NILS WAHL. The Lugano Convention and Legal Integration. Juridiska fakulteten i Stockholm: Skriftserien nr 29. Juristförlaget. Stockholm 1990. 116 s.

Denna korta bok med den långa undertiteln The Lugano Convention on
Jurisdiction and Enforcement of Judgments in Civil and Commercial Matters and
Its Effect on Legal Integration Between the European Community and the EFTA
States beskriver den rubricerade konventionens materiella bestämmelser och de metoder som kan användas för att uppnå dessa bestämmelsers enhetliga tolkning och tillämpning.
    Luganokonventionen, vilken med all sannolikhet inom överskådlig framtid kommer att ratificeras av Sverige, skall medföra revolutionerande ändringar i den svenska internationella processrätten. Konventionen utgör ett slags ”hängavtal” till EG-ländernas domskonvention (Brysselkonventionen) av 1968 (med senare ändringar) och de två traktaternas materiella bestämmelser är i det närmaste identiska. Luganokonventionen är avsedd att för EFTA-länderna möjliggöra en anslutning till den ”gemensamma marknad” för förmögenhetsrättsliga domar som redan finns inom EG.
    I likhet med Brysselkonventionen fördelar Luganokonventionen domsrätten mellan de fördragsslutande staterna samt förpliktar dem att erkänna och verkställa varandras domar inom förmögenhetsrättens område. När Sverige ansluter sig till konventionen får den svenska domsrätten således vidkännas betydande inskränkningar om svaranden har hemvist inom en fördragsansluten stat, exempelvis genom att vårt ökän– da förmögenhetsforum (RB 10:3 1 st. 1 p.) inte längre skall få användas mot sådana svarande. Konventionen kommer också att på ett välkommet sätt bryta den traditionella svenska negativa inställningen till främ– mande domar (se t. ex . NJA 1986 s . 119).
    Bokens huvudtext om 80 sidor består av två delar. Den första delen (s. 1–43) utgör en kortfattad kommentar till konventionens bestämmelser. Även om författaren ibland använder sig av exempel tagna ur svensk rätt behandlas konventionen inte ur ett särskilt svenskt perspektiv. Det är således välmotiverat att boken ges ut på engelska för internationellt bruk.
    I bokens andra del (s. 45–80) diskuteras huvudsakligen möjligheterna och metoderna att åstadkomma en verkligt enhetlig tolkning och tillämpning av konventionen i alla de fördragsslutande staterna. Såvitt gäller Brysselkonventionen har motsvarande enhetlighet uppnåtts genom ett särskilt protokoll av 1971, varigenom konventionstolkningen anförtrotts åt EG-domstolen. Denna lösning vore oacceptabel för Luganokonventionen, som ju är avsedd att tillträdas även av EFTA-länderna, vilka inte är representerade i EG-domstolen. Luganokonventionen har därför nöjt sig med en annan modell, låt vara att de EG-domar avseende Brysselkonventionen, vilka meddelats före Luganokonventionens undertecknande (den 16 september 1988), anses vara vägledande även för tolkningen av de identiskt lydande bestämmelserna i Luganokonventionen. Enhetlighetssträvan i den sistnämnda konventionen vilar huvudsakligen på tre pelare. För det första åläggs i ett till konventionen hörande

protokoll nr 2 de anslutna staternas domstolar att ta hänsyn till varandras avgöranden, samtidigt som protokollet även skapar viss mekanism för informations- och meningsutbyte rörande de anslutna staternas praxis. För det andra förklarar EG-länderna i en särskild deklaration att det är lämpligt att EG-domstolen vid sin tolkning av Brysselkonventionen i framtiden även tar hänsyn till de nationella avgöranden vilka meddelats enligt Luganokonventionen. För det tredje förklarar EFTA-länderna, likaledes i en särskild deklaration, att det är lämpligt att deras domstolar vid tolkningen av Luganokonventionen tar hänsyn till EG-domstolens och EG-ländernas avgöranden om Brysselkonventionen. Nils Wahl diskuterar det något tveksamma rättsliga och praktiska värdet av detta system och tar upp tänkbara alternativ därtill. Ett sådant alternativ blir den EES-domstol som förmodligen kommer att resultera av de pågående EES-förhandlingarna.
    Boken återger i bilaga såväl Luganokonventionens fullständiga engelska lydelse med protokoll och deklarationer som 1971 års omnämnda EG-protokoll om Brysselkonventionens tolkning. Boken innehåller vidare en bibliografi (i vilken författaren inte kunnat omnämna Lennart Pålssons senare utkomna artikel om Luganokonventionen, SvJT 1990, s. 441–470). Ett rättsfallsregister med EG-domstolens viktigaste relevanta domar finns också, dock tyvärr utan hänvisningar till det ställe i boken där de behandlas. Litteraturen om Luganokonventionen är än så länge mycket begränsad och Nils Wahls bok utgör ett välkommet tillskott därtill. Den är lättläst och pedagogisk, låt vara att vissa mindre lyckade formuleringar lätt kan föranleda missförstånd hos en i konventionen ej insatt läsare (så skapar t. ex. meningen på s. 16–17 det felaktiga intrycket att konventionens tillämplighet i fråga om kontraktstvister påverkas av uppfyllelseorten).
    Michael Bogdan