändringar i livsmedelslagen. Genom ändringarna har livsmedelsverkets roll som central förvaltningsmyndighet förstärkts och ett nytt avgiftssystem införts. Vidare har införts möjligheter att förbjuda import av bestrålade livsmedel (SFS 461).
Skollagstiftning
Vissa ändringar har företagits i skollagen. Sålunda har riksdagen beslutat att 2 kap. 3 § skollagen skall upphöra att gälla i och med utgången av december 1989. Detta innebär att landstingen i fortsättningen inte skall utse ledamöter i länsskolnämnderna. Vidare har riksdagen beslutat att kommunfullmäktige i varje kommun skall anta en skolplan för de skolformer kommunen är huvudman för. Av skolplanen skall bl. a. framgå de åtgärder kommunen avser vidta för att skolans mål skall uppnås. Skolplan skall antas första gången senast år 1992 (SFS 256).
Björn Edqvist1