Om nödrätt i hälso- och sjukvården. Några anteckningar om juridiken på ett etiskt område
Av förbundsjurist JANSAHLIN
1. Inledning
Innan vår nuvarande brottsbalk trädde i kraft den 1 januari 1965 saknades i svensk rättsordning ett uttryckligt lagstöd för den vid sidan av nödvärnsrätten accepterade nödrätten. Även om det — som departementschefen uttryckte det i balkens förarbeten — ”icke med fog kunde göras gällande att i praxis uppkommit några påtagliga svårigheter genom lagens tystnad, syntes det icke tillfredsställande, att denna ingalunda oviktiga fråga måste lösas i rättstillämpningen utan stöd av lagregel”.1 En bestämmelse om nödrätt infördes därför i den nya balken, där den fick sin plats i 24 kap. 4 §. Bestämmelsen, som i motsats till åtskilliga andra behållit sin ursprungliga utformning genom åren, har följande lydelse:
Den som i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak handlar i nöd, skall ock vara fri från ansvar, om gärningen med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt måste anses försvarlig.
Det har alltså ansetts föreligga ett behov av att också inom den allmänna straffrätten ha tillgång till en laglig möjlighet att under hänvisning till ett slags överordnade rättviseintressen undanröja vad som annars skulle te sig som ett gott exempel på vad redan Cicero kallade ”summum ius, summa iniuria”. Motsvarigheter på andra rättsområden finns t. ex. i avtalslagens generalklausul och i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om meddelarfrihet.
Nödrättens tillämpning inom hälso- och sjukvården är knappast alls behandlad i förarbetena till BrB 24:4. Det enda som nämns där är att frågan om kränkning av offentliga intressen i en nödsituation kan uppkomma då en läkare bryter mot parkeringsbestämmelser för att hinna i tid till ett sjukläger.2 Inte heller i den allmänna brottsbalkskommentaren3 har beretts någon plats för en genomgång av nöd-
1 Prop. 1962:10, s. B 336. 2 Ib., s. B 334. 3 Beckman m. fl., Kommentar till brottsbalken II, 5 uppl. Sthlm 1982, s. 698 ff. såvitt gäller 24:4.